Martin

Rasmus Paludan Stram Kurs utsätts för mordförsök vid koranbränning i park i Århus. Polis avstyr situationen genom att skjuta den knivbeväpnade 52-åriga angriparen i benet. Även stenkastning utförd av maskerad gruppering förekommande vid tillställningen. Rasmus Paludan, Danmarks mest intressanta och modiga politiker.

Grundare av partiet Stramkurs. Ett av världshistoriens bästa partinämn. Mycket uppmärksammad i Danmark, alltför lite uppmärksammad i Sverige kan jag tycka. Han har varit i hetluften igen. Han var ute häromdagen för att bränna Koranen. Med andra ord, ett helt vanligt torrmöte, en helt vanlig dag i Rasmus Paludans liv. Stråls ut i en park i Århus och bränner en koran. Då kom det upp en hotfull muslim, en 52-årig muslimsk man.

Och det här är också någonting som är väldigt regelmässigt för Rasmus Paladan att det är väldigt mycket arga muslimer som kommer och stör när han ska bränna koranen. Och Paladan sa att stå inte där och skrik och håll på utan om du vill prata med mig så går det bra, vi kan ha en dialog. Och för att inleda dialogen så kastade Rasmus Paladan ut ett tänkbart samtalsämne. Han frågade om... om den här muslimen kände till att profeten Mohammed var pedofil.

Då braste för den 52-åriga muslimska mannen. Då åkte kniven fram. Han kastades över Rasmus Poredan för att knivhugga honom. Och då ingrev polisen. De sköt honom i benet och muslimen befinner sig nu på vår sjukhus där de plåstrar om hans ben. Rasmus Poredan klarade sig oskad. Rasmus Paledan, han är, som vi pratade om tidigare, han är enligt min mening en av de politiska hjältar som vi har i vår del av världen.

Vi har ju inte så många liksom. Så i Sverige har vi Joakim Lamotte som är en folkhjälte och Danmark har Rasmus Paledan. Och man kan verkligen antyda att vi hade flera av dem. Samtidigt som jag också kan fråga mig om vi ens förtjänar. De få hjältar vi har. Definitivt är det min åsikt i alla fall att de allra flesta svenskar och de allra flesta danskar de förtjänar inte en lamott eller en paladon.

Men det ligger också i sådana hjältars natur. Att de tar stora risker, de sätter ibland sina liv på spel för att kämpa för människor som inte visar dem någon som helst tacksamhet utan mest bara spottar på dem. Det är en del av det som gör dem till hjältar. De inte låter sig demoraliseras och sånt utan kämpar vidare. Men de borde få långt mer tacksamhet.