Martin

Psykoterapisimulatorn Heil Hitler lanseras på Steam, låter spelaren ta kontroll över terapeft som genom att behandla ung Adolf kan framkalla en alternativ tidslinje där huvudpersonen förkastar sitt manifest och lämnar nazistpartiet. Spelskaparen John Aigis anklagas av arga redditörer för att vara en antisemitisk rasrealist som försöker förmänskliga Hitler Inre Ilska kunde adresseras och botas.

Ja, det har kommit ännu ett dataspel som handlar om Adolf Hitler. Det är långt ifrån det första som alla gamers där ute vet. Redan som en mycket ung pojke så spelar jag ett spel som heter Wolfenstein 3D. Det var en herrens massa år sedan. Det kan ha varit på min, till och med på min gamla 2-6 eller sånt där.

På kanske 90-talets först då. Men det var lite annorlunda för där är fokuset att man ska bekämpa Hitler. Och besluta med om man tar sig igenom hela spelet att Hitler själv är den sista bossen som man får kämpa mot. Så det här är en lite annan tagning. Heal Hitler. Heal Hitler. Som finns på Steam nu. Men för det här så är man då alltså inte en modig amerikansk elitsoldat som infiltrerar en rasistbas utan man är en psykoterapeut, en sorts freudiansk psykoterapeut som en dag får besök av en ny patient en politisk figur som kommer och lägger sig på divanen och vill prata om ditt och datt och plötsligt då så har man chansen sånt här på eftermiddag att...

gripa in i Adolf Hitlers psyke och eventuellt lyckas hjälpa honom att reda ut hans psykologiska problem så att han inte behöver få utlopp för dem i sin politiska verksamhet. Hela diskussionen kring det här spelet, jag blev ganska tröttsam med den här artikeln och så där, för det är fokuset hela tiden på hur kontroversiellt det var när den här tjeckiska spelutvecklaren släppte spelet.

och han ska försäkra om och om igen att han är ingen antisemit och han säger att nu har han lärt sig så mycket om Hitler, han läst så mycket om Hitler att han mår sådant dåligt av det, han vill inte veta mer om Hitler nu. Men ja, alla var så dumma mot honom och missförtroende mot honom och så vidare. Till och med inuti själva spelet så påpekades det gång och gång, ett varningsskyltar om att OBS, OBS där är inte ett antisemitiskt, rasrealistiskt spel.

Det vet jag därför att jag har givetvis provspelat. När jag såg att den här länken dök upp för bubbla så tänkte jag att absolut kan jag ta en förlaget här och lägga 40 spänn på att köpa Heal Hitler och spela igenom det. Så vi satt en stund faktiskt jag och Sofia igår medan vår dotter tog en tupplur och spelade till så pass kort så vi hann spela klart det lagom till att barnet vaknade.

Så det är en kort grej det här. Det tog kanske en halvtimme eller någonting att spela igenom. Och spelet har, det är en sån här interaktiv film kan man säga. Det spelas upp på olika scener och så man mest sitter och lyssnar på och tittar på. Och sen då och då så kommer man till ett sånt vägval och där får man välja. I det här fallet får man välja mellan två repliker.

Vilken av de här två replikerna säger terapeuten till Hitler? Och så får man välja väg i samtalet. Det är en ganska klassisk typ av simplistic spel. Och fokus är väldigt mycket på dialogen. Jag tror att själva huvudspelet består egentligen bara av två olika scener. Det utspelar sig helt och hållet i terapeutens mottagningsrum under tre olika terapisessioner.

Och sen så ser man antingen... liksom tittar lite över axeln på terapeuten eller från en annan kameravinkel så att säga. Och sen så pratar de med varandra, terapeuten och Hitler. Och en intressant sak tycker jag med det här spelet är att Hitler framställs faktiskt på ett sympatiskt sätt. Inte det där med att den här stackars checken då, att han är antisemit och allt det där. Men jag tyckte det var ett fint, ett inkännande och sympatiskt porträtt av Hitler i det här spelet faktiskt.

Det kanske man inte tycker om man är kommunist. Det är ett antal hyfsat realistiska utläggningar från Hitler när han pratar om kommunister och judar och så vidare. Men genomgående så framställs han som en väldigt resoundlig och reflekterande person. Och jag måste säga att jag kände stor sympati med Hitler när jag spelade det här spelet.

Inte för att egentligen spelet förändrade min syn på Hitler, Det var fint på något sätt när han låg där på den här freudianska divanen och öppnade sitt hjärta. Och det är en premiss till hur det här spelet hade hittats. Hitler spelar med i terapi-processen och svarar på alla frågor om sin barndom och så vidare. Vilket jag misstänker att den historiska Hitler inte hade gjort. Det är för övrigt lite av ett mysterium eller som man kan säga ett plot hole i det här spelet.

Varför är Hitler överhuvudtaget på ett terapisoffa? Det är väldigt svårt att förklara det. Jag tror att Hitler hade aldrig gått någon sån här freudiansk psykoanalys med superjudisk grej. Jag vet inte vad Hitler tyckte om psykoanalys men jag tror inte att han var jättefascinerad av att lägga sig på soffan. Men det han säger i förklaringen i början av första sessionen är att... Det är ju såhär, ha Herr Hitler, varför har du kommit hit?

Det här är året 1925. Hitler är en väldigt känd politisk person vid det här laget. Han har redan försökt genomföra en statskupp i München och han har suttit i fängelse. Men han har ändå inte börjat klättra upp till de allra högsta nivåerna av den nationella politiken. Han säger att han har kommit till terapeuten därför att hans partikamrater har gjort narr av honom.

Han har hållit talen och sammanhang och eldat massorna men han har varit för uppjagad enligt kamraterna. Så att de andra i partiet har kallat honom för en arg liten man. Och terapeuten får jag ha, jag har Adolf hur kändes det då? Och då säger han, nej det där bryr jag mig inte om för att de där är inget viktigt, det är bara oviktiga underhuggare.

Det spelar ingen roll för mig vad de säger. Men då är frågan varför gick han då till terapeuten om han inte brydde sig om vad han sa? Hitler fick en tankeställa om att han kanske var för arg. Han kanske hade såna okontrollerade känslor som han behövde rota lite i. Allvarligt, så det är den något bizarra premissen för det här spelet. Min strategi under genomspelningen var att jag undvek att styra samtalet mot patientens barndom och fokuserade så långt som möjligt mer på samhällsfrågor.

Jag ville bara testa, det var ofta man fick välja vilket håll man skulle ta det till. Den här terapeuten, han har en agenda, han vill gärna hålla föreläsningar för Hitler om hur dåligt det är med antisemitism och sådana saker. Jag testade i alla fall. Det båda alternativen handlade om hans barndom, då försökte jag styra emot och prata om saker som har hänt lite senare snarare än tidigare. Så jag vill inte undvika att gå till botten med hans problem, mer fokusera på hans politiska grejer.

Men det slutade givetvis ändå med att terapeuten ändå fokuserade på Hitlers mamma och hans pappa. Och till slut så ställde han en diagnos och det är någonting i stil med att mammans död i cancer, när Hitler var... och hennes judiska läkare som behandlade henne under cancerberoden. Det ledde till en association hos Hitler mellan judar och sjukdom.

Och sen så hade Hitler väldigt mycket hat mot sin far som sen projicerades på politiska fiender som judar och kommunister. Så allting går tillbaka till barndomstrauman givetvis. Så otippat att den freudianska terapeuten kommer fram till det. Det kruxet är den här intensiva kärleken till moden, friktionen och hatet med fadern och sen mammans död.

Det här är liksom diagnoser och därifrån kommer då, Hitler säger att han insisterar på att den här judiska läkaren som behandlas mor, han var bra, han var en ädeljude, han var inte en av de dåliga judarna, han var en av de bra judarna. Han tycker inte alls illa om honom men terapeuten insisterar på att det är där den här judifixeringen kommer ifrån. För att Hitler känner onödvetet. att det var judarna som dödade hans mamma och därför är judarna som sprider sjukdom och vi därför måste ta bort judarna som en cancer från den tyska samhällsökroppen. Om vi stannar där kanske. Vad tror du, Boris, om den här diagnosen? Är det någon korrekt förståelse av Hitlerns drivkrafter?

Boris

Nej, det är... Det tror jag inte. Dels så... Jag blir också sugen på att spela det här. Men, alltså, dels i själva premissen är det lite koko. För att han accepterar ju den här bilden av en vrålande, konstant ljudhatande, paranoid psykopat. En vrickad karl helt enkelt, som har djupa trauman och stora störningar och så vidare.

Och det tror jag inte han hade. Alla hans uppfattningar var tämligen, fanns en stor uppslutning kring hans, både politiskt och kulturellt. Det är inte så att han var en ytterkantspolitiker med mycket udda uppfattningar som lyckades skrika sig till och hota sig till den position han hade.

Det ägnade sig andra åt också. Jag har lite svårt att skälla av premissen. Det är en annan sak att han sen senare i livet var fullproppad med alla möjliga märkliga gifter och preparat. Han var psykiskt nedbruten, men hade man lagt honom på en terapisoffa 1924-1925 så hade man haft en man med ganska vanliga uppfattningar men beredd att driva dem hårdare och våldsammare än en del andra, men det fanns andra i den nationella rörelsen som ville driva det lika hårt som antidemokratiskt inriktade sig.

Det finns inte ett tecken på galenskap hos Karl. Med tanke på vad han gått igenom så tyder han väl på ett ganska robust sinnelag att kunna vinna maktkampen i nazistiska partiet och omge sig med då i alla fall rätt folk som byggde upp det. Sen är det lite intressant det här med varför han skulle ha lagt sig på soffan.

Det finns ju en mytologi här som säger att att nazisterna hatade psykoanalys. Freud var jude, alltså var psykoanalysen också livsfarlig. Man måste utrota den. Det här är en uppfattning som är sprid från höger till vänster. Jag vet inte riktigt varifrån den har uppkommit.

Man bränner lite Sigmunds Freud-böcker. Men! Det kom en bra bok på 80-talet som just behandlade psykoanalysen och det tredje riket. Och kontentan av denna är att nazisterna hade en väldigt praktisk hållning till Freud. När Freud fungerade så använde man honom och när han inte fungerade så använde man honom inte.

Och 1933 bildades faktiskt ett psykoterapeutiskt... och psykoanalytisk riksorganisation, alltså under nazisternas styre. Och det var en kusin till Herman Göring, Mattias Henrik Göring, som fick ansvaret för att leda denna.

Han var förvisso en anhängare av Alfred Adlers teorier, en man som hade varit frågdelever men brutet med honom. men som ändå befanns inom psykoanalysen. Och den här Dr. Göring verkar dels vara en mycket kompetent psykoanalytiker, skrev en del egna texter, och man antar faktiskt också att det var han som i smyg, antagligen med sin mer mäktiga kusins hjälp, såg till att Freud kunde lämna Österrike.

Och... Alla de här som deltog i det här psykoanalytiska av, vad heter det? Sällskapet som stod under Görings beskydd fick sedan framstående roller efter trots sin kollaboration med den hemska fick framstående roller som psykoanalytiker efter kriget Man ska dock notera att det fanns motsättningar inom nazismen Goebbels och Himmler gillade inte psykoanalytikerna medan Göring tyckte att det var en bra idé att ta hand om det.

Nej men det här kan man nog vara nytta av. Han var praktiskt inriktad. Och just vid den här tiden så stod ju Göring Hitler nära så han kanske hade kunnat få honom att lägga sig på soffan. Inte otroligt.

Martin

Det är oerhört intressant Boris. Det är fantastiskt intressant. Men man blir nyfiken på Hitler då. Alltså Göring för... Himler emot och så vidare. Vart står Hitler själv?

Boris

Ja, framgår inte. Men i och med att de här kunde... Alltså han måste ha... I och med att Himler och Gubbres oj så förbannat ätterjädda måste ha legat på liksom. Finns det dokumenter att de krävde att man skulle slänga hela organisationen i fängelse. Inklusive Görings kusin som ledde redan. Det är inte så att man kan säga att det är en stor sak. Men det hände ju aldrig utan de fick ju fortsätta med sin verksamhet. Och det innebär nog att man kan utgå från att Hitler såg åtminstone en överseende på det hela. Såg det inte som någon fara.

Martin

Intressant. Jag ska bara säga, inte för att det är såhär intressant men, jag vill bara säga att spelet framställer inte Hitler som en galning, att han har någon nervrak och... Att han har en massa psykiska problem och sånt där. Tvärtom, min känsla när jag spelade spelet var att han framställdes som en väldigt liksom resonlig och lugn och saklig person. Och Hitler ger dig för övrigt exakt samma bild av saken som du just gav när du beskrev hur det egentligen låg till.

Du säger att han inte är traumatiserad, det är väl inget särskilt det här med mina föräldrar. Vad är poängen och älta är det där? Saken är väldigt enkel, jag tyckte om min mor, jag tyckte inte om min far, ens ändå. Det är väl ganska normalt. Och han påpekade också att de uppfattningar som jag har om judar och så vidare, de är, till att börja med, det är i sanningen. Det är bara så som det är i världen.

Men han påpekade också flera gånger att det här är det tyska folkets uppfattningar, det är inte mina uppfattningar. Utan det är ju vi, alla patriotiska tyskar, som har de här uppfattningarna. Och jag... Genom hela spelet, och det här är intressant apropå den här tjeckiska spelskaparen, vad han egentligen står. Den här psykoanalytiska teorin om att allting ska spåras tillbaka till Hitlers mamma och sånt där. Det framstår mer som att han, alltså terapeuten sitter och pratar om de här sakerna, men han får inte något gensvar från Hitler.

Det finns inget tillfälle, åtminstone inte under min genomspelning, där Hitler liksom bryter ihop och säger Så att man säger, åh nej nu inser jag hur fel allting var och så vidare. Utan det är som att Hitler inte blir så här berörd av det här. Han svarar artigt på frågorna men han verkar avfärda allting som terapeuten säger. Och säger mer att, du förstår ju inte, det här är politiska realiteter och vi håller på med vår patriotiska kamp och ditt och datten.

Han verkar tycka att det är irrelevant det som terapeuten säger. Men sen under min, jag spelar ändå, man spelar tre terapissessioner och efter varje session så får man se en rubrik, en tidningsrubrik om Hitler. Som jag uppfattade då som att det var någon typ av indikation på hur det hade gått. Och efter första sessionen så fick jag rubriken att Hitler lämnar NSDAP. Och andra gången fick jag rubriken Hitler publicerar Mein Kampf.

Och tredje gången fick jag rubriken tror jag Hitler lämnar politiken eller sånt där. Vilket jag tolkar då som att... Första sessionen så lyckades jag avskräcka Hitler. Jag hade ingen avsikt att avskräcka Hitler givetvis när jag spelade spelet. Det var därför jag inte försökte gräva för djupt i hans barndom och så vidare för att jag vill inte råka lösa upp hans knut. Och sen andra gången så lyckades jag uppmuntra honom att inte överge sin politiska bana. Och tredje gången så återigen då misslyckades jag så att han blev mindre motiverad. Fortsätt kämpa för det tyska folket.

Boris

Kommer du att spela det igen? Var det så pass roligt? Nej.

Martin

Nej, det var inte ett så härligt bra spel. Det var roligt bara för att det fanns en bubbla länk om det. Det är en bagatell, en liten kuriositet. Det kunde varit värre. Framförallt då för att det skulle kunna vara mycket mer PK, mycket mer vinklat och framställa Hitler som superond och allt det där. Det värsta var väl så här att terapeuten höll ett antal pliktskilda utläggningar om politiskt korrekt uppfattning och aja baja Adolf.

Du ska inte hata judarna, det är ingen bra idé. Spelet kunde ju vara bättre också, det finns inget riktigt konfliktmoment just för att det är så neutral och lam ton i spelet. Jag hade uppskattat om det fanns ett alternativt slut på spelet där Hitler vinner. Jag som träpäften förlorar, Hitler vinner. Vilket leder till att Hitler rekryterar mig, träpäften, till NSDAP. Det hade varit ganska kul, för då hade det funnits en spänning liksom. Att någonting stod på spel för mig också.

Boris

Det hade varit jätteroligt.

Martin

Om man kunde ha den utgången också. Väldigt bra idé att skapa den här två-viral-spridning på sitt spel. Genom att ta på sig offerkoftan och säga att alla säger att jag är antisemit. Fast de har gjort det helt neutrala spelet om mysfarbror Hitler- som ligger på divanen och pratar om sin barndom.

Han kommer säkert tjäna mycket pengar. Jag tror jag betalade 40 spänn. Vilket är helt dyrt för ett sånt här spel. Man kan köpa alla möjliga spel för samma slant. För 400 spänn kan du köpa ett spel som har producerats med... Tiotals eller hundratals miljoner i budget. Så det är väldigt dyrt att betala en tiondel av det för ett spel som... Förutom röstskådespeleriet, som de hade någorlunda duktiga röstskådespelare, två stycken. Förutom det så är det en sån där grej som man slänger ihop på en helg programmeringsmässigt.

Boris

Mm. Du kan ju liksom skapa en suite där man liksom ska bota dem alla. Stalin, Churchill, Hans Alkoholism och så vidare.

Martin

Ja, det där är ett bra tips faktiskt. Det vore väldigt kul om de skulle göra uppföljare. Jag tror inte han orkar det i checken dock. Han blev ju helt knäckt att läsa om Hitler. Vänta bara så att han börjar läsa om Churchill.

Boris

Sjöar-kille det där alltså. Ja, precis.