Martin

Gunnar Adler Karlsson har gått ut tiden. Insomnade, stilla i sitt hem i Stockholm vid 87 års ålder. Han var en... Jag är inte helt säker på hur man ska beskriva Gunnar Adler Karlsson. Han var en ledande intellektuell i det socialdemokratiska Sverige. Och också ett sorts svart får bland sådana kretsar.

Han var en lärjunge från början till Gunnar Myrdal. Ha det gunnar Myrdalsson. som handledare och skrev sin doktorsomhandling och på många sätt är han en del av den linjen eller den traditionen. Men istället för att plocka upp en sån mantel och bli en av de stora teknokraterna som styr Sverige så gick han sin egen väg.

Han insåg tidigt att Sverige var en ankdam och en bananrepublik, tyckte han att Sverige var. Så därför flyttade han till Italien på 60-talet och det hade väl också att göra med att han är en del av Sverige. Han insåg efter att han skrev sin doktorsavhandling att han inte skulle bli mottagen på det sätt han ville i den svenska akademin. Han ville vidga sina byar.

Sen dess, från 60-talet till sin död, så tillbringade han halva året i Sverige och halva året i Italien. Han hade en fot i Sverige och en fot i resten av världen. Han var aktiv i Sverige, han gav ut en massa böcker, han undervisade, debatterade och så vidare. Och just för att han stod utanför. etablissemanget så var han betydligt mer fri. Han var starkt rotad i det socialdemokratiska projektet på ett sätt, men han var mycket mer fri i sitt tänkande och han var mer av en riktig, riktig intellektuell än vad de allra flesta andra badar.

Därför blev han ett ett ett ett svart får. Så i vissa avseenden så tror jag att att Gunnar Adry Karlsson har sett som en person som har radikaliserat socialdemokratin i Sverige. i socialistisk riktning eller artikulerat dess socialistiska ambitioner. Men i andra avseenden så sågs han som en reaktionär, en högerextrem tänkare.

Framförallt senare i sin intellektuella bana på 90-talet. Vi kan eventuellt komma tillbaka till mer sakinnehållet, men hur skulle du, Boris, sammanfatta vem Gunnar Adler Karlsson var i det svenska intellektuella livet?

Boris

Man kan säga att han hör till dem som skrev ut sig själv i dubbel mening alltså. Han kunde nog inte ha blivit någonting om han inte hade kastrerat sin hjärna. Svensk socialdemokrati har inte på oerhört länge haft förmågan att behålla de intellektuella som ändå har växt fram inom dess led.

Antingen har de gått under och anpassat sina sluta tänka, eller så har de fortsatt tänka och... Och då finns inga utrymme för dem helt enkelt. De måste gå någon annanstans. Och då blir det, då hamnar ju Adler Karlsson i en lite knepig situation. Därför att han är ju en person, typ. Han var, tror jag, den sortens person som behövde ett organiserat sammanhang och kunna få någon slags utväxling för idéerna. Han är inte ensam där. Vi har många intellektuella i Europa under 1900-talet som hamnar utanför helt enkelt.

Martin

Gunald Carlsson byggde en egen sfär. Han flyttade till Italien och på 70-talet köpte han ett hus på Capri, en italiensk ö. Där byggde han ett hus och en filosofisk park. Parco filosofico. Där han hade filosofisk verksamhet och...

Man kan gå runt i den här parken och titta på olika små skyltar med citat från kända filosofer som är matchade mot olika delar av landskapet och finns massa ekologiska tankar kring den här parken. Han höll på med massa grejer där nere i Italien och skapade liksom en egen värld. Och det är därför som jag...

Jag känner Gunnar Lundqvist lite grann personligen. Jag kan ha nämnt den tidigare av det bubbla, för vi pratade om Gunnar Lud Karlsson tidigare. På mitten av 90-talet blev min far inbjuden att föreläsa vid Gunnar Lud Karlsson seminarium i Kapri. Det var en årlig tillställning som de hade en vecka varje sommar. Då bjöd olika typer av personer in, föreläsare och andra personer som deltagare.

Och... Det var hemma hos Gunnar Lekasun, längst upp på toppen av ett berg på Kapre, där Gunnar och hans fru Marianne bodde. De hade sin filosofiska park. Seminarierna hölls i en amfiteater som han hade byggt i sin trädgård. När man satt i amfiteatern och tittade ner på föreläsaren som stod nere i mitten, och direkt bakom föreläsaren fanns en liten stenmur, och bakom den stod en liten sten.

tog marken slut för att huset låg på en hög klippa uppe på berget. Det enda man såg var havet, vidsträckta medelhavet, Neapel på andra sidan bukten och sen Vesuvius, den enorma vulkanen som tonade upp sig bakom stad. Det var ett väldigt dramatiskt och vacker plats. Sen var det föreläsningar, långa diskussioner och sånt i amfiteatern på dagarna.

Man käkade lunch på en riktigt fin krog som låg nästgårdsbordet. fästligt umgänge på kvällarna på lokala krogar. Jag var väldigt ung, det var spännande att få vara en fluga på väggen i en veckas tid i den här speciella kretsen. Gunnar Addo Karlsson, hans favoriter från den svenska intellektuella eliten, satt och pratade om allt möjligt. Jag tror att det var det lite det var inne på Borg, det här var hans försök att skapa ett sånt här sammanhang.

Det var väldigt häftigt och det var också, jag får skryta lite grann, det var lite av en sån här unconference där oväntade saker kunde hända. Det var väl tänkt att jag skulle sitta, jag var väl 13-14 år gammal och sånt där när det hände. Då var det tänkt att jag skulle bara sitta tyst som en deltagare, men jag tyckte det var intressant så jag var med i diskussionerna i amfiteatern och sånt där. Och vid ett tillfälle så tyckte Gunnar att det var så pass intressant någonting som jag sa, så han föreslöt att jag skulle ställa mig i mitten nedanför och hålla en presentation och göra en kort extra föreläsning och sånt där.

Det var en väldigt dynamisk och öppen miljö som det var. som jag tyckte var väldigt inspirerande. Sen sprang jag in i honom då och då i Stockholm åren därefter för att vi råkade vara på samma ställen och sånt där. Det var alltid väldigt kul. Han kom ihåg mig. Han var en sån person liksom. Han tog sig alltid tid att prata en stund. Ställde nyfikna frågor. Han kunde också ge mig ganska vass kritik ibland. Han sa vissa saker till mig som fick mig att haja till.

Shit, jag måste ju skärpa mig liksom. Men han var en väldigt varm, sympatisk person. Väldigt bildad. Humoristisk. Han hade en aristokratisk stil och attityd som gjorde det väldigt intressant att ha med honom att göra.

Boris

Han var ju... Jag nappade lite grann på det du sa i början om... Jag tycker man ska påminna sig om att det här med Gunnar Myrdal. Gunnar Myrdal blev ju också på något sätt faktiskt bortträngd ur svensk offentlighet sen sista artionella och även om hans namn hölls i helg på något sätt så påverkade ju inte debatten speciellt mycket.

Han fick sina rättvättbostnader ut av institutionen där han kunde sitta tyst. Och både Gunnar Myhdal och Adel Kastner uppfattas som rationella samhällsbyggare och väldigt klarsynta i det här med frågorna om olika kulturer och hur de kan fungera och inte fungera ihop.

Det är ju till exempel inte underligt att man aldrig har översatt Myhdals stora bok om rasfrågan i USA. Det är för att den skulle ju vara osmältbar i Sverige. Finns inte den på svenska? Nej, den finns inte på svenska. Jag tänkte en gång i tiden. Det är liksom gammal standardverktyg, den finns inte på svenska. Det är helt rubbat. Men som sagt, osmältbar. Och på samma sätt tror jag att det var det som med tiden kom att göra det Karlsson kanske hade kunnat återinträda på någon gång, något sätt.

Om det inte varit så att han just bara diskuterade den typen av frågor. Ja. Alltså Asien, Afrika, Europa och säga sådana saker som att Europa beraktar sig så att de inte blir de gula snegrer. Och det är en fullt korrekt beskrivning av hur det faktiskt kan bli. Så han var ju liksom, vad jag kan uppfatta honom som, höll inte tand för tunga och det är ju livsfarligt i Sverige på många sätt.

Martin

För det är också det som du berör dig samtidigt som du berör dig. Jag kan intyga att han var en oerhört varm och sympatisk person. Han var väldigt humanistisk och så där. Den känslan man fick så var han ju också en sorts riktigt iskall realist. Det var ju liksom inga skygglappar utan verkligheten skulle beskrivas som den var och även väldigt tuffa sanningar skulle ut. Det är den intressanta sista delen av hans intellektuella bana under 90-talet.

Efter Blendi skiftes blev han mindre aktiv. Jag tror att jag gissade för att han var ganska gammal och sånt där. Hans tidiga idéer som han var mest känd för var idén om funktionssocialism. Han var tidigt ute och förespråkade medborgarlön. Han hade mycket idéer om att kritisera... konsumtionssamhället och problem med konsumism, reklam och sådana saker. Men sen skiftade han fokus och började intressera sig för biologi och blev en sorts väldigt uttalad biologist.

Han skrev ett par böcker där han torg för att det är väldigt förvärda idéer som att människor är naturligt ojämlika. Strävan efter jämlikhet är i grunden någonting onaturligt och orealistiskt. Han skrev om intelligens och hur hur intelligensskillnader mellan olika grupper är extremt betydelsefulla. Han sa någonting i stil med att det är inte samhället som skapar intelligensskillnader, utan det är intelligensskillnader som skapar samhället.

Och allt det här skrev han på svenska och ville ta upp det i den svenska debatten. På viss nivå fanns det mer tolerans, det fanns mer öppet tolerans för sina idéer på 90-talet. Man blev inte ögonblickligen nazistämplad och utfryst och så vidare. Men det var ändå givetvis kontroversiellt när han skrev sådana här saker som att IQ-skillnader mellan olika etniska grupper är en central dimension av globala utvecklingar och konflikter och så vidare.

Så han hade den här idén om att världen är fundamentalt, världen är väldigt socialdarwinistisk. Och hans slutsats var att för att verkligheten är socialdarwinistisk måste vi kompensera för det genom att införa medborgarlön och sådana saker. Han ville ha en kombination av en avreglerad, fri, hård kapitalism. kombination med att det kallas för en mikrosocialism med medborgarlön och folk som inte kan passa in i ekonomin ska få lite matkuponger och sånt där.

Men jag minns att jag läste de här idéerna bland hans bok som heter Superjärnens kamp som handlar om konkurrens mellan olika grupper i världen som har olika intelligens och sånt där. Jag växte upp i ett hem där den intellektuella miljön var sådant att en biologistisk grundsyn var en självklarhet. Jag minns att Gunnar-Aldrik Karlssons böcker ändå var ett uppvaknande för mig för att de introducerade mig till de här långtgående konsekvenserna av sådana resonemang.

Så jag tror att i mångt och mycket så är mina ställningstaganden i sådana frågor som är väldigt grundläggande för mig formades i hög utsträckning av att jag tog del av hans idéer. Jag kunde ju ha fått motsvarande impulser från andra tänkare i andra länder, för han var ju inte som först i världen med de här sakerna. Men poängen är att i Sverige så var det just Gunnar-Aldrik Karlsson som födde fram de här. Det är bortglömt nu, man såg på under matten såklart.

Men han var väldigt tidigt ute, jag vet inte när, det var i sista halvan av 90-talet som han började pusha ut de här sakerna. Och det tycker jag är värt att tänka på, att en sådan... att gå från Gunnar Myrdal, även om Gunnar Myrdal kanske inte var så främmande för det perspektivet heller. Men det är en enorm skillnad från den nuvarande generationen socialdemokrater som man knappast skulle beskriva som iskallade realister. Kanske att Gunnar Karlsson var den sista hyper-rationella och brutalt ärliga socialdemokratern.

Boris

Ja, det tror jag man kan säga. Jag var så paff när du mejlade mig och skrev att vi borde tala om honom ikväll för att han är död. Men att det står ju ingenstans. Och det gör att man blir lite iskallad av detta. Därför att under min ungdom så var han ju ständigt och senare också så var han ju faktiskt en lång period ständigt närvarande i den svenska debatten.

Och syntes på debattsidor och även i... Till och med i Stadstv och Stadsradio. Det har varit ett hushållsnamn i debatten. Och sen försvinner han mer och mer. Och sen när han dör så finns det inte... Nu har det ju gått en vecka alltså. Det är inte en jäkla rad i någon av de stora tidningarna. Små påvar och prefererade personer i kultur- och offentligheten då de uppmärksamma samma dag.

Och vi kanske aldrig kommer att få se, någon gång kommer vi in i något minnesord, men det säger ganska mycket om städningen och tvättningen av den svenska intellektuella historien. Det är inte bara idag man avplattformar folk som tycker fel, man tar bort folk ur historien helt enkelt.

Martin

Det är jättebra att du tar upp det här Boris, det är helt sjukt. Jag fick veta... Jag fick veta att han var död för att min mor mailade mig och visade mig en bild. Jag tror att hon hade sett dödsannonsen i DN och skickade en bild till mig. Och sen så googlade jag för att hitta, det måste ju vara någon som har skrivit om det. För han dod den 28 december, två veckor sedan. Idag är det den 10 januari. Och det jag hittar är att Birger Schlaug har skrivit ett inlägg på sin blogg.

Alltså en fin artikel där han säger att han uppskattar den här provokatören som jag lärde mig mycket av och så vidare. Höll inte med om allt men han var bra och sådär. Det var en fin inlägg. Och sen Tobias Hybinett. som också skrivit ett bloggenlägg som kan man säga var en lite annan ton. Det var Gunnar-Adrian Karlsson som introducerade rasbiologin i Sverige och sådana här grejer. Och sen så hittade jag också en notis i en italiensk lokaltidning.

E morto l'economista svdc Gunnar-Adrian Karlsson. Lokaltidning från Kaprila där han bodde. That's it. Ja just det, E-folket i Eskilstuna. Vänsterblaska i Eskilstuna. Och de återpublicerade en essä. som Gunnar-Alde Karlsson skrev 1969 och som de återpublicerade förra året. 50 års jubileum till den texten. Och nu återpublicerar de det igen, anledning av hans bortgång.

Det är en text som handlar om det militärindustriella komplexet i USA, en analys av det militärindustriella komplexet. Läsvärd för all del för den som är nyfiken. Men det är ingen officiell runa, ingenting som jag kan se. DN eller Svenskan eller Public Service eller vem som nu... Alla borde faktiskt ha åtminstone en liten runa över den här mannen. Det är märkligt. Vi får se om de dyker upp nu när vi har sparkat dem i baken. Men det har gått två veckor så jag är inte så... Jag håller inte andan.

Boris

Nej men alltså du ska betänka att... Jag tror inte du kommer att se någonting sånt va? Det är för att de som idag skriver på ledare av kultursidor, de har skett ganska raska byten. De har varit igång sedan, i bästa fall i 15 år, oftast i 10 år. Och de har ju liksom ingen beläsning eller kunskap bakåt om svensk politisk kamp och debatt 50, 60, 70, 80, 90-tal eller 2000-tal.

Han finns inte för dem. Och finns han så kommer de liksom att säga att han var ju rasist. Han är väl en slags renaissance bland fler än man tror. Han skulle vara en renaissance på bredare front och dra hans linjer lite bakåt också.

Martin

Jag kollar om det fanns något på Youtube tidigare idag. Jag hittar ett Youtube-klipp som hette, det hann en jätteskön boomer-rubrik. Den heter Gunnar Adel Karlsson säger som det är. Åh gud vad härligt. Boomer Conti och samla. Och det är ett klipp från SVT, en SVT-debatt, någon gång på 90-talet. Där Gunald och Karlsson sitter och diskuterar med Göran Rosenberg, heter den så. Jag tror att det är han som sitter på hennes römbordet.

Och man ser lite så här, Margareta Wienberg, Kjell Olof Feldt sitter i publiken och sånt där. Det är en debattprogram med SVT. Och Gunald och Karlsson får stå och lägga ut texten i sju minuter. Om hur... svenska politiker egentligen inte har något intresse av att minska arbetslösheten för att de är beroende av arbetslöshet och de de som kan de inte minskar arbetslösheten även om de skulle vilja och det här är egentligen problemen och liksom sen kommer han tillbaka med sina idéer om varför vi måste ha den här kombinationen av råkapitalism och medborgarlön och så vidare och Sofia satt så här, nickade lite grann och sa att ja så här det är inte som att han är helt ute och cyklar, det är inte som att det är helt galna idéer.

Han jobbar inom en viss kontext, som inte är samma som min kontext, men väldigt rimliga idéer. Och det är en sån här kontrastgrej som man kan få ibland, att det är totalt absolut, totalt otänkbart att SVT skulle ha den typen av djup i en diskussion idag. Ja, det finns en... Så det är ett tips. Kolla på Youtube efter Gundra Adu Karlsson säger som det är.