Martin

Indiens andra försök att landa sond på månen misslyckas precis innan den ska ta mark. Kontakt med Chandrayaan 2 förloras när ett fel uppstår 2,1 kilometer från månytan. Okänt vad som hänt med farkosten. Det har varit dramatik på månen de senaste dagarna. Eller rättare sagt, strax ovanför månen i omloppsbana.

Och på väg därifrån, ner mot Indiens sydpol. Indien har ett ganska ambitiöst rymdprogram. Vi har pratat lite grann om det i Bröderbubbla, om inte annat i förbefarten. Det är en sån här klassisk sentens som jag gillar. Det var indiska politiker som sa för 10, 15, 20 år sedan att sluta skicka bistånd till Indien.

Sluta behandla oss som ett u-land. Vi har ett eget rymdprogram. Vi behöver inte sida pengar längre, utan låt oss tillsammans bygga molnraketer. Det här programmet är ju en stor källa till nationell stolthet i ett allt mer nationalistiskt Indien. Hindu-nationalisterna som styr Indien och hela tiden försöker piska upp mer.

nationalistisk yra använder givetvis även rymdprogrammet för det här syftet. Det är ett ambitiöst och påkostat program. Det som hände häromdagen var att Indien skulle bli den fjärde nationen någonsin att landa på månen. Det vill säga att göra en mjuk landning på månen, en kontrollerad landning på månen. Det har hänt tidigare att man har kraschlandat saker och ting på månen, inklusive avsiktligt.

Det är även Indien själv som kan återkomma till det. Så nationalism är en sån här sak som driver programmet. Givetvis finns det också teknologiska och industriella syften och även syften som har att göra med humankapital. Det är ett sätt också att locka intelligenta personer, ingenjörer och så vidare att stanna i landet för att de får möjlighet att jobba i det indiska rymdprogrammet.

Det kanske mest ambitiösa projektet inom det indiska ryddprogrammet. Chandra är ett ord som kanske man känner igen. Man har hört Chandra, det ingår indiska namn, indiska ord och så vidare. Det är ett sanskritt ord som betyder måne helt enkelt. I jana är det ett ord som betyder farkost. Chandra jan betyder månfarkost.

Första Chandra jan, raketen sköts upp två tåg. 2008, över tio år sedan. Det var ett framgångsrikt projekt där man framförallt den stora triumfen, pricken över it en gång, det var att man hittade vatten på molnen. Man hittade stora mängder vatten som man inte kände till sedan tidigare. Så nu när man genomför Chandrajan 2, den andra fasen, så finns det också ganska mycket fokus på vatten.

Man skulle ha gjort det här projektet ursprungligen i samarbete med Ryssland. Det var Ryssarna som skulle bygga... själva lantningsmodulen, den lilla molnbilen som ska landa och åka runt. Men ryssarna kunde inte leverera den här molnlandaren i tid. Så istället så tog indierna saken i egna händer och byggde den själva. Jag vet inte om det har något att göra med problemen som de haft nu.

Men som jag förstod det så var det själva lådan som rullade runt på ytan. Nu när jag säger det så blir jag osäker så jag ska ha det osvuret. Man har haft lite tekniska problem tidigare. Man skulle ha skjutit upp den 14 juli men blev fördröjda av tekniska problem och sköt upp den 22 juli. Syftet med Chandrayaan 2 är dels att fortsätta jaga efter vatten på månen.

Vilket är väldigt intressant av olika typer av praktiska skäl. Inte minst om man ska bygga månbaser och så vidare så är det väldigt värdefullt att ta tillgång till vatten. En annan viktig sak är att man håller på med kartografi. Man kartlägger månens struktur, topografi, mineralsammansättning som man mäter från satelliter genom att kolla ljusreflektion och så vidare.

På det sättet kan man räkna ut vilka ämnen som månen är sammansatt av. Baserat på det här bygger man 3D-modeller och man har avancerade sensorer som radar till exempel för att bygga mer exakta månkartor. Man gör också olika typer av observationer från avbrottsbanan. Man kan också använda månen och solen.

Då mäter man strålning som kommer från solen till månen. Det är också en viktig del av månutvecklingen. forskandet att hantera solens interaktion med månen. Och för att göra allt det här så har man en satellit som är i omlossbana runt månen och kommer att fortsätta vara i omlossbana i sju års tid. Så varför pratar jag om allt det här? Jo, det är för att den här landningen har fått mycket uppmärksamhet att de misslyckades med landningen.

Men stora delar av projektet har gått väldigt bra och har lyckats. De viktigaste delarna av projektet kan man eventuellt säga. Det här med själva landningen... Det är det som får mest uppmärksamhet och det kan man säga är en prestigeaspekt av projektet. Men de har lyckats ganska bra med många aspekter. Landningen skulle ske på månens sydpol.

Det är lite knepigt att landa på polerna jämfört med ekvatorn där man tidigare ofta har landat. Men det är väldigt viktigt att utforska månens poler. Därför att på Nordpolen... genom sydpolen så finns det vissa unika geologiska faktorer kan man säga.

Nämligen kratrar som befinner sig i permanent skugga. Och det beror helt enkelt på att solljuset kommer rakt från sidan. På alla andra ställen på månen så har det solen som lyser ner åtminstone någon del av måndagen i kratrarna. Men om det har en krater som ligger precis på polen så kommer solljuset från sidan att lysa ner. Längst ner i kratern kommer solen aldrig lysa vilket innebär bland annat då återigen så handlar det om vatten.

Där nere kan det finnas vatten som blir permanent fryst istället för att frångas och spridas. Det här har att göra med vissa av de här problemen som finns med landar på månen. Att det inte finns en atmosfär, att temperaturerna slår om väldigt mycket. Det är någonting som också spelar roll för den här stackars molnlandaren.

Den har nu landat, eller man vet, den har landat eller kraschlandat. De har sagt nu senast, jag tror det var igår de sa, att vi vet nu var den finns. Vi har kunnat lokalisera den med kameror, teleskopkameror från satellit i områdesbanan. Den kan se nu den här landaren, men den har ännu inte lyckats kommunicera med den. De skickar en massa olika signaler och hoppas få ett svar med en slags.

så har ni inte fått igång den. Men det här är problemet varför att man nu har man knappt två veckor på sig att få igång när den landar, få igång någon kommunikation och hämta hem dator och så vidare. Därför att sen blir det natt på månen. Måndygnet är ungefär ungefär 28 jordiska dagar långt.

Vilket alltså har att göra med att det är så lång tid det tar för månen att röra sig ett varv kring jorden. Så det är dag i 14 dagar och natt i 14 dagar. Just nu är det dag där landaren har landat. Det innebär att det är ungefär 100 grader varmt på själva månytan.

Men när det blir natt så sjunker temperaturen till minus 173 grader. Det innebär att all teknisk utrustning i månlandaren kommer sluta fungera. Man har knappt 14 dagar att jobba med. Och sen så kommer den här vara sönderfri den här farkosten. Och sen så ska man göra Chandrajan 3. Eventuellt så testar man ett samarbete med Japan den gången.

Och en av de saker man ska syssla med då är att testa olika strategier för att överleva på natten. På månatten där det är riktigt kallt. Men det ska man inte ens försöka. Den här gången. Ja. Som ni hör så är jag lyssnare och tycker det är väldigt intressant. Och jag måste säga att mitt hjärta bultar lite grann för Indien och deras ambitiösa projekt här att landa på månen och hitta vatten och så vidare.

Men jag vet inte vad du säger Niklas, kanske är min entusiasm mal placé här. För det här är ändå sådana här stora statliga projekt. Skattepengar stulna av det indiska folket. Används av statliga byråkrater för nationalistiska skrytprojekt. Det är ju någonting som billibertarier normalt inte tycker är så bra. Men vad säger du?

Kanske rymdesforskningen kan tänkas vara ett sånt här område där världens stater har gjort en del nytta. De har gjort en del ambitiösa rymdprogram och åstadkommit en del uppmärksammade saker uppenbarligen. Om inte staten gjorde det, vem skulle annars bygga raketer och skicka upp sonder till månen?

Nicholas

Man får väl tillstå att de faktiskt har gjort någonting vilket man inte kan säga om. om alla statliga program. Hade rymdprogrammen varit som vissa andra statliga projekt då hade månfarkosterna varit nära att gräva sig ner till jordens mitt. Det hade varit så vi penetrerat manteln på vår planet.

Det var att staten försöker skicka saker uppåt så åker de neråt istället. Det får man ge dem att de faktiskt har åkt uppåt från planeten. Det är imponerande för någonting staten kan hitta på. Men det finns också mångsidig kritik av det här. Det är dyrt. Det finns en kritik från vänsterhållet, vilket är att man hade kunnat lägga de här pengarna på människor här på jorden istället.

Tänk på alla stackars, stackars fattiga människor, inte minst i Indien, som man hade kunnat ge en massa gratis mat och olika saker. En annan hade väl kunnat invända mot sig. satsen. Tänk så mycket pengar vi slösar bort på människor som aldrig gör någonting med sina liv. Tänk hur mycket fantastiskt vi hade kunnat göra utan det. Jag kommer att tänka på ett citat som Stefan Molyneux bjöd på på Twitter här för något halvår sedan.

Ska se här om vi läser en del av det. Socialism destroys progress. En viss ishwaino advanced civilisationens ever visitedas från de stars vid Ritchford stars. Patrik ett berg in. under the greedy poor. Fint, fint poetiskt uttryck. Vad det här belyser är ju det ju rätt och slätt kalkylerings problemet. Det är det grundläggande problemet med alla former av tvångsfinansierad verksamhet.

Det finns ingen utelitometer som kan mäta hur mycket lycka som produceras av den ena eller andra handlingen. Du kan aldrig veta när du tvångsfinansierar. vilket som är, inom situationstecken, bättre än det andra. Det enda sättet du kan avgöra värdet på någonting det är genom marknadsmekanismer och se vilket pris marknaden sätter på det och hur mycket av den här verksamheten som då genomförs.

Om priserna sjunker och det finns efterfrågan, då kan man räkna med att det genomförs fler projekt. Definitivt så tror jag att vi hade sett en hel del verksamhet i rymden om det funnits mer. resurser i den privata marknaden, om vi tänker oss att skattetrycket var avsevärt lägre. Dels om det inte fanns den här typen av orimligt subventionerade konkurrensen.

David Friedman har pratat om månlandningen tidigare och gjort den ganska intressanta poängen att den första månlandningen var världshistoriens mest eftertraktade konkurrensen. Det är fullkomligt absurd att tro att molnlandningen inte hade kunnat genomföras av privat sektor.

Sen fanns det en hel del prestige i det. Kenny var ute och sa någonting om att man ska landa på molnen innan årtiondet var slut. Då var man tvungen att plöja ner löjliga mängder resurser i projektet. Jag skulle gissa på att man tog en hel del risker också. På rent tur så kom alla astronauterna hem oskadda. Men jag gissar att om man gräver lite i alla de där papprena så hittar man en del riskkalkyler över att de hade lika gärna kunnat brinna upp i atmosfären eller kraschat på ytan eller någonting.

Det bara råkar vara så att de överlevde. Den privata sektorn hade kanske tagit lite längre tid på sig. De hade väl kanske inte kunnat göra en molnlandning 1969, men för all del 1979, garanterat 1989, och då hade de gjort det för en tiondel av pågående. Och med mycket mycket lägre risk inblandad. Och vi hade antagligen fått se fler typer av projekt på månen och i rymden efter det också.

Och nu kanske någon invänder att vad är det, ska man göra något jäkla PR-gip av det hela? Ska det vara Coca-Cola och McDonalds? Så var det inte. till månen. Men vad är månlandningar idag om inte PR-jippon? Indien säger väl uttryckligen att det är för deras nationella stolthet delvis då som man gör det här. Den första månlandningen handlade ju om amerikansk prestige för att visa sig bättre än Sovjetunionen under kalla kriget.

När Sovjet skickade upp Gagarin i rymden så var det för att de ville visa sig bättre än amerikanen under kalla kriget. Alla sådana här rymdprogram är delvis för att visa sig bättre. skrytprojekt och jag tycker inte att det vore mer orimligt att privatsektorn får ändra sig ägna sig åt skrytprojekt i marknadsföring syfte. Så jag tror att vi hade kunnat se en hel del fina grejer om det fått skötas privat.

Men med det sagt så är det också möjligt att vissa projekt hade inte funnits. Vi vi pratar ju. Vi gillar ju prata om att saker vi ogillar, sociologi och genusforskning och annat trams. Det handlar. hade den privata sektorn antagligen inte varit så intresserad av att betala för om de inte hade varit tvungna att göra det via skattsedeln.

Men det där gäller ju faktiskt inte bara saker vi ogillar. Det gäller också saker även inom forskningsvärlden som vi kanske tycker om och är lite extra spännande. Det är mycket möjligt att det hade funnits mindre finansiering till olika rymdfrogram. Då menar jag inte bara att... Man får ju beakta att det hade varit billigare också, men även justerat för det så kanske det hade blivit mindre coola grejer i rymden om alltihop hade fått skötas privat.

Men anledningen till det är att pengarna hade spenderats någon annanstans och anledningen till att de spenderats någon annanstans är för att de som har pengarna värdesätter andra saker mer. Vilket gör att rent definitionsmässigt så hade ju pengarna spenderats bättre. än de hade gjort på mer rymdprojekt.

Det är så att säga, det är lite obskyrt och esoteriskt, men det är egentligen den socialistiska, ekonomiska teorins stora Achilleshäl. Det är därför de aldrig pratar om den, den har funnits i kanske hundra år. Jag tror var från Mises såg det ut som. som kom på den först faktiskt. Den nedmonterar alla typer av idéer om statlig organisering av saker, åtminstone om de är tvångsfinansierade.

Det går inte att beräkna nytta på olika projekt. Det är omöjligt. Länge trodde socialister att det här är något vi löser över tid. Det är ett trivialt problem. Vi kommer till det senare, men det har visat sig under årtionden att det är ett helt olösligt problem. Du kan inte lösa kalkyleringsproblemet utan att ha fria marknader. Det gäller även för utbyggnader.

Martin

Ett spännande alternativ tidslinje, där konkurrensen om att först sätta en raket eller en landare på månen. Det är inte USA och Sovjet som ska sätta, blir det en astronaut eller en kosmonaut som kommer förut. Det är Coca-Cola Company och Pepsi som tävlar om vem som först kan sätta en burk läsk på månen.

Nicholas

Tänk dig Martin, tänk dig kexchoklad, mönstrad flagga.

Martin

Kexchoklad över trummor. Svenska rymdprogrammet vinner helt otippet. Varken Cola eller Pepsi, utan det är Kexchoklad och IKEA som landar på månen. När man tänker på det på det sättet så framstår det som betydligt mer godartat faktiskt. En annan observation är att under den epok då rymdindustrin och rymdteknologi var 100% dominerat av stater.

statliga finansiärer och det var helt och hållet statligt reglerade sfärer. Så gick utvecklingen väldigt långsamt. Det har gjorts väldigt få innovationer i raketteknologi. Som jag har förstått det så använder man i princip samma raketer som man hade på 60-talet än idag. Man har inte byggt större och bättre och snabbare raketer.

Samma sak med de amerikanska rymdfärjorna som utvecklades väldigt lite. Sen det uppstod, åtminstone lite av en privat marknad eller privata utförare, så är det som att den tekniska utvecklingen har tagit stormsteg. Alltså varje år så händer det mer i den tekniken än vad det gjort per årtionde, eller flera årtionden tidigare.

Och nu har vi till exempel SpaceX, Elon Musk, företag som visserligen då får det mesta av sina pengar åt att jobba åt staten, alltså skjuta upp saker åt staten. Men deras utvecklingsagenda är ju så vida mer ambitiös än vad Nasas. Någonsin har varit. Och de har ju väldigt spännande idéer om att bygga, till exempel SpaceX vill ju bygga internetinfrastruktur.

Skjuta upp hundratals små satelliter i omloppsbanan som ett nytt internet kan man säga. En ny infrastruktur för internet som ersätter de här stora kablarna, backbone-kablar, som går nere på jorden. Det är litegrann två illustrationer i ett kan man säga. Det finns ett annat exempel som nämns ofta på att det var ändå världens stater, framförallt amerikanska stater som byggde internet och det har vi mycket nytta av idag på många olika sätt.

Men i Elon Musks projekt. Jag har glömt varumärket på hans rymd internetprogram. Där kan man se ett exempel på hur det hade kunnat se ut istället. Att dels mycket mer intressant rymd teknik, men också att internet skulle kunna struktureras på ett annat sätt.

Jag tror att du gör många bra poäng Niklas. föredömlig framställning av den libertarianska principiella och ekonomiska bakgrunden. Jag tror bara att man måste ha lite fantasi för att föreställa sig en alternativ tidslinje där rymdutforskningen hade skett på andra premisser och för andra syften. Vi skojar lite om Coca-Cola och Pepsi och sånt där men än mer närliggande uppenbar sak är rymdturism.

Rymdturism har redan förekommit och använts för att finansiera rymdfart. Men gissningsvis skulle det vara mycket mer fokus på... på turism och diverse lyxupplevelser i rymden. Som jag föreslog för Boris här någon gång under ställningen att man skulle bygga Las Vegas i rymden. med kasinon, hotell och konstiga dekadenta upplevelser i nollgravitation. Det hade nog kunnat driva en hel del tekniska utvecklingar.

Nicholas

För att sätta lite perspektiv på det hela också, hur mycket resurser som går åt till alla konstiga statliga projekt, hur mycket värde som äts upp av välfärdsstaten. Det är väl snart lika lång tid. den första månlandningen som det var från den första månlandningen till den första flygplansturen.

Det var den typen av teknologisk utveckling man kunde ha i en värld innan välfärdsstaten hade totalt fördärvat allting. Idag ser vi idel stagnation. Vi har en hel del teknologisk utveckling när det kommer till processorkapacitet och branschutbyggnad. bandbredd och så där. Men i övrigt så lämnar utvecklingen en hel del att önska och lek bara med tanken på att ett fritt kapitalistiskt system hade kunnat få göra vad det gör bäst med rymdteknologi ofjättrat av regleringar och hudlösa skattebörder.

Jag spekulerar här tidigare om att det kanske hade varit färre rymdprogram och det kanske det hade åtminstone. Jag har varit med om det för en helt tag, men förr eller senare så hade vi antagligen nått välståndstimor där folk måste göra av med pengarna på någonting. Då ville de göra av med pengarna på coola saker. Att få saker är så coolt som rymden. Ja,

Martin

så sant som det är sagt.