Martin

Rörelse av suveräna medborgare växer världen över enligt BBC. Består av personer som inte anser sig vara bundna av lagar och regler för att de gjort utträde ur avtal med staten. Beskrivs av FBI som inhemsk terrorism och deras vana att utmana statliga lagar och regleringar i domstol kritiseras för att vara pappersterrorism.

Det är en ganska spännande artikel det här. Det som är intressant är att BBC skriver en sån här liten... en faktaruta, en utvidgad faktaruta kan man säga, en introduktion till begreppet Sovereign Citizen Movement. Vad är egentligen Sovereign Citizen Movement? Frågar BBC. Och den mest intressanta frågan, det är ju vem är det som ställer den här frågan? Vem är det som undrar vad Sovereign Citizen Movement är? Varför känner BBC att det är någonting som de måste skriva en artikel om?

Att det är motiverat att skriva en artikel om det här? För att Sovereign Citizens Movement, för de av oss som känner till det begreppet sedan tidigare, Det är en ganska marginell och obskyr tendens som inte brukar få så mycket uppmärksamhet på uppburna globala publikationer som BBC. Och det är intressant också att den här ganska märkliga valhänta hanteringen av ämnet som BBC gör.

Det är kul nästan som en fallstudie i hur medströmsmedierna skriver om ett fenomen men samtidigt är de bekymrade över att de känner att de måste skriva någonting men de har inte dra för mycket positiv uppmärksamhet i någonting och därför måste de beskriva allting på ett ganska indirekt sätt och klämma in en massa saker som är som framställer dem i en dålig dag.

Och det klämmer man in många små märkliga saker. Man antyder till exempel, det är ett favorittryck tycker jag att de medierna gör, att de antyder att de som håller på med det här är fattiga. Att de ofta befinner sig i ekonomiska trångmål, det är därför de håller på med det här. Och det påminner mig om den här gången när den här Bonnier-tidningen skulle håna Jean Frick för att han var fattig. Haha, kolla lite pengar han tjänar, han är jättefattig, lyssna inte på honom.

Och en annan sak är att de pratar om common law och sätter ordet common law inom citationstecken. Och antyder att det här common law som Sovereign Citizens pratar om, det är ju, ja, de får nästan fram det som en sorts konspirationsteori. Och ni har såg den här, den här, den här formuleringen så slog det mig att kanske kommer man om inte alltför många år betrakta Common Law som en sorts konspirationsteori för att mörklägga att det någonstans har funnits.

Vi kan återkomma till det men, vad är Sobrensittelserörelsen egentligen? För att orsaken att jag tycker det är intressant att prata om är att jag tycker att det är ett genuint intressant fenomen som också har betytt någonting för mig personligen. Sovrörelsesvittelsenrörelsen är en rörelse av människor som försöker klippa sina band med staten. De vill leva fritt, de vill ta ansvar för sig själva och de vill inte tyngas ner av att behöva ta ansvar för alla galna projekt som politiker ägnar sig åt.

Det kan låta lustigt det här med att säga upp avtalet med staten. Och BBC och andra försöker få det här framstå som en uppenbart totalt orimlig idé. Då är man givetvis bara en knäppskalle om man tror att man kan... Man kan säga upp avtalet med staten och helt plötsligt är man inte skyldig att betala skatt längre. Men det finns några saker att säga om det här. För det första måste man förstå den juridiska och historiska kontexten.

Och här kommer vi då in på ett väldigt farligt konspirationsterritorium. För då måste vi prata om, inom citationstecken, common law. För det är så att den anglosaxiska världen har en helt annan rättstradition än man har i till exempel Sverige. Man har common law, vilket innebär att... Lagen ytterst vilar inte på lagstiftning från politiker utan på en process där domstolar utforskar underliggande rättsprinciper genom att ta ställning till en lång rad enskilda fall och där domarna hela tiden bygger på tidigare domar, det som jurister kallar för prejudikat, en väldigt viktig dimension av kommun.

Så att genom då en sorts empiriskt utforskande och ett kontinuerligt uttolkande och att prejudikat leder vidare till nya prejudikat och så vidare Det är en helt annan process än att politiker sitter i en församling och skriver lagar och stiftar lagar Och det är det här som ligger bakom till exempel som alla säkert känner till att Att i USA så har man väldigt starka domstolar och även i England där domstolarna kan säga att den här lagen är ogiltig.

Och de behöver inte alltid göra det med hänvisning ens till konstitutionen. Utan de kan också göra det med hänvisning till en grundläggande rättsprincip. Man kan säga att enligt urminnes rättslig sed så gäller den här... den här rättsliga principen och ingen politiker kan stifta en lag som bryter mot den principen. Och utifrån ett common law perspektiv så är det inget konstigt alls att gällande rätt kan stå i strid med lagstiftning.

Det som den här sovereign citizen rörelsen påstår. Och det gäller även den amerikanska konstitutionella ordningen. Rent konkret så är det definitivt så att om man tolkar konstitutionen noggrunda strikt i USA så är det mesta som den federala staten håller på med är olagligt. inklusive beskattning. Och det är vad man ska säga, alltså federal inkomstskatt var någonting som infördes väldigt sent i början av 1900-talet och som man liksom bara några år till innan så var alla på det klara med att det var omöjligt för att det var förbjudet av konstitutionen för federalstaterna att göra en sån sak.

Det var bara delstaterna som hade hade beskattningsrätt. Utifrån ett någorlunda strikt juridiskt perspektiv så har sovjensittelsen rörelsen faktiskt rätt. För att de ska ha juridiskt fel så är det inte så att det är så att det så måste man kassera hela den engelska rättstraditionen och säga att man struntar i vad allt vad rättsprinciper heter.

Det enda som gäller är vad politiker säger, vad de politikerna än säger just nu här idag. Och det är såklart så det funkar i praktiken. Att politiker är allsmäktiga, de gör som de vill, det spelar ingen roll liksom vad traditioner, rättsprinciper och så vidare. Men officiellt så gäller fortfarande common law. Och politiker är inte allsmäktiga, så att när Sovereign Citizensrörelsen säger att De säger till exempel att det är olagligt för federalstaten att beskatta.

Då har de absolut rätt, är en viktig bemärkelse. Det är de som har rätt och alla andra som har fel. Så det är inte som att det är någon sån här knäppskallig konspirationsteori. De håller sig bara till en mer ursprunglig version av rätt. Och den officiella, den som alla säger att man ska följa. Men som politiker i praktiken ignorerar. Men den andra saken som är viktig att förstå då om man vill sätta sig in i Sovereign Citizens rörelser och liknande idéer Det är att dom här juridiska argumenten och dom här juridiska strategierna att man ska gå till domstol och hävda att man har släckt upp avtalet och så vidare dom är ju egentligen inte det fundamentala Jag tror att det händer nog nästan aldrig att att att någon person börjar som en sån här konventionell laglydig person som är nöjd med att följa regleringar och betala skatt och allmänt konformistisk.

Men sen så upptäcker han att det finns ju de här juridiska argumenten för att staten är illegitim och då börjar han liksom vidga sina vyer och och får för sig att han ska börja bygga en större personlig fred. Givetvis så händer det nästan aldrig utan det börjar med att man. Människor som känner en stark inre drivkraft, en frihetstörst.

Och de människorna skaffar sig de verktyg som de behöver för att förverkliga den frihetsambitionen. Och om man befinner sig i ett common law system då kan det vara frestande att använda en sån man kan säga en legalistisk metod att använda juridiska verktyg men å andra sidan så har inte det det har inte varit en enormt framgångsrik strategi i praktiken Enstaka rättsfall har vunnits över åren, men de allra flesta har man förlorat, det är till exempel de allra flesta som försöker undvika federal inkomstskatt i USA baserat på en strikt tolkning av konstitution och så vidare, de brukar förlora sina rättsfall Men det som den här metoden ändå gör det är att den ruckar på människors mentala spärrar Människor som intuitivt känner att de borde ha mer frihet men som har en mental blockering på grund av den starka indoktrineringen vi har att vi måste lyda lagen i alla lägen och då är det väldigt användbart om man kan argumentera för att de i själva verket har lagen på sin sida och man ska inte underskatta betydelsen av sådana psykologiska strategier Men...

Jag väljer hellre andra strategier för att bryta ner folksparrare. Det finns en uppenbar svaghet med det här legalistiska common law-tänket. Individen är fortfarande bunden av en godtycklig yttre faktor. Common law är bättre än politikerlag. Det är lite grann som hela den här diskursen som finns kring den amerikanska konstitutionen.

Och så hemma där man säger, ja men om vi bara kunde följa konstitutionen strikt så skulle USA fortfarande vara ett frihetligt samhälle. Ja, det vore bra om man kunde gå tillbaka till en strikt tolkning av konstitutionen. Stryka alla lagar som bryter mot den. Men när det kommer till kritan så har konstitutionen exakt samma metafysiska status som lagarna. Det är en mänsklig pappersprodukt som på inget sätt är perfekt eller ofelbar.

Så det är på ett sätt väldigt ologiskt att man förkastar sentida lagar, men sen har man samtidigt en religiös tro på konstitutionen. Då har man tagit ett steg i riktning, men man ser fortfarande inte hela bilden. Sen är det en annan aspekt givetvis. Det finns många länder som inte har common law. Nästan inga av sovereignsrättningsrörelsens juridiska argument är applicerbara på ett land som Sverige.

Betyder det att den svenska staten är legitim? Och att svenskar till skillnad från amerikaner är skyldiga att betala skatt och följa regleringar och så vidare? Som sagt då, det vi ser här är att olika människors frihetslängtan tar sig olika uttryck. Och en observation som jag kan göra, ibland frågar folk så här, vad kommer det sig att ni har så många libertarianer i Sverige?

Vad kommer det sig att ni har så starkt höger i Sverige fast det är så litet land och Sverige är så vänster och så vidare? Men en tanke som jag har, men säkert inte ensam om, är att på vissa sätt är det en fördel att komma från ett samhälle med mindre av formaliserade frihetliga traditioner. Därför att det gör att man lättare når en helt oberoende mental position.

För att man från början måste förkasta hela systemet. Så amerikaner som drar åt ett libertarianskt håll, alltså som har som en libertariansk läggning sensibiliteter, de fastnar ofta i den här religiösa inställningen till konstitutionen. Om vi bara följde konstitutionen då skulle allting vara bra. Och som sagt, det är kanske bra för amerikaner, det är bra för amerikanerna att de har en konstitution. Det vore bättre om den följdes.

Men det finns en mycket djupare dimension som amerikaner ofta är blinda för. Så jag kan tänka mig bland annat det är ett sånt lumskt trick att bygga in en förment radikal frihetlighet i staten. Det är ungefär som att demokratin lurar människor att de har en form av självstyre. För att staten styr i folkets namn och så vidare. Det är bättre om man har diktatur, om man har öppen diktatur istället.

För då blir det lättare för människor att helt avvisa staten om den beter sig på ett orättfärdigt sätt. Istället för att man ska säga så här, jo, den nuvarande staten är dålig, men om vi bara kunde gå tillbaka till den sant demokratiska ordningen, då skulle staten vara bra. Då får man det här, allt det där halvhjärtade snacket. Och folk fastnar i det här paradigmet. Okej, det kanske är lite långrandigt här, men det var någonting alls.

Ja, intressant. Det här med Sovereign Citizen... Min personliga historia har mycket med det här att göra. Därför tycker jag att det här är intressant. Jag tog väldigt starka intryck av Sovereign Citizen-rörelsen och liknande idéer, ska jag säga. Framförallt andra nära relaterade idéer. Under ett antal formativa år. Jag tror man kan säga första halvan av 00-talet och sånt där, 1999 till 2005 och sånt där.

Då hade jag upptäckt libertarianismen i slutet av 90-talet, men jag insåg att jag hade varit libertarian hela tiden. Och så försökte jag utforska vad det betyder det här. Jag var inte riktigt nöjd med den filosofiska underbyggnaden som libertarianer använder sig av för att förklara varför man skulle vara libertarian. Den stora upptäckten som jag gjorde, det som var vändningen för mig, det var att det fanns också grupper av människor som inte var libertarier.

som inte var så fokuserade på de intellektuella bitarna att förklara och rättfärdiga friheten att argumentera för att man borde omskapa samhället i frihetlig riktning osv. utan det fanns personer också som fokuserade på att faktiskt skapa frihet de väntade inte på politiska processer att de skulle få tillstånd av någon annan att få frihet utan de skrev till verket och använde de möjligheter som redan fanns för att själva bygga frihet i sin egna liv Och en del av det, det första viktiga steget kan man säga, det är att bryta ner de här mentala spärrarna som gör att man hindrar sig själv från att skapa frihet.

Och där kanske sådana här filosofiska, juridiska argument och så vidare kan vara till nytta för det. Men enligt min mening så är poängen med dem, det är bara att ta individen till en punkt där han är redo att agera. När man kommit dit, då blir alla de här intellektuella strukturerna överflödiga. I bästa fall så är det en sorts byggställningar. som man sedan kan göra sig av med när man är klar med bygget.

Det som det egentligen handlar om är att skapa saker i sitt liv som ökar ens personliga frihet. Det vill säga som gör att man kan leva mer i linje med vad man själv vill snarare än enligt onaturliga regler skapade av andra människor. Och för utpräglade intellektuella personer så är det kanske inte så stimulerande och intressant. Det kanske rent av är avtändande för vissa för att det är så simplistiskt och ofilosofiskt.

Men rent konkret det som gör skillnad, det man faktiskt kan göra för att bygga frihet, det är ganska sådana här... Prosaiska saker som att göra sig fri från mentala föreställningar som begränsar den. Det är en viktig sådan sak. Bryta upp destruktiva relationer med människor som begränsar den. Istället för hjälpande att bli mer fri, sådant som man vill när man verkar med. Sluta lönarbeta. Istället försöka bli företagare i någon form.

Få mer kontroll över sitt arbete och sin ekonomi. Sprida ut sina tillgångar över olika länder. Så man kan spela ut olika juridikationer mot varandra för att få skydd. Man får försöka vara verksam i sektorer som har en mindre regleringsbörda och inte investera sig själv i att vara verksam i en superreglerad bransch och så vidare. Man kan tycka att det är lite osexigt de här sakerna. Man måste ju inte läsa tjocka luntor av Marx och Mises för att hålla på med det här.

Det man behöver är ett visst mått av oberoende och lite dådkraft. Vilket är någonting som intellektuella typer ofta totalt saknar. Men poängen är, och det som jag insåg för 15-20 år sedan, det var att det var otroligt spännande och utvecklande för mig att hitta de här idéerna. De här bitarna som handlade om juridiska argument och sånt där, jag bläddrade förbi dem ganska snabbt men jag sög i mig allt som hade att göra med det praktiska.

Därför att det är det konkreta beviset för att Sovereign Citizensrörelsen har rätt. Man kan brytelselas. Inte för att man kan göra ett legalistiskt argument om att jag har sökt upp avtalet, utan för att man kan. Vi har den praktiska möjligheten till exempel att välja hur mycket skatte du vill betala genom att sprida ut våra ekonomiska verksamheter mellan mellan länderna. Jag själv jag själv har i perioder en gång i tiden betalat jättemycket i Sverige och sedan tog jag ner min skattebörda nästan till till noll i praktiken till noll genom olika smarta internationella upplägg.

Nu har jag börjat betala mer skatt igen. Nu har flyttat till unga och nu är jag väldigt liksom. Allting är väldigt lagligt, legitimt. Jag håller inte på med något skatteförhållningskass, utan inga skatteplaneringar alls nästan. Jag bor i ett lågt skatteland, men jag har valt hur mycket skatte jag vill betala genom att flytta mig själv, genom att flytta mina företag och så vidare. Det innebär att individen är suverän.

Om man vill så är man suverän. Man kan använda sig av de här möjligheterna. Jag tyckte det här då, än idag. mer än 15 år senare så är det här vad jag sysslar med. Det här är den sortens frihetlighet. Man kanske inte ens ska kalla det för libertarianism men den här typen av handgripligt arbete för att bygga frihet istället för att bara prata om frihet det är grunden för att bubbla projektet. Det är den centrala idén som jag alltid har försökt förmedla genom det vi gör.

Och det är därför vi pratar ganska lite om libertariansk ideologi i våra olika kanaler och därför vi rekommenderar folk att lämna allt vad det är som vi gör. politik heter bakom sig. Sluta fantisera om att förändra världen. Sluta inbilda dig att ditt liv ska bli bättre för att samhället genomgår någon sorts förvandling. Ta istället ansvar för ditt eget liv och gör konkreta praktiska förändringar som gör att du blir friare här och nu.

Det är vägen till verklig frihet. Om vi någonsin ska åstadkomma någon större förändring i samhället då måste vi bygga på att vi först har byggt starka nätverk av människor som har skapat frihet för sig själva. Därför att om vi inte kan skapa frihet i vår egna liv. Varför skulle någon ens lyssna på oss när vi pratar om att skapa frihet i samhället i stort? Ja förlåt, jag bara babblar på här. Jag vet inte, ja, kör på bara. Tryck på knappen så kommer jag nästan aldrig sluta prata om det.

[Speaker 3]

Jag tycker inte att vår stoppknapp hörs på.

Martin

Ja, det är kul i alla fall. Det är jätteroligt tycker jag att BBC uppmärksammar det här. Det är bättre när de pratar om sådana här Boogaloo boys som inte riktigt förstår vad det är. De försöker alltid klumpa ihop det med en massa andra saker. Men om folk börjar googla på Sovereign Citizens och börjar läsa den här typen av dokument då kommer de hitta väldigt bra saker. Saker som jag personligen tycker är väldigt uppbyggliga.

[Speaker 3]

Men det kan ju också vara så här att i linje med det du säger så tror jag att det finns väldigt många människor som inte ens... reflektera på politik eller libertarianism och så vidare utan som efter sina utifrån sina personliga utgångspunkter bara gör så att de ordnar sin tillvaro på ett sådant sätt att de upplever att de kan göra någorlunda vad de vill och står fria.

Sen stämmer det kanske inte alltid men jag glömmer nog själv bort ofta att det finns rätt många som befinner sig bortanför politik. som gör på det här sättet. Och det är ju också alldeles utmärkt och jätteviktigt. Det är därför att de kommer att vara motståndsfickre i framtiden även om de inte är medvetna om det idag.

Om utrymmet börjar krympa. Men jag tror också det var du pekar på en sak som är jätteviktigt är att man inte är speciellt fri och man hela tiden letar. de teoretiska argumenten för att man ska få vara fri och i stort sett göra som man vill då är man på något sätt fortfarande, tror jag, bunder av en slags dåligt samvete att man måste liksom hitta ett manifest eller någonting som man kan peka på och folk frågar och säger att, ja men jag får göra så här utan att, det är väl kanske det som ska vara lite oroande att Jag upplever i viss mån att andelen människor som bara på ett ursprungligt sätt förutsätter att de har rätt att vara fria minskar.

Medan andelen människor som letar efter den teoretiska grundvalen för att de ska få känna som de känner, komma ut ur garderoben som frihetsstörstande. ökar. Så att det var ett väldigt bra brandtal det där att du hade om att man får göra så fast man kanske inte alltid vet har någon teori som bekräftar det hela. Man kan göra det på instinkt, det räcker väldigt långt tror jag.

Martin

Absolut, det är en jätteviktig poäng som du gör. Det är också något som är intressant som vi har sett under de här åren med bubblerprojektet. Normalt sett om man har en libertarian organisation som signalerar ut att vi är libertarianer och det är en datta man pratar om, om Rothbard och Hoppe och vad det är för någonting. Då drar man till sig en typ av personer som är en typ av teoretiska testuggare. Folk som gillar att sitta och prata om att staten är så ond och staten betrycker mig.

Sluta dumma stat gör med sakerna. Åh om bara staten inte fanns och ett fantastiskt liv kunde bastida. Vi har inte fokuserat så mycket på den typen av idéer, de här teoretiska aspekterna. Så vi har dragit till oss en helt annan typ av personer. I vårt nätverk finns det jättemånga människor som säger att jag har aldrig tänkt på mig själv som libertarian, aldrig varit intresserad av alla de här idéerna.

Jag är företagare, min familj är företagare, jag har alltid gjort som jag vill. Jag har upptäckt, jag vet att jag kan skapa saker för mig själv. Bara väldigt rediga idéer. oberoende, självständiga personer. Och det är kännetecknande för de som är liksom, för de som har det här naturligt. För de som, de som kanske får det med modersmjölken eller de som bara har en väldigt stark, alltså såhär genetisk förmodligen, prisposition för det. De tar aldrig den här omvägen via teorierna och idéerna.

De förstår det, de förstår idéerna. Och de förstår att det kan vara värdefullt i vissa sammanhang, men de har aldrig behövt det. Utan det är som att gå via de här... Så det är libertariansk teori som det är. Det är framförallt nödvändigt, tror jag, för att avprogrammera sig själv om man har blivit utsatt för en omfattande indoktrinering. Vilket nästan alla människor har blivit. Och det är därför de idéerna är så viktiga. Men hela tiden stöter vi på folk, framförallt i den bubbla sfären, så drar vi till oss folk som bara är, som är naturliga libertarianer, naturligt fria personer.

Och det är den mest användbara sortens personer. Och när jag säger användbar, då menar jag liksom att vårt projekt, det är att bygga de här nätverken. bygga ett nätverk av olika nätverk av fria människor. Inte för att omstörta samhället eller något sånt där. Vi struntar det, vi har lämnat det där bakom oss. Utan för att bygga våra egna strukturer utanför de etablerade ramverken i samhället. Och för att kunna göra det så måste vi framförallt ha dådkraftiga människor.

Folk som står på sina egna ben, gör som de vill, intresserar samarbete med likasinnade. Och det är ju, de bästa kandidaterna är ju inte de som har liksom, läst tusentals sidor av libertariansk teori. De bästa kandidaterna är de som är, ja, för det mesta folk som är ganska entreprenöriella, kanske driver företag och startar verksamheter och såna här saker. Ofta har de läst lite libertariansk teori, kanske läst 9 Rand, men de bästa personerna har sitt fokus, sin tyngdpunkt, någon annanstans.

Boris

Ja.

[Speaker 3]

Men sen är den här, den är ganska alarmisk, den här BBC-artikeln också. Att den är, Man liksom målar upp rörelsen av itt omfamma rörelsen av... förgrenade och disparata rörelser som befolkad av människor som är lite knäppa. Alltså sitter hemma och skriver jättelånga inlagor och hittar någon gammal fax och faxar in till rätten ungefär och viftar med hemgjorda körkort och sådana saker.

Det gör mig lite glad va? Därför att när de börjar köra den grejen, det här är knäppjökar, de vill spränga daghemma. De gör sina egna körkort. Då vet man att de är lite oroliga. Då är man tvungen att utmåla det här rörelsen som bestående av och befolkade av knäppskallar. Det är bra.