Martin

Spirande intresse för att rekonstruera språket Norn på Kettlands och Orkneyöarna. Sista modersmålstalaren avled i mitten av 1800-talet. Över 10 000 nornska ord, nedtecknade av linguister, senare samma århundrade, kan tillsammans med jämförelser av nordiska språk tjäna som grund för språket Ny-Norn.

Vi pratade för inte så länge sedan om om Kettlands öarna sist. Det var i höstas, kanske var ett halvår sedan eller något sånt där, så pratade vi om att Kettlands öarnas strävan efter självständighet hade rört sig framåt. Nu minns jag faktiskt inte exakt vad det handlade om, men man hade fattat någon typ av politiskt beslut om att ta ytterligare några steg mot självständighet från Skottland, kan man säga då.

Vi pratade om hur upplivade vi blev av den här kaskaden av cessation. som uppstår när Storbritannien går ur EU, Skottland går ur Storbritannien, Kettland går ur Skottland och det är frågan vilken av Kettlands öarna blir först med att gå ur Kettland. Det är ett fascinerande område. Vi sa då att vi borde prata mer om Kettlands öarna och idag har vi fått ett tillfälle.

En av orsakerna till att det är intressant från vårt perspektiv är att det här är ett gammalt nordiskt område. Historiskt så är Kettlands öarna en del av Norge snarare än Skottland. Kättlandsöarna ligger... Vi pratade om det här förra inslaget. Jag ska se om jag kan komma ihåg det. Kättlandsöarna ligger närmare Bergen i Norge än Edinburgh i Skottland, rent geografiskt.

Och det är ju då koloniserat av de folk som vi kallar för vikingar, alltså gamla norrmän. Och man... Själva namnet Kettland kommer från det gamla nordiska namnet Jaltland. Och nu när den här områden, Shetland och även Orkney som är syskonöarna söderut närmare skotska fastlandet. Nu när de tar steg mot självständighet så är de också intresserade av kulturell självständighet och att se till sina äldre nordiska rötter.

Vad man var innan man assimilerades in eller sögs in i den engelsk-skotska sfären. Och ett av de här stegen som jag tycker är väldigt intressant är att man vill återuppliva sitt gamla nordiska språk som kallas för Norn, alltså N-N-O-R-N. Och det är ett fornordiskt språk som talades från, jag vet inte, från vikingatiden fram till 1800-talet.

Det sägs att den sista modersmålstalaren av Norn dog år 1850. Så att vid det laget så hade det liksom... ebbat ut ganska mycket. Men under många århundraden så hade man den här då versionen av det gamla nordiska språket som, som man säger, är närmast släckt med färöiska och isländska, som ju är väldigt gamla, autentiska, välbevarade versioner av fornordiska.

Men givetvis då så har den här versionen utvecklats i kontakt med det skotska. Så att det har mycket skotska influenser, framförallt i vokabulär, men också på andra sändheter i språket. Och det gäller framförallt Orkney som ligger närmare fastlandet än Kettland. Så Orkney-Norn är väldigt skottifierad. Och det är därför i det här projektet, när man ska skapa Ny-Norn, man använder sig specifikt av Kettlandsdialekten som är mer ursprungligt autentisk, inte av Orkney-dialekten. Så man vill ha den mer nordiska, mindre kreoliserade, mindre skottifierade versionen. Visst är det ett uppiggande projekt de har Boris?

Boris

Ja, definitivt. Det är en sån här sak som gör en lycklig. Jag tror de har goda förutsättningar att lyckas också. Det är därför att mycket av den ursprungliga kulturen finns kvar och framförallt de traditionella näringarna. Fisket och jordbruket är ju fortfarande, framförallt fisket, det som gör att Man drar in ganska stora exportintäkter till öarna och det sysselsätter väldigt många också.

Och intäkterna är faktiskt större till öarna än de är från oljeutvinningen utanför öarna. Så att i och med att de traditionella näringarna finns kvar alltså. Fåruppfödning, fiske och också de här jäklar på sticka, vackra tröjor och andra saker. Så i och med att det sättet att leva finns kvar så tror jag det finns gott hopp om att återuppliva även språket.

Det är ju svårare att återuppliva språk som är på väg att dö ut i olika delar av Europa när det är så här. Själva den sociala väven och ekonomiska strukturen är utblånande och ersatts av någonting annat. Men här har man väldigt goda förutsättningar.

Martin

Och eventuellt också så kan det finnas... Vi pratade lite grann då, förra gången vi pratade om det här, om att vi från Nordens sida bör välkomna det fria Jantla in i en nordisk gemenskap. Allra särskilt om de söker sig till den Sverige. Så att det är inte som att... Det är inte som att återuppfinna ett helt isolerat språk från ingenstans. Utan det handlar snarare om att återansluta sig till en språksfär som fortfarande finns och lever.

Framförallt Färöarna som inte ligger så långt bort och Island som också ligger ganska nära. Där kan de hämta mycket inspiration och nu vet jag inte om en nortalare skulle förstå isländska och vice versa. Men jag tror att det är ganska sannolikt, jag tror att de ligger ganska nära varandra. Men det är inte så till exempel. Hebréskan är kanske det mest kända exemplet på ett språk som har blivit framgångsrikt återupplivat.

Hebréska var ett utötspråk, det var ett antik språk som jag förstår då användes enbart inom judiska religiösa ritualer. Man hade hebréska texter och rabiner läste hebréska och så vidare, men det var ingen som pratade hebréska. Utan judar hade egna språk, men de pratade yiddish och ladino och så vidare, uppblandade versioner. Men sen när man skapade Israel på mitten av 1900-talet så bestämde man sig bara för att nu gör vi det här utdöda språket till vårt officiella språk.

Och man visste inte ens hur den gamla hebridskan uttalas. För det finns några egenheter som att de skriver inte ut vokalerna, de skriver bara konsonanterna. De skriver inte ut vokalerna utan de är implicita i språket. Så där fick man hitta på ett standardiserat vokalsystem. och hoppas på att det var någorlunda autentiskt. Man bestämde helt enkelt att det här är det nya språket och nu gör vi av vad som än krävs för att prata.

Och idag så är det ju miljontals människor som pratar hebrerska som första språk och så vidare. Och det verkar gå väldigt bra för det projektet. Men där jobbar de ju nästan helt isolerade, vilket är lite grann judarnas stil. Men andra liknande exempel, det finns ju faktiskt runt de brittiska öarna så finns det flera andra språk som före en sån här delvis tynande tillvaro men...

vissa grupper kämpar för att återintroducera dem. Ett exempel är det traditionella språket på Isle of Man som kallas för, tror man kan säga manniska på svenska, men manks kallar man det också för. Och det var ett språk som dog ut för några årtionden sedan, när den sista modersmålstalaren dog på 70-talet. Men idag så är det 1800 personer, sägs det, som talar manniska flytande.

Och en hel del familjer tydligen på Isle of Man uppfostrar sina barn nu med manniska som första språk. Och det är en sorts forniriska, det gamla versionen av det iriska språket. Och sen finns till exempel korniska, alltså det gamla språket som pratar i Cornwall. Det heter Cornish på engelska, eller Carnovec på korniska själv. Och det är ett keltiskt språk.

som är närmast besläktat med Bretonska som pratade i Britannien på andra sidan kanalen. Det finns flera rörelser och delvis är de framgångsrika. Ett exempel som jag är väldigt betjust i är det klassiska latinet. Det är också uttödsspråk. Inget land har ett officiellt språk. Men det finns förvånansvärt många som håller latinet vid liv.

Och inte bara kyrkolatinet. Det finns många bekanta med kyrkolatinet som man pratar i romerska kyrkor. Men det är ju inte det ursprungliga klassiska latinet, utan det är ett bastardiserat, italifierad version av latin. Men jag har följt till exempel några Youtube-kanaler med latinister som talar flytande latin i det ursprungliga, det klassiska latinet.

Det vill säga, de har exakt samma uttal och grammatik och så vidare som Julius Caesar hade på sin tid. Julius Caesar som givetvis inte uttalade sitt namn Caesar. Han sa väl... Julius Kaiser. Det är väldigt intressant och väldigt vackert. Jag kan till och med delvis hänga med hjälpligt i en del av diskussionerna på de här latinkanalerna. Det är lite av en dröm jag har, att sätta mig in i det här. Så jag blev eldolog när jag hör talas om att det finns fler grupper som vill återuppliva fler gamla påstått utöda språk. Härligt ja.

Boris

Ja visst är det. Det syns man inte se någon sån tendens i. Det är ju inte språk, men en fråga om att stärka återuppliva dialekterna faktiskt. Förr fanns det väldigt levande dialekter i Sverige. Och det finns ju... Jag tror jag har tagit upp det förut i Slovenien, är ju världens dialekterrikaste land. 243 erkända dialekter som vårdas och umt av befolkningen. Och det är ju ett av Europas minsta länder.

Martin

Jag har ju haft en idé om att jag skulle lära mig att behärska mina föräldrars ursprungsdialekt. De har en och samma dialekt som de pratade om från början. faller tillbaka till när de pratar med sina släktingar och sånt där. Men det har varit väldigt svårt för mig faktiskt, för att lära sig en sån sak så måste man ju egentligen så måste man ju träna och prata med någon som kan prata på det sättet.

Men det är intressant då, jag har inte hittat några källor på internet, jag har inte hittat någon på Youtube eller nåt sånt där som pratar en riktigt utpräglad västmaländska som man gör i Kungsör eller Arbågar, de områdena som som min släkt kommer ifrån, vilket gör att det är väldigt svårt. Jag har enstaka, eller inte enstaka, jag har många släktingar som pratar riktigt bred västmanländska.

Men det är lite svårt för mig, det blir lite konstigt på något sätt. Mina släktingar, jag ska använda dem som experimentsubjekt. Och de tenderar att bli ganska självmedvetna när jag säger att jag är intresserad av deras dialekt och vill lära mig och sånt där. Då blir det som att, ja, då, man kan ju förstå att det kanske inte är så jätteroligt liksom. Så jag har försökt liksom, kan man hitta inspelningar så jag åtminstone kan träna själv och så vidare. Men jag har än så länge gått bet.

Jag tror att jag sagt det en gång tidigare i bubbla, men jag vill återigen utlysa, jag vill göra en efterlysning här. Om det finns någon som pratar, inte bara så här mild fläkt av västmaländska, utan riktigt utpräglad västmaländska som man gör i Kungsör, Arbåga eller Köping, så är jag intresserad av att kollaborera.

Boris

Det sträcker sig bort till Sura och Hallsta också antar jag. Det ligger i... Surahammar och Hallstahammar ligger där i närheten.

Martin

Ja, om du kommer från regionen så kan du ju höra tydliga skillnader. Och då säger du att det är inte samma dialekt. Men jag vet inte om jag skulle höra skillnaderna. Det kan räcka ganska långt. Men min poäng är det bara att jag försökt lite grann att närma mig min gamla familjens traditionella dialekt. Men det är nästan omöjligt.

Boris

Jag vet inte om jag nämnde det. Jag minns hur vi pratade om det. Du nämnde om dina försök där. Tog jag upp att det fanns ett På 90-talet fanns det ett rockband därifrån som strävade, om det var Köping eller Kungsör, som strävade efter att... De sjöng alltid på det lokala målet. Men jag kommer inte ihåg vad de hette. De hade en hit till och med. Jag ska kolla upp det där.

Martin

En annan sak som jag har tänkt på, och vi pratade lite med Sofia om det här tidigare idag, det är att när man som vi lever i exil... och lever i en sorts självskapad diasporisk isolation. Då blir det lite som att ens modersmål, i vårt fall svenskan, blir lite grann som ett dödsspråk som återupplives. Vi pratar ju svenska, vi pratar ju givetvis svenska enbart med varandra, med vår dotter och så vidare.

Men samtidigt så har vi ju, vi lever inte i en svensk kontext, vi har inte svenskar omkring oss särskilt mycket och vi har i stort sett inget som helst intresse. för någonting som produceras på det svenska språket nu för tiden. Vi konsumerar inga svenska medier, vi kollar inte på några, i alla fall inte några nyproducerade svenska filmer, vi läser inga svenska böcker som är skrivna de senaste 50 åren. Vi har inga planer på att bo i Sverige någonsin igen och förmodligen så kommer vår dotter aldrig bo i Sverige heller.

Så att hon lär sig ett språk som för henne är av ett, hur ska man säga liksom, det är ett språk som har en annan relation till en social situation och ens plats, en normal, det som modersmålet normalt sett är. Och det var slog mig, jag tänkte på det, jag tänkte på Nynorn, att det finns flera likheter mellan den situationen. Alltså om jag jämför dem med människorna i Jaltland som som pratar ett språk som inte är det språk som, som börjar prata språk nu, som inte är det språk som normalt pratar omkring dem.

Boris

Ja, nej men det är... Jag tror att varje människa måste ha någon slags... Inte måste, men det är väldigt bra om man har ett språk som reverterar till just den sociala väven och ursprunget och sysselsättningen helt enkelt. Men i det moderna samhället så är det något som blir färre och färre förunna tror jag.

Och det är lite svårt att kämpa för det också. Därför är jag inne på att Kettlands öarna har ett väldigt gott... där i och med att de faktiskt håller sig utanför än så länge det moderna eländet. De håller på med hedliga sysselsättningar som fisk och fåruppfältning.

Martin

Jag har tilltalats mycket över idén faktiskt att bevara en äldre version av det svenska språket. Det kan jag ju vara väldigt glad över att när, om jag säger, när våra barn växer upp så kommer inte de lära sig svenska från sina klasskamrater i skolan som kommer från vanliga degenererade svenska familjer. De kommer inte kolla på svensk tv och tv-kanal. Sådana saker som normalt influerar barn. De kommer lära sig den svenska som vi talar.

Och jag pratar väl en relativt ålderdomlig typ av svenska med tanke på hur gammal jag är. Så att vi kanske inte helt fryser tiden. Vi kan åtminstone sakta ner språkutvecklingen och bevara en lite äldre, lite mer värdig version av svenska. Så som man kanske gjort i vissa grupper tidigare, vissa familjer såklart, men också ibland säger man att finlandsvenskan är vissa avseenden, som en lite äldre version av svenska. Och det tycker jag är väldigt bra att man kan bevara en äldre, bättre version av ett språk som den diasporiska versionen av språket som används i en viss grupp.

Boris

Ja, och alltså finlandssvenskan är ett bra exempel för det ser man ju typ i alla språk. För oss är Finland svenska Finland svenska Men du har ju väldigt tydliga och levande skillnader mellan den svenska som talas Bland dem i Vasaregionen, dem i Helsingfors och dem på Åland Och där är ju liksom svenskan ett mycket mer levande språk än den svenska när det är i Sverige, så är det nog Här är det liksom mera krummelur-dialekter numera med Göteborgare och värmlänningar och så vidare. Skåningar på film. Det är återigen väldigt sorgligt.

Martin

Framförallt är det ju den totala babbiferingen av svenskan. När även etniska svenskar pratar såna här babbesvenska. Det hör man hela tiden i radio och tv. De få gångerna man lyssnar om en minut. Och det är ju inte total Rinkeby-svenska. Men de har ju jättemånga språkliga uttryck. Språk, melodi och såna här saker som kommer direkt från orten.

Boris

Det är äckligt. Det är jätteäckligt och i och med att det är... Alltså, det är en av de stora farorna, en av många stora farorna man nu ska börja med. driver på för bussning i skolorna. Så man får hoppas folk läddar sina barn ur det svenska skolverket.

Martin

Alla ska prata babbesvenska?

Boris

Det blir ju så. Det behövs ju inte många från orten för att nästan arabifiera språkmelodin i en svensk skola. Det ligger en oerhörd och obehaglig kraft i detta.

Martin

Jag ser fram emot, jag har aldrig tänkt på det förut, men det slår mig att jag ser fram emot den dagen som kommer ganska snart. Då det kommer att anses vara rasistiskt att prata en icke-bubbiferad svenska.

Boris

Ja men det är ju redan lite exkluderande att prata svenska. Du släpper ju inte in dem då.

Martin

Nej, jag ska inte släppa in dem i min svenska. Den saken ju.