Martin

Sofia Nerbrand, skamlöst av Viktor Orban att föredra fler ungerska barn framför invandring. Farligt och osmakligt tankegods för tankarna till Nazi-Tyskland och rättfärdigande av att undanröja andra folk. Ja, det här är en kort, kärnfull opinionsartikel från Sydsvenskan skriven av den liberala debattören Sofia Nedbrand.

Den är nästan så kort och fantastisk att jag vill läsa hela artikeln innantill. Jag ska inte göra det. Men Sofia Nedbrand säger att nu går skam på torra land, inleder hon artikeln. Det här förslaget som vi precis har pratat om. Säger jag att förutom att det är stötande att staten letar sig in i livmoden är tankefiguren att det behövs just fler ungerska barn farlig.

Uttrycket blodt omt båden, blod och jord har välgrundat en bäst smak efter nazitysklands förödelse av Europa. Frasens innebörd är att göra folket, blodet till en grundsten för en nation och att rättfärdiga undanröjande av andra folk. Märk väl kära lyssnare att Sofie Nebrand inte på något sätt förklarar kopplingen mellan det som har hänt i Ungern, alltså skatte-sänkningarna.

för flerbarnsmödrar. Blod åt båden, blod och jord och nazi-Tyskland och undanröjandet av andra folk. Det är en total non-sequitör kan man säga. Hon hoppar från det ena till det andra. Jag själv hajade till när jag läste det här. Hur gör hon övergången mellan de här? Hur leder hon in det från ungen till nazi-Tyskland? Men hon gör det inte. Hon börjar plötsligt prata om nazi-Tyskland.

Vi kanske kan återkomma lite till det. Det greppet, den tankefiguren som hon använder för att använda ett nerbranskt språk. Hon är uppenbarligen otroligt upprörd och indignerad över den här idén att, som hon uttrycker, det ungerska folket ska bli större med hjälp av vita ungerska tedlingar, inte invandrare. Att detta tankegods nu lyfts och närs i ungen är rakt av osmakligt.

Viktor Orban borde i sanning skämmas. Men Orban visade ingen skam överhuvudtaget när han på söndagen lanserade och så vidare. Det här är intressant för att till att börja med lite annan märkning. Staten letar sig in i livmoden. Det där kan man säga. Det är lite grann som den, det ska representera den här mer libertarianska kritiken som Viggov.