Martin

Det finns en annan aspekt av hela situationen som jag skulle vilja försöka prata lite om. Det är någonting som dyker upp ofta när man pratar nu i dagarna om BLM och de så kallade demonstrationerna och så vidare. Nämligen en idé om att de här rörelserna som vi ser är en sorts rörelse. En sorts religiös rörelse, en väckelse. En klok person skrev någonting häromdan som jag läste och sa att det är en väckelserörelse från helvetet.

Bokstavligt talat är det för att människor med synd och nöd knäböjer inför sina nya herrar. Tråkigt bara att deras nya gud är drivs av hat och att deras inbillade skuld är fast ätsade i deras hud. Gud hjälper oss. Öhm, det... Och det är liksom ett intressant perspektiv. Man hör från många olika håll. Jag såg häromdagen, jag nämnde det för dig igår, Borgs, att jag hade tittat in lite på vad Richard Spencer och gänget i den gamla alternativhögen håller på med nu.

Och då hörde jag en diskussion. Jag hoppade in på Mofa och då fick jag höra Richard Spencer och Edward Dutton och Keith Woods sitta och prata om BLM som religiös upplevelse. Och de verkar helt överens om att det är en sorts religion. Frågan är bara om det är en sorts kristendom eller om det är en antikristen religion. Och exakt vilka förtecken det är. Till och med Ivar Arpi såg jag på Svenska Dagbladet häromdagen som sa att det är en väckelserörelse.

Så det här är en idé att det är en religiös rörelse och en väckelse som pågår. Jag är lite skeptisk och jag har några tankar om det här. Men vad tror du Boris? Om den tolkningen av BLM-fenomenet?

Boris

Jag tycker den är ganska poänglös. Tolkningen bygger på något sätt på tankefiguren att är det religiösa så är det politik, rationell handling, bla Om människor beter sig irrationellt så är det religion inblandat. De tänker inte, de ber, de faller in i olika former av ritualer.

Och... Det blir så kok och resonemang, va? Det är för att om det är någonting som i så fall kännetecknas av rituellt handlande så är det ju den västerländska demokratin. Den har ju också sina ritualer. och bygger inte på förnuft och genomtänkt tänkande och så vidare.

Det här har ingenting med religion att göra och det har mycket mer, inte mycket mer, det har nog allt att göra med hur stora grupper av människor beter sig och hur stora grupper av människor beter sig och hur... Om vi tar det väldigt enkelt, för de vita i de här upploppen så är det väldigt ofta fråga om.

Rotlöshet, ånge som skapar rastlöshet, agressivitet som till slut stöds över i aggressivitet. Man har inga naturliga samband, ingenting att utgå från och värna om. Man har bara massa energi och man vet inte vad man ska göra av den. Och då händer det här skiten. Sen har vi den mycket stora grupp som är enkelt uttryckt dumma i huvudet.

De har också väldigt mycket energi men de vet inte hur de ska göra av den. Och då och då får vi den här typen av explosioner helt enkelt i samhället. Och från svarta USA så är ju mängder av dem rotlösa. uppfödda i familjer som inte existerar men ensammor som ofta har ekonomiska problem eller andra problem.

Alltså, vem i hela fridens dag tror att någonting sunt och friskt och vettigt kan födas ur sådana förhållanden? Mängder av rotlösa förvirrade medelklassmänniskor. Svarta människor som växer upp under miserabla förhållanden och som deras egen kultur har skapat märkväl.

Varför ska man blanda in religion i detta? Det blir liksom bara att dra ett täcke över frågan om masskultur, massdynamik, masspsykologi och för många korkade människor. Det är det vi borde prata om istället. Mer och mer sitter folk och pratar om likheterna mellan olika kulturarvsländer. BLM-handlingen och den här religiösa grejen. Enbart tramsigt. Och vad tror du de säger om upptäckts som man har nytta av?

Martin

Mm. Alltså det finns ju ett generellt mönster, jag tror att jag pratade om det en gång tidigare i radion, att det finns en tendens att försöka se allting ur ett sort religionsraster. Framförallt allting som är kraftfullt, som berör människor och allting som är lite svårt att definiera. Det måste vara en...

Nöleån. Mitt favoritexempel på det här har ingenting att göra med samtida politik eller sånt där, utan det är stenålders arkeologi. Och där är noterat att så fort man hittar någon artefakt, någon stencirkel eller någonting som man kan förklara, då säger man Aha! Det bevisar att stenåldersmänniskorna hade en religion. De gjorde inte saker enbart på grund av snäva nyttoresonemang, utan de hade också transcendentala ambitioner, vilket bevisas av den här stenstolen som inte kan ha något annat syfte.

Ett särskilt komiskt exempel tycker jag är idén att föremål som placeras i gravar med nödvändighet implicerar att man tror på ett liv efter döden. Det vill säga att den döde ska till en annan värld och dit ska man ta med sig de här föremålen som man lägger i graven. Jag är inte helt säker på om det finns seriösa arkeologer som verkligen tänker så, men jag har hört det resonemanget dussentals gånger.

Det är enkelt att invalidera för att vi samtida... Människor i väst till exempel. Vi lägger ju hela tiden saker i och på gravar. Till exempel så lägger vi blommor på gravar. Men det har ingenting att göra med att vi vill att den döden ska ha med sig blommor i nästa liv eller något sånt där. Det kanske kommer att sitta arkeologer om 10 000 år och säga Aha, det bevisar att de ansåg att blommor var gudomliga och att det var nödvändigt att ta med sig blommor i nästa reinkarnation för att blicka gudarna.

Ja. Allt är inte guld som glimmar och allt är inte religion som mystifierar. Men, det finns en annan grej som jag har tänkt på de senaste dagarna som jag skulle vilja försöka formulera. Jag tror att det har någonting att göra med religion ändå, men inte alls på det sätt som folk tror. Religioner är någonting som historiskt har varit civiliserande krafter.

Religioner har... försökt lägga band på människors juriska drifter. De har försökt disciplinera, sublimera och domesticera människor. Alltså, religionerna kanaliserar primal energi till transcendentala syften. Och det är någonting som jag tror att man kan säga det om alla religioner. Och de flesta religioner tror jag också är ganska explicita på ett eller annat sätt.

Men att någonting åt det hållet är en av de primära målsättningarna för det man håller på med. Men det vi ser nu är... Det är ju absolut ingenting som sublimerar primala drifter och kanaliserar dem till någonting högre, utan det är den exakt raka motsatsen. Alla hämningar bryts ner, alla civiliserade spelregler förkastas, människor återvänder på ett sätt till ett djurstadium och förlorar sig i världen.

en orgie av ofiltrerade känslor där man inte förmanar varandra att lägga band på sina drifter utan tvärtom så hetsar man varandra att släppa löst impulserna, inte minst av våldsamma impulser. Så man drar runt på stan och går in i en sorts kollektiv trans av sådana här primitiva affekter. Man skriker på dem som tillhör fel grupp ungefär som apor i djungeln tjuter när de stöter på en annan flock och vill skrämma bort dem från sitt territorium.

Man grimagerar, man hoppar och skriker, slår sig förbjuden. bröstet, kastar saker omkring sig. Alltihop är överhuvudtaget oerhört apaktigt. Säga vad man vill om alla dåliga religioner som finns. Ta till exempel islam. Jag personligen som alla vet som lyssnar på det här jag hatar islam. Jag anser att islam är en vedervärdig religion. Jag önskar att i framtiden ska islam utplånas från jordens yta.

Om det innebär att några miljoner muslimer måste stryka med det. Jag tycker det är lågt pris att betala för att bli av med islam. För allt ont jag har att säga om islam så skulle jag inte säga att det är ett tankesystem som reverserar civilisationsprocessen och tar människor tillbaka till apstadiet. För islam, i långa stycken står islam för världen som disciplin, underkastelse, strikta regler om vad man inte får göra osv.

Så jag tror inte att islam är det bästa sättet att bygga en civilisation, milt uttryckt. Islam är inte heller att upplösa civilisationsprocessen som sådan. Men det är det jag tror att vi ser på gatorna just nu med Black Lives Matter och så vidare. En annan tanke, om man vill prata med René Girard så kanske man kan tänka på det som sakralt respektive profant våld.

Det var en tanke som kom till mig igår, jag läste en citat från en essä av Peter Thiel. Peter Thiel, den... berömde Silicon Valley investeraren. Han är som bekant en lärjunge till René Girard. Bokstavligt talat för att han hade René Girard som lärare på Stanford. Och han sa, jag har inte citatet framför mig nu men fritt i minnet så sa han att när det förflutnas myter löses upp så förlorar vi möjligheten till det sakrala våldet som är äntligen.

ändamålsenligt och begränsat och istället så blir vi utlämnade till det obegränsade dessakraliserade våldet. Och det är det jag tycker vi ser här, alltså inte någon form av religion utan motsatsen, motsatsen till religion. Och i praktiken så är resultatet kaos och våld. Tanklöst, gränslöst och synnerligen profant våld.

Boris

Ja, jag kan bara instämma. Men då är det ju också, alltså jag antar att han menar sig sakralt i väldigt vid mening, inte bara tro på en Gud, utan allt som människor på något sätt värdar. Det är lite det jag är inne på, att när man upplöser det här, när människor blir komplett rotlösa, när de är uppmanade att leva själva, det är då man lever det bra livet, och bara ser framåt, det kommer att explodera, även om man är välbeställd hipster på Södermalm.

kan det mycket väl leda till idioti och våld. Vi har skapat en situation där vi har ingenting, det är inte bara att det handlar om religion, utan även människor som inte tror på Gud, någon form av Gud, håller i en civilisation vissa saker heliga, om inte annat sina nära och kära, eller har självbevarelsedrift, håller sig själva nära och kära och ser till att skaffa sig ett gott liv.

Men... Det gäller inte längre, utan precis som du säger, vi otroligt stora grupper rör sig tillbaka till ett sällsynt primitivt stadium, bortanför alla former av föreställningar och målning.

Martin

Jag ska säga att jag är verkligen ingen expert på Rene Girard. Så som jag uppfattar det här citatet och hur det handlar om så resonerade Girard mycket kring syndaboxmekanismen. Att människor tycks ha ett väldigt primalt behov av att utse en syndabock. På vikten att man kan skylla diverse saker som händer och sen vill man liksom ritualistiskt då och då vill man avliva sin syndabock.

Historiskt har det ofta varit en ledare, en hövding eller en kung eller sånt där som har fått bära ansvaret för hur sakerna gått fel och sen har man rituellt offrat ledaren och så vidare. Och kiragstank är väl att man genom historien har liksom sublimerat den här driften och i den högsta, mest raffinerade fasen som har kommit till kristendomen, där man har offret av Kristus som det sakraliserade, begränsade våldet, som gör att vi inte längre behöver hålla på att döda varandra för att vi har skapat en en sorts världsomspännande ritual där vi kanaliserar den här den här syndabox-energin.

Någonting till hållet tror jag är tanken. Men problemet är ju då att när man avvecklar det, när man inte längre har den myten, den mekanismen, då får man istället det som var ursprunget till den här syndabox-mekanismen. Det vill säga, sentiment och primal aggressivitet, den släpps istället lös för den kan inte kanaliseras längre på något rituellt sätt. Utan den blir bara liksom slumpmässigt kaotiskt våld.

Som nästan är på en lägre nivå än vad en chimpansk flock ägnar sig åt. För en chimpansk flock har åtminstone ett koherent flockbeteende. De har en flock som de faktiskt har ett naturligt samband med. De har gemensamma intressen att försvara ett territorium för att i sin tur försvara sina gener och så vidare. Men BLM-aporna har inte ens den rationaliseringen för sitt beteende. Utan det är bara den här nästan slumpmässiga, privala kaosdriften.

Boris

Det är väl klart lite grann det vi pratade om förut också tror jag. Just det här med att luften håller på att gå ut och sen kanske det blåser upp några gånger till. Men det är en fråga om synnerligen enkla drifter och överskottsenergi som pyser ut. Och när det är ute så drar man sig tillbaka helt enkelt och pustar ut. Det finns ingen mål, mening. Vara sig framåt eller bakåt syfte.

Och där undviker alla ledarkommentatorer, kultursidiskribenter att diskutera. De komplicerar det för mycket. Det är en fråga om barbarisering helt enkelt. En fördjurning av människor, inget annat.

Martin

Exakt. För det övrigt apropå de andliga dimensionerna av det som händer just nu. En annan sak som jag tänkt på nu i dagarna det är ett samtal som du och jag hade Boris för bara några veckor sedan. Jag minns faktiskt inte om det var en del av en radiobubblasändning eller om det var något samtal som vi hade mellan sändningarna. Men vi pratade om förintelsen och Hupa central. förintelsen, att det är holokost, juditrotningar och så vidare.

Hur central den mytologin är för västerländingars patologiska mentalitet. Och jag argumenterar som vanligt för att det är vår tids centrala religion. Det kanske jag får revidera lite grann med tanke på vad jag sagt i den här sändningen. Men det är min vanliga tes i det här fall. Och du sa då att, nej men det är inte så, förintelsen är inte det mest centrala längre.

Det mest centrala är den drivande impulsen. Det är en som en nevros som finns kring kolonialismen. Det är där den primära sprängkraften finns. En ångest över ett kolonialt förflutet och ett behov av att återskapa och bearbeta det traumat. Och jag sa, okej jag kan väl fundera på det men jag tror inte det ligger så mycket i det du säger. Jag tror att du felbedömer. Och här får jag ta ett steg tillbaka och konstatera att just nu framstår det som om dina kommentarer vid det tillfället var oerhört korrekta och profetiska.

Boris

Hade du inte höra?