Martin

Hans Hermann Hoppe, politikers cyniska exploatering av covid-19, skrämmande framgångsrik. Staten dödar och skadar fler med sina åtgärder än den räddar. Situationen skapar samtidigt möjlighet för lokala ledare att utmana centralmakten och understryker den kritiska betydelsen av decentraliserat beslutsfattande. Hans Hermann Hoppe är den intellektuella ledaren för den austro-libertarianska rörelsen och för den österrikiska ekonomiska skolan som intellektuell strömning.

Han är alltså den innevarande arvtagaren kan man säga i en linje som går tillbaks till nationalekonomen Carl Menger som grundade den österrikiska ekonomiska skolan. Carl Menger han var mentor åt Eugen von Böhm-Bawerk som i sin tur var mentor för Ludwig von Mises som i sin tur var mentor för Marie Rothbard som i sin tur var mentor för Hans Herman Hoppe.

Det är så han sitter. på slutet av den här linjen och bär en väldigt viktig intellektuell tradition. Så Hoppe anses generellt vara den ledande teoretikern i kretsen kring Misesinstitutet och han är även känd för att vara en stridbar högerlibertarian som kritiserar demokrati, mångkultur, kulturell degenerering och så vidare.

Och som jag hoppas att alla vet som lyssnar på Radio Bubbla så har vårt förlag Kultur Aitatis givit ut en av hans böcker, Mänsklighetens historia, kortet heter den. Och det är den första hela boken av Hoppe som har översatts till svenska. Och jag har fått äran att skriva förordet till boken. Så gå till itatis.se och köp den om du inte redan har gjort det. Det är alltid lite pirrigt när Hoppe uttalar sig för första gången om någon fråga som jag redan har pratat ganska mycket om.

Om det skulle visa sig att han har en totalt annorlunda uppfattning så blir det lite svettigt för mig att bena ut. Inte för att det är ett problem i sig, det finns frågor där jag anser att Hoppe har en felaktig position. Men i de fallen så blir det en liten uppgift för mig att förklara vad skillnaden består i. Men i praktiken så blir det aldrig svettigt. Därför att Hoppe kommer så gott som alltid till samma slutsatser.

Ett klassiskt exempel på det här var hans talet som han höll. 2017 som han höll två gånger, dels på vår konferens på Malta på Bubblas konferens, men också på sin egen konferens i Turkiet några månader senare. Då höll han ett tal om relationen mellan libertarianismen och alternativhögen. Och många blev förskräckta över den försonliga tonen som han hade då, att Hoppe gick i dialog med alternativhögen och så vidare.

Men för oss var det väldigt roligt därför att det var ju exakt vad vi hade gjort inom Bubbla-projektet i ett par års tid. Så för oss blev det ingen förskräckelse utan det blev snarare en lättnad, ett fint kvitto på att vi inte hade avvikit allt för långt från den grundläggande analysen som vi har gemensam inom den austro-libertarianiska rörelsen. Så det kändes som att vi gled längre och längre bort från andra libertarianer och det gjorde vi också.

Men sen fick vi veta att Hoppe, världens viktigaste libertarianska tänkare, gick i samma sorts tankar. och liksom graviterade lite grann i samma riktning som vi gör, vi utforskar samma idéer och sånt. Och nu händer det igen, fast med coronafrågan. Jag har ju pratat med Hes om corona sedan januari, men mig veteligen så hoppar jag inte sagt någonting offentligt, jag har inte hört någonting överhuvudtaget från honom. Men så kommer här då en intervju, där han ger ganska utförliga kommentarer om pandemin och allt politiskt omkring och sånt där.

Även ner till saker som... hans uppfattningar om olika virustester och det ena och det andra. Och det visade sig då att han gör exakt samma centrala poäng. Trycker på precis samma punkter som vi har gjort här i Radio Bubbla ända sedan slutet av januari när vi gjorde våra första inslag och frågorna. Vi haft en ganska konsekvent linje sedan dess. Så att det kanske, någon kanske tycker att det är lite inside baseball men för mig är det ett roligt kvitto just på att vi verkligen har en solid grundläggande analys Det är inte godtyckligt vilka slutsatser vi kommer fram till, utan de följer logiskt från våra teorier.

Och jag har ju pratat om också hela förra året att libertarianer i allmänhet och högerlibertarianer i synnerhet har landat precis rätt i coronafrågan. Inte för att vi har lyssnat på varandra och koordinerat, utan för att våra gemensamma grundidéer pekar så tydligt i vissa riktningar. Det här är väl en helt metadiskussion Boris, men... Vad tänker du om min reflektion här?

Du som är mer av en outsider till den här libertarianska sfären, men har erfarenhet av rörelser som förhåller sig till ideologiska och intellektuella... ledare. Hur par stor skillnad är det från rörelse till rörelse? Hur lätt är det att förutsäga vart då det intellektuella ledarskapet rör sig? Hur ofta händer det liksom att fotfolket får en helt annan idé och måste liksom läxas upp av ledarna för att de inte har kunnat uttolka att teorin är rätt eller teorierna är så diffusa att det är godtyckligt vilka slutsatser man drar ifrån.

Hur står sig, enligt din uppfattning, hur står sig den österrikiska libertarianismen jämfört med andra rörelser som du känner till? Och kanske är jag bara löjlig som slår mig för bröstet där och säger att vi har en sån solid teoretisk bas.

Boris

Det var en så bra fråga så att för en gångs skull så snackar jag inte igång direkt. Nej men, säg så här att det är, alltså i och med att grundpedarna i... Hoppes och libertarianismens tankegångar är så pass... De är egentligen nere på atomnivån eller mänskligt beteende.

Och är man överens på den nivån och på det sättet som Hoppe tänker, då har alla människor som har förstått vad han eller andra... Det här förnuftiga libertarianer menar. Det kommer också skapa människor som kan självständigt orientera sig. Om man bara ser i förhållande till själva tankesystemet.

Det byggplatser som vem som helst kan pussla ihop i vilken given situation som helst. Det är inte mer komplicerat än så. Och att folk inte sedan gör det utan att man kan se sprickbildningar. Givetvis även, eller många inom libertarianismen. Det beror ju på att folk överger de grundläggande tankegångarna eller påverkas av annat alltså, eller kanske aldrig ens har anslutit sig till dem. Jag känner att...

Martin

Det förstår jag, Sagan. Jo, jag läser mellan raderna på vad du säger. Du säger att, jo, men ni libertarianer, ni har ju också er interna splittringar. Ni har ju också andra förlanger och komplicerande slutsatser. Det kanske beror på att de inte följer teorin lika bra. Men om det är så situationen ser ut, då är vi ju inte mycket bättre än, säg, liksom marxistiska sektor som hela tiden måste schaffsa om vad menar Marx egentligen?

stora vägval, Marx hade gjort så här, nej han hade gjort så här. Min tes är att vi är mer eniga för att våra teorier är mer stringenta och lättare att entydigt tolka. Så vi behöver inte fundera på om Ludwig von Mises skulle ha sagt det här, eller om man skulle ha sagt 180 grader eller något helt annat.

Boris

Men det var, du ser jag kände på mig själv att det var otydligt. Men det där är precis det jag menar, att nere på, alltså att. Det kallas för atomnivå när det gäller hur människor och samhälle fungerar. Det är allting klart som Karlsbad och alla förstår det. Kan man tro. Därför kan, om man till exempel, de som vill beteckna sig som hoppianer och som har fattat att de kommer liksom att kunna även om, så att säga, mästaren inte har uttalat sig kommer de kunna tänka rätt och orientera sig ändå.

Sen kan mästaren uttala sig senare. Och därin ligger skillnaden mellan marxismen som du fiskade efter. Den har liksom ingen... Den har inga förhållningsregler eller en teori på den mer basala atomära nivån om hur samhället fungerar.

Som är enkelt applicerbar. Och då hamnar man alltid i tolkningstrider. Vi kommer alltid att göra det. De som betecknar sig som marxister och då kommer alltid att krävas utvecklingar och så vidare. Och det kommer inte att... vad ska vi kalla dem, de eller oss trogna libertarianer att drabbas av på samma sätt. Ingen kommer att om 112 år sitta och, ingen kommer råka i luven på varandra om vad Hoppe egentligen menade år 2020 eller år 2021.

Martin

Det knyter an lite grann till diskussion som vi hade om Friedrich Engels för några veckor sedan, om månadsscenen och sånt där i röd i bubbla. Det vill säga att... Att Engels försökte skapa mer av ett system, vetenskaplig socialism och systematisera Marx-idéer, eller idéer som han och Marx hade utvecklat med en mest Marx. Men Marx var inte alls en systembyggare på det sättet.

Hans idéer, om de nu kan användas till någonting gott så måste de användas på ett helt annat sätt. Och det kom aldrig riktigt i mål, Engels och andra människors försök att göra ett system av det. Och som du säger, det finns ingen atomteori.

Boris

Och det gör att... Det är därför man får de här trätarna. Vad menade han egentligen? Oftast menar han ingenting i de frågor som folk diskuterar. Han var liksom konkret och samtida och ja, atomära nivån finns inte där. Man kan låtsas att man har hittat. Det finns ju mängder av verk där människor har återskapat vad Marx egentligen menade i miljöfrågor.

i rasfrågor i vilken jäkla fråga som helst alltså. Och anser sig ha hittat vad han egentligen ansåg när han plockade ihop en massa saker, eller läsa mellan raderna. Det är ibland uppslagsrikt och intressant, men det fattas en del där.

Martin

Det är väldigt kul sidospår det här, men det ska bli en konstig inslag om vi inte också sa någonting om vad Hoppe har sagt om coronavirushistorik. Det första och sista Hoppe säger i den här intervjun är att som så många andra, så har han blivit chockad över hur enkelt det har varit för politiker att exploatera krisen. Hur fogliga människor har varit, hur de har låtit sig skrämmas, hur de har gett upp sina grundläggande friheter.

Han säger att det är någonting som världen aldrig har skådat tidigare, åtminstone inte i fredstid. Det har ju varit även vår slutsats som vi återkommer till gång på gång. Jag skulle nästan kunna säga att det är min centrala lärdom från det förra året, från 2020, Människor är ännu mer kuvade, ännu mer fåraktiga än jag hade trott. Och då hade jag verkligen inga höga tankar om människosläktet under föregående år.

En annan poäng som görs det att världens stater i och med att skyddsåtgärderna för pandemin har dödat fler än de räddat. De har gjort fler sjuka än de har helat från sjukdom. De har varit kontraproduktiva, oerhört destruktiva. Och man manipulerar hela tiden siffror. Man trixar med virus, testning och så vidare.

Och det är ett enda sammelsurium av irrationella och kontraproduktiva och destruktiva åtgärder. Sen finns det en analys av varför politiker gör som de gör. Indelningsvis konstateras att det delvis beror på att politiker är oerhört ointelligenta och oinformerade personer. Vilket gör att de omöjligen kan fatta beslut av det skälet.

Men framförallt handlar det givetvis om deras incitament. Att de inte har skin in the game, de är inte personligen ansvariga för konsekvenserna. De bär inte kostnaderna för dåliga beslut som sådana fattar. Och man har ju väldigt selektiv perception. Man har liksom siffror på hur många som man tycker att man är rädda i. Påhittade siffror, man säger enligt den här simuleringen så skulle så här många dött.

I själva verket dog bara så här många, alltså har vi räddat mellanskillnaden. Deras liv har räddats. Samtidigt så pratar man inte om kostnaderna. Man är ofta inte ens medveten om många av de största kostnaderna. Man beter sig som att alla de här åtgärderna man har vidtagit är gratis. Eller så ser man bara till en väldigt liten del av kostnaden. Man ser till kanske skatteintäkter som föll bort eller en BNP-minskning och sånt där.

Men det finns så många fler kostnader som man inte kan ta hänsyn till och som man inte ens förstår att de måste ta hänsyn till. Ytterligare en sak som HP tar upp som är välbekant från våra samtal är att... för att han säger det mer koncist. Han säger att det ställs upp en falsk dikotomi mellan hälsa och ekonomin. Ska vi prioritera människors hälsa eller ska vi prioritera samhällsekonomin?

Och då har vi en massa goda människor, do-gooders säger jag hoppar, som anser att människors liv och hälsa måste givetvis komma först. Det är ingenting viktigare än människolivet. Ekonomin måste stå åt sidan för högre värden och så vidare. Vi har alla hört det här till eda. under det senaste året och även innan dess. Men som Hoppe påpekar, det är en fungerande ekonomi som överhuvudtaget gör det möjligt för människor att ha en god hälsonivå.

Så det är inte en konflikt, det är ingenting som man måste prioritera det ena eller det andra, utan allting är ekonomiskt och vi måste först och sist ha en väl fungerande ekonomi som frodas för att vi ens ska kunna ta hand om vår hälsa. Sen är det samma gamla visa, när man har kvaddat ekonomin så får man agera räddare en gång till.

Först fick man rädda folk från viruset, men då förstörde man deras liv på ett ekonomiskt plan. Så då får man en gång till klivningen och nu ska man rädda dem från de ekonomiska trångmål som man själva har försatt dem i. Så det är en fantastisk möjlighet för politiker. att det är som en pyroman som ansluter sig till brandmännen och hyllas som en hjälte efteråt för att han släckte elden. Men med skillnaden att staten löser problemet genom att trycka pengar, vilket gör att de sprider ut brandsläckningskostnaden över hela samhället, till skillnad från pyromanen som åtminstone bar den kostnaden själv genom att själv var med och släcka branden.

Sen, intressant del av intervjun handlar om vad som är det korrekta sättet att hantera en epidemi och hoppet trycker givetvis på. decentraliseringen påpekar att en epidemi är aldrig densamma överallt. Den tar sig helt olika uttryck och måste bemötas på olika sätt i olika länder, olika olika regioner. Det är också en ting som vi har pratat mycket om.

Försökt bena ut till exempel jämförelsen mellan Sverige och de andra skandinaviska länderna. Säger folk om det dött många fler i Sverige. Ni måste ju bevisa att det är någonting allvarligt fel på vad man har gjort i Sverige, för att i Norge har inte dött lika många. Och sen visar det sig att när man gräver i det så ser man att det är så väldigt specifika saker som spelar roll. Att Sverige och Norge och Danmark är inte alls jämförbara länder.

För att det finns väldigt viktiga förutsättningar som är helt olika i de här länderna. Det mer generella poängen är att av de här orsakerna så är det absurd att ha enande uppsättning regler för alla områden. Och som alltid så har människor mycket bättre incitament att fatta rätt sorts beslut. Om de har skin in the game, om de är ägare som fattar beslut om sin egen. i egendom och ju mer lokala beslutsfattare är desto bättre kännedom har de om lokala förhållanden.

En intressant sak som Hoppe tar upp är att lokala ledare runt om i världen har reagerat. De praktiska åtgärderna för att hantera pandemin har i praktiken drivits i mångt och mycket av regionala och lokala politiker. Det är inte de nationella centralmakterna utan här har det funnits en arena för lokala ledare att visa framfötterna och kliva upp och ha mycket inflytande.

Och det har också att göra med ett politiskt incitament som de har, nämligen att här får de en möjlighet att särskilja sig från nationella politiker. Vilket är ett karriärincitament från deras sida. Som Hoppe säger att de, de, de, de. Deras mål är att kvalificera sig för att bli den centrala diktatorn genom att först bli populära regionala diktatorer.

Så det är liksom på gott och på ont, men det är generellt så vi ser på decentralisering. Decentralisering leder inte alltid till bättre beslut på kort sikt, men den är önskvärd även när den leder till sämre beslut i vissa decentraliserade juridikationer. Boris, jag tyckte det här var en intressant poäng. Jag är nyfiken på vad du tycker om det här. Coronakrisen har erbjudit möjligheter för lokala och regionala ledare att visa framfötterna och ta mer plats och på ett sätt utmana nationella ledare?

Boris

Ja, alltså det som förvånar mig är ju lite grann att om jag bara ser till Sverige så har det ju liksom inte hänt. Det sker inte och när man tänker på lokala ledare som utmanar centralmakten eller sina egna partiledningar till exempel så finns det ju väldigt få sådana exempel i Sverige de senaste årtiondena.

Därför att det har blivit lite uppverksamhet kring de senaste två åren. Det är ju lokala förbud eller inskränkningar av muslimers möjlighet att få igenom sina krav krav eller? Försök att beskära deras framvällande slagförbud och annat. Men annars så behöver man betänka att det är lokala ledare i Sverige ingår alltid i partiapparater.

Och det är apparaterna som trots sin dödlighet är de mest levande maktinstrumenten. Vill en lokal ledare behålla makten eller sträva uppåt så ska de ju inte. vända sig mot sin partiledning och centralmakterna och Stockholm utan göra som om de är tillsagda. Så jag har inte sett kunna notera minsta tillstimmelser till alltså så här små saker om ja nu inför vi obligatoriskt munskydd i den här kommunens offentliga förvaltning och sådana saker men alltså inget riktigt tänkandet på det här sättet.

Jag som bestämmer i den här kommunen, säkrar jag bäst arbete, hälsa, välmåga och så vidare. Det finns inte. Det ingår i den allmänna anpassningen och till corona-hysterin helt enkelt.

Martin

Soneson och Staffans Torp har väl försökt litegrann i alla fall? Ja, kremt alltså. Men är inte Sverige ett dåligt exempel eller ett problematiskt exempel för att Sverige är så oerhört centraliserat? Det finns liksom väldigt, väldigt lite av lokalt självbestämmande och lite svängrum för politiker. Plus att de är kontrollerade av ett oerhört perverst partiväsende som är ännu värre än i andra länder.

Och som gör att de är, som du säger, så hårt bundna till sina partier, så beroende av makthavare i partiet. Och sen är det ju också så att Sverige har inte haft samma typ av... Sverige har inte haft lika mycket pandemiåtgärder som andra länder. Men om man ser till exempel på USA så är det ju liksom gubernörer. som har klivit fram och i Italien så är det också borgmästare och gubernörer och motsvarande som har gått i täten och implementerat olika åtgärder medans ledningen i Washington respektive dom har inte varit de drivande krafterna som har beslutat om specifika policies och så vidare.

Boris

Sant, men haken där tycker jag att det är. Jag tolkar i alla fall dom här typerna av lokaltidningar. Lokala utspelare och lokala försök att utforma en politik i ett mönster och raster av att det har att göra med centralmakten ändå. Och att man inte utgår från lokala förhållanden. Om man tittar på Bolsonaro till Brasilien så finns det ju, har ju väldigt många gubernörer sagt att vi gör så här i vår delstat.

Men det har ju mycket mer varit en följd av att de själva har varit drabbade av corona-hysteri. Och två, ett sätt att vända sig mot Bolsonaro. Och i USA så kan man se samma sak tycker jag i de olika delstaternas politik. Den är mer utformad efter hur man står i förhållande till Trump. Jag har inte trängt in jättemycket i det, men jag kan inte riktigt se att det liksom utgår från det som är det Det här passar oss i Georgia eller Montana bäst.

Man förhåller sig till en politik i allmänhet. Där finns fortfarande grovheten. Antingen kör man lite mer av Bolsonaro-linjen ut och jobbar med det här som en man. Eller två, att man säger att det här är en livsfarlig epidemi och håller alla hemma. Jag läser Hoppes som att det är en livsfarlig epidemi.

en förväntan om att förflyttas, decentraliseras makten då får människor också möjlighet att fatta dem, åtminstone i sin tro, bästa besluten anpassade till de förhållanden som råder. Men det ser man inte av helt enkelt utan de lokala besluten fattas på lite grann av andra orsaker än vad som är bäst för de lokala förhållandena, tror jag.

Martin

Jag hoppas skriva så här, Always with an eye on public rather than published opinion, and often carried by the hope of eventually qualifying for the office of central dictator by becoming a popular regional dictator. Vilket antyder att det finns den nationella ambitionen som ett centralt incitament. Flera intressanta poänger i den här artikeln som givetvis rekommenderas. Varmt. Det är inte så ofta som Hoppe lägger upp någon text på lurockwell.com. Det har jag alltid lästvis.