Martin

Kriget i Nagorno-Karabakh kan vara över i och med fredsavtal slutet efter rysk medling. Armenien tvingas till långtgående eftergifter och återbördar ockuperade områden till Azerbaijan. Våldsamma protester i Yerevan mot premiärminister Nikol Pashinyan som beskriver undertecknandet av avtalet som ofattbart smärtsamt.

Vi har gjort ett antal inslag om Nagorno-Karabakh-kriget, det senaste Nagorno-Karabakh-kriget sedan det utbröt för, jag tror, sex-sju veckor sedan och sånt där. Och vi har väl från början gjort ungefär en och samma analys, det vill säga att Armenien har ingen chans. Det är en tidsfråga innan de förlorar det här kriget. Och senast vi pratade om det, jag tror att det var vårt sista inslag som gjorde om det här, då pratade vi specifikt om Rysslands roll.

Och där finns det liksom en dubbelhet därför att Å ena sidan så har Ryssland en sorts hävdvunnen officiell allians med Armenien, en sorts ömsesidig försvarspakt. Men det finns en komplikation där, från Armeniens perspektiv, därför att Ryssland har också starkt intresse av att hålla sig väl med Azerbaijan. Och Azerbaijan har, inte minst på grund av olja och naturgasfyndigheter, seglat upp som en mycket mer ekonomiskt framgångsrik nation i den här regionen.

Så att Ryssland behåller sig väl med alla. Men särskilt med Azerbaijan som det går väldigt bra för. Och de har också en viss konkurrens med Turkiet för att Turkiet har ju väldigt gamla etniska, kulturella, språkliga band och så vidare med Azerbaijan. Och vill gärna vara där och ha Azerbaijan som en lydstad. Och vi pratade då om att Ryssland har gjort försök i den här riktningen tidigare. Bland annat i form av någonting som kallas för Lavrovplanen som man försökte rulla ut för några år sedan men som aldrig blev verkligheten.

Nu har kriget. avbrutits med ett resultat som nästan exakt motsvarar den gamla där Lavrov-planen. Precis den här ryska strategin som vi pratade om i vårt förra inslag, tycks ha blivit verklighet nu. Ryssland har medlat i fredsförhandlingar och de har slutat med att Armenien, de har fått så mycket stryk i krig, de har inte haft så mycket förhandlingsposition.

Deras enda potentiella trumfkort var i Ryssland, deras mäktiga granne i norr som traditionellt har haft. har haft i ett stöd idag. Men Ryssland har inte intresserat av någonting annat just nu. Så att då tvingas Armenien dels att lämna ifrån sig stora landområden som man har ockuperat sedan 90-talet. Det är framför allt områden, inte själva Nagorno-Karabash, utan områden runt omkring som gör att de kopplar ihop med en landbrygga mellan Armenien och Nagorno-Karabash.

Och en del av uppgörelsen är att Ryssland ska skicka så kallade fredsbevarande trupp till området. Så att Ryssland får precis det som de har velat ha. En justering av sin relation till de här Caucasus-länderna. Man kommer lite närmare till Azerbaijan samtidigt som Armenien i praktiken blir ännu mer beroende av Ryssland.

Och så har man en rysk trupp som ska då bevara freden på plats. Och som det meddelades idag så kommer det inte finnas någon turkisk trupp på plats. Turkiet har sagt att vi skickar också en fredsbevarande trupp. Och det säger Sergej Lavrov, det ska ni inte alls göra. Så det är ett väldigt fint framsteg för Ryssland också. Den här artikeln vi har på Bubbla den skriver Only one side is happy. Men det är inte riktigt sant.

Jag skulle snarare tänka på det som att två av fyra sidor i konflikten är glada. Så initialt så hade vi, det är lite, man har bytt stolar lite grann. För initialt hade vi, Azerbaijan backade av Turkiet mot Armenien som var backade eventuellt av Ryssland. Men nu har vi en situation där där Azerbaijan och Ryssland har vunnit medan Armenien och Turkiet står som förlorare faktiskt Armenien är förlorare för de förlorade kriget men Turkiet kan man se som förlorare därför att de blev osidosatta under processens gång och nu är det Ryssland som har klivit in som Azerbaijans beskyddare och istället för att Turkiet kommer in och får en militär närvaro i Azerbaijan så får man istället en sorts symbolisk roll som observatör.

Och Ryssland får andra sidan en väldigt stark position bland annat som gör att de kan övervaka diverse turkiska förehavanden i Azerbaijan och i det här området. Jag vet inte vad du säger Boris, men jag känner nästan att du måste bara liksom lyfta hatten för Ryssland och särskilt Sergej Lavrov här.

Boris

Det är jättesnyggt spelat av den gamla räven varför jag antar att han till slut blev det som han ville. Och som ni säger, det är ryssarna som har den starka positionen på marken. Minst 2000 ryska soldater, de har redan fått 16 för att bestämda baspunkter de ska posteras ut med. Och de bidjur liksom, de bidjur Armeniens trygghet för att de kommer garantera förbindelselinjerna in i det som är kvar av de armeniska avnagårdena, Kärnabärs och huvudstaden där.

Och som du sa, Turkiet kommer inte med på det här. Erdogan ska skicka in några observatörer, men de kommer ju andra också få göra det. De har inte alls den ryska närvaro. Och det är pinsamt för Erdogan som vid tvåtal nu har sagt att de ska skicka trupp som fredsbehållande styrka. Och efter första talet sa ju Ryssland och Azerbaijan att nej, det är bara ryska trupper.

Då kör han en fräcke, säger Erdogan. Ja, men det finns ett hemligt protokoll mellan oss och Ryssland. De säger att vi ska skicka trupp och de säger att Ryssland inte är där. Det finns det inte alls där. Så han har blivit ganska näsbränd den lilla rackaren. Ett orosmoment är dock att det har utbrutit oroligheten bland armenierna i Nagorno-Karabakh som är förbannade på fredsuppgörelsen.

Det de betraktar som ett svek, man kommer ju att få lämna mark ifrån sig ganska mycket också. De vill att det här ska vara ett parlament. Armeriens parlamentarna har kommit och kallat på att styret här ska avgå. Lite oklart vad man ska göra sen men det är ju rätt många som är förbannade och och är oroliga för etniska rensningar. Och det värsta är att det ska nog vara och jag är inte så säker på att rysk trupp på marken kommer att räcka för att skydda dem från detta.

Martin

Som jag har förstått det så är det också oroligheter i Yerevan, alltså Armeniens huvudstad. Jag har det premiärministern som har skrivit på avtalet men gjort det med rejäla brasklappar och sagt att det är jättedåligt. Det var ett hundratal personer, det är åtminstone den här artikeln, den är några dagar gammal. Det är hundratal personer som försökte storma parlamentsbyggnaden i Yerevan. Med i princip idén då att... Att en regim som beter sig på det här sättet och förutmjukar vårt land och ger bort territorium som rättligen är vårt är illegitim och måste störtas.

Och jag vet inte vilka utsikter det finns för en sådan sak att lyckas men i en sådan... Det är en självrättfärdig nationalistisk ira som det säkert kan vara där. Om någon annan tar makten i Armenien så är det inte säkert att det här fredsavtalet gäller längre. Nej,

Boris

exakt. Det kan mycket väl komma att rivas upp. Man vet aldrig. Och ja, ryssarna kommer ju att finnas där också och spela i bakgrunden. I vilket fall, alltså hur det än går så kommer det nog den analys vi hade i början att... Armeniska folket sitter i kläm helt enkelt. Och de kommer tyvärr nog att få det. Det kommer att vara smärtsamt det här.

Martin

En detalj som jag snabbt upp... Jag har inte sett det i någon av nyhetsrapporteringen kring det här men... Tydligen så är Sergej Lavrov själv. Han är halv armenier. Se där! Hans far var armenier. Rysk mor, armenisk far.

Boris

Hade jag inte gissat.