Martin

Språkexperter debatterar nödvändigheten av att använda punkt i slutet på meningar, då unga upplever punkten intimiderande eftersom den kan ses som ett tecken på ilska och oärlighet. Jag kliade mig i huvudet när jag läste den här artikeln, det senaste exemplet på, man kan säga, en sorts megatrend som vi följer och alltid följt i alla år som jag har på mig Råd i bubbla, nämligen det språkliga förfallet som ständigt kryper närmare och växer.

Det finns många exempel på det här och jag är lite förvånad över att det senaste exemplet är punkter. Punkt i slutet på meningar. Jag hade inte gissat att det skulle bli nästa man till rakning. Men så är det. Att sätta punkt i slutet på en mening är intimiderande, abrupt och ovänligt. Varför kan du inte bara låta den där meningen vara?

För man måste ju sätta punkt. Vad menar du egentligen med den där punkten? Varför är du så aggressiv? ...och sätter punkt. Och det gör att folk som skriver punkt efter en mening, de uppfattas då som otrevliga, aggressiva och, som det står i den här artikeln, det mest intressanta tycker jag, de uppfattas som att de inte är uppriktiga. Och orsaken då till att det blivit så här, det sägs att unga människor numera konverserar med olika typer av chattsystem.

Förr till exempel var det sms och nu kanske det är såna här chattappar. Och när man skriver ett meddelande där en mening av någon slag... Så får man en sorts en annan sorts avdelare utöver punkten, nämligen att man skickar iväg ett meddelande och påbörjar ett nytt som man får med separat. När chatt bubbla och då blir det så att säga. överflödigt med en punkt för att man har ju den här separationen mellan de två chattbubblorna.

Ja. Jag tycker att det är... Alltså en sak som jag mig konfunderar är att jag trodde att det var tvärtom. Jag trodde att det var att vara avsaknaden av en punkt som var aggressivt och intimiderande. För att jag hade en bekant en gång i tiden som hade det som en personlig konvention och som jag liksom snabbt... upp och på något sätt internaliserade.

Jag tänkte att det är en av de mer generella grejerna förmodligen. Det är inte bara min kompis som håller på med det. Men där är alltså konventionen att normalt sett skriver man punkt i slutet av varje meddelande. Men om man inte skriver punkt, då betyder det att man är arg. Då ska man läsa ut att det är som en sur min bakom det meddelandet. Även om inte meddelandet i sig är negativt.

en arg grimage bakom chattmeddelande. Så jag är jätteförvirrad. Nu får jag veta till punkten. Punkten är inte avsaknaden av punkten som är den abrupta och otrevliga saken. Och om jag bara får säga, alltså jag tycker det är väldigt logiskt liksom, det som är abrupt och ovänligt det är ju verkligen i min värld att inte sätta punkt. Att inte bry sig så mycket om den man pratar med, att man ens kan bemöda sig att sätta en punkt.

Det är ju abrupt. Att avsluta meningen innan det är slut. innan man ens har satt det sista tecknet. Hur kan de invertera till och med sådana här saker? Alltså, intuitiva, språkliga, till synes helt opolitiska eller amoraliska saker. Hur kan de invertera till och med det här? Och vad ska man säga om människor som är så mentalt försvagade att de blir intimiderade av punkter i slutet av meningar? Det är bokstavligt talat värre än idiotkryssning och svar. Jag tror att de åtminstone använder punkter i diokrasi.

Boris

Ja, men det är ju verkligen två världar som möts. I den normala mänskliga världen, vi som läser och skriver, vi diskuterar kommentering, hurvida semikolon är ett dåligt skiljetecken eller inte. Enligt semikolon kan man diskutera om det är en bärare av ondska eller inte. Sen finns det den här andra sms-världen, alltså med sin helt egen grammatik, eller snarare sin avsaknad av grammatik där det bygger på tolkningar och känslor och inte distinktioner i ett normalt skrivet språk.

Och plötsligt tillåts. Alltså de här reaktionerna från ungdomar bygger väldigt mycket på att de har ingen relation till den normala skrivna texten. De har en relation till sina mobiler. Och de tar sig rätten att kräva att civiliserade människor sätter och kommunicerar med varandra. ska underordna sig deras, liksom inte ens bubbletala sätt att kommunicera. Det är så förbannat vedervärdigt. Jag ska inte propagera återinförande av Aga i det här programmet.

Martin

Återinförandepunkt kan vara ett vettigt första steg.

Boris

Ja, det är ett första steg. Och vad ska man säga om mig? Jag är verkligen satans utsändare. Jag brukar ju ofta köra med tre punkter. Det är ju liksom trippel-onskefullt, antar jag.

Martin

Ja, då är man som Hitler. Ja, bortanför Hitler. Det betyder liksom in i ugnen. Ja, exakt. Jag tycker att en mycket viktigare debatt är till exempel huruvida det är acceptabelt att i en och samma text blanda enkla och dubbla radbrytningar.

Boris

Vad sa du nu? Enkla och dubbla?

Martin

Jo, är det moraliskt tillåtet eller tvärtom oerhört förkastligt att i en och samma text blanda enkla respektive dubbla radbrytningar? Nu blev du tyst va?

Boris

Ja, nu blev jag väldigt tyst. Nej men det måste man ju kunna göra.

Martin

Det är du i varje text som du skriver. Nästan alla texter jag läst från din bränna har blandat enkla dubbla radbrytningar. Ja,

Boris

mina texter är gjorda för att läsa sökt helt enkelt. Runt lägerelden, det är faktiskt skrivna texter men gjorda för högläsning. Och för att markera rytmen för att uppläsa så måste man ibland ta dubbla radavstånd. Därför jag också använder tre punkter. uppläsningstexter jag levererar.

Martin

Mm, jag rallerar lite över det här bara för att jag vid några tillfällen har haft i uppgift att att typsätta dina texter digitalt, vilket inte alltid blir så enkelt på grund av att du har de här konventionerna. Men en sak som kan vara värd att reflektera över i det sammanhanget, det är ju vad punkterna kommer ifrån historiskt.

För det är ju inte alltid så att vår kultur är använt. Det är ett nytt fenomen, men det har inte varit där från början. Jag tror att det nämns i förbefarten i den här artikeln. Vi har en artikel från Daily Mail som handlar om det här. Allra längst ner i texten står det att punkten kommer från grekisk interpretation som introducerades av Aristofanes.

av Byzantium. Aristofanes, det är alltså inte dramatiken Aristofanes som är den mest kända, utan det är en annan Aristofanes som levde mycket senare och som var chefsbibliotekarie i biblioteket i Alexandria, det klassiska biblioteket. Han var den som kom på att det kanske inte var så bra att skriva alla ord rakt upp och ner utan mellanslag, utan punkter, utan någonting för att det var svårt att läsa, och det var på den tiden.

Man kunde inte bara utan vidare, bara ta och läsa. Ta en text som du aldrig sett förut och läsa den högt. För att det var väldigt otydligt var ett ord slutade och nästa började, var man skulle göra pauser och så vidare. Och då införde då den goda Aristofanes ett nytt system där han införde tre stycken tecken som var punkter som sattes på olika höjd på raden kan man säga.

Och de kallade han för comma, colon och periodos. Comma, colon, periodos heter de på grekiska. Det är där vi har kommatecken, kolon och punkten. Men det här har direkt att göra med det du pratar om Boris. Det är inte bara en helt godtycklig utläggning. När Aristofanes introducerade sina tre tecken så var det just paustecken.

De indikerade hur lång paus man skulle göra mellan två uttryck. De var inte avdelare mellan meningar. De hade heller ingen annan grammatisk betydelse. utan det var just pausering som angavs och ingenting annat. Men sen föll det här bort för att i Rom så använde man inte punkterna. Då tog man bort dem igen. Eller man hade kunnat lyfta över dem från grekiskan men man gjorde inte det.

Och framstående romerska författare var i vissa fall negativa. Cicero till exempel, han tyckte att punkter var osofistikerade och de var till för idioter som hade kunnat lyfta dem. som inte förstår texten de läser ungefär. Det ska inte någon sitta och sätta in punkter i texterna och det ska inte ha något att göra med andning heller.

Det ska bero på rytmen i texten. Så jag får ändå ge dig Boris att du har lite mer av en klassisk inställning till interpunktioner. Ja, har jag. Jag kan känna mig skeptisk till dataunderlaget i den här rapporteringen. De hänvisar till en studie som man gjort vid Binghamton University i New York där man då undersökte hur uppfattas människor.

som använder punkter respektive inte. Och de har så konstiga exempel, så jag misstänker att hela studien är felgjord. De skriver så här att när de har testat att använda punkt i slutet av meddelanden så har folk uppfattats som mindre uppriktiga. Och vilka är då exemplen? Jag drar mig nästan från att läsa upp de här i radion, men exemplen som ger sig till artikeln är LOL, Let's go to Nando's och Send nudes.

Och här vill jag bara påpeka att både let's go to Nando's och send nudes är båda uppmaningar. Det vill säga korrekt grammatik är att avsluta de meningarna med utropstecken. Och lol är en det är en förkortning, en akronym som betyder laughing out loud. Och hur vida punkt är lämpligt efter den är väl lite oklart. Jag skulle tänka att man eventuellt kan skriva ut en punkt med en utropstecken.

Upptäckad. skulle vara bra för att om man skrattar högt, det kan man tänka sig är just ett utrop, bokstavlåttalet ett utrop. Ett utropstecken skulle vara mer passande. Och vad händer då mer generellt? Om du har en fras som naturligt ska avslutas med ett utropstecken, men du väljer att istället skriva punkt. Är det klart att du kan uppfattas som opriktig? När du felanvänder grammatiken och felanvänder skrivtecknen på det sättet.

Men de tar det här som exempel på att att Det är punkter som sådana uppfattas som mindre uppriktiga. Det är otroligt dåligt gjord studie om det här referatet är ens i närheten av korrekt.

Boris

Där har du ju en jättepoäng alltså. Det är, i så fall så vore det ju, du har ju rätt, det där är ju utropuppmaningar. Och då kan man nästan förstå om mottagaren tycker att det känns mindre allvarligt menat och då kan man ju ha lite uppmaningar att skicka nakenbilder om det bara är en punkt.

Martin

Särskilt en sådan uppmaning att skicka nakenbilder, jag tror du tror att du ska vara en strategiasten bakom för att man ska få ett hjärtande svår. Ja, jag skickar dem då. Ja, till och med de som forskar om de här frågorna är dumma i huvudet och saknar grundläggande språkfärdigheter.

Boris

Eller så har tanken varit att man ska påvisa någon slags generationsklyfta där och hur stort avståndet är. Så att ja.

Martin

Men du har nog rätt i att det är en ganska usel studie. Punkter i bandlystar från våra rubriker är någonting som nykomlingar ofta snubblar på. Dels folk i redaktionen, det är en sån här tidlös inpiskningsritual vi har i redaktionen.

Någon kommer in och sätter sina första rubriker i systemet och avslutar av med punkt. Så blir det alltid ett jäkla liv och det ska påpekas och så vidare. Det är nästan en obligatorisk inskolningsgrej att man ska snubbla på det, sätta en punkt och sen ska man få bli uppläxad i all vänlighet om bristen av punkter. Jag ser ofta folk som skriver kommentarer, framförallt på Facebook. Skriver såhär, ja ni testa att skriva punkt någon gång.

Ni testa att dela upp i två meningar och skriva punkt. Det ska bli lite lättare att läsa då. De har inte förstått vad vi håller på med. Vi har ganska långa rubriker, men de är rubriker, därför sätter vi inte punkt. Det beror alltså inte på att vi är en modern och uppdaterad, dekadent och sms-skadad nyhetstjänst. Det ska vara så. Vi är undantaget som bekräftar regeln. Det som jag ofta säger när vi pratar om de här språkgrejerna, att behärska grundläggande språkliga konventioner.

Det kommer snart vara en sorts superkraft som skiljer agnarna från vetet. Så man kommer kunna se eller höra och se direkt. när man kommunicerar med någon. Om de är en degenererad idiot eller om de är en normal människa. Till exempel, snart räcker det med att kunna sätta punkt efter meningar för att framstå som en sofistikerad person. Och det är såklart inget problem.

För oss som inte är degenererade idioter, för oss är det bara bra att vi kan sålla bort de andra på sådana saker som att de skickar ett mediemtel oss utan att sätta punkt i slutet av meningar.

Boris

Och vi rör oss ju bak under tiden där vi som kan skriva. Vi kommer bli som fornatider, medeltidens byskriver, att folk kommer till oss och säger att de måste överklaga och de vill göra si och så vidare.

Martin

Det kan bli en affärsidé nästan. Varför ska de skriva någonting? Varför ska de läsa någonting? Det kanske vore bättre om de bara lät bli helt och hållet.

Boris

Ja, och det där skapar ju problem i samhället när man har fått för sig. Till exempel i Sverige, det kom ju en 454 utredning i veckan som visade att svenska elever inte kan läsa och skriva, vare sig i grundskola, gymnasieskola eller på universitetsnivå. Och på Liseskolan jämrar de sig.

De tror de som exempel att det går bara inte. Det är följden av att alla ska gå 18-årig skola. Alla är inte lämpade för det. Det är en jävla idiotidé. Vi hade fler bildade människor, urdearbetande folket, på den tiden man hade sex år i grundskola och sen i realskola.

Det var bättre för folkbildningen och allmänbildningen än nu när vi har... Dubbelt så lång obligatorisk skolgång. Det är en av de faktorer som river sönder samhället och omöjliggör en normal utveckling för folk på deras egna villkor. Idioti.

Martin

Jag har inte sett det här med att det kommit en ny rapport, men jag har sett liknande diskussioner. Det kommer väl en gång om året ungefär. Folk ska ondgöra sig över att barnen inte lär sig läsa och skriva längre. Cry me a river. Kreti och Pleti kanske inte ska hålla på att läsa och skriva så mycket. Vet du, Fnord Spotting hade en jättebra inlägg om det här för något år sedan. Jätteintressant inlägg där han problematiserade skriftkonstens utbredning.

Och sa väl i, ja, jag vet inte om han sa, men han redogjorde för en väldigt reaktionär ståndpunkt som sa att att man har universaliserat förmågan att läsa har varit en stor nackdel för samhället och det kanske vore bättre om läsa och skrive konst var någonting som som mer naturligt kunde spridas till kanske några procent, kanske fem procent, kanske tio procent av befolkningen.

De som faktiskt behöver skriftspråket. Och sen kan resten förmodligen leva ett bättre liv utan den här bördan av att bli intimiderade av punkter och så vidare. De behöver inte bry sig om det överhuvudtaget.

Boris

Nej, alltså man har ju... Det där är ju en väldigt bra ståndpunkt. Och tittar man på de två delarna... starka, på sitt sätt mest brutala statsapparaterna i Europas historia, den svenska och den franska. Så är det ju två av deras viktiga projekt. Sverige är ju tidigt det mest läskunniga landet i Europa.

Därför att läsandet är ett sätt att kontrollera medvetandet. Och Frankrike är ju ett ännu bättre exempel. Efter i och med revolutionen så krossar man alla dialekter, talspråk och så vidare och standardiserar franskan. Och tvingar alla att tala ett och samma språk och att läsa. Alltså det är ett verktyg för överheten, det är inte en väg till befrielse.

Och om folk istället får jobba och göra saker de klarar av och tycker om. Då kommer det i sin omtid, de som har läshuvud, att utveckla detta läshuvud. Så har det alltid varit, så länge staten inte lägger sig i.

Martin

Tänk värt, tänk värt. Som sagt, jag har inte länken här, men jag rekommenderar verkligen att gå tillbaka och kolla på förnådshuset. Det här var ett inlägg som skrevs för... Jag skulle säga ett år sedan, nett och jämt. Och det är ett referat av någon text av Albert J. Nock. Vi kanske kan lägga in det på länken i avsnittets beskrivning. För det var jäkligt intressant faktiskt.