Martin

Samhall ratar funktionshindrade till förmån för fullt arbetsföra med svaga språkkunskaper. Uppbär 6,6 miljarder kronor i skattemedel årligen för uppdraget är att tillhandahålla anpassad sysselsättning åt förstnämnda grupp. Men har sedan 2006 i mån att gå med vinest och anpassar sig därefter. Har blivit Sveriges största städbolag genom att vinna upphandlingar mot icke-subventionerande konkurrenter.

Samhall är ett statligt akt. Stort företag omsätter mer än 9 miljarder kronor. Det är ett av de största statliga företagen. Men av de 9 miljarderna så är 6,6 miljarder bidrag från staten. En så kallad merkostnadsersättning. Och samma syfte då om det finns någon som inte vet det.

Det är alltså att sysselsätta funktionshindrade människor genom subventionerade anställningar. Om du har någon typ av handikapp, kanske någon fysisk handikapp eller förtrådshandikapp eller vad det kan vara för någonting och inte kan få jobb på den normala arbetsmarknaden. Om det finns det här stora statliga företaget som kan anställa dig och försöka simulera en sårt värdig tillvaro för dig.

Du kan få gå till någon arbetsplats och du får pengar och så vidare. Men det är inte marknadsmässigt utan du går på bidrag. Bidraget förmedlas via det företaget Samhall. Samma har funnits sedan 1980, men givetvis så är det inte en helt ny idé som uppfanns 1980, utan man hade tidigare verksamheter i Sverige som var mer lokala. Ett gammalt ord som finns för det här, som finns lite kvar i språket.

är skyddad verkstad. Jag tror att skyddad verkstad är någonting som man kallar dem för. Och det var någonting som hände mer på kommunal nivå, att man hade en särskild, ofta någon typ av tillverkningsindustri, någon enkel tillverkningsindustri, där den här typen av personer kunde få arbeta och man hade mer ett sorts... De var inte liksom hårt, tungt subventionerade. De var inte 70 procent subventionerade.

Utan det var mer att det var okej om de gick plus minus noll och de fick lite hjälp från kommunen, lite skattebefrielse och... och såna här saker. Men som som är så mycket annat i Sverige under efterkrigstiden så har man centraliserat det och då har man då slagit ihop alla de här lokala företagen som fanns till ett enda gigantisk, en statlig gigantisk monolite företag.

Och sammanlaga idag ungefär 26 000 anställda varav 23 000 är funktionshindrade eller förmedlade funktionshindrade. Och man har som målsättning att Det ska vara tillfälligt. Man slussar ut folk. Så 1500 personer om året ska gå över till någon annan typ av anställning utanför samhället per år. Man ska förbjuda folk att gå ut i riktigt arbetslivet. Tidigare sysslade samhället mycket med att industriproduktion, tillverka enkla former av produkter.

Kanske lite som man fortfarande gör delvis i fängelser. Du borde berätta lite om tidigare från egen erfarenhet. Ett klassiskt exempel är väl att man har en fängelse. Åtminstone från amerikanska filmer, det är nummerplåtar på bilar. Jag vet inte exakt vad det är som Samhall brukade göra, men nu för tiden så är det inte så mycket alls därför att nu har man gått över till tjänsteproduktion istället. Så man har utav bemanningsverksamhet och framförallt städverksamhet.

Det är Samhalls stora fokus. Samhall har blivit Sveriges största städföretag och det är ju en intressant grej just det här med städningen då. För att Samhall går in i upphandlingar om stora städprojekt. Ett exempel som den här artikeln är. städa terminalerna på Arlanda. Och det är väldigt väldigt svårt för andra företag att konkurrera med Samhall. Samhall har den här gigantiska statliga subventionen.

Om du är som ett riktigt städföretag, ett marknadsmässigt städföretag, så kommer du bli totalt överkörd i de här upphandlingarna. Och det här kan man kanske nämna som det första av många problem med Samhall-modellen. alla privata företag. Och en detalj där är någonting som avhoppade samhallschefen i den här artikeln.

Om tanken är att man ska slussa ut samhallanställda till de andra företagen då måste det ju finnas en bransch att slussa ut dem till. Det måste ju finnas andra städföretag än samhall. Vilket det nästan inte finns nu. Därför att samhall har bara gått fram som en ångvält och förstört resten av städbranschen. Det som diskuteras nu ganska flitigt sedan flera år tillbaka är att sammanhang har skiftat fokus på ganska drastiska sätt.

Och intressant nog så är det färre och färre av de anställda som har någon form av funktionshinder. Framförallt folk som har mer allvarliga funktionshinder, till exempel svårt att röra på sig och sånt där, rörelsehinder. Utan det som har hänt istället är att sammanhang har blivit en avskärpningsplats för invandrare. Mer än hälften av alla som jobbar på samhället är invandrare.

Och det finns ett tydligt tecken på att man i praktiken betraktar det som ett funktionshinder att ha bristande färdigheter. i det svenska språket. I många fall så är det som det händer som är fel på folk som jobbar på samhället. Det är inte att de har Down-syndrom eller att de sitter i rullstol eller något sånt där, utan de är blinda. Det är bara att de inte är så bra på svenska för att de kom till Sverige för ett år sedan.

Det passar såklart perfekt in i svenska politikers planer va? Att smussla undan tiotusentals importerade parasiter, framtida sociaväljarna och få det att se ut som att man har satt dem i arbete. De är anställda nu. riktiga funktionshindrade, som till exempel Down-syndrom, blinda människor, har samma länk inte intresse av längre. Nu är fokus enbart då på att förmedla babbar som städare.

Man rör sig från en tidigare modell där man hade mer av individanpassning till ett industriellt tänk. Så man gör ingen särskild analys av vad en viss person har för kapacitet, ingen anpassning till den personens förutsättning. Det finns ett och samma schema, en och samma nivå av arbetsbelastning. som alla ska passas in i baserat på vad man har sålt in till kunderna i stora upphandlingar och städtjänster.

Klarar man inte de kraven så åker man ut. Och en del av de här mekanismerna är också att man har ordnat de ekonomiska incitamenten för att driva på den här utvecklingen, det här bidraget från staten. Det är en gigantisk klumpsumma som inte är kopplad till de faktiska kostnaderna. Alltså hur mycket man behöver subventionera folk för att sätta dem i arbete. Det är en baserad... Ju mindre funktionshinder de anställda har, desto mer pengar tjänar samhället.

De har ett intresse av att leta efter de minsta möjliga grader av funktionshinder, minsta möjliga behov av stöd. Och istället bara fokuserar på till exempel invandrare, vars problem är att de inte kan svenska, men i övrigt så funkar de och de kan städa. Och sen så går man in stenhårt i de här städningsupphandlingarna och vissa liknande branscher. Det var intressanta kommentarer.

Det finns andra företag fortfarande då som kallas så kallade sociala företag som anställer de som samhallratar. De som inte duger för samhalljobb. Men de har också väldigt svåra problem för de måste ju sedan konkurrera med samhall i upphandlingar. Men de får betydligt mindre pengar. För att den nivå som samhall får i sin klumpsumma från staten utan några särskilda frågor ställs utan att det redovisas med att det är en klumpsumma Det motsvarar maxnivån av lönebidrag som de andra sociala företagen kan få.

Om de verkligen jobbar stenhårt med alla ansökningar och argumentationer och sånt där, då kan de få det maximala lönebidraget. Och då motsvarar det det nivå som samhället får automatiskt. En person, hon heter Ulrika Persson, jag tror att hon är ordförande för branschorganisationen för de här sociala företagen. Hon säger så här, Det här är fan tar mig värre. En av de ukrainska bolagen som vi konkurrerade med på skogsröjningen.

Och de här småföretagen då, de blir utslagna, städföretagen går under och så vidare. Och samtidigt så kommer det en massa rapporter om att de som jobbar på Sammal ofta mår ganska dåligt för att de pressar så hårt att hinna med alla jobb som Sammal centralt då har förhandlat till sig och så vidare. Var ska man ens börja Boris, med den här hiskeliga soppan som är sammanhållen?

Boris

Alltså... Det är en bra länk vi har, ett bra reportage, men samtidigt så tar inte reportaget tillräckligt mycket upp. Vilken långvarig process det här är att det har pågått i 20 år. Två gånger får ju samman ett nytt uppdrag och det är väldigt målinriktat där. Dels säger man att vid millennieskiftet vi ska gå mer mot att bli ett bemanningsföretag.

Och sen... Fem år senare så konstaterar man också att man ska bli vinstgivande. Pengarna ska stanna i företaget när man ska generera någon slags vinst. Vilket är lite märkligt för den här typen av företag. Och sen rullar det på och i det här länkade reportaget så intervjuar man ju också de två ministrar som är ansvariga för det här eländet.

De ska titta på det här och så vidare. Det är inte bra om det är som ni säger. De svärs är fria på all kunskap. Men saken är ju att precis samma fråga, precis samma utveckling var ju uppe i ett antal gånger i olika reportage 2014 till 2017 där de dåvarande socialministerna, inte ju en annan som Ylva Johansson till exempel, de skulle utreda och undersöka.

Och då hade man en stor utköpssväng på samhället. Det är därför att lokala chefer protesterade just på den här utvecklingen. De fick ju se sina gamla skitslingar, alltså de med Down-syndrom, blinda, rullstolspunna, folk med andra handikapp. Fast de hade skyddade anställningar så fick de gå. Den här perioden 2014-2017.

Vi vet ju alla vilka som kom till landet i den perioden i väldigt stora skador. Det ledde till sådana protester i heder åt de rätt många sammanlandschefer som protesterade. De köptes ut helt enkelt, bara rejäl bingepengar, tack och hej. Och så kunde inflödet fortsätta. Så det är precis som du säger, en oerhört målmedveten politik.

Vi ska suga upp alla de som kommer till, in med dem på sammanhang. Och dessutom, det är precis på samma sätt som pandemin är stängd, som vi pratade om. Det gjorde ju också i början att staten har inga problem med att slå ut företagsamhet, alltså, och trycka till dem, därför att då blir företagarna bara mer beroende av staten.

Så att sammanoperera på det här sättet och konkurrera utan andra, det har inte staten några problem med. Dels kan man låta CDP-ressan rulla, dels kan man göra företagen beroende av bidrag. Så att det har inte bara råkat bli så här. Jag kan inte se annat än att det är en förbannat medveten politik. Faktiskt. Annars är det mycket märkliga sammanträffar i tid och rum. Det som gör mig bekymrad dock, det är ju...

Det är ju ett tema det här, men det är liksom... Men den svenska befolkningens förmåga att bli förbannade. Du och jag pratade några gånger om att den här punkten, när en nation får nog, det är inte givet att det är en sån här logisk och rationell punkt. Det kan vara sån här känslosamma grejer. Jag minns att vi pratade om att alla de här jäkla attackerna, de här snuska, sinnessjuka attacker på djur...

Alltså djurmisshandel, djuröverfall, djurslakt och folk som gör onödiga saker med djur. Att det skulle få folk att reagera och säga att för helvete nu räcker det. Men det har inte hänt. Och så tänkte jag att det måste väl ändå börja koka i landet. Handikappade, alltså folk med alla tänkbara former av kongforskningsutsättningar. Om man tvingas bort från sysselsättningar där de faktiskt gjort nytta och själva kunnat känna att de gör nytta och istället tar vi in liksom Mohammed, där borde gränsen gå. För de här sitter ju hemma nu. Men gränserna har passerat så folk blir inte förbannade. Det gör mig faktiskt lite olycklig.

Martin

Det finns ingenting i Sverige som inte kan offras för det fantastiska massivmandringsprojektet, uppenbarligen. Inga resurser som inte kan dirigera sig om till det projektet och ingen grupp i Sverige som kan offras. Och det är liksom, olika människor har olika starka känslor. Det är som du säger, vissa människor ömmar för djuren till exempel. De tycker att djurplågerier är det värsta som finns och det här är en grupp där man verkligen tycker att folk skulle reagera.

En annan grupp som vi pratade om tidigare var hemlösa, svenska hemlösa. Vart tog alla svenska hemlösa vägen när zigenarna invaderade centrala Stockholm? Och plötsligt såg man inga svenska hemlösa längre. Nu har de börjat dyka upp igen tror jag, men under några år så var de... Var var de någonstans? Någon annanstans? Jag fick aldrig klara till det där. Men då var det många som skruvade på oss och sa att det här är ändå liksom de som har det absolut svårast i det svenska samhället.

Och nu är det plötsligt som att vi inte bryr oss, vi låtsas som att de inte finns, vi ser dem inte ens längre och det är bara, na men nu har vi den här zigenaren-grejen istället. Och nu ska då, efter vissa andra grupper, inklusive svenska hemlösa, så ska då svenska funktionshindrade och förståndshindrade, svenska med Down-syndrom, ska också offras på massinvandringsaltaret.

Det är inte säkert att den här punkten, när folk blir förbannade och vaknar upp och börjar röra på sig, det är inte säkert att den kommer av någon logisk orsak. Det är inte heller säkert att den kommer överhuvudtaget. Nej, precis. Det här är sånt som får mig att tro att det finns ingen där ute som kan vakna upp. Jag tänkte fråga dig en annan sak Boris, att det gäller samhälle och samhällshistoria. Så bara av nyfikenhet. Den här artikeln kommer från Dagens Arbete och de gör då ett ganska långt reportage med en kritisk vinkling och jag vet också att de tidigare har skrivit flera artiklar om samhället där de har kritiserat arbetsförhållanden och andra aspekter av samhälle.

Jag blir lite nyfiken då, har samhälle historiskt kritiserats inom arbetarrörelsen? För det är ju helt uppenbart att det är... Det är en form av låglönekonkurrens. Det vore naturligt om det fanns en facklig skeptis mot samhall. Och jag undrar om det här... reportaget är en del av en sådan tradition eller tendens. Förstår du vad jag är ute efter?

Boris

Ja, den har ju funnits där alltså. Och till exempel Fastighetsfolket har ju nästan haft en kampanj. Fastighetsanställdasförbund mot det här sändet. Det är att de nya inriktningarna kom för 20 år sedan och sagt att det här är vansinnigt. Och av någon obegriplig anledning har Fastighet också faktiskt organiserat Det har varit en del av cheferna i samband, även när det varit enklare verkstad och lagarbeten och sånt.

Det har på något sätt varit en del av den fackliga, av fackförbundet som har tagit striderna mot den här inriktningen helt enkelt. Och menat att vi kan inte konkurrera, vi kan inte och vi ska inte konkurrera på arbetsmarknaden. Men det gick som det gick.

Martin

Det är en intressant fråga eventuellt, en filosofisk fråga, samhällsfråga. Hur ska man hantera problemet med funktionshindrade? Vad skulle vara en rimlig lösning om man inte ska ha samhall? Uppenbarligen ska man inte ha nuvarande versionen av samhall, förmodligen inte gammal version heller. Jag kan ju spara det till en annan sändning, en annan fördjupning.

Boris

Jag tycker det är en väldigt intressant fråga. Det är nästan värt ett till stor del eget program. Det är en fråga som folk duckar för.

Martin

Jag har en del tankar om det, men nästa gång du dyker upp i nyhetsflödet kan vi prata lite mer om det. Ja, det tycker jag.