Martin

Gustav Reinfeldt vill införa julkvartal och startar firandet redan i oktober. Menar att det förvisso kulturhistoriskt finns en tidsbestämd jul, men att det är ointressant eftersom det finns en längtan efter firandet. Bemöts av Edvard Blom som förklarar att det är infantilt och som om alla är små barn som inte kan vänta tills det är dags.

Och att beteendet är en följd av samhällets atomisering som förhindrar hållandet. av en gemensam folkfest. Kan vi inte börja prata lite grann om den här sammandrampningen Giganternas kamp, Gustav Reinfeldt mot Edward Blom i den oerhört viktiga julfrågan.

Boris

Ja, det är bara Giganternas kamp idag. Först Bardioljane och nu Reinfeldt-Blom.

Martin

Jag tittade faktiskt på det här SVT- klippet. Lite oklart varför, men Jag tittade på hela klippet. Och det är så, Agusta Leinfeldt då som heter Fredrik Reinfeldts son. Han förklarar att han börjar få väldigt mycket julkänslor redan på hösten. Och istället för att vänta till jul då med att leva ut dem så bejakar han dem så fort de kommer.

Och därför börjar han fira julen redan i oktober. Och i det här efterklippet får man se hur han går ut med en yxa i skogen och hugger en julgran. Textning.nu Och det har han alltså gjort i början av oktober då får man anta eftersom vi har sett det på tv nu. Och med anledning av det här då så har Edward Blom reagerat på det här. Han har sagt att det här är ingen bra, antagligen Gustav Lampinen har skrivit om det här på internet på något sätt. Och då har Edward Blom reagerat och sagt att det här är ingen bra hållning.

Julen ska firas vid juletid. Och det här då lett till en debatt, en av våra stora kulturdebatter tydligen som pågår. Och SVT har ordnat då en utgåva av sitt program som heter Mötet, där de väljer ut två personer som har väldigt olika uppfattningar om någonting. Och sen så får de träffas, man gör lite profiler av båda två och så får de träffas och formatet går ut på att de har varsin hög med små kort med citat, och så har de saker som den andra personen har sagt och sen läser man upp ett citat och diskuterar med den andra personen upp ett citat och så vidare.

Och det är kort bland 10-15 minuter och sånt där. Och Ingrid Blom förklarar då att det är ett väldigt infantilt perspektiv som Gustaf Langefeldt har. Det här med att man omedelbart ska bejaka sina impulser. Därför att själva poängen med att ha tidsbestämda saker är också att man längtar efter dem. Och längtan i sig själv är någonting vackert, som Ingrid Blom påpekar.

Var sakar sin tid? En annan sak som de påpekar är att hösten har sina egna högtider. I det här klippet får man se hur han själv håller på och gör provmatlagning inför sin egen oktoberfest. Alltså bedömt tysk tema för mat och sånt där. Så han står med kringlor och tyska korvar och öl och så vidare och förbereder sig till sin oktoberfest. Och det finns ju, ja, Mikkelsmäs och alla möjliga saker som gåsmiddagar och sånt som händer under hösten traditionellt, som Gustav Reinfeldt sannolikt aldrig har hört talas om.

Men som Edvard Lom tycker att han kanske borde lära sig om. Och Edvard Lom menar också på att om man spär ut julen över tre månader så finns det inget kvar den 25e när julen egentligen börjar. Och han tycker att det här är som att alla är som små barn. Som att man fyller år en viss dag, men en vecka innan man fyller år blir man så exalterad så vill man börja äta tårta.

Ska man äta tårta hela veckan, hela månaden, kanske kräva få presenter varje dag. Det är hans jämförelsepunkt då. Och Gustaf Reinfeldt försvarar sig med att han gillar ju bara att fira jul. Han vill ju inte tvinga någon annan att fira jul i tre månader. Det är bara någonting som han gillar att göra, som han gör för att han har så mycket julkänslor. Och det ska väl Edvard Lundberg skita i hur han firar jul. Ja, det var mitt försök att sammanfatta debatten i alla fall.

Boris

Väldigt bra argumentationssammanfattning. Men folk behöver egentligen se klippet. För det finns något väldigt fascinerande i de här två personerna. Edvard Blom är trots sin offentliga kroppssida dynamisk och energisk och går till angrepp.

Han lyser av liv och stridslust. Och så sitter liksom den här mannen som är väl 20 år yngre än Blom, Gustav Reinfeldt, hoppsjunken i en fåtölj. Han verkar knappt kunna andas, ögonen är beslöjade, han verkar inte ha något inre känsla av liv. Och det blir en diskrepans när den här säcken fylld med överkokta ärtor sitter där i fåtöljan.

Jag har såna känslor, jag längtar. Han ser ut som en människa som inte har såna känslor, längtar efter någonting alls. Han ser drogad ut. Och... Vem är väl jag att spekulera? Det är svårt att inte sitta hemma och tänka att den där killen hade en jäkligt olycklig barndom. Fredrik och Filippa fick inte till någon bra jul. Och det är kompenserande genom att gå ut i skogen och fira jul själv i tre månader om året.

Det är samtidigt väldigt sorgligt över detta. Det är något jättevajsigt. Och det här är ju en kampanj jag har bedrivit och upptäckt genom att googla. Första artikeln jag hittade är från 2019 då Mitt I gör en stor uppslag om Gustav Reinfeldts krig. Julkvartal, där han breder ut sig på samma sätt. Och berättar om hur han äter julmat varenda dag. Det blir inte julbord varje dag, men kanske tre gånger i veckan. Annars är det jul. Det är groteskt alltså. Det är en människa som tröstäter på något sätt. Jättesorgligt.

Martin

Jag trodde du slog huvudet på spiken, Boris. Men det är ju jul. Det finns ju flera underliggande saker här som är väldigt intressanta och tragiska och motbjudande. Och en sån sak är att man undrar hur hjularna var när han var liten. Vi vet ju hur hans föräldrar var, man kan spekulera och så vidare. Men definitivt så finns det ju någonting stört här. Men jag tror framförallt du träffar rätt när du säger att han pratar om sina hjulkänslor. Väl han är en människa som inte har några känslor.

Och det förstår man ju också när man ser här, han bryr sig inte om hjulen. Jag tycker det är helt uppenbart när man ser det här klippet. Men man måste också sätta in det här i en politisk kontext. I det politiska sammanhanget Gustav Reinfeldt existerar. Den här juldebatten är inte en liten kuriös lustighet som är separat från det politiska. Tvärtom. Gustav Reinfeldt ger en perfekt bild av den svenska borgerlighetens degenerering och dess dragsodd.

Ut med tradition, ut med måttfullhet, tålamod, in med nyliberalism, kommersialism, hedonism. Det är en korta tidspreferensens politik i alla dimensioner. Pissa i byxorna, för det är så varmt och skönt. Ta in tre miljoner invandrare, för det ökar BNP. Fira jul i oktober, för det är bra för företagen. Och det är den här hyperindividualistiska inställningen som han stolt ser.

Han säger bara, ja men jag gör ju bara vad jag vill. Jag vill inte tvinga någon annan. Varför rackar du ner på mina individuella preferenser? Men saknen är att Gustav Reinfeldt är en politiker. Just nu är han på pappret en sorts lokalpolitiker, kanske i Täby eller något sånt där. Men han är son till en person som var statsminister i åtta år. Och dessutom är han son till en person som var en revolutionär kraftig svensk politik.

Han är arvtagare till en politisk dynasti. Hans utspel om kulturella frågor har betydelse. För det finns en betydande sannolikhet att han kommer gå i sina fars fotspår och bli Sveriges ledare. Och jag är säker på att Gustav Reinfeldt fattar allt det här. Han gör det här avsiktligt. Och jag tror inte han bryr sig ett smack om hjulen. Han använder det här som en gimmick och som en trollning.

Han är en opportunist som vill ha uppmärksamhet för att bygga upp sin framtida politiska karriär. Och han vet vilka signaler han ska skicka. Han är emot traditioner, han är för atomisering, han sätter kommersiella intressen framför allt annat. Han låter inte långsiktiga övervägarna stå i vägen för kortsiktiga profiter. När det är dags för honom att ta över Moderatpartiet, då kan han peka tillbaka på sin historia och säga Redan 2019 gick jag till storms mot svenska traditioner och kämpade för att urvattna julen. Därför kan ni lita på mig, för jag ska fullborda min fars livsverk, att urvattna den svenska nationen.

Boris

Usch vad härligt. Jag fick sån här skräckvision när vi hade den här genomgången som tyvärr nog är tämligen trolig. Jag kände mig lite triggern när jag såg, jag tänkte på honom som ett barn som en taskig uppväxt. Det blir lite värre när du faktiskt linjerar upp han, att han kan bli nästa stora borgerledare. Gud oss hjälpa.

Martin

Gud oss hjälpe. Om Gud ens har någon lust att hjälpa oss längre. Det skulle jag betviva. Vi har ställt till det faktiskt.