Transkribering
Kinas kommunistiska parti tillåter gifta par att skaffa upp till tre barn
Martin
Kinas kommunistiska parti tillåter gifta par att skaffa upp till tre barn. Ettbarnspolitiken avskaffades 2016 och ersattes med en tvåbarnsgräns. Reformen ska förbättra nationens befolkningsstruktur och underlätta hantering av åldrande befolkning. Kina är berömd för sin enbarnspolitik. Är det faktiskt ett av de mest kända särdragen hos den moderna kinesiska nationen?
Det här var något som infördes på flera steg. Runt 1970 infördes en tvåbarnsregel. Runt 1980 ändrades det till en enbarnsregel, men det var en övergångsperiod. Det var först en rekommendation och sen obligatoriskt. Sen har det implementerats på olika sätt. Först mer och mer drakoniskt och sen mindre drakoniskt. Det säger sig självt att i verkligheten så är sådana saker såklart mer drakonskada.
komplex och det har till exempel funnits många undantag som har gjort att många familjer har haft mer än ett barn. Många familjer har haft två barn. För att vissa typer av personer har fått undantag, ett tag var till exempel så tror jag att man kunde få undantag om ens första barn var ett flickebarn så kunde man få undantag och skaffa till barn för att ha chans att få en son, vilket då är mycket mer attraktivt i kinesers ögon.
Och man har gjort det med olika metoder då, man har också haft tvångsteriliseringar Väldigt många aborter, som fall det är aborter av flickor och barn då. många slags kontroversiella praktiker. Och kineserna själva säger att 400 miljoner födslar har förhindrats under den här epoken av familjebegränsningar. Och jag vet inte, jag tycker det är bara en fascinerande siffra.
400 miljoner fall då, där människor har önskat sig att skaffa barn vilket ju är människors i grunden det är människors djupaste och mest centrala drivkraft någonstans. I 400 miljoner fall har folk hindrats från att utföra. den här grundläggande biologiska handlingen, det grundläggande biologiska behovet som det är att utföröka sig.
På så sätt är det ju någonting som är extremt onaturligt och oerhört frihetsinskränkande, men också väldigt fascinerande. Det måste jag tillstå. Och en sak då som är ganska intressant med enbartspolitiken är att folk pratar ofta beundrande om Kina. Man tänker ibland på Kina som ett disciplinerat samhälle. Det är ansvarstagande, man tar ansvar för överbefolkningen.
Överbefolkningen som är stor globalt problem med att kolla på kineserna. De gjorde någonting åt det där, även om det var tufft, så vi tog de åtgärder. Och det här går hand i hand med idén som finns om att Kina är en nation, en kultur som tänker väldigt långsiktigt. Att de är så djupt medvetna om sin historia, de tänker hundra år framåt och så vidare. Vi västvis är kortsiktiga med kineserna, de tänker alltid framåt och ser runt hörnet.
Men om man tittar på det, till synes har enbarnspolitiken varit en katastrof. Det har inte alls varit en långsiktig, klok, demografisk styrning, utan snarare åtminstone från ett perspektiv så verkar det ha varit en ganska typisk kommunistiskt fiasko som framförallt präglas av kortsiktighet och avningslöshet och historielöshet om någonting.
Man kan ju undra hur man någonsin trodde att det skulle vara en bra idé. Man har upplevt konsekvenserna i Kina och sen 2016 så har man alltså givit upp enbarnspolitiken. Så då har man istället gått över till en tvåbarnspolitik, eller gått tillbaka till en tvåbarnspolitik kan man säga, som man hade på 70-talet. För, ja, vem kunde använda att det skulle bli så? Men till kommunistpartiets då förmodat stora förvåning så ledde enbarnspolitiken till en totalt skev och ohållbar demografisk struktur mer.
massvis med gamla människor och relativt få unga människor som kan ta hand om den gamla och så vidare. På många sätt är det samma mönster som man ser i andra länder. Kina har idag, även då efter tvåbarnspolitikreformen, så har Kina ungefär samma fertilitetssiffror som Japan och Italien. Och jag tror att det är då i snitt 1,3 barn per kvinna.
Så det är då nivåer som är långt under reproduktionsnivån. Och det här är trots då att tvåmatspolitiken som inte har lett till att folk ska ha fler barn och det finns olika idéer om vad det beror på. Den officiella förklaringen och det som också upprepas i den här artikeln som är framför oss den säger såhär att ja... Det beror på att det är så dyrt i Kina. Det är så dyrt att bo i städer, det är så dyrt att uppfostra barn, för utbildning kostar mycket och priserna har gått upp och så vidare.
Och det är väl sant att det är dyrt att bo i kinesiska städer för kineser, men jag själv tycker inte att det är en så tillfredsställande förklaring. Bland annat därför att det är dyrt att bo överallt. Det är dyrt att bo i Salt Lake City också. Men ändå lyckas de skaffa ganska många barn där. Det finns många andra exempel också. En annan intressant förklaring som jag har läst om, som jag tror att vi eventuellt har pratat om tidigare i Radio Bubblan någon gång, är att eftersom man har haft så många enbarnsfamiljer i Kina, ovanligt många enbarnsfamiljer, så har det lett till en sorts kultur av ensam barn.
Där väldigt många kineser har växt upp utan syskon, Därför har de inte riktigt någon känsla för vad det innebär att ha syskon. Folk som har växt upp med syskon ser det ofta som väldigt värdefullt att säga att jag vill att mina barn ska ha syskonrelationer, precis som jag hade när jag var liten. Det skulle vara en fattigdom för mina barn om de inte fick ha underbara vänskaper med sina bröder och systrar. Därför måste jag för mina barns skull skaffa fler barn.
Men i Kina har man inte den erfarenheten och därför har man inte heller den den drivkraften att skaffa fler barn för att man har blivit den här ensambarnskulturen. Så problemet är inte bara att folk inte har råd att skaffa fler barn, utan de vill inte. De ser inte det som något kulturellt eftersträvansvärt.
Om de ens vill ha några barn så vill de ofta bara ha ett barn. Det är så de är vana vid att skapa och det är så de tycker att det ska vara. Nu går man över till trebarnspolitik som då var innan 1970 och... och gör även andra åtgärder då. Man ska göra utbildning billigare, subventionera bostäder, de vanliga socialistiska grejerna. Och lite mer pikanta kulturella saker som att man ska försöka få ner storleken på hemgifterna.
Man säger att det är väldigt dyrt då att gifta bort en dotter, så därför måste man på något sätt försöka komma till rätta med det och tvinga folk att kräva lägre hemgifter. Men det är ju oklart då vilka effekter det egentligen kan ha. För hur ska man? komma till rätta med de andra problemen, till exempel de här kulturella problemen med ensam barnkultur och så vidare. Jag själv är väldigt kluven när jag ser på den kinesiska befolkningspolitiken faktiskt. Jag kan se det som ett kommunistiskt fiasko, men kan faktiskt också se något fascinerande och potentiellt kraftfullt i den.
Boris
Ja, jag är lite förundrad över den här senaste kursändringen. och börjar tänka om den kinesiska familjepolitiken. För att det finns en aspekt som iallafall jag har glömt bort och funderat på. Och det är ju att man nöjer sig, jag har iallafall nöjt mig väldigt mycket att titta på, att titta på hur många barn per familj och så vidare, att titta på familjen i sig.
Jag har glömt bort att... Den kinesiska familjestrukturen är annorlunda än den moderna västerländska. Och påminner mer om den ryska. Därför har jag börjat grubbla lite på det här med Kina. Om vi tar Ryssland först så finns det vissa reformer som inte går att göra i Ryssland. Det är reformers som innebär att man krånglar med pensionsåldern och sådana saker och höja den.
Det går inte alls där, därför att det ryska samhället bygger på att mor- och farföräldrar hjälper till att ta hand om barnbarnen väldigt aktivt. Det ingår i den sociala väven, det är nödvändigt. Därför är relativt låga pensionsåldrar viktiga. I Kina är inte pensionsåldern så mycket frågan, men som det faktum att vi har haft en extrem urbanisering de senaste 20-25 åren.
som har ryckt sönder den liknande familjevärlden som fanns i Kina i de små samhällena och på landsbygden där folk flyttar in som atomiserade individer i städerna. Och det tror jag försvårar väldigt mycket det här med att sätta barn till världen och få funktionella och friska, pigga familjer.
Och jag tror att den kinesiska ledningen nu... som är obehagligt planerande och intelligent måste hantera. Det är just det här att man har knäckt samhällessociala strukturer. Det är inte bara så att Maoismen på 50- och 60-talet knäckte de gamla samhällsstrukturer med hjälp av det stora språnget i kulturrevolutionen.
Det är den extrema industrialiseringen och urbaniseringen. som sedan 90-talet är lika förödande för det kinesiska samhället och kinesiska traditioner. Och givetvis så har viljan, lusten, förmågan och orken att bilda familj knäckts av detta. Precis som när moderniseringen har lett till det i Västerlandet. Jag tror det är ett desperat försök att återställa vissa saker. Och det kommer inte att gå.
Martin
Det som jag tycker är helt intressant med... kinesisk befolkningspolitik. Det är att det finns en där man kan ju teoretiskt tänka, och det finns vissa tecken på att det kan... Det skulle kunna ha potentiella eugeniska effekter. Framförallt i det att fattiga människor har förhindrats från att skaffa barn rent krasst. Rika människor har kunnat skaffa fler barn. Jag tror att ett av metoden är att man bara skaffar fler barn än man får och då får man böter och betalar man böter.
Det är inte så att staten kommer att ta barn utan om man kan betala för sig så får man skaffa fler barn. Det låter väldigt eugeniskt. och antidyseniskt. Om det är bara underklasserna som förhindras från att skaffa barn. Och sen så säger de också att med tvåbarnspolitiken sen 2016 så den har varit misslyckad, officiellt är det liksom, så säger man oftast.
Men det man har sett är att en viss grupp människor har utnyttjat möjligheten att skaffa fler barn. Och det är just relativt rika kineser. Så att ju mer välbeställt du är desto större är sannolikheten att utnyttja de här reformerna. Okej. så kommer det förmodligen att bli med trebarnspolitiken också. Att de som ska få ett tredje barn är framförallt de mest framgångsrika kineserna.
Så då undrar jag, är det här i själva verket det här är kanske ett väldigt listigt sätt att fasa ut underklassarna ur genpolen och återbefolka landet med en mycket högre andel medelklassgener. Och jag tycker ju själv, jag pratar om det här flera gånger i Radio Bubbla att det är ett enormt problem i väst att det är en del kineser Det skaffas för många barn i lägre samhällsskikt och för få barn i högre samhällsskikt så att man får en dysgenisk tendens.
Och då tänker jag så här, Kina, även om de kanske gjort det på ett väldigt brutalt sätt, jag skulle kunna tänka mig betydligt rimligare sätt att införa en liknande incitament. Men det är väl liksom det sedvanliga kinesiska manieret antar jag. Men det kanske ändå är någonting som kommer att gynna dem på lång sikt. Därför att de förbättrar sin genpol. Medan vi försämrar vår jämnpolig väst.
Boris
Ja, nämen alltså... Jag tolkar ju förut deras politik på ett sätt som en väldigt medveten blockering av vad de betraktar som lågvärdigt människomaterial. Det är inte mina ord utan som de ser på saken. Men den här svängningen är lite tydlig på att det finns ett sånt socialt tryck och social oro.
Så att de släpper efter, därför att alla de som de, det här är inte väldigt svårt att uttrycka sig om, alla de som de inte vill ska föröka sig, har nog en tendens att vilja sätta många barn till världen enligt gammal sed. Och för att de inte ska bli allt för sura startande nya bondupplopp på uppro på landsbygden så säger man, kör i vind för tre barn.
Jag tror att det är en sån här säkerhetsventilgrej och ett avsteg från den här mer nu ska vi fixa till igenpollinjen. Kanske en taktisk reträtt men jag tror ändå att det är ett rätt.
Martin
Ja, det är fascinerande och mycket skrämmande tycker jag. att tänka på att kineserna eventuellt har ett stort eugeniskt projekt när vi går i motståndsriktning och sen har de sina genmanipulationsprojekt och klonar fram supermänniskor och sånt där som ja, det är inte officiellt då men jag är säker på att de håller på med det och om en eller två generationer kommer verkligen börja märkas i konkurrensen mellan väst och öst.
Boris
Ja men det är därmed väldigt öppnat och de vill ju liksom, deras, precis som de förr i tiden planerade hur mycket stål och ris de skulle producera per år. Så har man ju sina planer nu för hur mycket IKU ska höjas i fem års intervaller. Det ligger i planen. Litegrann är jag rädd att de ska bli bättre på det här än att producera stål och ris. Det ligger vi illa till.
Martin
Vi här i väst kan ju inte hoppas på smart demografisk politik. från våra härskande klasser. Men vi kan ju sätta igång själva å andra sidan. Tack och lov så finns det ingenting som hindrar oss. Har man känner på sig att man har ganska bra gener skaffa en partner med ganska bra gener och försöka skaffa ganska många barn. Vi kan göra vårt på vår kant. Oavsett om våra överherrar är intresserade av projektet. Mm.