Transkribering
George Friedman: Även om Ryssland och Kina har möjligheter att skapa en militärallians har de mer...
Martin
George Fridman, även om Ryssland och Kina har möjlighet att skapa en militär allians har de mer att vinna på att närma sig väst. Bidens retoriska angrepp på båda länderna är ett försök att etablera bilden av sig själv och USA som en mäktig geopolitisk aktör. En ny amerikansk presidentadministration betyder i viss utsträckning en nystart för utrikespolitiken.
Geopolitiska realiteter finns givetvis alltid i botten och sätter ramarna för hur ett land kan agera. Men det finns även ett visst spelrum för politiska ledare att välja inriktning, kanske definiera nya doktriner och så vidare. Vi hade ju den förra administrationen som hade ett väldigt starkt fokus på Kina bland annat. Fokus på antagonism i Kina, starkt fokus på handelspolitik, riva upp och skriva om handelsavtal och andra frågor.
Och nu har vi då en ny administration som eventuellt har andra prioriteringar. Vi har fått se lite föraningar av det här, möjligen senaste dagarna när Biden-Harrys administrationen har haft ett antal toppmöten, bland annat med höga företrädare för Kina. På en sikt kan man säga att den nya administrationen har öppnat hårt genom att attackera, håna och förelämpa de två övriga supermakterna.
De har haft ett toppmöte med Kina som man förberedde genom att först ha ett antal möten med USA. sina antikinesiska allierade länder i Asien med vilka man samarbetar för att mota det kinesiska hotet i grind. Så det ville man skicka en signal till Kina att det var det sista man gjorde när man träffade kineserna. Under själva mötet så gick man till attack.
USAs nya utrikesminister började prata i blinken, om Kinas problem med mänskliga rättigheter, hur de behandlar myndigheter. Och så vidare. Vilket betraktades som oväntat, eventuellt en sorts diplomatisk faux pas. Det är inte så man brukar inleda de här förhandlingarna. Att man ställer sig och dissar varandra på det sättet. Kineserna verkade ganska förbannade.
De svarade med långa utläggning om USAs problem med mänskliga rättigheter. Interna problem som USA har med raskonflikter och sådana saker. Det är en ganska komisk situation bara. Jag såg den här inspelningen från de här mötena och Det är ju Jag vet inte hur mycket avsker USA så känner jag ändå att de är en relativt moraliskt högstående jämfört med Kina vad gäller deras interna angelägenheter.
Samtidigt det är två riktigt ruttna länder från ett moraliskt perspektiv som står och ska fördöma varandra när de ska ha ett möte och ska prata med varandra. Det är en väldigt bizarr situation. I samband med det här så gick Biden ut på en presskonferens under pågående toppmöte. Det var i alla fall en nära anslutning och kallade Vladimir Putin för en mördare.
Han sa att han är en killer. Han har liksom understrukit det och Ryssland har svarat. De svarar med ett sådant här diplomatiskt gest och kallar hem diplomater. Putin sa att, jag vet inte exakt vad citatet var men han sa någonting. It takes one to know one. Ja, så till synes så går Biden-Harrisadministrationen ut hårt här. Det är en offensiv hållning. rusar ut ringen och börjar måtta slag i alla möjliga riktningar. Hur ska man tolka det här agerandet?
Boris
Jo men de... Lite grann är det väl som Friedman säger, att när en ny president träder till så buffar ju liksom inte bara Ryssland och Kina lite på honom för att kolla läget. Det gör ju även länder som Iran och en del andra, vad är det för kvalitet på karna?
Men i det här fallet så har man väl, han har ju ganska tuffa och tyvärr kompetenta gamla hökar omkring sig Biden. Så att de har väl tänkt att nu chockar vi. Alla väntar på att vi ska ta emot de här första nollsticken. Nu går vi ut hårt och vi ska vara först på plan. Men som Friedman också säger det här är liksom bara verbala slagväxlingar, allting puttrar ner.
ganska snart. Det är väldigt mycket ett spel för, faktiskt inte riktat så mycket mot Ryssland och Kina, som mot övriga västvärlden. Alltså Biden vill visa att han är tuff, liksom nu är sheriffen tillbaka. Det vore dock bra om han skall kreera den rollen att han undviker att snubbla I flygplanstrappor så är det väldigt mycket, och ofta som han gör. Så att en propaganda grej riktad mot västerlandet paradoxalt nog tror jag. Mer än att försöka skrämma Ryssland och Kina.
Martin
Det finns en annan sak som kanske Biden har i bakhuvudet. Det är att han har ju en association med Kina som är minst sagt ofördelaktig. Inte minst efter valrörelsen men också på grund av hans mångåriga nära och skumma relationer med Kina. Det finns en allmän känsla bland folk som inte är totalt blåögda att... Biden riskerar att vara en sorts kinesisk marionett för att han och hans son och så vidare har gjort mycket affärer med Kina och han har ju också framhållit sig själv.
Som att han har så fantastiskt bra relation med Jinping och allmänna. Så han kallas för en Peking-Peking-Lakei. China-Joe Biden. Joe och Jinping. Och kanske finns det där ett önskan hos honom att kanske överkompensera lite åt det andra hållet. För att visa att jag i minst går inte i kinesernas led.
Boris
Exakt, det måste han göra. Det rena skälet. Alltså i Kina-fallet så är det det där skälet. Han måste få bort den här. De här fullt rättmätiga attackerna från bland annat Trump och hans anhängare på Biden för hans våta Kina-inställning. Och när det gäller Ryssland så är det ju...
Samtidigt så är det också ett sätt att... För det militärindustriella komplexet vill ju rusta. Och även om Biden och Demokraterna och... alla på den flanken vill ha en god relation med Kina. Det är ekonomiskt på alla sätt nödvändigt. Så vill man ändå kunna rusta med hänvisning till ett kinesiskt militärt hot, att man måste kunna så starkt i Indiska oceanen och Sydkinesiska sjön och på alla hav i hela världen.
Och när det gäller Ryssland så är det verkligen Jag tycker det är så uppenbart att man vill tillbaka till det kalla kriget. Dels för att utmåla Ryssland som ett akut hot och det är också ett skäl att rusta upp och bygga nya vapensystem. Och det andra är att det har i stora sätt varit det bästa sättet att se till att Europa gör som USA vill. Att utmåla. Ryssland som en kraft på väg att rulla in i Moskva, i Berlin och Paris när som helst.
Martin
En annan sak som George Friedman tar upp i sin krönika är vad Ryssland och Kina kommer svara på de egentligen har för strategiska alternativ. En tanke som finns är att om USA har en konfrontativ inställning till båda de här länderna så kanske det faller naturligt för dem att bilda en allians, kanske en anti-amerikansk allians. Och det är inte någonting som skulle vara förvånad. skulle vara helt nytt historiskt givetvis.
Men nu säger Georg Schyman så här att i slutändan så är det ingenting som de kommer satsa på därför att de har inte tillräckligt starka intressen för att göra det. Militärt sett så är inte Ryssland och Kina bra matchningar för varandra. Därför att det primära hotet mot Kina militärt om man tänker potentiellt i framtiden och sånt där är ett marint hot.
De är oroliga för en attack som kommer över havet, till exempel en amerikansk attack. Undertexter från Amara.org-gemenskapen och de är väldigt skyddade landvägen. Och för Ryssland är det precis tvärtom. De är oroliga för en landattack genom Östeuropa. Det är deras primära geografiska svaghet kan man säga. Och Ryssland är som bekant inte ett starkt marint land med en stark flotta och så vidare.
De har lite ont om hamnar och sånt där. Så att ryssarna kommer inte ha så lätt att hjälpa kineserna. på deras svaga punkt militärt och kineserna har ju väldigt svårt att sätta in en massa massa marktrupp i östeuropa för att skydda Ryssland mot en invasion så att en sån sorts ömsesidig försvarsallians finns inte riktigt i korten för Ryssland och Kina och sen säger fridman också att ekonomiskt så har de inte heller så mycket att vinna på en allians därför att de har redan en öppen och oproblematisk handel mellan länderna de bedriver redan allt som det är naturutrymligt för de två länderna att bedriva Så att Ryssland och Kina har inte så mycket att vinna på att knyta sig själva närmare varandra.
Här kan jag känna att det finns en sak som Friedman missar lite grann. Det är att det finns ytterligare en arena för samarbete och konflikt. Där Ryssland och Kina faktiskt har väldigt liknande intressen och där de väldigt tydligt står mot USA. Och den arenan är rymden. Rymden blir en allt mer strategiskt central arena.
Det är välkänt sen länge att den supermakt som lyckas kontrollera rymden, som har militär resurser i omloppsbanan, kommer kunna stoppa andra krafter från att ta sig upp i rymden. Den kommer också kunna attackera vem som helst, var som helst på jorden på ett kostnadseffektivt sätt. interkontinentala balistiska robotar med kärnvapen och sånt där.
Det räcker med att man tar en en... en... en kinetisk projektil, det kan vara som en stenbumling som man riktar ner bara på jorden och får en liknande effekt som om du har avfyret ett kärnvapen. Och det här är någonting som George Friedman själv har skrivit om. Det är ganska... jag tycker det är lite komiskt att han inte lämnar det alls med tanke på att han gör en stor sak av det i sina böcker. Och då han säger till och med att att nästa världskrig, tredje världskriget kommer börja i rymden.
Det kommer börja med ett Pearl Harbor i rymden där den ena sidan slår ut den andra sidans rymdinfrastruktur. Och saken i det är att det pågår en intensiv konkurrens. Det går inte så mycket med Ryssland längre, de har blivit lite akterseglade i vad gäller rymdteknik. Dels för att Kina har gått om Ryssland i hur mycket de visar framfötterna, hur mycket de investerar i bra teknik de har.
Tidigare så var ju Kina lite grann ett bihang till Ryssland i det avseendet, de använder rysk teknik och så vidare. Men Kina är väldigt framåt nu med rymdteknik. Och Ryssland har inte längre en fullt lika central roll i det internationella rymdsamarbetet därför att tack vare Elon Musk och SpaceX så har amerikanerna nu möjlighet att själva skjuta upp människor i omdödsbanan till internationella rymdstationer.
Någonting som de tidigare bara kunde göra via ryska raketer och ryska rymdbaser. Och det finns ju en konflikt, vi pratade för något år sedan om Artemis-avtalet, där amerikanerna har försökt driva igenom en ny ordning på månen och andra himlokroppar, alltså bedriva en sorts amerikansk rymdeimperialism. Och ryssarna svarade då såhär att Nik, om ni gör såhär, då kommer ni göra månen till ett nytt Irak eller Afghanistan.
De upplever ju sådana väldigt orättvisa villkor som USA försöker påföra. Och sen har vi sett bara nyligen den här månaden hur Ryssland och Kina har rullat ut ett nytt stort samarbete för att bygga en gemensam molnbas som ska heta ILRS, International Lunar Research Station, som ska vara byggd 2036 eller sånt där, tror jag att det är sagt.
Och Kina och Ryssland har lite annorlunda strategirymden än vad USA har. De är mycket mer pragmatiska. Deras fokus är mycket på ekonomi, produktion, resursextraktion på molnen. som handlar ganska mycket om vatten men kanske även mineraler och så vidare. Energi, produktion och så vidare. De tror att det kommer uppstå en stor ekonomisk marknad helt enkelt, en rymdbaserad industri som de vill fånga en så stor del av så möjligt.
I USA har man inte samma typ av fokuserade strategi, men i USA har man en annan sak som man sysslar med, nämligen att man trycker på väldigt mycket för att få en privatisering av rymdsfär, för det är det som man har försökt understödja privat rymdindustri. Så det är en väldigt stor skillnad att USA har en väldigt framåt privat rymdindustri med SpaceX i täten men även med andra företag.
Vilket inte finns på samma sätt i Ryssland. Kina försöker bygga upp en privat rymdindustri men det som Ryssland och Kina framförallt försöker göra är att de försöker lägga krokben för den här utvecklingen. De vill inte att det ska vara privata företag och marknadskrafter som blandar sig i den här utvecklingen. De vill att det ska gå upp till stater och framförallt deras egna stater att utveckla rymdfart och dominera rymden. Så här tycker jag, det här är någonting där Kina och Ryssland definitivt har en arena där de kan bygga en allians och bevisligen håller de på och bygger en allians i rymden.
Och där tror jag man kan förvänta sig att man kommer få se riktiga konflikter. mellan USA och deras frimarknads- approach relativt sett i rymden och å andra sidan Ryssland och Kina som vill ha en del av den ekonomiska kakan i rymden.
Boris
Ja det där är helt uppenbart och även på land, även på den gamla jordklotet så finns det en sak som jag tycker frid man bort ser ifrån. Det är ju alltså en grundläggande och... Månghundraårig motsatsställning mellan Ryssland och Kina och det gäller i Sibirien och Manchuriet.
Och redan idag, det är länge har Putin uttryckt bekymmer över utvecklingen i Sibirien. Han sa i ett mycket uppmärksammat tal för ett tag sedan att om inte Ryssland gör mer för att utveckla och stärka sin position i Sibirien så är det ändå en del av Ryssland.
så kommer det vara så att år 2050 så kommer man bara att tala kinesiska, japanska och koreanska i Sibirien. Och framförallt kineserna etablerar sig väldigt ordentligt i Sibirien. Och redan idag ser man, sedan flera år har det funnits starka motsättningar mellan ryssar som är verksamma i Sibirien, alltså både de som driver företag och de som är anställda i kinesiska företag.
är lite störda av den kinesiska framfarten i Sibirien och Putin är det uppenbart. Och ett problem som diskuteras i Ryssland är ju att västromoral i den icke-sibiriska delen av Ryssland så är ryssare gemen mer intresserade av Europa och Västerlandet än de är av att utnyttja alla resurser som finns i Sibirien.
Kineserna däremot, för de är här liksom ett Afrika de kan kolonisera. Så här kommer man då att braka ihop. Och det finns alltså, tittar man på 18- och 1900-talet så är det ju en ständig kamp om den del av Sibirien som man kan benämna mancheriet, som idag är delat mellan Kina och Ryssland.
Det är en del av regionen som har ständigt växlat. Ryssland, Japan en lång period och så Kina. Det är en väldigt rik del av världen och av det här området. Det vore mycket märkligt om vi inte såg starka motsättningar.
Och allt är bäddat där för att framtiden är krig om resurser och råvaror också. Så att jag har svårt att se en allians växa fram mellan ryssar och kineser. Som i grund och botten dessutom tycker illa om varandra.