Martin

Bulletin står utan redaktionsledning efter att Ivar Arpi, Alice Tedorescu, Fredrik Ekelund, Marisol M, Susanna Birgersson, Nina Lekander och Mikael Ekonomo lämnar företaget. Det var bara en vecka sedan sist som vi pratade om Bulletin, tror jag. Det var inte länge sedan i alla fall, det känns som att det var igår, men det har hänt så otroligt mycket sen dess.

Tidnade Sanna Dadjan sa i en intervju häromdan att han sa någonting still med att... Det var inte vår avsikt att skapa ett medialt Game of Thrones eller ett Paradise hotell. Men det är precis vad han har skapat. Det kanske inte är den bästa användningen av investerarnas pengar, men underhållningsvärdet går inte av för hackor. När man sitter så här på sidlinjen, ska det sägas.

Jag känner stor sympati för Tino. Det måste jag inflyta också. Jag själv startade flera företag. Jag vet hur svårt det är. Jag har också haft stormiga episoder där jag inte har varit överens med vissa medarbetare och så vidare och det är verkligen inte kul. Ibland sitter man helt enkelt i skiten med den organisation man har och man får göra det bästa av situationen.

Det som jag inte har upplevt och som jag inte ens kan föreställa mig hur jävligt det måste vara, det är när man har alla de där problemen och dessutom så utspelas allting för öppen riddå i medierna där ens anställda till synes dagligen pratar med journalister, läcker interna mejl, läcker inspelningar av möten, läcker nu även detaljer om ens personliga vanor, som hur dags man går upp och hur dags man går och lägger sig när man är anträffbar.

Jag känner faktiskt lite så stackars Tino. Som jag använder honom som en bra person, han är ruskigt intelligent. extremt stridbar, har gjort nytta på många olika sätt. Dessutom är han en person som jag har träffat ganska ofta i privata sammanhang. Vi har aldrig blivit personliga vänner eller sådär, men vi har ändå pratat ganska mycket och han var också involverad på ett hörn när vi startade Bubbla 2014.

Då var han lite grann rådgivare som hoppade in och gav oss en del bra idéer och han har varit dragplåster i Radio Bubbla också. Eftersom han gjorde ett gästspel en gång och många av dem som lyssnar på Radio Bubbla idag upptäckte oss för första gången. genom det där avsnittet med Tino, som är ett av våra mest lyssnade avsnitt någonsin än idag. Så att jag har egentligen bara gått och säger om Tino som person och hans insatser i samhällsdebatten och så vidare.

Så att jag känner en hel del ambivalens inför våra diskussioner om det här. Samtidigt så är det rent krasst så att vi måste dissekera Bulletinprojektet. Därför att det är faktiskt inte bara en docusåpa, utan det är viktigt för att förstå det svenska medierna skapet. Hur det fungerar idag, hur det kommer att utvecklas i framtiden. Det här är en av de mest intressanta och lärorika situationerna som har funnits i mediasverige på många år. Jag har i alla fall lärt mig en hel del nya saker de senaste veckorna. Förstår du hur jag tänker, Boris?

Boris

Ja, nej men absolut. Här har vi liksom allt i svensk mediavärld, alla problem i svensk mediavärld koncentrerade. och avtäckta egentligen i svensk kulturliv och i svensk kulturmentalitet. Och det är uppenbart att Tine och hans närmaste födelsedagare faktiskt inte hade en aning om hur det fungerar och hur man är funtad i mediavärlden.

Och att det varit ett väldigt brutalt uppvaknande. Om man har kunnat se det de senaste dagarna. När människor i redaktionen jämrar sig över saker som för väldigt många människor ter sig obegripliga. Som att ägarna ber människor jobba röda dagar när det är kampanjläge för att dra in prenumeranter.

Det är en gammal sanning att kring juletid, nio år och mellan dagarna av tretton helger. Då ska man förutsäga att man satsar på att dra in prenumeranter, boklubbsmedlemmar och sådana saker. Det är ju människors genetiska kod att då är man beredd att nappa på sådant. Men det tyckte medarbetarna var jobbigt, till exempel.

Martin

Det är ju någonting som man måste lära sig och som man måste... Jag skulle inte veta de sakerna, åtminstone inte på ett lika akut och absolut sätt, om inte jag själv hade jobbat en liten sväng mer i branschen. Du, Boris, har jobbat mycket mer i branschen. Du... Du kan det här väldigt bra. Jag minns ett samtal som vi hade. Vi har ju. Vi har ju då och då under åren lekt med tanken om att vi skulle göra någonting mer. Någonting annat starta nya medieprojekt inom bubbla sfären och sånt där.

Och då vi pratat om den här typen av situationer. Hur? Hur ska man bära sig åt för att hitta folk om man skulle dra igång och sånt där? Jag minns ett samtal som vi hade för länge sedan, det var långt innan bulletintiden och sånt där. Du slog fast Boris att det första och främsta viktiga till principen är att man inte kan ha redaktionsskadade människor involverade. Så att regel nummer ett är precis såhär, rekrytera inte någon från någon medie, medströmsmedieorganisation överhuvudtaget.

Kanske någon från Alternativmediasfären, men ingen, ingen som har suttit på en vanlig redaktion och lärt sig saker där och vant sig vi hur det funkar där. De är liksom... toxiska och då måste man ski som bästa om man vill göra någonting nytt, om man vill göra någonting bra. Och är min skapare, vad rätt du fick i den profetisen, även om den utfärdades i ett helt annat sammanhang. Så en sak som jag har lärt mig på det här temat, varför man inte vill jobba med strömsmediemänniskor och som verkligen har fått mig att tappa hakan, det är att som en del av det här ordkriget fram och tillbaka när de sitter i sandlådan och kastar gyttja på varandra.

Och Arpi säger såhär, Tino går inte upp tid på morgonen som en god protestant ska göra. Han sover långt in på dagen och sen uppe på nätet istället. Den slingeln. Så svarar Tino med att säga att Arpi, han har gjort åtta poddar och skrivit två krönikor. Trots att han får 115 000 i månaden i lön. Och det här sätter jag i halsen bara, 115 000 i månaden i lön.

Nog för att det har varit en hel del inflation de senaste åren. Inflationsjusterat så är det många fler som borde tjäna 115 000. Men Ivar Arpi hade 115 000 i månaden som lön på bulletin. Alice Theodorescu hade 98 000 i månaden. Och jag kan bara anta att Paulina Neuding måste haft minst lika hög lön. Hon måste också haft mer än 100 000 i lön. Jag vet inte om de andra stora namnen som är involverade, det kanske är Thomas Gyrie, jag vet inte om han någonsin var anställd på bulletin, men det är Per Gudmundsson handlar ju också om att få 100 lök i målnaden.

Och jag kan ju förstå, om du är Tino-gänget, du ska rekrytera folk och de sitter på sin trygga tidsvidareanställning på Svenskan eller någonting, Och då säger jag bara, det känns lite osäkert med det nya projektet, jag vet inte om jag verkligen vill lämna min trygga post här. Jo men såhär, vi kompenserar dig, vi kompenserar för risken när man ger dig en bra lön. Så att man kan anta att de fick en löneförhöjning mycket över det här projektet. Men jag tror inte att de fick en löneförhöjning på liksom 50% eller 30%, jag vet inte, jag spekulerar här bara.

Men poängen är bara att, herregud vad de här människorna är välbetalda. Jag hade ingen aning, jag hade aldrig gissat att sådana här ledarskribenter, typ Ivar Arpi, tjänar 100 000 i månaden. Det är ju väldigt mediokra människor som skriver väldigt få korta och ointressanta texter. För mig är det här att duscha in människor. Det är jobbet som Ivar Arp gör, det som Alice Tedesco gör. Det måste ju stå liksom 100-200 människor på kö.

Pigga människor från det fria, moderata studentförbundet som kan trycka ur sig små krönikor med så här lagom edgy men ändå totalt politiskt korrekta åsikter. Skriva några sådana i veckan. Det känns som att det måste vara så otroligt lätt att hitta sådana människor som är beredda att göra det för mindre än 100 000 i månaden. Vad är det som pågår här? Hur fungerar lönebildningen på den här bizarra lilla marknaden? Kan du förklara för mig Boris varför människorna är så otroligt välbetalda?

Boris

Ja, alltså om ingenting har... om det inte är så att någonting dramatiskt har hänt på Svenskans leda redaktion och på GP så är det faktiskt så att till exempel Arpio Teodorescu har fått en jävligt skrävande förhöjning. För om vi tar Stockholms-tidningarna så är det...

Det ska man säga faktiskt att det är ju lönesättningen lite meritokratisk ändå. Och på Kvällstiden exempelvis, det finns ju sportsidesredigerare som är jävligt högt betalade därför att de är väldigt duktiga och får ur sig många sidor. Eller sportskribenter som man vet har många läsare.

Man har reportrar som man vet tar fram saker som ändå säljer. Men ledarsidorna och kultursidorna, de har alltid varit i strykklass. Även nöjesidorna, sidornas stora namn har bra mycket mer betalt än ledarsidorna. Även på svenskan. Så att jag kan bara se det som att de har förhandlat.

De har fått påslag som skulle få oss att vaccinera än mer än vi har vaccinerat. Det är ett beroende på en dubbel övervärdering. Man har inte tänkt till det där. Man har missat en sak som du sa alldeles nyss. Det är för att arper hänger på. De är extremt självgoda. De tror ju att de är sanningssägare.

De är liksom Förstens rådgivare. Problemet är att Försten inte lyssnar på dem. Bara Försten lyssnar på dem skulle Sverige bli jättebra. Men det enda de har erbjuda är ju små, små justeringar för politik. Ingen bryr sig egentligen. Men de har en extrem överskattning av sig själva. Och de är en del faktiskt i... Hela det här bulletingänget, tror jag är viktigt att se, är en del i vänsterkulturen.

Därför att om det är något som vänstern har fört in i kulturen från 60-talet och framåt, så är det devotalismandet. Och tittar man liksom på, jag tror det är värt att göra en studie i sociala media, på kommentarer i till exempel Arpis Facebook-sida. Det som folk uttalar sig vid Stalins död, för många tror att Arp är död.

Det är utljutelser om hur stor han är och hur mycket han har betytt för dem. Du måste skriva nån annanstans nu för annars kommer mina dagar att förmörkas. Jag överdriver inte, ni måste gå in och läsa. Folk är så otroligt devåta. Och det här har folk varit länge över sig i de här människornas sociala mediakanaler.

Det våta. Inställsamma och dyrkande. Och det har ju gjort att de har fått en... Och det är något oerhört osvenskt över det här faktiskt. Det är en tattaraktig inställsamhet. Som faktiskt är väldigt... I Sverige så traditionellt klappar axelna om du gjorde det bra, Nisse. Här är något helt annat. Jag kan bara koppla det till vänsterns inträde och dominans i kulturlivet.

Och där övergår man lätt i... Antingen så skjuter man folk eller så är man jävligt åt och inställsam. Det är det senare som präglar svensk kulturliv och även ledarskribenten i Valentingänget. Det är det här som gör att Arpi och de andra, när de varje morgon kollar på sitt sociala flöde, medieflöde, och ser de här hyllningarna, vad de än har skrivit och de skriver samma sak om och om igen, så tror de att de har en del.

Följa Askara som Jesus. De har inte bara 12 apostlar, de har liksom tiotusentals apostlar. Och alla de kommer att följa dem vart de än går. Och problemet tror jag för Tina och andra investerare var att de trodde samma sak. Rycker vi liksom Arpi, Teodorescu, Gudmundsson och alla har 50 000 följare och så får vi 30 av dem.

Då har vi åtminstone 50 000 prenumeranter. Det är därför att de verkar ju dyrka de här människorna. Jag tror man måste ha gjort någon sån typ av analys och tror man på den analysen då kan man väl slanta upp 118 000 för Arpio. Problemet är att man kanske borde ha petat lite grann i hur stark following han och andra har.

Martin

Ja, det är väl det kanske är den enda rimliga förklaringen då att syftet med att man tar med Arpio till dräsken, men Tino är inte dum i huvudet alls han är tvärtom, Tino är supersmart. Arpis texter är skräp. De är ingenting liksom. Men han har den där följarskaran. Det är människor som av obegripliga orsaker beundrar i var Arpi har sådana saker.

Så det är så vi får alla våra prenumeranter. Det är så vi får massor av människor att signa upp. Och på sätt och vis kanske det lyckades för att de fick ju många. Jag vet inte exakt hur många det är. 8000-9000 människor som har skrivit upp sig för prenumerationer. Jag såg någon siffra att de har dragit in 3,9 miljoner kronor i intäkter på prenumerationerna, något åt det hållet. Men det är en väldigt cynisk strategi och även om man tänker att det kanske är en framgångsrik strategi så tycker jag att det är oerhört cyniskt och smutsigt med det.

Alla vet ju att Ivar Arpi och Teodor Eske och allt vad de heter, orsaken att de är kända och uppburna och hyllade och så vidare, det är just att de är uppburna, att de har blivit utvalda och satta. på de här pitstalerna av andra människor. Framförallt för att de vet att det här är människor som kommer vara lojala. De kommer göra precis det vi vill att de ska göra, du vet att de ska göra, de kommer inte ställa till några problem.

Ivar Arpi, Ivar Arpis jobb på svenskans ledaredaktion, det var hans första jobb någonsin. De lyfte upp honom från ingenstans. Inga mediter, ingen som helst. Det fanns ju hur många bra skruventer som helst i Sverige som man skulle lyfta upp till den positionen. Istället så lyfter de upp en total nobody, vilket innebär att han är 100% lojal med dem som har lyft upp honom. För att de har gett honom allting som han har, allting som han någonsin har haft.

Och att då liksom vända på cuttingen och säga att nu är det de här personerna i sig själva som är värda. De och det är deras personlighet och deras... insikter eller förmågor från skribenter som kommer att locka folk. Det är ett otroligt cyniskt spel. Ja, vi ska gå vidare lite grann i tidslinjen här. Thomas Gyr tackade per sejl, lämnade Bulletinprojektet. Det lät lite grann som att han bad om ursäkt för att han hade gjort ett av mitt politiska livs största misstag.

Han jämförde det tror jag med att han kampanjade på ja-sidan i eurokampanjen, vilket han har ångrat efteråt. Så det var ju en väldigt stor smäll givetvis. Men sen i måndags så kom den riktigt stora smällen. Då lämnade då Arpi, Tedo Rescu, Fredrik Ekelund, Susanna Birgjörnson, Ingele Kander, alla de tunga tungorna, till och med Marisol M. lämnade bulletin. Och det här beskrivs då som att hela redaktionsledningen, jag vet inte vad det betyder formellt, men hela redaktionsledningen avgick på ett bräde.

Intressant nog så hände det här på dagen tre månader efter lanseringen. Så bulletin lanserades den 22 december och uppsägningarna kom den 22 mars. Jag vet inte om det är ett sammanträffande eller om det kan ha något att göra med någon sån här kontraktsteknisk sak. Att först efter tre månaders anställning så aktiveras det klausuler i avtalet eller något sånt där. Och sen det fanns ytterligare utlösande faktorer för att konflikten har bara eskalerat och trappats upp hela tiden internt på Bulletin och innan då i måndags så hade Ivar Arp blivit ifråntagen sin adminbehörighet i publiceringssystemet eller sånt där.

Så han hade blivit i praktiken då blivit avpoliterad redan. Dessutom fick vi veta i måndags att även Pontus Tholin avgår, alltså Bulletins vd. Och på eftermiddagen där så fick vi njuta av en radiodebatt. P1 hade en debatt live mellan Ivar Arpi och Pontus Thulin. Det var tänkt att, tror jag, att Tina-Sanna Laddius skulle ha med från början. Det hade varit ännu roligare. Men jag måste säga att Pontus Thulin bjöd också på en del pärlor.

Han hade en kul kommentar, han sa någonting i stil med att... Fritt i minnet då, mellan hans avgivningsteam, att vi trodde att vi anställde borgerliga skribenter Men det visade sig att de var buntsyndikalister Jag vet inte riktigt vad Arpi sa i den här debatten, det är så otroligt svårt att lyssna på hans röst Jag vet inte om du har tänkt på det Boris, men Ivar Arpi pratar extremt långsamt Och han låter hela tiden svårt plågad.

Som en djupt deprimerad, nästan katatonisk människa. Och jag känner att det är nästan smittsamt liksom, man blir väldigt deppig och nere och orkeslös när man lyssnar på Ivar Arpid, för han utstrålar dem i egenskaperna med sin röst. Så jag tycker faktiskt att det är svårt att koncentrera mig när han pratar. Jag har aldrig lyssnat på någon av hans podcasts, för jag undrar om han har samma ultradepressiva, super långsamma ton även när han poddar.

Boris

Jag har försökt faktiskt, men jag försökte lyssna på konstverk-grejen här. Men ja, det är... Jag har inte tänkt på det så depressivt, men det kanske är det. Det där... Jag klarar inte av att lyssna mer än så här 7,5 minuter. Det var en känsla av att det är en person som talar till mig som är så in i helvete oengagerad. Så att... Jag känner mig förolämpad över att någon pratar till mig på det här sättet. Det är samma sak med att sätta och skriva. Han vill inte vara där riktigt på något sätt. Han vill nog göra andra saker.

Martin

Och så är det ju med alla de här skribenterna. Bristen på engagemang, glättigheten och den här slentrianmässiga inställningen. Det är precis samma sak med Alex Tredescu och även till exempel Per Gudmundsson som även han skriver om viktiga saker. är väldigt, väldigt tillbaka lutade. Han är liksom väldigt cool och distanserad till allting. Det tror jag är ett signum och det handlar just om att man ska vara cool.

För att i slutet ända så är det inte särskilt. Det är inte hög status att vara genuint engagerad och passionerad kring det man skriver om. Nej. En kul detalj i det här sammanhanget, något som hände då också i måndags, det är att bulletinsutgivningsbevis har blivit annullerad. Ivar Arp jag själv fördrav sig till staten och sagt att jag tar tillbaka nu. Det är kopplat till hans namn, nämligen, i utgivningsbeviset. Han har tagit tillbaks det, vilket innebär att Bulletin inte kan publicera några fler artiklar.

Om man går till Bulletins hemsida just nu så ser man bara en stor svart ruta där det borde vara senaste nyhetsartikeln. Och där står det, jag vet inte exakt var det står, men där står det Bulletin får en ny ledning, men tyvärr så kan vi inte publicera några artiklar, vi återkommer så småningom med mer material. Men i alla fall, om man går till Bulletin, så är det en stor svart ruta. Kål svart fyrkant tar upp en fjärdedel av skärmen. Bulletin omstruktureras, får ny vd och utgivare. Publiceringarna återupptas när ny utgivare är på plats, står det. Det står svart det, sorg, sorg är ute.

Boris

Jävligt kraftlöst.

Martin

De kunde kanske ha lagt in någon bild i alla fall, en bild av en tidning eller nya vd eller någonting. Men det kanske inte går när Arpi har knyckt utgivningsbeviset. Det här med utgivningsbeviset är väldigt intressant för det har ju varit en stor del av konflikten inom bulletin. Och om du kära lyssnare är en normal människa så undrar du förmodligen vad 1000 är, ett utgivningsbevis.

Jo, ett utgivningsbevis det är någonting som man ansöker om. till den svenska staten och får ett papper som innebär att en publikation inträder i en särskild kategori av aktörer som har en annan sorts relation med staten än vad man har om man inte har ett utgivningsbevis. Man omfattas av andra lagar, sådana lagar som tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och mer specifikt innebär utgivningsbeviset att det är utgivaren som ansvarar för publiceringar.

Du ser till skillnad från de enskilda skribenterna, utan om man har ett utnyttjande bevis så blir det istället den ansvarige utgivaren som har det juridiska ansvaret. Om man till exempel, du kan inte stämma en enskild journalist för någonting den man skriver, du får stämma den ansvarige utgivaren, publikationen som sådan. Och sen omfattas man också det som kallas för meddelarskydd, vilket betyder att journalister får inte avslöja sina källor.

Och myndigheter får inte efterforska vilka källor som journalister använt för rapportering. Och så finns det andra saker som att myndigheter får inte censurera. De får inte försöka förhandsgranska eller stoppa publicering av publikationer som har utgivningsbevis. Och man får också undantag från vissa lagar som har att göra med hur man hanterar personuppgifter. GDP och andra regler.

Vilket gör att tidningar får hantera personuppgifter, namn på människor och så vidare, på ett sätt som man inte får och inte har. utgivningsbevis. Så att det är någonting som absolut kan ställa till det för en publikation som Bulletin. Jag tycker vi ska prata också om den här nyhetsrapporten Maria som har gråtit ut i journalisten, senast i raden kan man säga, av gråterskor i Bulletin.

Och hon har gått så långt att hon har polisanmält flera av sina fördrättade kollegor för tal. Och det är inte bara den ena sidan i konflikten utan båda sidorna. Hon har polisanmeld både Pontus Thulin och Ivar Arpi. Om jag förstår saken rätt. Och vem är då Maria? Maria är då ett fungerat namn men det ska vara en nyhetsreporter med mer än tio års erfarenhet i branschen som rekryterades i Bulletin.

Jag har hört spekulationen om att det kanske är Negar Josefi, lite osäker på uttalet där, men det finns en dam som heter Negar Josefi som skulle kunna passa den här bilden. Hon har också hoppat av bulletin, det verkar stämma i tiden när hon hoppar av bulletin och hon har gett intervjuer tidigare om allt som gick fel och sånt där.

Boris

Det är en spekulation i alla fall. Det kan det inte vara. Jag trodde det. Det är för att det står i journalisten, artikeln, att... att pseudonymen Maria anklagats för antisemitism. Vilket vore lite knepigt eftersom hon själv är av judisk härkomst. Men det har dykt upp ett annat kvinnligt namn också, något som jag inte anser mig till. Men jag tror inte det är Nega Josefi, men jag trodde det väldigt länge faktiskt.

Martin

Oavsett vem Maria är så är det en fascinerande historia. Hon berättade då till nyjournalisten om att de har varit svårt underbemannade på bulletinredaktionen. Det här är trots allt, de måste ha varit en god handfull reporter, åtminstone tio personer skulle jag gissa. De flesta på publiken har varit ledarskribenter, men de har ändå varit rätt många på redaktionen. Men de har ändå varit så otroligt svårt underbemannade.

I början hade de inte ens datorer, vissa hade inte fått datorer, då kan man ju omöjligen göra någonting. Ingen hade en egen dator som de kunde använda. Publiceringsverktyget har varit jättedåligt, de hade inte alla funktionerna som man är vana vid. Det är en enorm mängd. gnäll som kommer från den här personen. Trots det att de inte hade att vara så underbemandade så ville Paulina Neuding att det skulle finnas nyheter på sajten.

Då sa man, ja men vi måste jobba med TT Telegram. Men det sa jag inte riktigt om. Problemet var att Bulletin sajt håller så låg standard att det inte går att få in ett automatiskt flöde från TT utan reporterna tvingas klippa och klistra in telegrammet manuellt. Och Maria säger, Man kan verkligen känna gråt i halsen. I början hade reporterna knappt tid att skriva egna grejer för de sattes på det rullande TT-schemat.

Jag har så många frågor här. För det värsta är det här vad tusan betyder att de är underbemandade. Om redaktionen överhuvudtaget är bemannad av en enda person så måste det gå att få ut artiklar. Och de var ju, jag vet inte, fem, tio personer minst. Och sen även med att tvingas klippa och klistra TT-telegram manuellt. Det de vill ha är ett automatiskt flöde. När TT-telegrammen kommer in i appen och det enda de behöver göra för att få ut dem på sajten är att klicka på knappen till att ha godkänt TT-telegram så går den ut automatiskt.

Men eftersom de istället har klippat och klistrat hela TT-telegram manuellt, så gör det då har reporterna inte tid att göra någonting annat än att klippa och klistra.

Boris

Jag tror att man inte ska anklaga folk för att vara knäppad, att vara lite störda. Men jag tror att pseudonymen är lite störd och har mytomanadrag. Det stannar inte vid att hon måste vara lat och förvirrad när hon tycker att det här är jobbigt.

Det finns ju tidigare sakter som kör automatiskt. Det är ett nyhetsbyråflöde att det bara rinner förbi rubrikerna så kan man bromsa och dicka och så vidare. Men annars är det alltid så att du tar de grejer du vill ha från Tete eller AP eller Reuters och raskt filar till och lägger upp.

Alltså en manuell hantering. Och det går ju jättefort, speciellt om man har 110 års erfarenhet tycker jag att det går jättefort. Det där ska man ju kunna köra ett par timmar och så. Det är något som inte lirar här. Hon är konstig helt enkelt. Och när hon dessutom behöver prata om att hon jobbar 12-14 timmar per dag och börjar få motoriska problem och inte kan prata längre. Då känner jag att hon inte är frisk. Om man tycker att journalistreporten borde ha ställt lite frågor... Det är not advising här i historien.

Martin

Det här är så att jag kunde sitta och arbeta 13-14 timmar per dag och även helger för att skapa rutiner, manualer och även få igång våra sociala mediekonton. Ingenting om att skapa artiklar, ingenting om att skapa innehåll till sajten utan hon vill sitta och skriva manualer vilket kanske är en skönare jobb till grunden att skriva artiklar. Det känner sig viktigt att säga att vi inte har någon manual. Jag kan inte skriva artiklar. Jag måste skriva i den här manualen. Skapar du tider?

Boris

Ja man skaffar sig lite makt innan det finns nätor här. Det är hemska interiörer alltså. Och vi har varit inne på det förut, men jag kan ju faktiskt förstå ägarna, alltså har man visade sig att man själv har klantat till det som ägare och varit med och anställt människor som har inte bara syndikalistiska böjelser utan är lata syndikalister Det är klart man får utbrott och liksom inte... Det skulle nog ha brunnit i huvudet för mig också om jag hade försökt ner pengar i det här gänget faktiskt.

Martin

En väldigt intressant fråga nu när råttan och lämna skeppet är ju vart tar de här människorna vägen? Jag ställde frågan lite nästan... Jag tänkte nästan att det var en retorisk fråga. Vi pratade om det för någon vecka sedan, det här med Arpi. Vem i hela världen vill anställa en person som är kvinnlig? som har visat att han gång på gång på gång vill springa till pressen, läcka interna mejl, läcka interna samtal, prata skit om sin arbetsgivare och som det ser ut då sitter halva dagarna och bara ösegallar ur sin arbetsgivare i fackets tidning.

Vem är så våghalsig och korkad att de anställer Ivar Arpi i någon som helst kapacitet? Det spelar ingen roll om du är fin ledarskribent eller chefredaktör. sopa golvet någonstans. Vem vill ta i honom betong som anställd? Och detsamma måste ju rimligen gälla Alex Trederescu som också har varit med på det här och jag tror också hon har läckt information, åtminstone bekräftat uppgifter tror jag, när journalisterna har frågat henne istället för att säga som det borde gjort.

Inga kommentarer och så vidare. Vi fick faktiskt ett inspel här från en lyssnare som säger att Alex Trederescu fick 80 000 i månaden på GP. Någon jobbade där. Vid något tillfälle hade hon 80 000 lön på GPU.

Boris

Den ser jag inte. Och när det gäller Arpislön såg jag uppgiften nu att hans chef på Svenskan, Toffe Livendal, hade 1,5 miljoner om året. Och det innebär att då låg hon ungefär på Arpislön nu. Men då var hon alltså politisk chefredaktör och med ett ganska stort personalansvar och lite till.

Martin

Så Arpi hade en bra bit under det, det kan vi utgå ifrån. ...hyllas och sättas på pedestaler och så vidare.

Boris

Ja, jag tror att man kommer att... Alla utom en eller kanske två kommer att piskas av två skäl. Dels vill man inte ha dem därför att de är olikliga. Ingen vill ha en förrädare i sin närhet. Det andra är att man vill statuera exempel. Etablerad medströmsmedia vill ju inte ha att folk ska...

lämna skeppet om de inte tillsagde att lämna skeppet. Så att... som ett skrämskott för andra så som det kommer att bli lockare av någon i framtiden så vill man visa att nej, ni blir flytande där ute utanför stugälmen här. Men man kommer antagligen att låta någon komma tillbaka. Men faktiskt förnedra personen på något sätt.

Man kanske tar tillbaka Ivar Arpity till svenskan men sätter honom på att recensera kantregiver på fredagen.

Martin

Min andra fråga är, vart tar läsarna vägen och prenumeranterna? Kommer de vara trogna affärsideen eller personligheterna? Är det så att de har signat upp och gett brutitin i all de här pengarna för att de delar den här drömmen om att bli en kultur? om en något mindre vänstervriden Dagens Nyheter eller var det deras gränslösa beundran för Ivar Arpi som gjorde att de signade upp.

Det antar jag att vi kommer få se svaret under kommande månader. Jag såg också en Expressen-kronika som någon länkat till, där någon kolonist uttryckte oro för att det här ska gynna alternativa medier. Att nu ska man gå till, SvebTV var det endast som nämnts i namn tror jag, men nu ska man liksom gå till, inte gå tillbaks till medströmsmedierna som man skulle hoppas, utan istället så kommer man fortsätta ut i tangentens riktning till ännu läskigare alternativa medier.

Det som kanske läser Friatid eller Samnyttjare. Vad tror du, Boris, vad händer med de här? Det är ändå en anseende betalningsvilja som har uppbådats till förmån för bulletin.

Boris

Ja, nej, alltså de kommer ju inte gå till... till lite tyngre och högrare magasin och tidningar. De kommer... Förr skulle de här människorna gå till proletären och ta en stödpreparation, tror jag. De skulle inte vilja besädda läsande nyheter idag eller nånting sånt. Eller... Få skulle nog vilja besädda lyssnande på bubbla. De går tillbaka, helt enkelt.

Alltså... Det ena är att... De har slantat upp för något de trodde skulle bli, som du säger, en mindre vänsterradikal svenskan eller DN. Och nu fick de inte det. De har säkert behållit sina prenumerationer på svenskan och DN också. Det är för att de vill läsa helgmystipsen och vintipsen och i dagsidan och sådana saker.

Och resesidorna, de vill ha det också. Det kunde ju definitivt inte. Valentin erbjuda. Så att om två, tre dagar så kommer de här vassa pendlarna som betydde så mycket för den här ganska lilla gruppen prenumeranter, vara glömda av dem. Och de har gått tillbaka till DNA Svenskan och lever med dem. Och en förutsägelse som inte är allt för svår att göra.

Alltså både DNA Svenskans ledarsida kommer att se till att någon annan tar Arpis. till exempel på svenska, alltså lite mera så här invandringskritisk och lite gnöljigare om genusvetenskap och sådant. Man måste ha någon sån, det kommer man fixa. Och samma sak på DN, inte lika mycket men lite.

Så att det ska alltid finnas någon sådan, precis som det alltid ska finnas någon kritisk såsse på Aftonbladets redarsida och så vidare. Det som du sa förut, att en gång i tiden upphöjdes Arpi. Det kunde bytas någon annan. Det är inget speciellt med honom, utan han fyllde en roll som måste finnas. Och nu kommer någon annan fylla den på svenska radinerna. Då kommer de här Bulletin-prenumeranterna bli nöjda med det.

Martin

Det är min magkänsla också, att den här Expressen-kolumnisten, vad han nu heter, behöver inte vara det minsta orolig för att den här utvandringen från medeltjänstmedierna till Bulletin. Skaderade till något annat. Och en av orsakerna är att en av de centrala idéerna bakom bulletin var att det skulle inte vara en alternativ mediepublikation. Det skulle vara en medströmspublikation. Det skulle vara etablerad finmedia.

Det skulle bli nya, fina morgontider. Ännu finare tidningen än DN och Svenskan. Riktiga svenska New York Times. Men men gör det än ännu mer ännu finare. Dagens nyheter med Nobelpristagare kolumnisterna som man köpte in från från New York Times. Så att jag tror att det är så mycket är liksom värde värde erbjudandet som många nappade på och min erfarenhet är bara tittar i mitt Facebook flöde sånt där.

Kolla vem är det som är super entusiastisk över bulletin? Jag har ganska många sådana i mitt flöde. Man ser kommentarsfältet namn man känner igen och sånt där. Det där är människor som. Jag upplever att det är totalt lönlöst att ens försöka kommunicera med. Kanske att någon av dem ibland läser någon artikel på någon alternativ sajt eller lyssnar på någon alternativ podcast och sånt där. Men när det kommer till kritan så är de fanatiskt lojala till medströmsdiskursen.

Och de tenderar att ha liksom... De vill fortfarande hitta en position någonstans mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Men då känner fortfarande stor behov. Markera till exempel A, S, D... De kanske behövs och vi ska inte mobba dem och frysa ut dem, men ja, det är klart att SD går lite för långt. Så långt ska vi inte gå. Så det är med andra ord människor som är totalt indoktrinerade, totalt formaterade och totalt obenägna att tänka utanför en låda som har tillhandahållits av andra människor, av Ivar Arpi.

Det är Ivar Arpi som bestämmer vad de får tänka och inte får tänka. Det finns nästan ingen överlappning mellan bulletins läsare och alternativ medias läsare. Alla som jag haft kontakt med som faktiskt ägnar sig till att läsa alternativ medier har ju garvat åt Bulletin i stort sett. Och har sett väldigt lite intresse generellt. För om man är utanför lådan så är det så enkelt att se vad Bulletin är och genomskåda det.

Och alla som är i den sfären, de är så indoktrinerade att de inte ens vågar knappa in fria tider i webbläsaren. Så det finns nästan ingen överlattning mellan de här grupperna. Så om bulletin kollapsar nu så kommer allting bara gå tillbaka till precis som det var för ett halvår sedan.

Boris

De har anställt, ägarna verkar vilja köra vidare. Så att... Det är väldigt tappet.

Martin

Nu är förutsättningarna ännu bättre än någonsin. Nu har vi toppat laget och gjort oss av med dem som har bråkat och så vidare. Och man kan väl säga att det finns ju potential för att göra ett projekt av den här typen. Det behövs ju en ny tidning, två nya tidningar, tre nya tidningar i Sverige. Jag tror att det finns en marknad, det finns definitivt väldigt mycket att göra.

i termer av det journalistiska hantverket. Det är ett jätteintressant nisch och inte tur talar om den saken. Helt rätt att gå in och jobba i den svärden som jag nämnde i förbefarten i början av inslaget. Det är någonting som vi också har funderat på i flera års tid. Har haft funderingar som vi kanske kommer göra så småningom. Lansera ett någon typ av projekt i en liknande svärd.

Så att helt rätt på ett sätt jag kämpar på och nu har man redan gjort den här investeringen. Man har fortfarande ganska mycket kapital från investerarna. Det blir dyrt kanske om man ska betala avgångsvedelagen årslöv, river, arp eller vad det blir nu. Men jag tror dels... Problemet är väl att de fortfarande har en massa medströmsmänniskor som sitter på redaktionen. Och jag tror inte alls att det är så att alla andra är nöjda och glada och nu har bråkstakarna personligt.

Utan om de fortsätter på det här spåret så kommer bara de som är kvar nu, de kommer bli de nya Arpi och Teodorescu, prinsessan på ärten. För vi har redan sett den här Maria till exempel. De kommer få en ny Maria, sen kommer det bli bråk igen och sen en månad senare, två månader, tre månader senare så kommer det explodera igen. För att... Det är inte bara de här ledarskribenterna som är problemet. Problemet är alla människor som är formaterade av Medströms mediesystemet.

Så där tror jag, där finns ett fundamentalt problem som jag tror att Bulletin aldrig kommer komma ifrån. Och de kommer ju också ha väldigt svårt att... De kommer förmodligen försöka rekrytera människor från liknande sfär, men inte lyckas med det. Och de kan vid det här laget inte växla över och försöka rekrytera en annan sorts människor istället. Därför att då kommer de här människorna som redan anställt sparka baka ut och säga vad håller ni på med?

Anställer ni folk som inte är medlemmar av vårt skrå? Har ni rekryterat någon som inte har varit en betonghäck på mediestransmedieredaktionerna, är med i journalistfacket och allt det där? Så att det de skulle behöva göra för att lyckas med den här idén, det är att göra sig av med alla, sparka alla som de har anställt. Börja om från scratch. Nu är det bara Tino, och sen får Tino rekrytera nya människor. Men bara människor som kommer utifrån. Då skulle man kunna göra det. Givet att de inte kommer göra det så tror jag tyvärr inte att det kommer gå rädda.

Boris

Jag tror att det är det de kommer att göra faktiskt. Alltså rekryteringen av den här vdn, nya vdn som ska gå in istället för Pontus. Tolin, Robert Löfgren, han är ju en väldigt mild och civiliserad och väldigt kultiverad framtone. Men han har ju skäl och nypor som ber er ungefär. Jag vet inte hur de har fått fatt på honom men jag tror han är väldigt lämpad för att röka ut redaktionen faktiskt.

Martin

Från direktpress kommer han va?

Boris

Mm. Så han har haft någon liknande uppdrag i den koncernen. Så att ja det är faktiskt ett livstidigt drag av dem. Om de väljer den linje du sa nyss, att de skulle rensa ut och börja om, då är han nog rätt man för att genomföra detta.

Martin

Fan trott. Jag tror ett problem också är att bulletin har väl lagit väldigt dåligt rykte, inte bara bland journalister utan förmodligen även bland investerare. Så att investerarna har öronen åt sig och avundas verkligen inte tiden och alla de samtalen som man förmodligen har med sina investerare nu. Så det blir väldigt svårt att ta in nya investerare. vilket de kommer att vara tvingade att göra om de vill hålla det här igång. Och jag tror att bara varumärket är för skadat.

Ja, men det är det. Det är bättre bara att lägga ner projektet, ta igen så mycket av, liksom, sätt bolaget i konkurs nu så kanske man kan komma undan en del av de här utgiftsavtagarna. Lämna tillbaka så mycket pengar som möjligt till investerarna så att man eventuellt har deras förtroende i några fall för en ny satsning senare. Där man bara attackerar problemet på ett helt annat sätt. vis av lärdomarna från bulletintiden. Mer sannolikt tror jag att det är att andra projekt kommer att startas som har lärt sig av bulletins erfarenheter och gör saker på ett annat sätt.

Boris

Definitivt, och den profetia det gör det att även om de var med och försöker så är det för många skott under vattenlinjen på den här skutan. Det kan ju också vara den nya vdns roll att stänga ner det hela och minimera skadorna. Men det behövs andra projekt som tänker annorlunda, som ni säger.