Martin

Vi har en hel del att ta i kapp vad det gäller handsjukan. Jättemycket länkar och idag har vi till och med lite goda nyheter från Texas till exempel. Men jag tänkte att vi skulle börja prata, närma oss den frågan igen från lite annan vinkel. Därför att i förra avsnittet i söndags så pratade vi som hastigast om varför vi haft ett sändningsuppehåll i en månad.

Och att det beror på att du Boris har varit sjuk i covid-19. De flesta som hör talas om det här blir givetvis bara väldigt glada för din skull att du har tagit igenom det. Men det förekommer också andra... reaktioner. Jag fick ett mail efter förra sändningen som säkert inte alls är representativt för särskilt många lyssnare. Men ändå tror jag för vissa, jag tror inte det bara är den här personen som skrev det här mailet som kan ha sådana här tankar.

Jag tycker ändå att det är en intressant frågeställning. Det är det värd att diskutera. Så jag tänkte börja med att jag ska läsa upp brevet, eller delar av brevet, de relevanta delarna av brevet kan man säga. Hej Boris och Martin! Äntligen ett nytt avsnitt. Blir omtumlad, men inte förvånad när jag hör om vad Boris nyligen genomgått. Är så otroligt nöjd över att allt slutade väl. Men, jag blir samtidigt jävligt förbannad.

Efter att ha lyssnat till alla era program där ni avdramatiserar covid, ser hanteringen av denna hotfulla sjukdom genom era libertarianska glasögon som en konspiration. Ni har varit så jävla självsäkra och avdramatiserat covid. Vad går runt kommer runt. Själv är jag en 68 år gammal läkare och jag har ända sedan starten av covid varit jävligt oroad utifrån min medicinska bakgrund.

Så har jag hört er, medicinskt obildade, uttala er så självsäkert. Det har funnits stunder då jag har varit tvungen att stänga ner er. Är så otroligt nöjd med att ni nu inser allvaret i denna infektion. Förväntar mig ödmjukhet och ursäkter för vad ni tidigare skrivit i kommande avsnitt. Med bästa. men indignerade hälsningar. Både du och jag Boris har redan svarat på det här mejlet.

Han som skrev det har fått svar från oss båda. Men för våra lyssnare så kanske det kan vara intressant att ha en liten diskussion om saken. Eftersom formuleringarna i brevet är ganska ohövliga och insinuanta så börjar jag med att ställa frågan till dig Boris på ett annat sätt.

som jag inte alls tycker är en orimlig fråga utan det är tvärtom en relevant fråga som jag är nyfiken på. Att du nu själv har haft covid-19 och dessutom ett så pass allvarligt sjukdomsförlopp att du blev till och med inlagd på intensivvårdsavdelning har det förändrat hur du ser på pandemin och människors förhållningssätt till den?

Boris

Nej, jag förstår inte riktigt... Varför det skulle ha förändrats? Jag kan förstå om folk ställer sig frågan, som du sa, rätt många gör egentligen. Men jag måste också hålla med brevskrivarna om att... Till exempel, jag är ju väldigt medicinsk obildad. Så därför... Så brukar jag inte uttala mig speciellt mycket i mildt uttryckte medicinska frågor eller liknande.

Speciellt som jag har personligen väldigt udda idéer om medicin, kroppsskäl och sjukvård som jag tycker att de är så udda så de ska inte jag pådrivla andra människor. Men när det gäller min grundläggande inställning till den här pandemin och den borde du ha stått för i radiosättningarna. Så kan jag inte se något skäl för att mitt sjukdomsförhoppning skulle ändra bedömningen av pandemins farlighet i allmänhet.

Eller vårt motstånd mot nedstängningar och inskränkningar i människors liv. Det som drabbade mig vet jag att jag tagit upp två gånger under kärningarna. Att jag befinner mig på grund av ålder, leverne, gudstjänster. Jag fick grundläggande lungproblem redan i barndomen. Årtionden av misshandel av mina lungor genom rökning och lite allmän misshandel av min kropp.

Mer eller mindre medvetet. Så har jag hela tiden varit ganska orolig och försiktig. Min familj har också varit synnerligen oroliga för att jag skulle drabbas av detta. Och jag höll mig undan från coviden i över ett år. Och det här är det viktiga tror jag i sammanhanget. Hade jag inte varit så urbotad i det här... envis och enfaldig så hade jag aldrig hamnat på intensiven för att jag har lyssnat på andra människor även i min familj.

Jag hade gått till uppsöksjukvården mycket tidigare. Jag drog sig med detta nästan tre veckor innan jag fick åka ambulans. Då hade mitt sjukdomsförlopp varit mycket, mycket lindrigare. Det säger läkarna också. Tur att jag överlevde och synligen korkade att jag inte sökte vård tidigare. Så det enda som det här skeandet har fått mig att reflektera och fundera över Det är min egen inställning till sjukdomar och sjukvården som system.

Var jag ska dra gränsen och sådana saker. Det har jag försökt reflektera om på min blogg bland annat. Då kan jag gå in och läsa. De är ibland lite kryptiska resonemangen. Så man ska försöka utveckla lite mer i framtiden. Åtminstone för mig personligen är det viktiga. Men för att ta det sammanfattande kort. Det finns inga skäl att för mig att. att byta fotståndpunkt eller be om ursäkt för något.

Däremot kan jag säga att jag blir lite orolig när jag ser äldre människor som uppenbart befinner sig i riskgruppen. Jag tänker på hur jag har sett en del av dem bete sig ut i samhället så kan jag känna att ni tar nog lite väl stora risker. För drabbas man av det så är det en fruktansvärt sjukdom. Om man befinner sig i riskgruppen. Annars vidhåller jag att det är den influensa vi har att göra med helt enkelt. Inte en ny variant av noticidin med spanska sjukan.

Martin

Jag tycker det är intressant att fundera över varför man kommer till en sån här slutsats. Varför man liksom, såhär, jagar upp sig, man är förbannad, man säger jävla tre eller fyra gånger i ett mail. Och sen är det ju såhär, nu måste de väl ändå krypa till korset. Nu måste de väl ändå be mig ursäkt för att de har... för att de har förringat covid och så vidare. Vad har man för typ av premiss? Och jag tänker inte specifikt på den här personen Huskerad Amelie, utan för jag vet att det finns andra människor som tänker på det här sättet.

Vad har man för typ av intellektuell premiss? Och man har en sak, och det tycker jag är särskilt skrämmande att höra eller talat från en läkare, att det eventuellt är en person som baserar sin uppfattning om medicinska tillstånd på enskilda fall. Det avgörande är, har jag själv haft sjukdomen eller inte? Tänk om det finns läkare där ute som reagerar på det sättet, att innan de själv har haft en sjukdom så behandlar de sina patienter på ett sätt.

Och när de själva haft sjukdomen, då behandlar de patienterna på ett annat sätt. För att det är det som är deras viktigaste epistemologiska kriterium. En personlig, partikulär erfarenhet. Eller kanske att de känner någon som har haft sjukdomen eller träffat en patient som har sjukdomen. Men att sätta det i första rummet och låta den typen av som partikulär, anekdotisk, personlig information övertrumpa statistik och forskning och den övriga världen.

den vetenskapliga evidens som ändå finns. Det är ju en oerhört irrationell inställning. Så där kan jag klia mig lite i huvudet och fundera bara på hur funkar det i resten av livet om man har den typen av intellektuell nivå?

Boris

Nej men alltså jag tror att det du beskriver där är tror jag tyvärr ett ganska vanligt förhållningssätt alltså, inte bara heller Sjukdomar som är mer eller mindre farliga, utan folktar ställning i livet överhuvudtaget. Jag tror sårligt få människor jobbar med att skaffa sig någon bild av tillvaron och livet av världen, hur det fungerar.

Det är ett lapptäcka av personliga upplevelser eller andras upplevelser. Man pusslar ihop det på något sätt. Istället för att konstant, kan jag nämna jobbet som jag håller på att väga och mäta och värdera den personliga upplevelsen. Någon slags ideologisk bild man har av tillvaron. Men vad ska man annars göra? Men jag tror folk nöjer sig med det här upplevda lapptäcket som man sveper omkring sig. Det blir ofta mycket märkligt. Det är lite läskigt tycker jag att en läkare dock får det här utbrottet på oss. Det förstår jag inte riktigt.

Martin

Sen finns det en annan tänkbar förklaring till varför man skulle kunna ha den här attityden mot oss. Det är om man har missförstått vad vi har sagt. Jag brukar ibland kalla mig själv för Corona-förnekare. Jag kallar mig Corona-förnekare med stolthet, men jag är inte bokstavlös av Corona-förnekare. Det är att jag säger att det inte finns något Coronavirus och så vidare. Det är en del av saken här att jag eller vi har aldrig sagt att...

det här viruset inte finns eller att folk inte kan bli sjuka eller att vi själva omöjligen kan bli sjuka av viruset. Om vi hade sagt det, då hade ju den senaste månadens händelser falsifierat en av våra förutsägelser och det kunde ha varit värt att notera så. Men vi har ju aldrig gjort någon sån förutsägelse. Tvärtom är det ju självklart att vissa människor blir sjuka, särskilt folk som är i riskgruppen.

Jag tycker det är så pikant bara just på grund av att du nämnde det Boris att Du har själv påpekat det i Radio Bubbla. Och jag minns det väldigt väl. Det här var någon gång tidigt i förloppet kanske. Det kan ha varit i mars eller någonting förra året. Om jag får gissa. Och vi pratar om riskgrupper och hur man ligger till. Och du sa någonting i stil med att det verkar vara ganska oförlåtet för de flesta. Men om jag får det här viruset då vet gud vad som händer.

Då kan det sluta riktigt illa. Just på grund av att du alltsåg det var en riskgrupp. Så att vi har till...... Vi har till och med i Radio Bubbla gjort förutsägelsen att om Boris får viruset så finns det en stor risk att han blir allvarligt snarare än får ett mildt sjukdomsförlopp. Man kan nästan säga att det som är inträffade bekräftar, validerar teorier och förutsägelser som har driftats i den här kunden.

Boris

Ja, och också med tillägget att hade Vank gjort det som normala människor gör så hade det aldrig blivit så här illa.

Martin

Jag är alltid lite bekymrad över karar som ska ha sån här macho-attityd som du också har, till sin egen hälsa. Och tycker att de blir aldrig sjuka och de behöver ingen hjälp och så vidare. Jag var ju också på dig och var lite så här hönsmammigt nervös och skickade mejl till dig. Ja, men ska du inte ändå liksom?

Boris

Ja, men det var liksom... Jag hade ju lyssnat på dig och andra, så som sagt. Det var en viktig lärdom för mig va. Man ska inte dö i onödan, så uttrycker det få ni.

Martin

Nej, visst man måste söka hjälp om man behöver den. Det är också en bra påminnelse, det är som du inne på Boris, att man lär sig mer om sig själv. Och det är ju det som egentligen är det mest intressanta. Och en sak som jag tror att den här pandemin har gjort för många människor är att den har fått oss att tänka mer på vår egen grundhälsa.

Fundera på sådana saker som, har vi tillräckligt mycket D-vitamin? för att kunna hantera en virusinfektion på ett bra sätt. Eller behöver vi käka lite vitamintillskott, träna mer, och kanske gå ut i solen för att få D-vitamin. Eller vad det nu är för någonting, att man har stärkt upp sin grundhälsa för att kunna möta ett eventuellt virus på ett bättre sätt.

Så på det sättet så tror jag att det är många som har varit mer hälsosamma. Och det är jättemånga som har sagt, och det är dessutom 100% sant för mig själv, Under den här perioden sedan pandemin startade så har jag personligen inte varit förkyld än en gång eller haft någon som helst sjukdomssymptom. Jag har varit 100% kärnfrisk hela perioden och jag har hört många som säger samma sak.

Och det är ju för att man liksom har varit mer isolerad men också för att man har varit försiktig och rimligt och kanske inte umgåtts med folk som håller på och hostar och snorar så som man kanske hade gjort, så skulle jag ha gjort i vanlig fall heller men andra människor har tagit till sig sådana. Sådana goda vanor. Det finns också sådana om man tar till sig rätt budskap så finns det också positiva hälsoeffekter mitt i all jävelskap.

Ja, låt oss återkomma kanske i nästa sändning till vad som händer på pandemifronten med nedstängningar och vad som händer i världen, vad som händer i Sverige. Jag fick faktiskt en påminnelse här från min fru som mycket klok har gått med in. Hon påpekar att jag har varit förkyld en gång sedan pandemin började. Och det är helt sant. När vi var på besök i Sverige i vintras så hade vi några dagar.

Det krånglade till vår resa väldigt mycket för att det är covid-tid. Jag vill egentligen inte träffa folk som snuvi och sånt där. Så vi fick liksom stänga in oss i ett antal dagar tills vi hade varit helt symptomfria. Det var väldigt irriterande. Men jag är en person som är normalt förkyld. Jag vet inte hur många gånger per år, men minst en gång i kvartalet brukar jag ha lite förkylning. Det var lite sånt senaste året.