Button-svg Transkribering

Skådespelaren och countryartisten Kris Kristofferson går bort vid 88 års ålder, föddes 1936 som son till svensk far

Redan medlem? Logga in

Få tillgång till alla inslag och transkriberingar från radio bubb.la

  • 20 euro/månad, ingen bindningstid
  • Alla 9 052 inslag från arkivet
  • Över 1 000 timmar ljudmaterial
  • Transkriberingar av alla inslag

För att bli prenumerant, gå till den här sidan:

Martin

Skådespelaren och countryartisten Chris Kristoffersson går bort vid 88 års ålder. Han föddes 1936 som son till svensk far, kanske mest känd för låten Me än Bobby McG, som medlem i bandet Highwaymen och sina skådespelareinsatser. Jag måste erkänna att jag vet nästan ingenting om Chris Kristoffersson.

För mig är han en musiker som gjorde en sorts musik som jag aldrig var intresserad av. Slätstruken och intressant boomer musik. Och alla hans största hits, de låtarna som jag känner igen och hört, 100% av dem har extremt nedstämda, uppgivna texter. Det är riktigt deppigt och kväljande sentimentalt, men framförallt väldigt deppigt.

Och det är även liksom Jag vet inte, i det innehållet Jag är en sån, jag lyssnar på texterna Och det finns en text i musiken Hans mest kända låt, den här Bobby McJill-låten Alla boomer som lyssnar Ni vet ju det här, men Refrängen går så här Freedom's just another word for nothing left to lose Nothing ain't worth nothing But it's free Hans Herman hoppade inte kunna säga det bättre själv Boris, jag vet att du inte lyssnar på Chris Kristofferssons musik.

Du kanske kan berätta om något annat. Det står här i nekrologen i Rolling Stone att Chris Kristoffersson var en renaissanceman. Han var soldat, helikopterpilot, sådana gillar vi alltid. Rhodes-stipendiat, boxare, skådespelare. Det låter nästan som att musiken var det minst intressanta i hans liv.

Boris

Ja, alltså om man tycker... Jag tycker att han kunde ha struntat i musiken. Problemet är att han spelade en väldigt stor roll för countrymusiken. Den har ju alltid varit, eller väldigt ofta så att säga, countryuppgivet sentimentalt och allt har gått åt helvete. Vare sig det är män eller kvinnor som sjunger. Men när Kristoffersson slår igenom så är det ju...

I nekrologerna har han hyllats för att han breddade Cantrins publik och förde texten upp till nya poetiska nivåer. Men som du säger, han förde upp den till nya sentimentala nivåer. Det finns ingen, inte minsta lilla gnista av trots där.