Martin

Matt Ridley. Världen har fler träd än för 35 år sedan, och bara i Europa har antalet träd ökat, med ett område större än Frankrike. Den globala befolkningen har fördubblats på 50 år, medan mängden jordbruksmark förblivit konstant. När befolkningstillväxten avstannar kommer stora områden att åter kunna förvildas. När människan tar ett steg tillbaka så återhämtar det förvisso naturen, men förvildning gynnar inte alla arter.

Verklig biologisk mångfald kräver att människan erkänns som en del av ekosystemet och att vi aktivt styr vissa arter och biotoper. Mycket roligt får jag säga till att börja med att ha en artikel av Matt Ridley på Bubbla. Det var inte igår, jag vet inte om vi haft någon av hans artiklar tidigare på sajten. Det är säkert ganska många lyssnare som känner till honom. Matt Ridley är en brittisk författare, journalist och författare.

Han är mest känd för sina böcker i alla fall skulle jag säga. Han har skrivit ett ganska stort antal populärvetenskapliga böcker som framförallt handlar om biologi, genetik, evolutionsfrågor, evolutionspsykologi, den här typen av saker. Han är väldigt intresserad av att popularisera många sådana idéer. Själv läste jag väldigt länge sedan, när jag var tonåring, läste jag en bok som heter The Red Queen, som är en av hans första böcker, tror jag.

Och den handlar just om... Som titeln antyder för dem som har ett lite humområde, The Red Queen, så handlar det om sexuell selektion i evolutionsprocesser. Så det är en bok om människans, om evolutionspsykologi kan man säga. Jag hade en del inflytande, den var upplisande för mig, satte mig på några bra spår när jag läste den. Han är också journalist, jag tror att han egentligen primärt är journalist. Han jobbade många år på Economist och massa andra tidningar i Storbritannien och sånt där.

Och orsaken att jag säger att folk kanske känner till honom är att Matt Ridley är en uttalad libertarian. Ett par av hans böcker tror jag handlar uttryckligen om libertarianism. Man har lite idéer om att koppla ihop hans... Han är väldigt intresserad av evolutionära processer. Och han försöker koppla ihop det med att libertarianska principer, en libertariansk samhällsordning, återspeglar ett sorts evolutionärt process, vilket givetvis är sant på många sätt.

Han har skrivit jättemånga artiklar. På vissa sätt har han dimmliga uppfattningar som att han är libertarian. Han var också en mycket uttalad Brexit-förespråkare som sa att Storbritannien kommer att klara sig bättre utan EU och kör frihandel med hela världen och står på egna ben. Men, vilket är relevant för den här artikeln, Matt Ridley är också en mycket, mycket progressiv person.

Han är inte en konservativ högerlibertarian, utan han är en... Han är framförallt en inbiten rationalist och en stor optimist. En av hans böcker heter The Rational Optimist. Rationell optimism är en stor grej med honom. Och han gillar saker som ateism, sekulär humanism och så vidare. Han är bästa kompis med Richard Dawkins och allt det där.

Men en annan sak som är kul med Matrulde är att han är också adelsman. Han är en brittisk adelsman och han sitter i House of Lords. Han har en av de ärftliga stolarna. på vilken hans far satt så länge han lever. Så han har någon tjusig titel. Jag tror att hans titel är Viscount, vilket jag inte vet vad det heter på svenska. Men det är en brittisk adelstitel.

Det är lite kul. Han är inte den enda libertarianen i House of Lords kan jag säga. Men det är alltid kul när man har aktiva uttalade libertarianer i House of Lords. Ja, Matt Ridley. Vi ska prata om hans artikel. Den här artikeln handlar om förvildning eller återvildning av mark. Rewilding är en sån här grej som vi pratar om. Det är lite en debatt, för det är som en liten trend kan man säga.

Det finns människor som förespråkar det. Jag tycker det är en väldigt bra idé. Trogna lyssnare på RadioBubbla vet att jag har förespråkat den här idén och varit fascinerad av den. Jag har tagit upp den flera gånger i våra sändningar. Matt Ridley är inte direkt motståndare till den. Det beror på hur man ser det. Man kan säga att han är motståndare till det. Han är väl delvis positiv, men han vill nyansera debatten och säga att det här är kanske inte så bra som ni har tänkt.

Det här med att återförbilda marker. Så ett påpekan han gör då som återges också i bubblorubriken det är att det här är inget nytt. Det är inte någon ny grej som vi började med för några år sedan eller som vi kan göra i framtiden, utan förvildning har pågått i rasande takt i Europa i många årtionden. Och till exempel säger han då att vi har fler träd än vi hade för 35 år sedan i hela världen.

Och i Europa så har nytillkommens skogsareal är lika stor som Frankrike. Det är ju lite svindlande när man tänker på det på det sättet. Det är lite svindlande när man tänker på det sättet. Vad kan man tycka är det som händer? Är det sådana här ekoaktivister som får till förvildningsprojekt? Det är det naturligtvis inte, utan det det handlar om är att det europeiska jordbruket har skalats ner väldigt dramatiskt. Dels genom att det blir mer effektivt, man producerar mer jordbruksprodukter per år.

Per yta, men också helt enkelt givetvis genom att man lägger ner jordbruket. Man behöver inte jordbruket längre, anser man. Vi klarar oss utan det eftersom vi kan importera mat istället från andra ställen och så vidare. Och vi skulle ha ännu mindre jordbruk än vi har eventuellt om det inte vore för diverse regleringar, jordbrukssubventioner och så vidare. Så det är ju en megatrend som pågår.

Och vad händer då med all mark som tidigare var jordbruksmark? På ett sätt kan man säga att det är det som är frågan som vi står inför och det är den frågan som Matt Ridley vill göra ett debattinlägg om. Han är britt så han tar några brittiska exempel. Ett exempel på hur dåligt det kan bli, de tar upp, det är att man hade ett statligt projekt i Storbritannien under en myndighet som heter Forestry Commission att försöka få folk att plantera skog på sin mark men inte inhemskt brittisk skog utan utan främmande arter som man trodde skulle vara bra för timmerproduktion.

Jag tror faktiskt att vi har pratat om den här någon gång i Radio Bubbla tidigare, men det är en särskild sorts gran, en nordamerikansk granvariant som heter, ja, jag har det på tungan, det heter någonting på S, den här granen.

Boris

Sitka.

Martin

Just det, precis. Så då, jag vet inte om man gav folk bidrag, men man försöker styra folk för att plantera väldigt mycket sitkagran. Ja, och? Det är lätt att räkna ut dåligt när det gick, det här stora planekonomiska planjordbruksprojektet i Storbritannien. Så det där tycker Matt Ridley är jättedåligt såklart. Och han påpekar själv, en annan person är ett anekdot, att han hade en skog på sin mark vid något tillfälle som han högg ner.

Och när han högg ner den så upptäckte han att det växte upp en massa björk. Så helt spontant så blev det en enluga. Det är en väldigt spännande liten björkskog där. Men han fick inte tillstånd att... Han ville bara ha kvar björkskogen. Men för att få göra det så var han tvungen att ta kontakt med Forestry Commission, den där myndigheten. Och be om ett särskilt tillbild om dispens för att få behålla björken istället för att...

istället för att riva all björk och plantera gran istället. En främmande gransort. Och till slut fick han tillstånd, men det krävdes tydligen någon typ av juridisk långbänk. Han är ju positiv i viss mån till att låta naturen återgå till mer naturliga biotoper. Han påpekar de här fördelarna med att då kommer det en massa fåglar, insekter och även rovdjur.

Djur som är väldigt undanträngda av civilisationen idag, de kommer tillbaka relativt snabbt när man börjar förvilda. Men, och det här är lite kruxigt i hans argumentation, han säger att... Det är bra för vissa fåglar som kommer tillbaka, men det är också dåligt för andra fåglar. Därför att det finns vissa fåglar som lever av jordbruk. De lever parasitiskt, eller symbiotiskt, med jordbruk.

Så om du lägger ner jordbruken, då kommer inte de här fåglarna kunna äta säd eller vad man ordrar på jordbruket. Han nämner också några märkliga exempel. Till exempel en ö där det bor en viss sorts fåglar. Han säger att det är fantastiskt att fåglarna frodas nu tack vare jordbruket. Diverse särskilda insatser. Och insatserna det är verkligen inte så lite liksom. De har en här ön där fåglarna bor.

Och sen så måste de se till då att att inga predatorer kommer åt dem. En av predatorerna är tydligen måsar. Och... Förlåt, de har en särskild ett särskilt laservapen. En måslaser. Som de använder för att skrämma bort måsarna. För att annars kommer de äta upp de här stackars fåglarna. Och de har också en sort alarmljud som de har spelat in och som de spelar upp med högtalare.

Och det är inte bara måsarna utan de har också utrar som vill äta fåglarna. Så de har en staket runt hela ön för att hålla borta utrarna. Och en gång så slapp det ut en rotta på den här ön. Då fick de kalla in en hund för att spåra upp rottan och döda den. För att annars hade det blivit kaos med rottan. Jag har inte så bra koll på den här fågelarten, jag har till och med glömt vad den heter.

Men ärligt talat kan jag ju... Ja, jag föregriper min egen slutsats här. Men är det verkligen meningen att en art ska existera om den är så svag och så hotad från alla håll att den enbart kan överleva om människor griper in och installerar en särskild måslaser för att rädda den? Ja. Han tar också ett annat exempel som att det finns fåglar som... som bara kan existera i vissa platser därför att det finns får som betar ner gräset.

Gräset är väldigt kort, vilket gör att fåglarna kan hitta sin mat. Och också på grund av att man bedriver en hård jakt på räv, kråkor, måsarna igen givetvis. Och hans poäng då är att de här andra djuren, så rävarna och kråkorna och så vidare, de är inte så mycket kvar. naturliga i det området, utan de finns där för att de är subventionerade, som han säger. Han har sitt libertarianska ekonomiska språk.

Så att människorna har subventionerat de här djuren genom till exempel skräp. Släpper upp en massa skräp som de äter och kör över djur på vägarna så att de har något kadaver som ligger i vägkanten, kan de äta det. De kan parasitera på jordbruken och så vidare. Så därför finns det för många av de här djuren. Och därför måste människorna kompensera genom att rädda fåglarna från rävarna och måsarna.

Så det handlar alltså om att vi måste ha förvaltning, vi ska ha en viss förvildning, men vi måste också ha en strikt förvaltning för att maximera den biologiska mångfalden. Storbritannien kan aldrig bli en orörd vildmark, utan det är dess öde att människorna för alltid måste förvalta alla delar av landet.

och välja vilka arter som ska finnas var, gallra ut vissa av dem och så vidare. Det var ett försök att sammanfatta till att börja med Mött Ridleys tes hörborg. Tycker du han är rätt ute med sina idéer?

Boris

Nej, men faktiskt inte på någon punkt. Han var bara... Vi ska inte, eller vi kommer inte, libertarian och sitta över huset. Men jag begriper liksom inte riktigt hans sätt att tänka. Dels stött... Vi har stött. för vresig och vrede över hans fanatiska utvecklingsoptimism. Att han ifrågasätter liksom inte någonting.

Han beskriver så här i förbegående att jordens befolkning har blivit jättestor men eftersom vårt jordbruke är så mycket effektivare så kan man föda alla dessa groteska mängder människor på mycket mindre arealer. Han verkar liksom inte fundera en sekund på om det verkligen ska vara så här många på jorden.

Och han verkar inte fundera den minsta lilla på hur modern storjordbruk egentligen ser ut. Utan utvecklingen är bra. Världen har aldrig varit bättre än nu. Det gamla vanliga, förhånliga, utvecklingsoptimistiska. Vi har för många människor och vårt jordbruk är... är icke bra, vare sig det gäller växter eller djurhållning.

Och det kan man inte bara liksom stå och... Han verkar inte reflektera det minsta över detta. Ett bra exempel är när han berättar om familjen Barrel. Extra skäl att bli vresig. Han nämner liksom att de tyckte att jordbruket lönar sig inte. Så då... Låter vi allting släppas fritt liksom. Vi låter det vara en adlig familj med aner tillbaka i 15-talet.

Rätt stort gods. Gammalt slott som de har rustat upp väldigt fint. Men de ger upp sitt jordbruk år 2000. I hans mening låter det hela förvildas. Och det är inte bra, därför att i 15 år har arvtagaren till ägarna, Charlie Burrell, slitit, kämpat, investerat jättemycket pengar för att få fart på godtidsjordbruk.

Han har väldigt omfattande jordbruk, alltså mejeri, köttproduktion, spandmålsodlingar, men det bär sig inte riktigt. Allt för att det där ska bäras är en fascinerande historia. Man börjar till och med att producera, diversifiera, man gör sin egen glass, yoghurt, satsar på fårmjölk, vilket är lite läskigt i och för sig. Under 17 år så går man plus bara två gånger. Därför man gör högkvalitativa produkter, alla ensam, dina kött är fantastiskt, mjölken är bra, osten och yoghurten och glassen är fantastiska.

Men alla ensam. Allt på livsmedelsmarknaden domineras av de som producerar mycket, mycket billigare, sämre kvalitet men ännu mycket billigare. Och framförallt mycket import också. Det går inte att hävda sig. Så att därför, den där föregångsmanen försöker, han jobbar hårt med arredatorerna. Här har vi en godseraristokrat som försöker skapa ett levande jordbruk.

Låta arredatorerna vara med i processen. Men det funkar inte. Så år 2000 så säljer dom liksom jordarna. jordbruksutrustningen, hyr ut åkermarken och ger upp helt enkelt. Det är en jättesorglig historia. Det här känner säkert författaren till, men det bryr han sig inte om helt enkelt.

Och istället för att diskutera, ska det inte gå att driva ett fungerande organiskt jordbruk i alla avseenden som Charlie Barrel försökte göra. Nu hade han ju en djävulstur, vår vän Charlie, därför att han sålde februari 2000. Knappt ett år senare så drabbas ju... Den här delen, alltså Sydöstra England, har gigantiska översämningar.

Brutal vinter och sen kommer otroliga översämningar, de flesta har haft nästan. Jordbruket liksom lider oerhört. Och så kollapsar mjölkpriset också. Och kött och mejeriindustrin blir skadad av ett årslångt utbrott av mull- och klövsjuka. Så att... Och ett Haradjörn OR-flak som såldes i tid.

Men det som stör mig mest med den här karen är att han funderar aldrig på utvecklingen. Det andra är att han, det som därefter irriterar mig, att han har ingen rätlinjighet i sin syn på hur naturen ska styras. Ibland är det förbannat dåligt att naturen styrs på det sätt som den styrs.

Och i andra fall är det bra. Jag har svårt att upptäcka någon linje i anstänkandet. Han lägger högst personliga synpunkter på bra och dålig styrning. Som jag säger, han verkar tycka att det här antifågelätarnätet och laserövervakningen är fint ibland. Ibland kan sådana här ingrepp vara fel.

Givetvis ska människan ingripa i naturen, men det är just när människan, alla andra uttrycker att människan ska ingripa i naturen. Vem är människan i alla fall? Det måste ju vara den som äger marken på något sätt. Jag kan inte se något annat än att vi kan inte bygga teorier om hur markägare ska, hur många rävar de ska skjuta eller vad de ska tillåta och så vidare.

Det måste vi faktiskt överlåta åt dem och utgå från att de... Han tycker själv att han vet... bäst om det ska vara björk eller granplatering. Björk eller granskog, det vet han bäst själv. Han gillar att överhetsbeslut är. Varför ska andra jordägare då acceptera att hans uppfattning skulle gälla på deras mark? Här finns det mycket att diskutera med. Jag tycker att han bara yrar runt lite här i just den frågan.

Martin

Jag håller med verkligen Boris om mycket som du säger. Framförallt för hans övergripande, superoptimistiska, hurtiga, klämkäcka inställning till allting. Det var som jag sa inledningsvis, han är en sån här notoriskt, patologiskt, progressiv och optimistisk person. Det är en del av hans varumärke också. Men han målar också upp lite halmgubbar tycker jag också.

Drar man in diskussionen på ett konstigt sätt. Till exempel när han säger att Storbritannien kan inte bli en orörd vildmark. Jag tror inte det finns någon som tror att Storbritannien kan bli en orörd vilja. Hela den idén är absurd eftersom Storbritannien är så tättbefolkad. Det är ungefär som att säga att Stockholm ska ha biologisk mångfald. Då pratar man om fenomenet på fel nivå.

Storbritannien är för litet för att vara något annat än ett högintensivt kultiverat land. Så det blir väldigt konstigt om man tar en massa exempel. Antagligen till exempel från Nederländerna. Någon region i Nederländerna där man har... då man har gjort någon sån här förvildningsprojekt vilket ledde till att en massa djur som skulle leva där som vilda djur dog istället. Det var en extra svår vinter och de kunde inte migrera till något annat ställe för att det är mycket som händer i resten av...

nedländerna är supertätt befolkade som alla vet. Så det är väldigt konstigt att säga att förvildning funkar inte för att det funkar inte i nederländerna. Det är en väldigt... det är inte en hedlig sorts argumentation. Därför att åtminstone det är inte vad jag tror att diskussionen handlar om. Nej. Och jag vet inte varför andra människor vill ha förvildning, men som sagt, jag tycker personligen att det är en väldigt förträfflig idé.

Och mina skäl för det, de berörs inte alls av Matt Ridleys argument. För det första saker som jag invänder mot är att åtminstone för min del så är inte maximal biologisk mångfald målet. Jag kanske skulle tänka på det som en sannolik sideffekt, att man får en ökad biologisk mångfald. Men även om förvildning leder till en minskad biologisk mångfald så skulle jag förespråka det.

Därför att målet är, som jag ser det då, målet är först och främst helt enkelt att det ska finnas vissa delar av planeten som inte kontrolleras av människor. Och min grundläggande tanke här är att, det är en väldigt enkel tanke, det är osunt att en enda art är så extremt och totalt dominerande. Vi kan gärna fortsätta vara planetens allt annat överskuggande herrar.

Vi kan göra det även om vi sätter av sig en tredjedel av planeten till att vara ren vildmark. Matt Fridje pratar om att människor är en del av ekosystemet. Människor är också en del av ekosystemet. Därför måste människor styra och gallra och så vidare. Därför måste varje sista litet skogsplätt. Ska människor fatta beslut om vilka arter som ska finnas och så vidare. Min poäng skulle vara att... Människor faktiskt inte.

måste vara en del av varje sista ekosystem på hela planeten. Jag vet inte varför det är en sån problematisk tanke för vissa människor, till exempel Matt Ridley, men uppenbarligen så är det många som har svårt för det, har liksom väldigt svårt att släppa kontrollen, släppar den absoluta, totala kontrollen. Och givetvis så skulle en förvildning av stora delar av planeten, givetvis skulle det inte innebära att saker skulle bli perfekta.

Och givetvis kan det leda till att djur dör. Givetvis kommer djur dö på ett annat sätt. Andra djur kommer att dö i vildmarken än de som skulle dö i ett annat scenario. Det är en infantil diskussion på något sätt. Djur kommer också att ha ett bättre liv på ett sätt och sämre liv på ett annat sätt.

Det är uppenbarligen ett pris som vi får betala om vi ens ska se det som att vi betalar ett pris. Det är ett infantilt perspektiv. patologiskt antropocentriskt perspektiv att applicera diverse mänskliga moraluppfattningar på vad som händer med djur i vildmarken. Är det rådjuret som lever sitt liv utan att komma i kontakt med människor ut i Sibirien eller någonting?

Ska Matt Ridley sitta på sitt gods i Storbritannien och ha åsikter och göra nyttokalkylen liksom? Nej, men det är moraliskt problematiskt att rådjuret, älgen i Sibirien bröt foten eller blev uppätna av en sibirisk tigre eller vad nu vad som hände. Det är ett osunt sätt att tänka faktiskt. Det som jag tycker är så intressant är att det är den här tanken om att vildmarken, den förvildade territorier, är som en sorts backup-alternativ.

Om vi gör dåliga saker och kvaddar hela biotoper med våra olika mänskliga experiment, vilket vi garanterat kommer att göra. Mänskligheten är en art av splittsprångande dårar. Och då är det bra om det finns regioner där vi inte har applicerat, vare sig vår intelligens eller vår dårskap, överhuvudtaget. Därför att det är väldigt svårt att veta i förväg vad som är visdom, vad som är dårskap.

Så jag tycker vi ska vara frimodiga, vi ska ta sådana risker. Vi ska ta risken att förstöra en hel region ekologiskt. Men just för att vi ska ha den friheten. så bör vi också sätta upp försäkringar. Inom ekonomin, när man pratar om investeringar och sånt där, så pratar man ibland om en hedge. Osäker på om det finns ett svenskt begrepp, men man säger att man hedgar. Man gör en investering, man tar en risk i ett visst avseende och sen sätter man upp en hedge, som är en annan investering som man kommer att tjäna pengar på om man förlorar pengar på en andra.

Och hedge betyder det som häck, alltså ett buskage. Det är en bokstavlig betydelse av ordet. Man sätter upp en skyddande häck vid tomten och sånt där. Och det är exakt så jag tänker på stora förvildade territorium, att de blir en hedge i ekonomisk bemärkelse, i ekologisk bemärkelse. Så att om vi klantar till det riktigt rejält så kommer vi ändå ha den här häcken kvar som skyddar oss.

Och sen ett annat skäl också för mig, det är bara nyfikenhet, därför att vad händer? Vad händer om vi släpper den vilda naturen helt fri på stora territorier och bara inte rör den alls? Varje gång vi testar det så verkar vi lära oss nya saker, det verkar hända intressanta saker. Jag är väldigt nyfiken på vad skulle vi mer kunna lära oss? Men det är inte Matt Ridley. För han är ju visstligen för förvildning i viss utsträckning, men hans premiss är att han vet precis vilka konsekvenserna blir.

Han vill ha förvildning på de och de premisserna. Det kommer att leda till de och de konsekvenserna. Men jag tror inte han vet så mycket som han tror att han vet. Och det som fascinerar mig, det är mycket just att inte veta. Och det är en attityd som mänskligheten generellt borde odla mycket mer. Att erkänna att det finns saker vi inte vet. Att acceptera att det finns saker som vi inte kan kontrollera.

Att inse att det kanske finns andra saker i universum som kan tänkas ha ett värde. Bortom. och helt oberoende av människornas värld. Så att, låt oss ha en civilisation och låt civilisationen växa sig stor och mäktig och dominerande. Och låt den använda lokala resurser till maximum. Låt oss bygga stora mänskliga projekt utan att ängslas allt för mycket över hur det påverkar naturen närmast omkring oss. Men, låt det också finnas någonting annat. Låt det finnas en natur längre bort som vi inte rör alls. Planeten är stor nog för mer än en ekologisk hegemoni.

Boris

Alltså där ska du vilja fortsätta, det här är en intressant diskussion men det känns lite fel efter den här vackra utläggningen. Låt oss återkomma till ämnet istället.

Martin

Alltså jag gör mina små söndags predikningar. Predikningar, ja det må jag säga. Anden kommer över mig ibland när det är söndag och sen så blir det så. Jo, det där var beskärat. Men det blir tråkigt om det deltar till att samtalet tar slut.

Boris

Nej men det är en väldigt intressant tanke om du har det här. Den påminner ju faktiskt om... Teodor Roosevelt väldigt hårda kamp för att upprätta och skapa nationalparker. Han har ju en väldigt medveten syn på det där. Dels gillar han ju att vara ute i naturen och brottas med björnar och älgar och annat.

Men det andra, det är ju att han använder någonstans just det här uttrycket att det är där nationen ska hämta kraft. Därför måste det vara orört. Och det finns ju lite grann i din tankegång. Och på ett mycket enkelt och lite futtigare plan så är det ju sånt som fungerar för sunda människor i Sverige också. De går ut och plockar blåbär om inte annat för att hämta kraft eller går ut och skjuter några vildsvin.

Men jag har inte tänkt på det riktigt som du har lagt fram men jag har väl i tilltagande tanke att verkligen se det som att Det är rätt skönt att kunna tänka att då kan jag få gå loss och assaltera rätt mycket. Jag har liksom en reservde borta. Det löser ju upp vissa motsättningar som många människor har i sin själ faktiskt. Och det finns också de motsättningarna i samhället. Det är en tilltalad tankegång.

Sen kan man säga också att i linje med det du säger så har ju vår vän Matt här en total tankegång. Han har en väldigt ahistorisk syn på människan och naturen. Han verkar inte ha noterat, en sak som tar av mitt argument är ju att människan förstör så förbannat mycket varje gång hon ska ge sig på och fingra på naturen.

Alltså han verkar inte ens, han är tvärsäker på att skjuter han av x antal kråkor och rävar och mullvadar så blir allting jättebra på anskotts. Det är inte givet på något sätt. Det är snarare så att varje gång människor börjar reglera, skjuta av eller skydda så leder det till väldigt konstiga saker. Australien är ett bra exempel, lite underatt.

Öen håller ihop fortfarande. Det bästa sättet att bevara naturen, i allmänhet, inte bara i skyddade territorier, det är att människan låter bli den i allra lägsta mån. Den har visat förmåga att läka sig själv väldigt mycket.

Martin

Det finns, jag tror, jag hoppas jag inte blandar ihop det nu här, men det finns, det är en schweizisk, han är en schweizisk industrimagnat som är schweiz född, jag tror han bor i Wyoming, som alla andra vettiga människor. Och han har sagt att han ska köpa 15% av jordens yta. Va? Framförallt och bara för att skydda den, bara för att sätta av den för, jag vet inte om han har någon sån här, hur den ska förvaltas eller om den ska vara helt förbildad eller något sånt där.

Men han lägger alltså många miljarder på att köpa upp miljontals hektar med mark i stora stora bitar. bara för att förvara, skapa naturreservat och sånt där, men privat ägda. De ägs av hans liksom stiftelse eller vad det nu är för någonting. Och han gör det här runt om i olika delar av jorden och både på land och han köper också upp havsområden.

Och det här är hans stora långsiktiga filantropiska projekt. Det tycker jag är fantastiskt. Det är en av de här miljardärerna som gör bra saker. De flesta miljardärer gör ju bara trams med sina pengar. Men just den här killen, vars namn jag ska hitta nu...

Boris

Kan man bli skoaktare tror du? Och fan om.

Martin

Han har tjänat sina pengar i stålindustrin tror jag. Metallurgi, stål, den typen av saker. Men nu håller han på med sin filantropi och framförallt med miljöskyddsgrejer. Han köper upp enorma mängder mark bara för att bevara dem. Det tycker jag är ett väldigt spännande projekt.

Om jag hade så mycket pengar som Hans Göring Wyss, jag ska helt ärligt säga att jag skulle kunna hitta på ännu mer intressanta saker att göra med de pengarna. Men om man inte har esoteriska idéer som jag har, om man vill vara lite mer konventionell och sånt där, då är det faktiskt det här med att köpa upp enorma landarealer, någonting som man kan göra utan vidare och som är helt okontroversiellt. Ingen kommer tycka att du är en ond nazist eller någonting, för du köper upp en massa mark och bygger en massa naturreservat.

Så det är en väldigt, väldigt bra sak att göra. Och det är mycket, mycket bättre än vad Bill Gates och sådana här människor håller på med för sina pengar. De gör ju motsatsen, de ska vara så mycket människor som möjligt. Så att maximera överbefolkningen av Afrika genom att ta bort alla sjukdomar som i viss mån reglerar befolkningstillväxten. Så att jobba i andra änden istället. Det är mitt tips till alla miljardärer som lyssnar på Radio Bubbla. Förutom att det borde ge en miljard till Bubbla så vi kan göra roligare saker. Så köp upp, köp upp enorma landarealer och gör ingenting med dem. Så till att ingen gör någonting med dem.

Boris

Och köp fort för att Bill Gates har också börjat köpa jord. Ganska mycket också. Ja.

Martin

Men vad ska han göra?

Boris

Nej, precis, prata inte om det här. Vi förtränger den saken.

Martin

Han ser ut lite som du på Wikipedia bilden här.

Boris

Jag håller just på att kolla där. Jag ska skriva ansökan till honom. Han kan ge en av sina ägare till mig. Jag ska förvalta den.