Button-svg Transkribering

Studie visar att antalet felaktigt fastställda faderskap är betydligt färre än man tidigare trott

Martin

Studie från Karolinska institutet visar att antalet felaktigt fastställda faderskap är betydligt färre än man tidigare trott. Studie av blodgrupper på över 2 miljoner familjenheter mellan 1930 och 2010 visar att endast 1,7% idag har fel far i registren, ner från omkring 3% 1930.

Huvudansvarig för studien Gustav Edgren menar att man kan punktera myten om att 10-30% av barn har färskap. Fel pappa. Det finns ju den här siffran 10 till 30 procent står i rubriken. Jag har hört 25 procent tidigare. Jag har också hört mellan mellan 10 och 20 procent. Men de är väldigt höga siffror. Man säger att väldigt stor andel av alla människor har inte den biologiska far som de tror att de har.

Och berättelsen som man alltid hört om det man gör olika typer av blod blod grupp studier. Alltså inte, det jag har hört uttryckligen är att inte för att testa faderskap utan av andra skäl att man testat folks blodgrupper och bara noterat då att i 10% av fallen eller 20% eller 25% eller 30% av fallen så ser man att hoppsan, det här var visst inte, pappan var inte den biologiska pappan. Och det man framförallt gör är att man jämför blodgrupper och då finns det vissa samband mellan blodgrupper som gör att om den ena föräldern har en blodgrupp och den andra föräldern har en viss blodgrupp så är det omöjligt för barnet att få blodgrupper.

en viss blodgrupp och så vidare. Om båda föräldrarna har blodgrupp 0 så kommer barnet alltid ha blodgrupp 0. Så att om barnet har någon annan blodgrupp så kan man räkna ut att inte ha de föräldrar som man tror. Men som jag förstår det då, det som rapporteras nu det är att de här studierna som man har gjort tidigare de är, det är inte så, delvis är det inte så att man har mätt av helt andra skäl därför att studierna har i hög utsträckning gjorts på Fäder som har haft tvivel om faderskapet och sökt upp, sökt, liksom hjälper att få blodtestning för att kontrollera och så vidare.

Och klart om man har den typen av skevt urval, det tar det att man får en hög siffra som 30% eller någonting. Att i 30% av fallet så har männen rätt när de misstänker att de inte är den biologiska pappan. Och även andra då, metodproblem, missförstånd, säkert fel hur det här rapporterats och så vidare. Och det är väldigt intressant att fundera på varför. Det har ju stora konsekvenser. En sak, en konsekvens är att det påverkar i forskningssammanhang så påverkar det hur man resonerar kring ärftlighetsstudier.

För om du ser då att saker och ting är ärftliga i en viss utsträckning men du måste fakturera in i den analysen att 30% eller 20% eller någonting av alla som är med i den här analysen har inte den biologiska fara som de tror. Vilket kan påverka till exempel då den ärftliga i en utsträckning. Den tyngd du tillskriver det genetiska arvet kontra det kulturella arvet.

Så det påverkar som forskning som nu invalideras, så det kanske man ska räkna om det också. Men en annan sak är att det har en kulturell effekt om man sprider en uppfattning om att kvinnor är otrogna i väldigt hög utsträckning. Män är hanrejade i väldigt hög utsträckning. Man kanske inte ska gnälla så mycket över att kvinnor är otrogna. Det är ungen, kanske inte din unge, men en sendo.

Det är 30% av alla män har ju inte de barn som de tror att de har. Så det blir som att man normaliserar kvinnlig otrohet och normaliserar hanrejeri, kuckeri, som ungdomarna säger. Så det kan jag känna en ganska sinister kulturell dimension till den här frågan. Förstår det vi är ute efter på? Mm,

Boris

fortsätt det ändå.

Martin

Ja, ja. Jag undrar bara om det finns en underliggande kulturell tendens här, en ambition kanske till och med, att sprida de här högstiftena för att normalisera väldigt dåliga beteenden, framförallt hos kvinnor. En annan sak som är intressant som de har kommit fram till är att andelen barn som inte har biologisk far registrerad som folkbokföringsfar eller vad man nu säger, nu är den andelen 1,7%.

Det är ganska låg mycket lägre än man trodde tidigare. Men den var högre i det förslutna. Så på 1930-talet så var den ungefär 3% medan den i våra dagar är nere på 1,7%. Så det är en ganska rejäl minskning då, nästan 50%. Och vad beror det på då? Det är intressant att spekulera kring. En förklaring som nämns i den här artikeln är att att preventivmedel har kommit sen dess.

Preventivmedel fanns inte på samma sätt på 1930-talet men nu finns det gott om preventivmedel. Jag är inte helt säker på vilken slutsats man ska dra av det, alltså hur man ska läsa undertexten där. Men eventuellt så säger de då att kvinnor är fortfarande otrogna, men det resulterar inte i en massa, i lika många barn. För att de har, de kan skydda sig mot graviditeter. En annan faktor som man nämnde är skilsmässa. Skilsmässa är vanligare, det är lättare att ta ut skilsmässa.

Vilket då skulle implicera antar jag att... Finnor är fortfarande otrogena, de får fortfarande barn med andra, men det leder till att man då skiljer sig och då inte får felfar i det statliga registret så att säga. Men att man ändå har gått utanför relationer och skaffat barn med någon som man inte skulle skaffa barn med. Det här är någonting som jag säger, det här är just som jag tolkar implikationerna av det de säger forskarna i studien.

Jag tycker det är intressant att bara tänka kring det, de bokstiverar inte ut det i studien. Så finns det andra faktorer, en faktor som kan spela in det är också att det är lättare att testa. Och alla vet att de här testerna finns, det visste man kanske inte på 30-talet på samma sätt. Och det var i alla fall ovanligare att man gjorde testningarna. Men nu vet ju kvinnor att det går och det gör ju också att kvinnorna får hålla sig i skinnet på ett annat sätt.

För de vet att det är lätt för männen att ta reda på det här. Och nu finns det ju det här som DNA-test. Bara man kan spotta i en kopp och skicka in till 23andme eller ancestry.com eller sånt där. Och så får man massor med information, inklusive hur vidare man är släkt med sina barn. Och dinartesten då, eftersom de är så allmänt tillgängliga, det är så lätt, det kostar några hundra spänn att göra ett sånt test. Så betyder det i princip att hela den här osäkerheten har eliminerats.

Och det är superintressant i sig givetvis, eftersom just den här osäkerheten kring vem som egentligen är pappan, det är ju ett faktum som har format evolutionen, människans evolutionshistoria och även i dag. djurens evolutionshistoria på väldigt kraftfulla sätt. Just det här, att kvinnor vet alltid vilka deras barn är, men män har generellt sett svårt att veta vilka deras barn är.

Och det har ju massor med påverkan, även i EU-riket, men bland människor finns det väldigt mycket sedvänjor och sånt där som reglerar relationer mellan män och kvinnor. Som handlar om att säkerställa att kvinnor inte fuskar, trots att det är så pass lätt för dem att göra det. Att se till att bli befruktade av någon annan, så måste man se till att kontrollera kvinnorna så att de inte går att göra det där.

För man kan inte kontrollera efterhand, ensam med pappa. Man kunde inte det historiskt, alltså måste man kontrollera i förhand att kvinnorna inte har för mycket spelrum så att de kan göra det. Vilket kvinnor har en tendens till att göra av diverse biologiska skäl. Det ligger, kan man säga, i deras genetiska intresset att bli befruktad av en man som har bästa möjliga genmaterial.

Även om det är en man som är, så att säga, över ens nivå. Alltså man skulle inte kunna övertyga den mannen om att stanna i en relation med en. Ja, det är... Det är för ambitiöst då, men man kan ofta få en sån man att ändå göra en med barn. Och då har man den fördelen genetiskt. Och sen behöver man bara lura någon annan, någon sucker, någon cook att ta hand om barnen efteråt. Så det finns ett tydligt incitament för kvinnor att göra så.

Så män då måste motverka de här kulturella sedvänjorna och beteendena och så vidare. Och det här är ju väldigt intressant. Vad händer om de här sakerna ändras? I viss mån kanske det inte ändras. så mycket som man skulle tänka därför att de här beteendena har säkert delvis genetisk grund att vi har att män har evolverats till att skydda sig mot de här mekanismerna. Män kanske inte kan skaka av sig den här känslan av osäkerhet kring faderskapet svart sjuka och så vidare.

Även om vi har bättre bättre information. Men den främsta konsekvensen är såklart att färre män kommer att uppfostra andra mäns barn i tron att de är ens egna. Vilket är fantastiskt bra. Kvinnor måste hålla sig i skinnet, för de vet att det är så lätt att avslöja dem. I många fall kommer kvinnor att veta med 100% säkerhet i förväg att om de får barn så kommer barnet att bli DNA-testat.

Så det här kommer jag att göra. Det kommer att vara bra. Bra framförallt för män, bra för familjer. Det kommer att leda till närmare band mellan fäder och barn. För att fäder kommer att vara mer säkra på att det är deras barn och kommer bli mer benägna att investera i barnen och så vidare. Så att överlag så har jag svårt att se något annat än att det här är en väldigt bra sak. Givetvis är det en bra sak att den här andelen minskar över tid men framförallt att den kommer att gå ner till, den kommer att fortsätta gå ner ännu mer. Kanske kan det till och med leda till delvis bättre relationer mellan män och kvinnor. Tack för mig. Män kommer ha lite mindre behov av att kontrollera kvinnor. I alla fall, en intressant och god nyhet.

Boris

Definitivt, det var en gedigen utläggning. Jag har grubblat på just det här du var inne på. Varför är det här som vanligen är en myt som spretar? Och varför jag själv liksom aldrig, jag trodde det var en historiskt sociologiskt fastställd sanning. Att jag har gått på en 10%-linje, det är alltid så oavsett, det har jag sagt till folk också, att det här har jag läst och det vet jag.

Att oavsett tid, plats och rum i historien så är alltid 10% idioter, 10% har en annan fara än de tror och så vidare. Och det är uppenbarligen fel. Och då visar det finns en australisk sociolog rätt intressant som drabbar så samma... Det är en grej som jag, varför har jag fått för mig det här? Michael Gilding, han har forskat i detta och kommit fram i en studie att det finns en del forskare som har påstått det här.

Han redojar för att det är utan bra belägg. Det är framförallt en brittisk forskare. Gynäkolog Eliott Philips som man tydligen brukar hänvisa till i alla sammanhang som aldrig belar sitt påstående att det rördes om mellan 9 och 30 procent. Och att det faktiskt finns och har funnits studier som pekar på en mycket lägre nivå, just det här med mellan 1 och 3 procent.

Och att även innan den här studien som vi diskuterar nu har funnits DNA-studier som har landat på mellan 1 och 3 procent. Men de får inget genomslag i media, påpekar han. Utan det är media... Jag fastnade för det här med att en tredjedel av kvinnorna har sprungit iväg och fixat en annan farsa. Ungefär som du är inne på, för de har härligare gener hos grannen ungefär, blir bättre för mina unga.

Alltså media har uppenbarligen, media och den allmänna samtidsandran som ska injiceras i oss som ett mentalt vaccin, är bekänt av tanken på att Och det här tror, det säger inte Gilding men det tror jag, alltså att det har funnits en ideologisk lust att greppa efter allt som kan svartmåla äktenskapet som en institution där man lurar varandra.

Och sprider man tanken på att herregud, en tredjedel av alla ungar har en annan farsan än de tror och farsan, mängder av fäder betalar för andras barn. Då bidrar man till den tjänsten av att äktenskapet är en skitinstitution. Det biologiska draget förstärks av ett kulturellt drag, att man ska vara jäkligt misstänksam. Det här tror jag har varit en myt som har spritts därför att den har tjänat, framförallt vänsterns lust, att bryta ner familjen helt enkelt.

Martin

Och sen är det också bara rent krasst. Det är någonting som gynnar en kvinnlig reproduktionsstrategi. Givet att kvinnor har ett incitament att bete sig på det här sättet, män har ett incitament att avslöja, protestera och sluta försörja barn som intresseras och så vidare. Det är ju faktiskt en väldigt stor skillnad, men antar att man finner sig i den här fruktansvärda situationen som man, att man upptäcker att ens barn som man har trott är ens egna, inte är ens egna biologiska barn.

Så vad ska man nu ta sig till? Hur ska man hantera den här situationen? Det finns en massa juridiska komplikationer, man antar att man har bara fritt... Man kan göra vad man vill. Det är en rätt stor skillnad på om man tror att den här situationen som man befinner sig i... Att det är 30% av alla män som befinner sig i samma situation. Det är ganska normalt, det är nästan hälften av alla människor som är i den här situationen.

Det gäller bara att jag får finna mig i det som alla andra gör. Jag ser ju inte omkring mig att 30% av alla män... skriker bladdig mörder och bryter upp sin äktenskap. Så får vi också sitta still i båten och finna med det här och göra det bästa av situationen. Jämför det med om den allmänna visdomen är att det är 1%, det händer bara 1%. 99% av män har aldrig det här problemet. För att deras fruer har varit trogna, eller åtminstone inte skaffat barn med andra män.

Det sätter ju den mannen i en väldigt annorlunda beslutssituation och kommer givetvis påverka många män att ändå bita ihop, knyta fickan i näven och... pumpa in sina resurser, tömma alla sina ekonomiska resurser i en annan mans genetiska avkomma. Så det är en otrolig kupp för kvinnor och för de män som gör kvinnor med barn utan att vara gifta med dem.

Boris

Jag slog mig av tanken att om man har väldigt bra gener och sprider dem vid förvågade, vad säger jag, då riskerar man ju att ens egen avkomma blir en kvinna. kommer att konkurrera med den på marknaden. Tänk dig om Elon Musk har sprungit tillväg med en annan och så kommer Elon Musk Jr. fast ingen vet att det är Elon Musk Jr. och kommer först i mars.

Martin

Men frågan är om det ändå inte är 50% av den ursprungliga Elon Musk som kommer till Mars. Ja, det vet ju inte Elon. Så han borde få, jo men om det är Elon Musk Jr. så är det åtminstone 50% av hans genetiska arv som uppnår målet. Han borde åtminstone hälften så glad över att hans son lyckas med det. Mot att han själv gör det.

Boris

Ja, om han vet om det.

Martin

Ja, komplicerat resenärer kring de här sakerna. Det är ganska intressant i alla fall och framförallt då det är ju... Väldigt upplyftande med de här siffrorna. Goda nyheter. Men en annan sak också jag tänker på det är att jag vet inte hur man förhåller sig till det här i studien om de har på något sätt kunnat korrigera för det men både idag men ännu mer tror jag 1930 så finns det ju fall av att barn lever i familjer där de inte är biologiska barn, de är kanske inte hälsosyskon utan halvsyskon och så vidare men att det inte nödvändigtvis är en hemlighet och att det kan finnas skäl att acceptera det och Att man lever med det, så att den registrerade faden inte är samma som den biologiska faden.

Det är ju inte samma sak som att den registrerade faden inte vet att han inte är den biologiska faden. Och det gör, om jag tänker rätt här då, så borde det göra att den verkliga andelen av bedragna män som uppfostrar andras barn är ännu mindre. Ännu mindre än 1,7 procent. I de här 1,7 procenten finns det folk som vet, som känner till situationerna och har accepterat dem.