Martin

Notre Dame brinner omfattande eldsvåda i ikoniska katedralen kan vara relaterad till pågående renoveringsarbete. Nu brinner det inte längre men det är den länkrubrik som vi har på Bubbla om den här händelsen. Jag kände att det är på sin plats att vi pratar lite om den. Visst är det här en händelse som har fått så mycket uppmärksamhet att det mesta kanske redan är sagt.

Men det vore nästan tjänstefel att hoppa över en sån sak. Notre Dame, den ikoniska och mycket välkända kyrkan i Paris brann i måndags förra veckan. den 15 april, första dagen på påskveckan. Det är en kyrkobyggnad med ositt vanligt mycket historia. En sak som jag har hört sägas flera gånger nu i veckan är att det är Europas främsta turistmål, det allra mest besökta turistmålet i Europa.

Jag undrar om det verkligen är sant. Är det verkligen fler som besöker Notre Dame än som besöker Eiffeltornet eller Louren eller Colosseum? i Rom eller Buckingham Palace och British Museum. Jag vet inte, det är i alla fall ett av Europas främsta turistmål. Och naturligtvis en viktig symbol för Frankrike.

Och eventuellt i förlängningen för hela Europa. Det är i alla fall så som alla pratar om det nu i efterbranden. Jag har personligen inte den sortens stark relation till Notre Dame. Men det kan mycket väl ha att göra med min generella avversion mot Frankrike. och eventuellt min brist på bildning. Hur som helst, branden i Notre Dame har orsakat väldigt starka reaktioner.

Och jag tänkte att vi skulle försöka reflektera lite över vissa av de här reaktionerna. En sak som jag har tänkt lite på är att det verkar ibland som att reaktionerna blir starkare när en känd byggnad förstörs än när stora mängder människor dör. Jag tänkte på det tidigare idag till exempel för att idag har vi läst fruktansvärda nyheter från Sri Lanka. Tack för mig! mer än 200 människor har dött i ett antal koordinerade bombdåd med kyrkor, kristna människor som måltavlor.

Och visstligen så är det mycket uppmärksamhet idag kring den här händelsen, men så vilket jag kan se så verkar det vara ändå mycket mindre uppmärksamhet än när Notre Dame stod i brand i början av den här veckan. Jag kan fundera över varför det är så. På ett sätt så kanske det är logiskt och begripligt därför att en ikonisk kyrkor som stått i 800 år och så vidare representerar kanske helt enkelt ett större värde än 50 personer eller 100 personer som dör i en terrorattack eller 500 personer om det är bruna personer i ett konstigt land på andra sidan jorden.

Jag tror ju själv definitivt att den här typen av monument har en stor betydelse men jag tror inte att särskilt många skulle resonera på det sättet åtminstone inte explicit. Snarare att det är acceptabelt. Att låta känslorna flöda kring en byggnad, medan det av olika skäl blir mer komplicerat när det handlar om människor. Så till exempel tror jag att det hjälper att franska staten slog fast väldigt tidigt att det här är en olyckshändelse.

Det är absolut inget terrorattentat, det är en ren olyckshändelse. Det visste man liksom några minuter efter att det inträffat så visste man det. Man har ju den här jobbiga aspekten av att man riskerar att underblåsa islamofobi om man beklagar det som är intressant. Ja, hur som helst. En annan intressant sak som jag tänkt på som... Det var Sofia som påpekade det här för mig häromdagen.

Jag tänkte fråga dig, Ludvig, vad du tror. Det är väldigt många kommentatorer, nästan alla skulle jag vilja säga, men det är väldigt många kommentatorer som direkt när den här branden bröt ut kom fram till att branden symboliserade den västerländska civilisationens undergång. Notre Dame är den ultimata symbolen för Europa. och nu brinner den och det betyder att Europa går under.

Jag vet inte varför folk är så snabba till den här slutsatsen. Jag misstänker att det är någonting som liksom... som ligger strax under ytan hela tiden, men... är det inte egentligen ganska godtyckligt? Alltså nog för att Notre Dame är en ikonisk byggnad, men... innan branden häromdagen... hur många skulle spontant lyfta fram den som... som en av de främsta och mest omistliga symbolerna för vår civilisation? Men ändå så kommer den här associationen direkt.

Ludvig

Det är ju spännande att det inte heller är enbart den reaktionära högern som redan tror att den europeiska civilisationen förändras. Det här har kommit från alla möjliga håll.

Helt vanliga lätthöger och normig personer som verkar på något sätt kanalisera den här dödskulten som ligger under ytan i Europa och har gjort det de senaste åren. Det pratas hela tiden om Greta Thunberg och liknande dödskultmänniskor som lever ut någon slags idé om att världen är inne på sin sista värld.

Det verkar ju vara någonting som verkligen har samlats in och just den här branden verkar ha utlöst någonting. Och tydligen så har ju Notre Dame en mycket större symbolisk potential än vi kanske trodde.

Martin

Ja, det är intressant det du säger. Det är inte bara de vanliga typiska människorna som säger att världen går under. Du säger ju att dödsskulten är bra uttryck tycker jag. Med Greta Thunberg och company som pratar om det här varje dag och säger att... att ni ska inte bara vara lite oroliga, ni ska ha full panik. Och de säger att det är för sent och det är kört och de har liksom otroligt uppskruvad retoriken så att det...

Jag gissar att det där bidrar till att det ligger mycket under ytan som kan triggas av en sån här händelse på ett ja men, men, delvis kanske inte så kanske inte så rationellt och proportionellt sätt om jag får säga så. Vissa har påpekat att Notre Dame, det konstiga egentligen är att kyrkan finns kvar. Den överlevs många olika historiska epoker och skiften. och krig och revolutioner och så vidare. Och jag kan känna en sorts variant av den känslan, att det är som att Notre Dame och alla liknande monument från en svunnen tid har levt på lånad tid väldigt länge.

Och det konstiga är nästan att fransmännen inte redan har rivit hela klubbet. Så på något sätt är det, jag vågar knappt säga det, men det är nästan på något sätt perverst passande att kyrkan brinner. Därför att Frankrike har inte bevarat något annat av värde från sin historia. De har förstört allting annat. Så varför skulle de bevara Notre Dame? Och det här är en fråga som aktualiseras nu på ett ganska dystert sätt kan jag känna.

För att nu pratar man om restaureringen som naturligtvis kommer att komma. Man måste göra någonting med kyrkan. Man måste städa upp, reparera den, bygga något annat istället på de delar av kyrkan som har brunnit ner. Det är ju redan en pågående diskussion. Redan innan branden var släckt så började man prata om det här. Och det känns ju som upplagt för en sån här modernistisk monstrositet som man ympar in i hålet som Branden lämpade.

Och jag undrar, finns det ens någon realistisk möjlighet att det blir en faktisk rekonstruktion snarare än ett gigantiskt långfinger till den historiska katedralen? Finns det ens den tekniska kompetens som skulle krävas för en autentisk rekonstruktion? Vilken sorts inflytning? Utan det kommer finansiärerna och alla de här miljardärerna som nu skjuter till fantasiblopp.

Jag kan inte tänka mig att de bara kommer luta sig tillbaka och acceptera att vad som helst händer i de här byggprojekten. Utan de kommer sitta och tycka till. Och nu i dagarna så har vi fått se massor av olika förslag. Och det är lite en klisché att det är svårt att skilja seriösa uttalanden från parodier nu för tiden.

Men i det här fallet är det verkligen så. Det är väldigt lätt att förväxla parodier. parodier med seriösa förslag. Till exempel så finns det flera etablerade arkitekter som har pratat om att göra stora tillbyggnader i glas och stål. Och det har också växt förslag på att bygga in en minaret i Notre Dame. Och jag har försökt kolla upp där, jag är ganska säker på att minst ett av minaretförslagen kom från en respekterad arkitektbyrå. Inte från en parodierande högersajt eller något sånt där. Vad tror du Ludvig? Vilken blir den värsta skändningen? Blir det branden eller återuppbyggnaden?

Ludvig

Det kan påverka tidsperspektiv. För det första är det det som talar mest emot att det kommer att kunna bli en vacker rekonstruktion när det är franska staten som äger byggnaden. Så även om de här miljardärerna som skjuter in pengar till det här kommer att tycka till och tycker att det börjar byggas upp något vackert på den här platsen. är det ju faktiskt franska staten som till slut kommer att godkänna det.

Och det talar väl emot att det kommer att bli vackert. Även om man egentligen idag har, eller kanske egentligen, en bättre möjlighet än någonsin att göra en rekonstruktion av det. Kanske inte på en rent teknisk basis, men så som det faktiskt ser ut. Man har ju extremt bra koll på varenda liten detalj i byggnaden. skulle kunna bygga upp den precis så som den var. Men som sagt, att det är den franska staten som kommer godkänna det så det talar väl emot.

Men det är väl på den korta sikten. Men om man ser det på lite längre sikt så kanske man också skulle kunna se det som att om den byggs upp på ett groteskt och fult sätt så skulle det också innebära en möjlighet att kanske om 20, 30, 40, 50 år kunna riva det här fula och bygga upp det på vackert på nytt. För jag tror att det här på något sätt är en arketypisk händelse.

Det är de reaktioner som kommit fram från människor som har reagerat på det. Och kanske kan det ses som en vändpunkt då att den här branden sker. Den kommer vara en mellanperiod nu där den rekonstrueras på ett groteskt och fult sätt. Men det i sig kommer inte ha någon tyngd i sig överhuvudtaget och kommer vara lätt att riva och bygga upp något vackert på nytt efteråt.

Martin

Ja, det var en ganska optimistisk perspektiv. Jag kände att vi borde prata lite också om politiska konflikter. konsekvenser, se om vi kan göra några förutsägelser. Man frågar sig ju hur kommer en sådan här händelse exploateras politiskt. Macron har naturligtvis, som konstigt annars, men han har varit ute väldigt tidigt klart och hållit tal och sagt att Notre Dame är en del av oss som nu går sönder och den ska byggas upp igen.

Jag tror också han har sagt att den ska bli vackrare, ännu bättre än den var tidigare. Men på ett mer politiskt, samhällsligt plan i Frankrike kommer... Kommer fransmännen att samlas kring det här och bli mer enade? Och det är ju alltid det man pratar lite grann om initialt i sån här sammanhang. Eller kommer de känna sig stukade? Kommer de hamna i en negativ emotionell spiral för att Notre Dame, deras viktiga antenn, uppåt till de godomliga, har gått sönder?

Jag har själv en liten spaning relaterad till vad jag har sagt tidigare om Frankrike de senaste månaderna. Vi har haft det här upproret som Notre Dame. så kallat Gula västarna har ägnat sig åt. Och jag har ju sagt från början, jag tror att Gula västarna blir en liten blipp på radarn som försvinner som inte får några större konsekvenser utan den primära politiska konsekvensen kommer bli att Macron stärker sitt grepp om Frankrike.

För att i slutändan så kommer folk tycka att det är väldigt stökigt och organiserat och otryggt det här med Gula västarna. Och de vill ha lugn och ro och ordning och den de vänder sig till kommer att vara Emmanuel Macron. Så jag undrar om inte den här notterna... framhändelsen faktiskt skulle kunna bli startpunkten för Macron 2.0 där han kopplar ett ännu starkare grepp kring Frankrike. Vad tror du Ludvig?

Ludvig

Jag är väl benägen att hålla med dig egentligen. Det är ett nästan för perfekt ögonblick för honom att utnyttja det här. Och det verkar ju faktiskt som att i Frankrike har det levt en national sorg. De märker nästan vara benägnade. Följer jag John till den som leder dem, det är ju såklart Macron. Vi har ju pratat tidigare, jag tror det är både i radion här och på BBSen, om Emmanuel Macron som kommer att återinföra den franska monarkin på något sätt. I alla fall som en stark man kunna leda Frankrike under de kommande åren. Det här kanske är, som du säger, en slags startpunkt för ett ännu starkare grepp.

Martin

Det är intressant att det finns divergerande uppfattningar i vår krets om Macron. Det finns den här pro-Macron-falangen, den Macron-optimistiska falangen som tror att han kan vara en sorts stark man. Han kan bli Västeuropas Putin och kanske göra nytta på det sättet. Men ja, jag får se. Det är i alla fall inte särskilt aptitlig. Även om det kanske är nödvändigt att det kan komma något gott ur det. Jag blir lite bekymrad över, var en sån som Macron, hur han ska exploatera den här händelsen.