Martin

Irland, trotskismens sista fäste i Europa. Unik ställning genom flera ledamöter i parlamentet sedan 2011. Som mest har trotskistiska valkoalitioner erövrat sex platser. Fenomenets förklaring, valsystemets låga trösklar, samt jordnära politik och färgstarka representanter som driver frågor som kamp mot höjda avgifter för vatten och sophämtning.

Trotskismen för en tydnande tillvaro. Minst sagt. Man kan nog säga att totekismen alltid har fört en tydande tillvaro. Ända sedan dess tillblivelse. Den har aldrig precis varit en stor och mäktig politisk kraft. Det finns ett intressant resonemang om det i den här artikeln från New Left Review. Ett påpekande att när muren föll, när realsocialismen kollapsade, sovjetunionen och på andra håll, så hade ju trotskismen världens chans.

Därför att en av de kännetecknande egenskaperna hos trotskismen är att trotskismen Trotskismens grundare var ju en rival till Stalin. Enkelt uttryckt kan man säga att efter Lenin så fanns det ett vägval. Vilken väg skulle man ta? Stalin vann maktkampen men Trotski hade en alternativ idé.

En av de stora sakerna var säkert delvis personligt men också politiska skiljaktigheter. Det finns en väldigt starkt antistalinistisk... tendens i trotskismen. Det är en av de centrala idéerna hos alla trotskister, att man är antistalinister. Efter Stalin fick trotskisterna rätt på många sätt. Direkt efter att Stalin dog satte man igång en avstalaniseringsprocess i Svetinun. Men när det systemet som Stalin hade byggt upp och präglat kollapsade för 30 år sedan, då skulle trotskismen kunna utropa segret.

Antistalinisterna fick rätt. Det borde ha varit världens chans. Det blev ju inte nått uppsving för trotskismen, att trotskismen blev en ledande tendens inom vänstern. Och det är väl det lite grann, trotskismens öde, att den har aldrig... Den har väldigt sällan haft direkt inflytande, utan den har alltid haft ett sorts indirekt inflytande. Och typiskt är också att ex-trotskister har haft mycket, mycket mer inflytande än vad trotskister har haft.

Det mest kända exemplet är ju tyvärr den där... politiska gruppen i USA som kallas för de neokonservativa, som i grunden är en bunt trotskister som gick in i det demokratiska partiet i USA och utvecklade en egen väldigt obehaglig mix av politiska idéer. De var bokstavligt talat trotskister, många av dem ledande, som man nu kallar för neokonservativa.

Lite mer närliggande kan man säga att både jag själv och du Boris har förflutet som vissa lyssnare vet. i trotskistiska kressar. Även här har trotskismen en sorts indirekt post-trotskistiskt inflytande på den svenska libertarianska rörelsen, eller vad vi nu är för någonting. Ett annat exempel som vi pratar om ibland det är ju den trotskistiska tidskriften Living Marxism, som vid den här tiden i början av 90-talet när man deporterade vad ska man göra.

De gick också kan man säga i en libertariansk riktning. Det verkar inte vara helt ovanligt att trotskister går i en libertariansk riktning. Och Living Marxism, de blev ju sedan Spiked Online, som är säkert välkänd bland många av Röde Bubblas lyssnare. Spiked Online med berömda skribenter som Brandon O'Neill och Frank Furedi och hela det här gänget.

Och de är också gamla trottar, men numera är de kanske världens enda någorlunda högt profilerade, genuina libertarianska vänster. Tack för mig, och tack för att ni har tittat på den här videon! De är ganska sköna. Vi hade Brandon Nilsson talare på en av våra konferenser en gång. De är väldigt väldigt bra för att vara vänster. Men sen är det också det här att Trotskismen har alltid haft den här idén om entrism.

Att man ska gå in och inte starta ett eget parti och konkurrera med alla andra marxistiska partier. Man ska gå in i andra partier och påverka dem inifrån. Vilket för övrigt inte är en unik idé som Trotsk är, utan det är... Det är något som kommer från Karl Marx och Friedrich Engels. Det var något som de själva förutspråkade och som de själva utövade också. De hoppade fram och tillbaka mellan olika socialistiska organisationer allt utifrån var tror vi att vi kan ha mest inflytande just nu.

Vilket parti är på uppgång? Vilket parti har arbetarklassens öra? Den typen av sak. Boris, vad beror det på att man ser det här mönstret? Att trotskister och trotskistiska organisationer får nästan aldrig något inflytande alls. Män. Däremot ser man att gamla posttrotskisterna, de dyker upp i alla möjliga sammanhang och gör ganska mycket. Vad beror det på?

Boris

Jag har faktiskt inte den bittersta aningen. Jag ser mönstren i själva tänkandet. Och att det faktiskt på många sätt, till exempel du tar upp de amerikanska neokons. Och det börjar redan med James Byrne på 50-talet. Mm.

Vi är liksom en stor teoretiker från konservativa och romantiskt, sovjetiskt inriktade. Men det finns ett grundläggande moment där och det är ju världsrevolutionen. Precis som Trotski ville ha den permanenta revolutionen och lägga världen under socialismen eftersom då det var ett överlägset system och när väl socialismen och så det var på med bayonett och stridsvagnar i och att världen skulle överbli bättre.

Och det är egentligen de neokonservativas grundläggande inriktning också. Att man vill erövra världen, men i det här fallet för marknadsekonomi, kapitalism och parlamentarisk demokrati. Men det finns där något faustdrag egentligen. Jag vill ha hela jävla världen.

Ja det funkar inte hos trottarna, då byter man helt. Det är också en slags trism. Man går in där man tror man kan få genomslag för sin hunger. Det här allomfattande frälsariven. Jag ska frälsa världen. Så att jag tror att det med utgångspunkt från vårt förra inslag. Alltså det vore oerhört intressant att lägga alla andra sortister utan dig och mig på analyssoffan. De som har liksom skiftat positioner och fot. och försöka utröna vad det är för jäkla personlighetsdrag som skapar detta.

Martin

Det är helt sant att det finns verkligen någonting faustiskt över Trotskyspel, Trotsky själv och hela det trotskistiska projektet. Det finns just den här idén om att bemäktiga sig själv till varje pris och många transcendenta idéer och ett visst fokus på människans överhöghet över naturen.

Men en sak som jag har tänkt på, jag har förnyat på det här själv, det är att i alla typer av vänsterorganisationer så är det allmänt känt att trottarna är lite konstiga och knepiga. Det är inte slumpmässigt vem som helst som blir trotte, utan det är en viss typ av personer. Och där finns det några egenskaper som jag tror kan vara en del av förklaringen. Och en sån sak är att så gott som alla som söker sig till de trottkiss-grupperna är, De är utpräglat intellektuella, vi kan säga att de är bokmalare.

Därför att det aldrig varit en gatu-kämpegrupp. Trotskisterna läser mycket böcker, de är teoretiska, de har nästan en akademisk orientering. Det handlar mycket om att producera tidningar och skriva rätt sorts linjeartiklar. Så de är intelligenta, och det är intelligenta snarare än slagkämparna som söker sig till det trotskistiska avgardet.

Och sen är det också det att trottar är alltid konträra inom vänstern för att de hatar Stalin och stalinisterna och de sätter sig i opposition till de förhärskande grupperna samtidigt som de inte distanserar sig. De vill vara nära men kämpar mot dem inom organisationerna istället för att vara herre på täppan i en egen täppan annanstans. Så det finns en sorts konträr stridbar tendens.

Och sen finns det en sorts övergripande pragmatism. hos Trotsky och Trotskyister. I viss mån en sorts principlöshet, men en väldigt pragmatisk, en hård inställning liksom. Att man gör vad som krävs och man har flexibilitet. Man analyserar saker. Trotskyister är såklart dogmatiska också i hög utsträckning som andra marxister, men man är mindre dogmatiska och mer pragmatiska och cyniska skulle jag säga.

Därför tror jag just för att de egenskaperna, att trotta tenderar att vara intelligenta, konträra och... pragmatiska och cyniska gör att jag tror att man därifrån dyker upp som gubben i lådan i andra sammanhang. Vad tror du om den teorin, Boris?

Boris

Jo, men den är... Jag ansluter mig, det visar att jag inte är en riktig sopskrivsfärg, jag ansluter mig omgående och inte i en konträffosition. Det låg väldigt mycket i det där. Och sen... Nej men det där lät inte bara rimligt utan väldigt rätt. Du har ju varit in i den där kretsarna liksom jag. Och... Det finns också en oerhörd mekanisk syn på det.

De är verkligen de riktigt progressivt tänkande, de är detterministiska, allt går i givna faser. Man kan se det under andra världskriget där det fanns i Norge och i Frankrike två trotskistiska grupper som accepterade ockupationen därför att de ansåg att Tyskland befann sig i en senare fas av kapitalismen.

Alltså skulle man inte spjärna emot utan då skulle man driva fargutvecklingen bakåt utan man skulle liksom låta det hela spilla ut. Det här var ett tecken på att man ändå rörde sig uppåt på något sätt. Det finns en trodde på en automatisk fullbordad. Och det förklarar väldigt mycket att jag tror att skrapan väldigt mycket från nya konservativa i USA så hade de inga större problem med den här övergången från vänster till höger.

Därför att har man det här mekaniska sättet att tänka då måste man ju, fan, stor del av världen är ju inte borgerligt demokratiskt med marknadsekonomi. Och vem som är en införde kommer att innebära, göra att historien tar ett kliv framåt. De kan ställa till de mest hemska sakerna, de här människorna.

Martin

Ja, det är sant. Man kan ju verkligen gå ner på doktrin. Jag har ju än idag en väldigt mekanisk historieuppfattning, som alla radio- och bubblerlyssnare vet. Om ni har lyssnat på det här bubbla i ett månad så vet ni att jag har en väldigt mekanisk syn på historien. både dåtid och framtid. Skillnaden är bara att jag har inte längre en linjär historieuppfattning utan en cyklisk historiesyn.

Men jag är lika dogmatisk och mekanisk i min syn på att allting är ödesbundet av historiska utvecklingar. Och sen även andra idéer som till exempel att jag inte tror på libertarianism i ett land. Jag tror på den decentraliserade världslibertarianismen. Och det är en sån här väldigt klassisk debatt mellan Trotski och Stalin.

Stalin trodde man kunde skapa socialism i ett land och Trotski sa nej. Socialismen måste införas i hela världen, annars ett land kan det inte hålla ut mot. mot resten. Och sen hade Trotski också den här idén om den permanenta revolutionen. Som jag, det jag förespråkar nu är ett slags permanent revolution. Jag tror inte på att göra en revolution en gång och ta över en stat och göra den libertarianska eller något sånt där. Utan jag tror att det är ett konstant arbete som vi alltid måste hålla på med.

Vi kan inte, vi kommer aldrig kunna slå oss till ro och konstatera att nu har vi, nu är revolutionen klar och vi har uppnått målet. Det kommer åtminstone vara en mycket, mycket längre process än vad folk tror. Och då kan man ju säga, är jag fortfarande ett trotskist då? Det jag tror det är att man söker sig till de politiska organisationer som passar ens mentalitet, som passar ens tankemönster som man har sedan tidigare.

Och gällsom jag hade den här typen av idéer så blev trotskismen en bra match för mig, för mitt sätt att tänka på ett rent intellektuellt plan. Och sedan var jag tvungen att byta ut några premisserna, för jag kom fram till att Marxismen hade åt helvete fel på ett antal väldigt viktiga punkter. Men många av de underliggande mönsterna är samma och jag tror att jag hade dem långt, långt innan jag kom i kontakt med liksom Marxism eller Socialism eller något sånt där.

Jag tror att det nästan är medfödda tankemönster. Ja, det tror jag. Så en sak som påpekar i den här artikeln är att trotskismen, ibland så vinner den inflytande men det är alltid i periferin. Som det står i förutsättningarna här, det är Bolivia snarare än Brasilien, Sri Lanka snarare än Indien. Och därför är det kanske passande, tycker vår författare här Daniel Finn, att Irland är det sista starka fästet för europeisk trotskism.

Det är helt nytt för mig, jag hade ingen aning om det här, men nu har jag alltså läst en hel artikel om de irländska trottarna. Och den här grenen av trotskism på Irland, den verkar inte vara ur trotskister. från 40-talet och så vidare. Det var inte liksom Trotski och hans gäng som etablerade sig på Irland utan det här var någonting som kom med 68-vågen. Sånt som mycket annat. Och det verkar finnas två huvudsakliga falanger.

En som kallar sig för Socialist Party och en som kallar sig för Socialist Workers Party. Där det första Socialist Party var, de var allierade med Peter Taffi-tendensen i Storbritannien, alltså militant. Han var en av grundarna kring den kända. organisationen Militant som även var de som gjorde ganska mycket avtryck i Sverige för att de infiltrerade de infiltrerade det svenska socialdemokratiska partiet SSU.

SSU var tvungen att utesluta en stor del av hela ungdomsförbundet på 70-80-talet därför att de här trottarna hade infiltrerat så mycket. De kallades i för tidskriften Socialisten på den tiden. Så att den ena förlangen är för detta en trister. Antar jag fram till den stora splittringen 1992, då militant slutade med entrism och startade en egen organisation.

Så det är ena falanget och det andra är Tony Cliffs falanget som också har en förgrening på Irland. Och de sitter alltså i det Irländska parlamentet, numera under ett samlingsparti. De har gått ihop, de kallar sig People Before Profits. Och de sitter i det erländska underhuset med fem mandat. Jag tror att de har fått ungefär 2,5% av rösterna. Irland har ganska generösa regler kring hur man kommer in i parlamentet.

De har ingen riksdagsspärr att du måste ha ett visst antal procent för att komma in. Utan de har istället ett mandatsystem i valkretsarna. Men det är inte som i till exempel Storbritannien eller USA att man har enmansvalkretsar. Utan istället så har man flera mandat per valkrets. Och man har preferensröstning. Det vill säga att man får rösta på flera alternativ, men rangordna dem.

Vilket gör då att man får en mer sofistikerad representation av väljarnas preferenser. Det är en ganska kul system. Särskilt när det gör att man har... gamla trottar i parlamentet. Sen måste jag säga Boris att jag har lite svårt att förstå alla de här irländska sakerna. Till exempel det står i den här artikeln, om jag inte läser fel, det står så här att de här trottarna de tror väldigt mycket på ett återförenat Irland.

Man ska återförena Irland med Nordirland. Och så har de någon republikansk idé liksom. Men sen står det också att de har en helt annan idé. än vad Sinn Féin har. Men jag trodde att det var precis det som Sinn Féin ville. Jag tror att det var hela poängen, att de valde irländsk nationalism, att irland ska vara fritt och frenat och så. Men eventuellt så finns det några nyanser mellan de positionerna som jag inte förstår, för jag är inte så bra på irländsk politik.

Boris

Jag tolkar det som att de menar att det just är en... Nyansfrågan är möjligen lite mer, alltså att han menar, skribenten, tro att... Trotskisterna är för ett verkligt återförenande. Men Sinn Féin menar inte dels på allvar det finns i partiprogrammet. Men de driver inte frågan. De hade ju kunnat driva den ganska hårt de senaste kaotiska åren.

De skapar viss splittring och kanske ryckade oss tre counting av de sex där uppe. Det är ungefär som att Sinn Féin beter sig som Sosanna eller Monarkin i Sverige. Saker och ting står i partiprogrammet men man menar inte på allvar. Det tror jag är det som avses. Det är lustigt det där med Sinn Féin och deras förflaktning. Som jag förstår det så är Sinn Féin det andra största partiet i det jordenska parlamentet under stakandet.

Martin

Det är inte så att det är en delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delaktig delakt Men det är intressant att man tittar på de andra två partierna, alltså det största partiet och det tredje största partiet.

De heter Fineguile och Fiannafile, eller något sådant, det händer sig bra på iriska. Och som jag har förstått det så är de två partierna är båda ursprungligen utbrytningar ur sin fejn. Och det här var alltså någonting som hände på 20-talet i samband med att Irland blev självständigt från Storbritannien Och man hade Jag har inte så bra koll på det här, men man hade ett krig där först hade man Irak som krigade mot Storbritannien för att bli självständigt och sen hade man ett inbördeskrig där Irak krigade mot en annan sida och förlorade.

Så Irak vann först självständighetskriget och sen förlorade de inbördeskriget. Men båda de här partierna som nu sitter i regeringen varandra, båda de är liksom förgreningar av Sinn Féin från den gamla historien. Och de representerar de två olika sidorna i inbördeskriget. De som ville acceptera fredsavtalet med Storbritannien och de som inte ville acceptera det för de tyckte att det inte var tillräckligt förmånligt för Irland. Något åt det hållet. Allting i Irland verkar gå tillbaka till 1920 och den här konflikten.

Boris

Ja, allting går tillbaka där och Sinn Féin får fart först långt senare. Och de har ju en blind tarm till. Efter självständigheten så virade de ju Sinfein en blindtarm till IRAs alltså Väpnade Kamp och spelade ingen större roll. Deras parlamentariska framgångar kommer ganska sent i historien när de bara jobbar mer parlamentariskt. Och en del i den väpnade ledningen går över till att bli mer lekarpolitiker med en viss framgång dock.

Martin

Det tog från och med början av mitten av 90-talet. När man la ner, när Ira la ner. Den väpnade kampen. Jag förmår att det var då i alla fall. Sen har det tagit 25 år innan Sinfejn blev ett stort parti. Det var ett litet marginellt parti men sen hände någonting för bara ett eller två år sedan. Då de plötsligt steglade upp och fick 20 procent och rösterna blev näst största parti.

Boris

Ja, dels därför att de två största partierna hade kunnat gå in på en andra plats nästan. Det var en jävlig skram där. Och de två största partierna liksom... fått hantera kriser, rätt mycket bankskandaler och annat, politisk korruption och så vidare. Det blir som vanligt då att ett mindre rent parti historiskt förknippat med IRA, till slut så fick de sin framgång helt enkelt.

Mest för att motståndarna var så usla och korrumperade, Jim Feige också korrumperade på sitt sätt, eller på många sätt. Men just det här med... Vad vi har att göra med det här tror jag, och som författare inte riktigt hanterar, det är ju din beskrivning av atroskismen är ju väldigt krantväxakt. Men pojkarna och flickorna på Irland, de har inte avsatt några större teoretiker och nylandeteorier.

De verkar heller inte speciellt boksynta, utan det är ju för en gångs skull, kul förbliss. Det är lite jordnära vänsterpopulister vi har att göra med. Så när det nämns i rubriken, de slåss liksom och... De har varit ledande i kampen mot höjda vattenavgifter och... Det är skolluncher och skolfrukostar och väldigt mycket grannskapspolitik.

Och de har ju några talare som uppenbarligen är väldigt bra också. Irlandarna kan ju vara väldigt oratoriskt skickliga. Och sen är det ju på något sätt att hela irlandsk politisk historia och kultur i modern tid Man brukar skämta det här om att de här irländarna är Europas negrer.

Och det finns någonting i det irländska synnet, även om jag gillar irländare på många sätt, det här med bristande impulskontroll alltså. Väldigt mycket av IRAs verksamhet är ju en följd av gangsterism och bristande impulskontroll. Det är liksom första gerördagsbörjare insett man kan göra. på lite makten parlamentariska vägar som det hela dämpas.

Och dyker upp sådana här killar som Joe Higgins som nämns i texten. Skickliga talare, väldigt roliga. Och folkliga, han kan ställa sig på en tvålåda någonstans och elda massorna. Funkar. Då talar det till den niderländska folkskärden, bristande impulskontrollen. Som vi har kunnat se exempel på alls sedan påskupproret 1916.

Inte speciellt lyckat att försöka någonting. Så att det här är ett historiskt undantag. Och de kan säkert komma att växa, det är inte omöjligt. Eller så försvinner de där. Det finns inget givet i det hela.

Martin

Det är lite grann personlighetens roll, historien här. Det kommer en Higgins, som orkar vara väldigt retorisk och spela rakt in i den mystiska Irländska folksjälen. Men det är ju en anomalia, så trotskister ska inte ha fem mandat i parlamentet. Nej, precis. Med flera olika skäl, många olika skäl. Men ett av skälen är att riktiga trotskister är en trister.

Den här militant-fallangen Peter Tafelgänget när de bröt upp. från de andra början av 90-talet. Då var det ju de rätt trogna, korrekta, ortodoxa trottisterna som Ted Grant, som de hade en konflikt med, sa ju då att det här var en förflackning av kampen. Man har helt tappat den teoretiska skärpan och istället så ägnar man sig åt den här ogenomtänkt populism och förfelad gatukamp och beblandar sig med mindre, mindre rena organisationer.

där kommer det inte att gå bra. Och Telegram har givetvis exakt rätt. Så det här är en avart. Det är en pseudotrotskistisk avart som de ägnar sig åt. De trotskister ska ju tidningar och inte vilja ha andra partier. Inte försöka ha egna partier.

Boris

Nej, de ska inte lämna möteslokalerna och redaktionerna. Det är liksom deras habitat.

Martin

Tyvärr kan vi inte spå ett... Stort laget positivt öde för i framtiden för people before profit. Och dessutom så vet vi tack vare den här artikeln hur de kommer åka ut snabbt som attan i nästa val. Därför tydligen är det så att... Jim Fahin blev väldigt paffa, för de fick så mycket röster i förra valet.

Så att de hade i de flesta valkretsar, så hade de bara en kandidat. Men om de hade haft två kandidater, så hade de i många fall vunnit två mandat. Men de trodde bara inte det fanns någon chans att de kunde ha det, så då hade de bara en på valsedeln. De var lite, jag vet inte varför, men de har något sådant policy att de är väldigt försiktiga med att sätta upp kandidater. Men de kommer inte göra om det misstaget nästa val, givetvis. Och bara så kasta bort mandat.

Och jag tror att det innebär att nästan alla eller alla trottemandat kommer ryka och gå till Kyrkvejn istället. Ganska roligt. Ja, så där var den irländska trotskismens saga all. Men det är något väldigt positivt eftersom det innebär att de samla trottarna på Irland, om det finns några fortfarande, kan återgå till den rena, tes-tuggande, korrekta trotskistiska kampen. Mindre partier och fler tidningar.