Martin

Vi hade ett par känningar när vi hoppade över att prata om amerikansk politik. Vi har bevakat USA rätt intensivt sedan valrörelsen, inte minst efter valet. Och vi kommer att fortsätta göra det. Men just nu är det, eftersom vi också har tagit lite juledigt, det är faktiskt nästan en månad sedan som vi pratade om amerikansk politik sist. Så det finns en hel del att säga. Men var ska man börja?

Jo... Det råkar faktiskt finnas ett helt självklart val här. Något som är perfekt och kanske ondvikligt att ta avstamp i. För efter en intensiv höst så blev det inte lugn och ro, ett avbrott i stridigheterna och lite julefrid som vi hade här i Radio Bubbla. Utan i USA så utbröt på juldagen en intensiv debatt.

mellan två fraktioner inom Trump-koalitionen. Som ju är en brokig koalition. Som nästan alla vinnande koalitioner, alla politiska partier och så vidare. Olika krafter hoppar på tåget längs vägen av sin egna skäl. Och det är bara naturligt. Och det är en sak att kampanja... Alla kan fokusera på sina egna hjärtefrågor. Delvis kommunicerar man till olika målgrupper och så vidare.

Men det är en annan sak när man faktiskt kommer till makten. Beslut ska fattas, resurser ska fördelas, målkonflikter ska hanteras. Och det är då en koalition verkligen sätts på prov. Och ofta spricker koalitioner. Det finns det här berömda citatet från någon, jag vet inte vem, jag tror någon preussisk general, som säger att ingen plan överlever första kontakt. med fienden. Det är lite som med politiska koalitioner också.

Ingen koalition överlever kontakt med makten. Folk har varit exalterade över den här debatten. De har varit arga, besvikna, hoppfulla, triumfatoriska. Det har varit intressant att se hur mycket känslor som det väckt, både i USA och hos betraktare på vår sida Atlant, inklusive på... på BBSen.

De har bevakat där en särskild tråd massvis med bra inlägg. Och den stora jul-debatten handlade om invandring. Vad vi i Sverige kanske skulle kalla för arbetskraftsinvandring. Vilket jag säger med lite citationstecken för det är ett suspekt ord vilket vi har pratat om flera gånger tidigare och vi kanske kan återkomma till det idag.

Varför det egentligen är... bedrägligt ofta att prata om arbetskraftsinvandring. Specifikt har debatten handlat om olika sorters visum som kan ges till utlänningar som kommer till USA för att arbeta. Framförallt det som kallas för H-1B som används flitigt av alla möjliga företag inte minst inom teknikbranschen inklusive de företag vars grundar gick in i Trump-koalitionen under valrörelsen, inklusive Elon Musk.

Det är nästan så tror jag att Elon Musk själv ursprungligen kom till USA på ett H1B-visum. Så det är personligt för honom och vi ska återkomma till den saken. Jag är inte helt säker på hur alltihop började. Men jag tror att det började med en person som heter Sriram Krishnan. Han är en Silicon Valley-typ som Trump har utsett till Senior White House Policy Advisor on Artificial Intelligence i sin inkommande administration.

Jag vet inte hur mycket vi ska säga om Sri Ramakrishnan. Han hade egentligen ingen roll i debatten som den sedan utspelar sig efter startskottet. Men det finns saker i hans personliga bakgrund. Som är väldigt relevanta för debatten och som jag inte har hört påpekas från något håll. Inte ens hans kritiker verkar se den fulla vidden av hur emblematisk han faktiskt är för problemet som diskuteras.

Men vi kan säga bara till sida i alla fall att han är inte en grundare. Han är inte någon som har startat företag från scratch och skapat nya saker. Han har jobbat sig upp som mellanchef i storföretag. Och sen har han varit extremt bra på att marknadsföra sig själv. Till slut har han blivit upphöjd till den yppersta eliten av riskkapitalister. Han är general partner på Andresen Horvitz som är ett av de mest förnäma riskkapitalbolagen i Silicon Valley.

Det är ofta gamla grundare. Som har de rollerna. Som Mark Andresen som är ett namn till den firman. Som han startade Netscape en gång i tiden. En av byggstenarna för den moderna internet. Men Sri Ramkrishnan. Han är en tjänsteman. Och det är det som gör honom så emblematisk. Att han inte är the real deal. Han är väldigt bra på att promota sig själv. Och på tämligen tunna meriter. Så har han tagit sig till den absoluta toppen.

Till en sorts position som normalt sett är vikt åt en annan typ av person. Ni kanske förstår vart det är på väg. Så är det pågående debatt sen länge såklart om arbetskraftsinvandring. Teknikföretagen driver på för att få importera mer arbetskraft. Och Sriram Krishnan gjorde ett inspel här. Ingenting originellt eller intressant i det. Sriram Krishnan har förmodligen aldrig gjort en enda originell eller intressant sak i hela sitt liv.

Boris

Någonting.

Martin

Jag tror inte det. Han har en väldigt originellt och intressant utseende. Det är som att någon har tryckt ihop hans skalle på mitten med någon sorts konstigt verktyg som har väckat hans kranium. Det är nästan komiskt att den symboliska Indien i allt det här har ett sånt här deformerat utseende.

Det är han så i alla fall. Det var att han sa att vi måste... Ja, tack, där fick vi en bild på BBSen av den här konstiga väckningen. Man tror att det är photoshoppat, men han ser ut sådär på riktigt. Det bästa är om man ser en bild som är exakt rakt framifrån. För då ser man den här, liksom, bockningen som går in precis ungefär där ögonen borde vara. Ja. Han sa att vi måste ta bort perlandbegränsningarna för green cards. Och... Det kanske inte låter så dramatiskt, men det skulle ha extrema effekter om det genomfördes.

Just nu har man kvoter per ursprungsland, vilket innebär i praktiken att det är lätt att få green card om man är svensk till exempel. Men det är svårt om man är indier. Och det är förstås en väldigt rimlig ordning. Om man tog bort kvoterna och lät alla stå i samma kö eller vara med i samma lotteri, då skulle det såklart innebära att det blir nästan omöjligt för svenskar. att få green card. Och samtidigt skulle nästan alla green card som delades ut gå till Indier.

Så i praktiken så är det ett extremt förslag och ett extremt fientligt förslag. Alltså en hänsynslös attack mot det amerikanska samhälle som har behandlat Sridharam Krishnas ofattbart väl. Och dessutom det kan förtjänas nämnas att det är någonting som går absolut stick i stäv med den poäng som Trump har gjort gång på gång genom åren. Nämligen att USA borde försöka få fler invandrare från Europa. Från Norge och sådana länder som Trump brukar säga. De borde ju prata med Trump om Norge, men det är en annan sak. Ja,

Boris

exakt. Men i stort sett har han ju rätt.

Martin

Trump har alltid sagt att USA borde försöka vikta om invandringen så att man får fler europeer. Och Sriram Krishnan har exakt motsatt inställning. Tack så mycket. Tack Thomas för den ytterligare bilden på Sriram Krishnan som jag tyckte var en absolut perfekt porträtt av Sriram Krishnan och hela debatten. Sen hoppade Elon Musk in i debatten. Vi ska inte göra en play by play här men vi kan titta på några saker som han skrev eftersom det var hans medverkan som gjorde att alltihop exploderade.

Han är såklart fokuspunkten för alltihop. Det råder permanent brist på förstklassig ingenjörstalang. Och det är den fundamentala flaskhalsen för allt som händer i Silicon Valley. Vi har ingen brist på pengar, vi har ingen brist på det ena eller det andra. Men det är just de duktiga ingenjörer. Och det fattas hundratusentals sådana nyckelpersoner för att vi ska kunna förverkliga alla våra idéer och omsätta allt vårt kapital.

Och antalet personer i USA som har den sortens talang och den sortens superstark motivation, supermotivated, det är alldeles för lågt. Sen använde Musk en utdragen sportmetafor. Jag tror vi kommer tillbaka flera gånger till det här med atletiska paralleller. Men det var Musk som födde in det i diskussionen. Han säger så här. Tänk på det som ett professionellt sportlag.

Om du vill att teamet ska vinna turneringen så måste du rekrytera topptalanger var de än finns. Det gör att hela teamet kan vinna och de flesta på teamet är amerikaner. Och det är helt uppenbart, säger Musk, att när man tittar på ett basketlag till exempel, för att fysiska skillnader är så enkla att se, men de mentala skillnaderna mellan människor är mycket större än de fysiska skillnaderna.

Och här vill jag bara göra en liten parentes. Det här med att människor skiljer sig mycket mer mentalt än fysiskt. Det är en enormt viktig insikt. Och jag har aldrig hört någon framträdande person göra den poängen i offentligheten. Men jag har pratat om det i Radio Bubbla. Och det är uppenbart om man vet lite grann om genetik och människohjärnans evolutionshistoria och så vidare. Hur mycket av vårt DNA som kodar för neokortex och så vidare.

Men det... Det är något som sällan påpekas, ens i mer esoteriska diskussioner om rasfrågor och så vidare. Mitt uppe i den här på många sätt aningslösa monologen så gör Musk också såna här briljanta små instick. Musk säger då att vill du att Amerika ska vinna eller vill du att Amerika ska förlora? Om du tvingar världens bästa spelare att spela för det andra laget, då kommer Amerika att förlora.

Punkt slut. End of story. Och han kommer tillbaka till den här liknelsen gång på gång. Och han insisterar på att ett elitsportlag är en bra analogi för ett land som USA. Thinking of America as a pro-sport team that has been winning for a long time and wants to keep winning is the right mental construct. Han är väldigt explicit med att han ser en sorts väldigt stark och viktig benäggsbärande ekvivalens mellan USA som nation och det här basketlaget.

Han gjorde också andra väldigt provokativa och avslöjande kommentarer. Han säger att indiska programmerare är bra för att de ställer mindre krav och de jobbar dubbelt så hårt. Han gick till storms mot en rätt stor del av magabasen. Han säger att alla rasister, alla som inte tror på strikt meritokrati i ekonomisk bemärkelse utan alla som vill att vissa privilegier, till exempel medborgarskap, ska fördelas på grundval av etnicitet.

De måste drivas ut ur rörelsen. Han sa faktiskt att Stora ord från någon som blev medlem i det republikanska partiet för mindre än ett år sedan. Men nu är det han som bestämmer vilka åsikter som är korrekta. Man kan tolka det där som en väldigt snäv definition av det.

av vad som är korsor. Så det här leder till stor upprördhet av flera olika skäl. Delvis sakliga, kyliga argument. Delvis rätt personliga och känslomässiga saker. Det griper såklart in i en massa pågående diskussioner till exempel om vad en nation egentligen är. Och hur farligt det är att ha eliter som inte förstår vad en nation är. De tror att en nation är som ett företag eller ett sportlag.

Och folk känner med detta. Att sådana attityder är ett direkt hot mot deras existens. Och många känner nog framförallt, folk som följer politiken ganska noga, kanske folk på högerkanten och så vidare, och har känt vind i seglen de senaste månaderna. Många sådana människor känner något i stil med har vi inte kommit längre? Har vi inte kommit förbi den här rudimentära nivån av diskurs?

Måste vi verkligen börja om? Med att förklara så grundläggande saker för den näst mäktigaste personen i vårt politiska block. Folk har varit lite frustrerade. En annan sak är att det finns massvis med arbetslösa amerikanska teknikarbetare. De som inte är arbetslösa känner folk som är arbetslösa och de är oroliga. Ironiskt nog så går det våg efter våg av uppsägningar på många av de stora teknikföretagen. Samtidigt som de skriker efter topptalang.

vårt tusentals ingenjörer gå. Vilket såklart inte nödvändigtvis är en paradox rent ekonomiskt. Det finns alla möjliga skäl till det och vi har till exempel utvecklingen genom AI som möjliggör massiva rationaliseringar, nedskärningar. Men rent psykologiskt så blir det förstås syntaxerror för många som sitter och oroar sig för hur de ska hitta ett nytt jobb som programmerare.

Och så vill magnaterna öppna upp dammluckorna och ta in miljontals programmerare från Indien. Och orsakerna till de här vi får se hur mycket vi gräver ner oss i alla orsakerna. Jag måste ta bort den här bilden på Sriram Krishnan som jag fortfarande har på ett fönster. Jag måste liksom scrolla bort för att jag inte ser. Det är hemskt. Man ser ut lite som Kommer du ihåg både den här Jaws från Bond-filmen?

Boris

Ja, det låg ju bakhuvudet. Ja, den där. Ja,

Martin

den indiska... Indiske hajen. Ja, jag måste... Boris, jag passar på här och bollar över till dig. Jag skulle vara nyfiken på dina generella reflektioner kring debatten. Jag vill gärna gräva ner mig som Vivek Ramaswamy, vad han sagt. Och kanske penetrera muskspsyke. Det spekuleras mycket kring hans motivationer.

Jag skulle vilja säga lite om det. Sen ska vi ha lite metaperspektiv på debatten. och prata om politiska koalitioner och så vidare. Men jag får fråga till att börja med. Hur upplevde du den här debatten i realtid? För på sociala medier har ju varje betraktare sitt eget perspektiv i någon utsträckning. Att man får se ett eget urval av inlägg baserat på vilka personer man följer, vad algoritmer tror att man är intresserad av, vad man aktivt söker upp och så vidare. Och jag vet att du och jag bor i, så vi har ofta ganska olika algoritmer.

Boris

Ja, jag är nu bombarderad av mask och verkliga eller självvalda maskkloner. De fyller mitt Twitterflöde. Och det är Twitter jag har synts på, annars är jag på Facebook. Och där har jag varit väldigt stilla om detta måste jag säga. vad jag har kunnat se, men Twitter desto mer.

Så jag har fått söka mig till till dem som tar reda på vilka maskskällor jag är på egentligen. Jag har varit inte så upphiggad egentligen utan mer förvånad över Just det här att det är väldigt mycket, vi såg det inte komma, hur kunde han? Det som vi pratade om på valnatten egentligen, att jag har liksom hela tiden gått och väntat på det roliga kaoset.

Och det här är ju en del i det roliga kaoset. Och allt är egentligen utsagt och tydligt innan det är formulerat i ord. Så att, jag blir upphiggad i den meningen. Jag tror att det här är ett väldigt, väldigt bra uppvaknande för många. Att de faktiskt börjar tänka lite och grubbla på, var står jag, var står andra.

Det har varit ett jäkla halleluja-anda alltså. Det senaste året. Vilket gör att man har uppfattat både mask och tramp på fel sätt. Och att man inte förstår vad som är bra med dem. Och risken nu är tror jag att... Bara för att man ser dem för vad de är så kommer man liksom att inte ha någon slags rakt motsatt position. Om folk inte har tänkt när de har jublat så ser jag risken att de inte tänker när de slutar jubla.