Martin

P.J. O'Rourke, död vid 74 års ålder i lungcancer, skrev New York Times listettorna Parliament of Whores och Give War a Chance och skrev ett tjugotal ytterligare böcker om bland annat nationalekonomi och bilar, samt skrev i flertal tidningar och gjorde även filmmanuset till Easy Money. Kallade sig själv libertarian och omnämndes av The Guardian som högerösten, det är okej för vänsterpersoner att uppskatta.

P.J. O'Rourke, legendarisk journalist och författare. Han började i sin ungdom efter, jag tror han skrev i studentsammanhang och sånt där. Sen så började han på National Lampoon, som är en amerikansk, eller kanske var en amerikansk humor-tidning. Legendarisk humor-tidning. Senare, och det är väl det som är bulkarna, höjdpunkterna av hans journalistkarriär, så skrev han för Rolling Stone.

Clayboy, Vanity Fair, den här sortens tidningar. Han var kompis med Hunter S. Thompson. Jag tror man kan säga att han var en del av gons och journalistikrörelsen som kom i kölvattnet av Hunter S. Thompson. Han skrev också för en massa biltidningar. Han var en stor bilentusiast. Han hade bilbranschen i blodet från att han föddes. Han älskade bilar och skrev biltidningar, böcker om bilar.

Textning.nu Och orsaken då till att han kan vara särskilt intressant att prata om i vårt sammanhang är att han var libertarian. Och han var en mycket uttalad och vältalig libertarian. Nu kanske man inte tänker på PJ Örwork som är liksom en radikal och intressant tänkare eller något sånt där. Men han var en viktig libertariansk röst i perioder där det inte fanns lika många uttalade libertarianer i offentligheten.

på 80-talet och 90-talet. Och särskilt då så var det ju ont i libertarianer som var väldigt roliga och som skrev extremt roliga och lättillgängliga böcker på libertarianska temeten. När jag först kom in i libertarianska rörelsen det var 1999 som jag började hänga med med libertarianerna i fridsfronten.

Och då och där så var ju P.J. Rourke det var ju obligatorisk läsning av sociala skäl. Han var en sån som man bara skulle ha läst. Och man skulle gärna kunna dra lite roliga PJ-Rourke-citat. Hänga med på diverse internt skämt som spann vidare på hans idéer och så vidare. Så han var liksom han var en ganska viktig tänkare. Kanske inte lika mycket som Ayn Rand och Hayek och andra sådana mer teoretiska tänkare.

Men någonting i stil med Ayn Rand ändå. Någonting som man läste inte bara för teoretiska och filosofiska, men som ändå var en ganska stor del av att forma folks folks libertarianska identiteter och libertarianska anda. Sen var ju P.G.R.R.K. han var ingen högerlibertarian, han var en boomer, han var en gammal hippie, han positionerade sig alltid som en kritiker över både höger och vänster, han skrev oftafrån en sån libertinskt perspektiv och den typen av mer hippie-aktig libertarianism.

Det var inte Hans-Hermann Hoppel-linjen att frihet bara kan existera i ett traditionalistiskt ramverk med strikt moraliska regler och allt det där, utan det var mer en sorts hippie-libertarianism. Men sen då, folk som inte var med på den tiden, folk som kanske inte har lika bra koll på libertariania och historien och sånt där, kanske mer förknippar honom med saker som hände på senare år, som att han var en liten sån här...

Jag vet inte om han var en anti-Trumper men han tog ställning mot Donald Trump och tyckte han var en farlig sorts politiker och gjorde sådana här ironiska ställningstagande för Hillary Clinton 2016 alltså. Han sa att Hillary Clinton har fel om exakt allting och hon är en förfärlig politiker men jag ger mitt endorsement till henne inklusive alla hennes lögner och alla hennes tomma löften som aldrig kommer att infrias för att hon är åtminstone lite mer förfärlig.

Hon har fel på mer normala premisser än Donald Trump. Det kan man tycka är eventuellt en fläck i hans protokoll. Möjligen. Men det som jag minns mycket av, och har varma minnen av, är hans böcker. Framförallt. För jag tyckte att de var extremt roliga. Jag har generellt svårt för den här typen av böcker och texter som är så här extremt roliga. Sådana här böcker som består nästan enbart av skämt.

Så det är tänkt att man ska skratta flera gånger per sida. Vilket tycker jag är ganska trötsamt. Men Pidgey Rocks böcker var precis så roliga. Och samtidigt så var de... intressanta och lärorika och kul. Ja, det var många år sedan jag läste en bok av P.J. Rourke, men jag läste ganska många och några läste jag mer än en gång och tyckte att han var en väldigt kul författare. Ja, vad säger du Boris? Vad ska vi tänka om P.J. Rourke? Har jag kanske en alltför skönmålad, nostalgisk bild av honom?

Boris

Nej, men jag har samma skönmålade... Jag tror inte att det är så skönmålade... Jag har samma varma minnen av honom, av vad han betyder. Dels tyckte han han var jävligt rolig, men sen var han så befriande liksom att......mest befriande tycker jag......det var det kanske inte så mycket det här libertarianska utan......hans underbara resoreportage från tredje världen.

Han besökte ju många av helvete sålen. Och skrev precis som det var och väldigt roligt alltså. Och det säger ju ganska mycket om det politiska klimatet då och nu. Att då var det ju fullt möjligt att säga och skriva sådana saker som man gjorde. Och sådana som jag och du och andra tyckte det var skitkul. Och väldigt många andra också.

Det var det som folk hade gått och tänkt liksom. Men vad fan håller de på med i Afrika eller i Sydostasien? Men idag är det inte så att väldigt många människor går och väntar på att någon ska säga högt där de tänker själva tyst. Jag tror att väldigt många har slutat. Det är färre som tänker kloka saker tyst.

De har upphört att tänka. Men det som Hitchens beskrev honom tycker jag passar bra att... Och Rourke är en gammal... en galen vänsterhippie som har kastat bort vänsteråsikterna och kvar blir då en galen hippie. Det tycker jag beskriver hans förhållanden ganska väl liksom. Tämligen sympatisk alltså.

Martin

Om jag ska ge ett lästips på PJ Rourke... Vilket jag tänkte jag skulle göra. Jag skulle tipsa om en bok som heter Eat the Rich. Det är inte hans allra mest kända bok. Men jag tror att det är min favorit. Bland hans böcker. Och den har också en kul koppling till Sverige. Som gör den extra rolig. Så Eat the Rich, jag tror att undertiteln är Atretis on Economics. Det ska vara som en avhandling, en lärarbok i nationalekonomi.

I tanken. Men den är skriven på ett väldigt halsbrytande, gonsa-aktigt sätt. Boken går ut på att förklara diversa ekonomiska begrepp och samband genom ett antal fallstudier där P.G. York åker runt i världen och besöker olika länder och institutioner och beskriver dem på sitt speciella konstmässiga sätt.

Han har ett kapitel som är till exempel How to make everything out of nothing och det handlar om Hongkong. De började med några stenar i havet och nu plötsligt är det energiskrav på det här. Hur kunde de skapa allt det här från ingenting? Och så har de ett kapitel som heter How to make nothing out of everything. Som handlar om Tanzania. De bara tar av det här landet med alla naturresurserna och alla de här möjligheterna.

Och ändå så lyckas de. De kör totalt i marken. Och så har de en kapitel som heter, de har fyra kapitel som heter Bra kapitalism, dålig kapitalism, bra socialism och dålig socialism. Där han åker till fyra olika länder och studerar kapitalism och socialism. Och det som är roligt då är att kapitlet som heter Bra socialism är kapitel om Sverige. Där har Pidge åkt till Sverige för att utforska den bra socialismen.

Och det är väldigt intressant att läsa från en svensk och hysteriskt roligt. Han gör också märkliga intervjuer med svenska toppolitiker, svenska sociopolitiker. Och går runt på stan och gör observationer. Det är väldigt kul. Det är en väldigt kul läsning faktiskt. Eat the rich är mitt tips om någon vill i efterhand bekanta sig med Pidgey och Rourke.