Martin

Planerad återutgivning av Bengt Anderbergs roman Amorina stoppas av Bonnier efter att författarcentrum Väst stryker boken ur ett läsprojekt. Förekomsten av grovt språk samt ett ospecificerat N-ord anges som orsak. Det här är det senaste i den mycket långa raden av exempel på censur av svensk litteratur.

Klassisk historisk litteratur, men bara litteratur som ska ges ut på nytt, måste nu granskas och genomgå en PK-kontroll. Det är väldigt vanligt att böcker misslyckas, betas igenom det nålsögat och därför måste antingen giftsämplas och försvinna. Eller redigeras och skrivas om, som man har gjort med alla möjliga böcker, inklusive klassiska barnböcker om Pippi Långstrump och många andra exempel.

Och nästa man till rakning är Bengt Anderberg och hans bok Amorina. Och där finns det tydligen inte bara ett en-ord, ett ospecificerat en-ord. utan även beskrivningar av romer som kan uppfattas som mindre smickrande och diverse skrivningar om mörkgöde människor och så vidare. Därför blir den inte utgiven.

Det finns en intressant aspekt av det här och det är det här med Författarcentrum Väst. Jag vet inte exakt vad Författarcentrum Väst är men det finns något som heter Författarcentrum Väst och de är involverade i något som heter Göteborg Läser. Som jag uppfattar det så är Göteborg Läser ungefär som en gigantisk bokcirkel på kommunnivå med subventionerade bokinköp.

Så istället för att man är kanske 4-5 personer som träffas och läser samma bok och pratar om det nästa vecka så har man här nere i stad Göteborg som läser denna samma bok och som köps in då gemensamt delvis då vid det här författarcentrum Väst. Så att, å ena sidan så kan man säga att det är, att det var, det är inte bra det här med PK-censuren av Bengt Anderbergs bok men å andra sidan så ser det ut som att den enda orsaken till att boken skulle ges ut på nytt var att man hade en massiv statlig subvention av den här utgivningen genom en ofattbart storskalig kommunal bokcykel. Ja Boris, vad ska man säga om den här situationen?

Boris

Det är inte alldeles lätt alltså. Det är för att boken i sig, Bengt Anderbergs verk som han skrev, När alla trodde att han var trött och utsupen men nykter är ju ett kraftprov. Det är en av de bästa svenska romanerna man kan tänka sig.

Det är en riktig jäkla tegelsten. Ett myller av människaöden, en fantastisk släktkronika och det liksom sträcker sig från Napoleonkrigen till de första årtiondena på 19-talet i Göteborg. Och med att den tacklar ut europeisk historia, svensk litteraturistik, det är en fantastisk skröna helt enkelt.

Och Bengt Anderberg i sig är en fascinerande person. Han börjar sin bana som författare av Icaina och Griprand. Det är då till att Sverige, framförallt att folk tror på Gud och att folk är vänpliktig. Det är en ganska hyllad artikel själv, att det är en ganska pubertal roman.

Och på det sättet så var han typisk......jorden blev ganska uppburen. Och sen har man 60- och tidigt 70-talsperioden. där han ska förnya den svenska erotiska skyldigen och skriver väldigt mycket i och är huvudredaktör för Kärleket till 10. Alltså en massiv samling porrnoveller i 10 band som bidrar oerhört mycket till uppluckringen av av svensk moral vid den tiden.

Sen super han ner sig, något så fruktansvärt genuint, ordentligt alltså. Det är nog bara P.O. Jankvist som har supit ner sig. Han bor i närheten av Bengt-Handelberg men han var ju ett vrak helt enkelt. Han hittar Gud, blir nykter, nykter till på Bornholm, lever på en liten gård där. På ålderns höst, med en skadad lever, men med bibehållning i hjärnan kan man säga, så börjar han skriva fantastiska essäer.

Han har gått igenom ett helvete, men det avklarande kloka essäer. Han deltar i bibelöversättningen och bibelöversättningskommittén som korrespondent. Några av hans brev dit har blivit självständiga essäer, för att han skriver väldigt roligt om fånigheterna med att modernisera bibeln.

och sen dunkar han bara in Amorina på slutet av sitt liv där. Och det är ett litterärt mästerverk helt enkelt. Resultatet av ett långt liv, mycket ånger, mycket ångest och en härlig nykterhet i 20 år. Det är ett läseäventyr. Så jag är lite förvånad över att Bollingers och staten tänkte skänka den här i princip till göteborgarna.

Det är för att det är en oerhört upplyftande läsning faktiskt. Jag tror att det är även en mycket ung människa som bara fångas av berättarlusten och glöden och grokonigheten i de här historierna. Så det är lite synd att det inte kom till del till Göteborg, även om jag avskiljer statliga kulturinsatser. Och lite funderar jag på varför de här ralskån kommer till stan. Man måste få ett kalla fötter på något sätt, för kritiken mot det hela är ju...

Synnerligen tunn. Skulle man tillämpa den här kritiken på allt som skrevs innan 1962 i Sverige så skulle inga böcker kunna utges. Vi står inför ett mysterium här igen. En väldigt bra bok som folk inte ska läsa därför att den anses som en mysterium.

för grovkornig i språket enligt sexskildringar och lite för respektlös mot minoriteter. Och samtidigt ska vi komma ihåg, vi har ju, du läste ju upp i rubrikerna hur Stadsradion prisar rånare, kidnappare och mördare faktiskt också eller sådant som planerar mod i alla fall.

Det är helt oproblematiskt. Men att förse Göteborgare gratis, i stort sett gratis, med en fantastisk myldrande krönika om utgångspunkten i Göteborg, det är inte tillåtet.