Martin

Författarna Eva Runefelt och Malte Persson tilldelas vardera Gustav Fröding-sällskapets lyrikpris för 2020 och 2021 om 25 000 kronor. Runefelt för sin uthålliga poetiska gärning och Persson för en poesi präglad av respektlös lek med lyrikens former.

Ja, det är inte varje dag som vi har länkar på Bubbla om lyrik och lyrikpriser och så vidare. Så varför inte? Det känns nästan som en passning till Radio Bubbla när vi får en sån här länk. Jag blir alltid nyfiken när jag ser såna här saker. Ja, du kan säga att jag aldrig talats om någon av de här poeterna tidigare. Men jag kollade upp dem lite grann. Och jag tyckte, innan du borde ge din professionella omdöme, ska du ge ditt professionella omdöme först eller ska jag ge mitt barbariska, graft, amatörmässig omdöme?

Boris

Nej,

Martin

kör du. Jag har så udda åsikter om de här. Men Malte Persson, jag har hittat ett par ganska roliga, flera ganska roliga dikter av honom. Han verkar vara, det verkar vara lite humor, glimt i ögat, kanske inte världens mest seriösa poet.

Inte sån här liksom, inte det här dödsmörka, ultrapretentiösa, brunock och öjer står och väser på någon scen liksom. Utan lite mer folkligt och lättillgängligt på något sätt. Han är kulturskribent på Expressen också tydligen. Ibland publicerar han en dikter där. Ibland hittar jag två dikter som handlar om svenskhet, svensk kultur och svenska värderingar.

Själva budskapet i dem är inte så hemskt som jag hade förväntat mig på Expressen Kultur. Det är lite så här att, det svenska är så bra, vi ska vara ännu mer svenska. Låt oss bli ännu mer ursvenskt konsekventa. Textning.nu i vår konsensus. Låt oss kompromissa om allt från plusgrader till minusränta. Om väder, SMH eller ett kan gissa. Det roliga med den här dikten då tycker jag, förutom att den inte är så väldigt negativ till det svenska, så är den skriven på rim.

Den skriver på rim och på ett konsistent versmått genom 1, 2, 3, 4, 5, 6 stabila verser. Och det tycker jag är väldigt kul. Det är inte så ofta man ser att någon använder riktiga värdsmått och sånt där, och till och med rim. Och den andra dikten han skrev, som också handlar om svenska värderingar, den är skriven på stavrim. Åtminstone så jag uppfattar det, så jag läser den.

Och den har en hel del referenser till fornordiska och andra historiska fenomen. Så den påminner mig lite grann om Niklas Miles som här för Radio Bubbla har skrivit skrivit vers på stavrim om Sverige och det svenska och sånt där. Jag ska inte säga att Niklas Miles och Malde Persson på något sätt är själsfränder.

Men det var kul att läsa de här verserna och jag hade verkligen inte väntat mig att någon av de här poeterna skulle ha skrivit någonting som jag tyckte var kul. Sen handlar det om en kul dikt också som jag tror är lite känd som handlar om om iPhones och Twitter. Kan man få till det utan att det blir totalt pajigt liksom, göra en diktade? Jag tycker den är ganska bra, jag kan läsa den sen om det finns intresse. Sen tycker jag Eva Runefelt är en, hon var ju liksom väldigt typisk, precis en sån typisk poes som jag förväntade mig att hitta.

Humorlös, intetsägande, olidligt pretentiös. Som jag alltid känner när jag läser mig poeter, alltså, gud vad pinsamt det är. Jag skulle skämma livet ur mig om jag hade, om jag hade som presenterat den här sortens trivialt formlöst kladd som konst och förväntat mig att andra människor skulle kalla mig poet för att jag har skrivit.

Alltså gud, jag rådnar nu framför min mikrofon när jag tänker på hur pinsamt det skulle vara att vara i den här situationen. Men de här människorna är ju, de är på en helt annan, helt annan nivå. Hennes dikter är kanske inte de sämsta jag har läst. De känns åtminstone som dikter. Även om de inte har något riktigt världsmått. Det är inte som så många andra moderna dikter som bara är en bunt till helt vanliga meningar. Fast med konstiga, godtyckliga radbrytningar insprängda.

Men när man läser dem så är det bara som en vanlig liten novell eller någonting. Utan det är såna här kompakta sekvenser av ord med lite grann stimulerande bildspråk, kanske med god vilja, kanske... Kanske en och annan tankeväckande ambivalens och så vidare. Så det var väl inte det värsta skräpet jag läst i form av den poesi. Men den är ändå rätt pinsamt.

Boris

Ja, alltså jag har ju ett problem när det är svenska poeter som lever. Jag tycker så illa om dem allihopa. Nu hade jag varit beredd att säga något förlåtande om Eva Runefelter som jag trodde var död, men det var hon ju inte. Satt. Jag har avsevärda problem med dem. När det gäller Malte Persson så vet jag med mig att jag någon gång har skrivit något vänligt om honom.

Jag tror det var en samling som heter Undergången. Han är ju skicklig alltså. Men ser man till hans... Det är ett gammalt ord. Han är ju en rimsmed. Men han har alltså en obehaglig distans. Har man mött honom? Så slås man av att det är en människa utan ett... Man brukar säga att en del inte har någon ryggrad, men... Martin Persson, jag tror inte han har ett enda ben i kroppen.

Det är något oerhört formlöst över honom. Och det är också något oerhört formlöst över hans poetiska hållning och hans poesi. Den kan tolkas precis hur som helst. Han tar aldrig ställning för någonting. Och just när dikten, om det kompromisslösa, det är... Eller om att vi måste kompromissa mer. Det är på något sätt hans hållning. Han är en person som är beredd att liksom...

Andra skriver på ett sådant sätt så att de anpassar sig till tidens anda, till vad man ska tycka. Låta alla flyktingar komma hit eller åt det. Men inte Persson är lite lurigare. Han skriver så här så att alla kan tolka in en liten ironisk distans hela tiden. Han har aldrig ställning för någonting. Och jag har lovat att när en ny ordning upprättas i Sverige, helt annan ny ordning, då kommer Malte Persson att finnas kvar och kommer att skriva på ett sådant sätt att folk tänker att Nej men han tycker nog att den här ny ordningen är lite bra ändå.

Han är alltså ett inte ovanligt fenomen i poesin. Du pratar om det här vanliga med de här oerhört obehagliga högtravande poeterna som tar sig själva på sånt här i helvete allvar. Malte Persson tar inte sina åsikter på allvar från mig.

Det viktiga är att överleva och klara sig fram och få pengar, publik och priser. Han kan nog skriva på ett sådant sätt att han kommer att vara acceptabel i ett helt annorlunda Sverige. Oavsett åt vilket håll Sverige utvecklas. Men han är skicklig.

Martin

Alltså jag förstår ju det du säger och samtidigt vet jag inte om jag tycker att det är alltigenom förkastligt att bara vara en brödskrivare på rim som skriver dikter för den ena kungen och så den nästa kungen och skriver lite andra dikter till honom och man följer med. Om man skriver mer lättsamma och humoristiska rim på Expressens kultur då kanske man inte...

Han kanske syftar på något annat. En annan grej är att dikten om det svenska kompromissandet, du säger att han har en amöba-aktig natur och inträtt av ställning, vilket man ser på honom förut, att han är en mänsklig amöba. Är det inte ändå, på ett sätt, avsiktligt eller välfunnet, att just i en dikt om den svenska fega kompromissmentaliteten... Inte ta ställning och inte uttrycka en tydlig åsikt.

Boris

Mm. Eh, på något sätt är... Det är... Ja, det... Paradoxalt nog så finns det en stark tydlighet här. Och det är ett tydligt ställningstagande för kompromissen. Att vi alltid ska komma överens på något sätt. Mm.

Martin

Ja, man kan läsa den oironiskt, den här dikten.

Boris

Ja. Och det tror jag, det är liksom det enda... Och nu fick jag upp bilden på den, jag måste erasta bort. Ja.