Martin

Du tomar att du egentligen inte behöver så mycket presentation. Våra lyssnare känner nog väl till dig. Men kan du ändå säga någonting. Du har en väldigt lång bakgrund inom journalistik opinionsbildning. Du har jobbat på Svenska Dagbladet som Som redaktör, ledarskribent, skrivit ledare och kolumner på Svenskan, Östgötakorren, jobbat också på DN, Sveriges Radio till och med. Ja, faktiskt,

Boris

jag var radiojournalist för 35 år sedan. Så gjorde jag värnplikten på Värnpliktsnytt som ju är då, jag har resan inte gått journalisthögskolan och det kanske var bra det också.

Martin

Ja, men du har också militär bakgrund. Ja. Och du har jobbat som informationsofficer i en FN-bataillon i Libanon hellre.

Boris

Ja, jag var två år stationerad i Libanon som då stapsredaktör eller information officer som också då den titeln lyder. Det var 84-86 under invaldetskriget. Sen har jag varit på Försvarsstaben som prästschef för Örebroförhavaren. Det numera hette Högkvarteret alltså. När det fanns en ordentligt militär i Sverige.

Martin

Och så har du jobbat inom politiken som pressansvarig under regeringen Bildt.

Boris

Ja, jag var hos Per Westerberg som då var näringsminister i Bildt-regeringen 1991-1994. Därifrån transporterade jag mig till en kampanj som hette Jag till Europa där jag jobbade med medier och kampanjplanering under folkomröstningen om EU-medlemskap. Då i november 1994. Sen var jag på Svenska Dabrätts.

Sen har jag slutat på svenskan då, det var ju 15 år sedan jag slutade där. Och nu vill jag faktiskt kalla mig för företagare. Jag är i första hand företagare. Jag jobbar med mitt företag och ett antal andra företag. Suttit i styrelsen för några företag. Faktiskt varit vd för ett börsnoterat bolag som är nog det minsta som finns på börsen. På Aktietorget som heter Accelerator Nordic. Som var ett holding bolag för medicintekniska.

Dottervård av som vi delade ut i aktieägarna och satt på börsen som nu lever sina egna liv. Främst inom bild och återgivning. Det slutade jag i december i fjol för en månad sen, för det var inom plan. Så jag kallar mig själv för första hand som företagare och andra hand som opinionsbildande medborgare.

Martin

Jag tänkte komma till det, för förutom mediavärlden, den militära politiken, så har du också en gedigen karriär i näringslivet. Du har verkligen varit på många olika roller.

Boris

Jag vill inte kalla det för en gedigen karriär i näringslivet, den har just börjat.

Martin

Det finns i alla fall... Västerbättredom. Men det finns i alla fall någon sorts röd tråd att du har jobbat med kommunikation, informationsfrågor, mediefrågor väldigt länge. Så du har varit med på många olika positioner och sett hur det har utvecklats över årtionden.

Boris

Så kan man nog uttrycka det. Det som är intressant tycker jag är det i det sammanhanget. Det är två saker. Allting kommer tillbaka. förr eller senare. Alltså i argumentation. Till exempel då vi invandrar debatten som jag skulle kalla den idag så är vi ungefär där vi var på 60 talet i Sverige. Fast när det gäller vilka idéer som finns och vilka idéer som har kommit tillbaka. Det ena är den och det andra är det mesta går i pendel rörelser i Sverige från utomordentligt en extrem position som alla intar till den.

Nästa utom ordentligt extrema position som alla intar. Jag är tillräckligt gammal för att veta. Nu såg jag det aldrig själv tyvärr, men tillräckligt gammalt för att veta att man hade live show på civils marknad, alltså samla på scen som man kunde betala för att titta på då i tält. Om man lite kommer smyga. Där var det här. Det här var på 70 talet.

Och nu så för några år sedan så var det ju faktiskt en person som dömdes då för barnpornografi brott för han hade tecknade figurer som påminner om barn som eventuellt kunde tänkas ha sex med varandra. Och det utbröt en väldigt stor moralpanik kring den här manga samlaren som då dömdes till tillfängelse för det har jag för mig. Men varje fall fick straffrätt sig påföljd så att vi har gått från den ena extremen till den andra Nej, Sverige anses vara ett land lagom, vilket är struntprat. Det är ett ganska extremistiskt land.

Thomas

Och då ska man komma ihåg att ungefär samtidigt som det här med Kiwiks marknad och liveshowerna som jag tyvärr missade Det var inget att se Så fanns det ju författare som i novellform förespråkade pedofili och incest och det tryckte

Boris

sig ganska ordentligt upp lager Ja det fanns ju en serie böcker som man fortfarande kan stöta på i dåliga antikvariat som heter Kärlek Ja det är det 1, 2, 3, 4, med upp till 10. Ja, upp till 10 precis som då var den typen av noveller. Men även då alltså. Utredningen om sexualbrottsutredningen 76 ansåg bland annat då att pedofilibrott skulle avkriminaliseras.

Och även incesto skulle avkriminaliseras och den så kallade lovlighetsåldern skänkas. Obekvämt vad man tycker om det. Det jag tycker som mest intressant det är ju då hur Det som är betraktat som huvudfåra i diskussionen är utomordentligt extrema positioner. Själv tror jag att vi är i en sådan position och i en sådan diskussion idag till exempel när det gäller migration och migrationsfrågor. Och att om 10-20 år kommer man att vara utomordentligt förundrad över att så många kunde tycka på det här sättet som uppenbarligen var så märkligt.

Martin

Vilken härlig tangent vi tog av på sådär direkt i radion. Det var ovanligt snabbt faktiskt. Jag är lite nyfiken på saker som jag tänkte fråga dig Thomas. Av personligt intresse egentligen. I din roll som opinionsbildare. Du har ju testat ganska många olika kanaler. Och nu vet jag att du skriver ganska mycket på Facebook. Du skriver statusuppdateringar om allt möjligt. Som får ganska mycket uppmärksamhet. De får väldigt många delningar och likes och sådana där saker. Folk undrar vad jag håller på med. Ja men jag vet att du har skrivit på Facebook. Att du håller på med lite experiment. Du håller på och testar och experimenterar med den här formen.

Boris

Ja, det är inte så här vansitt medvetet. Det började med att jag var på Facebook för att följa vad som hände generellt sett. Men sen så insåg jag då att man kan göra två saker. Det ena är att man kan bygga en. plattform som opinionsbildare i ett medium som både medger snabbhet och interaktivitet utan att ha den här bloggens tröga karaktär Den saknar i och för sig bloggens beständighet och arkiveringsmöjlighet Men det kan man göra på andra sätt Och sen så behöver man inte heller ha det här Twitterets väldigt korta nästan eskalerande i förolämpningar den karaktären.

Det var det ena som man kunde skapa en position där man kunde faktiskt interaktivt och ganska avancerat diskutera saker och ting. Det andra om man då dessutom håller efter sina kommentatorer så att de inte får förolämpa varandra och dumma sig och sånt där och inte göra saker off topic. Folk försöker göra det andra som jag insåg det var ju också att man kanske Jag är hajekian i den betydelsen att jag tror att flera hjärnor tänker bättre än en.

Och att personlig brillans och intelligens ändå kan övertrumpas av de många gemensamma intelligenser. Jag är inte från några myrsamhällen och så, kollektiv intelligens på det sättet. Du lättar dig lite kollektivistiskt. Det är mer så här, egoisternas förbund om man ska kalla det för. Med maxstyrn snarare. Då kan man faktiskt utnyttja den kompetens och brillans. Beredvidlighet att bistå med tankar som människor har genom att faktiskt slänga ut en fråga eller slänga ut en också då som jag har jobbat med information och underrättelse.

Vi får underrättelser. Så där och då har jag testat några gånger och med jag tycker relativt stor framgång alltså inte så här att det är fantastiska saker men framför allt som en slags sanity check tänker jag rätt. För det har man ju upptäckt eller har jag upptäckt ett antal år framför allt efter året i näringslivet att. Att man behöver en sanity check. Jag är själv en sanity check för flera av mina kunder och jag.

Man själv behöver en slags också en bättre second opinion. Man får bra omdöme genom att ha haft dåligt omdöme. Det är bäst att ha det dåliga omdöme tillsammans med andra så att någon kan rätta en och säga att det där är dåligt om innan man satsar exekverade i enlighet med sitt dåliga omdöme. Så har jag tänkt kring Facebook. Lång utläggning, men ganska. Det är saker som folk har mest för att skicka saker på vad de äter eller katter i lådor och sånt där.

Martin

Ja men jag tycker att det är intressant och jag ska ställa en följdfråga också. Jag har sett ibland att några av dina statsuppdateringar har skrivit att vänligen dela inte den här uppdateringen. Nej det har jag aldrig skrivit. Jag tror att ibland du kanske har tagit... Jag vill inte ha några kommentarer har jag sagt. Jag tänker på en annan tillfälle. Man ser också att vissa statsuppdateringar dyker upp dagen efter som en ledartikel, som en kolumn i svenskan. Ja. Så du har då möjlighet att publicera samma text egentligen på Facebook och i svenskan.

Boris

Säg det inte till Tove Livdal. Vi får hoppas att hon inte lyssnar. Hon följer mig. Det finns någon sorts gråsunda. Samma tanke kan återkomma. Just därför att den har testats i ett öppet forum. Så kan den återkomma mer i ett stationärt forum. Som till exempel en kolumn. Med en bättre grundad. Så det är så. Däremot har jag aldrig sagt dela in din tid. den här statusen därför att det går ju att helt enkelt förhindra det genom att bara skicka till vänner och sånt där.

Däremot har jag uttryckligen sagt några gånger till exempel att jag vill inte ha kommentarer på det här. Det här är alltså, det var en sak som jag tror jag skrev efter just Charlebdo-attentatet som var mer som en slags sorgutbrott och så här, jag vill inte ha diskussion om det här. Det här är min, sen var det några som ändå uppenbarligen inte läste och kommenterade, de åkte ut då. Därför att också... Om man då inte läser texterna som man ska kommentera, varför ska man då kommentera?

Martin

Men händer det någon gång att du sitter och funderar, ja men den här texten som jag har skrivit eller ska skriva, ska jag skicka den till svenskan eller ska jag posta den på Facebook?

Boris

Nej, däremot händer det ofta att jag säger, ska jag verkligen skicka det här på Facebook? Folk kommer ju inte... Det här, nej, jag ska låta bli. Det tror jag många gör i och för sig. Eller jag hoppas att många gör det att det här är lite övermaga. Nej, så här kan man. Det finns ju en del turkiska talesätt och ordspråk som jag säger att den här kan man nog inte skicka ändå.

Martin

Nu när de här nya medierna finns, och de här nya kanalerna, möjligheten att positionera sig, hur påverkar det mer traditionell opinionsbildning, som ju du också känner väl, alltså ledarsidornas arbete, kanske tankesmedjor, vilken effekt får det att de här nya kanalerna finns?

Boris

Dels så tror jag att samtalet demokratiseras. Det vill säga att den kanske med att säga egaliseras kan det väl heta så. Den blir mer jämställd. Det finns en kolumnist som heter, eller förlåt, det finns en bloggare som heter Brickski som skickade ut någonting som är nyligen också vidarebefordrade som var en diskussion om hur Mycket mer som välkomnade politikerna till medborgarsamtalet i och med de här integrationspolitiska utspel från allianserna.

Nu kunde då alliansens företrädare eliten börja diskutera på det villkor och på det sätt som medborgarna opinionsbildarna, bloggarna, lokala ska man säga, opinionsbildare som jag och grästoppar av den karaktären länge hade diskuterats. Så. Det här märkte jag också i FRA-debatten. När Sten Thalifors som var försvarsminister och de här ledande politikerna försökte säga saker, bortförklara en del av det som de hade sagt.

Och på en halv dag så hade 30 bloggare, då var ju bloggarna lite större då, så hade 30 bloggare skrivit om det här. Varav 3-4 stycken, till exempel den här Uppsala-bloggaren Mark Klamberg tror jag han heter. Alltså, det var en del bloggare som skrev om det här. fullständigt kunde pulverisera de här argumenten och där man som själv som skribent kunde jämföra. Där ser man väldigt tydligt att de elitavsändare eller de klassiska beslutsfattande avsändarna i opinionsbildning om de inte förstår det här och kan använda sig av det på rätt sätt så kommer de att bli väldigt snabbt aktierseglade.

Och det blir de! Det ser man också tycker jag. Och det är rätt mycket också av till exempel hur politiker idag använder Facebook och andra sociala medier som engångskommunikation som pressmeddelanden och skickar ut. Det märks också väldigt tydligt i deras flöden. De kan ha 10 000 15 000 följare och det är typ 3 4 personer som kommenterar kanske 20 30 som trycker på en lag.

Därför att de använder det på ett felaktigt sätt. De har köpt en Ferrari och så kör de den i treans växel eller tvåans växel på stan ungefär och kan liksom inte använda sig av hela apparaten. Jag påstått att jag gör det heller, men jag kan försöka åtminstone köra på lite högre växt.

Martin

Du refererade tidigare till att du var hajekian Kunskapsmässigt Och sen så vill jag särskilt tacka dig för Hittills den första referensen i Radio Bubblas historia till Max Sterner Du är uppenbarligen en väldigt beläst och kunnig person Och har obskura politiska ideologier Ja, hajek är väl inte en obskyr politisk ideologi? Hur skulle du beskriva dig själv ideologiskt? Ja,

Boris

jag bävade för den här frågan eftersom. Hade du ställt den för 30-40 år sedan hade det varit mycket enklare. Hade du ställt den för 20 år sedan hade det varit ännu enklare. Jag är mer intresserad av... För 30-40 år sedan hade jag sagt att jag var kommunist. För det var jag ju. Men jag är väl mer intresserad av frågorna idag än svaren kan man nästan säga. Jag var klarare på svaren förut.

Nu tycker jag att frågorna är intressantare. Jag är väl en klassisk liberal med mycket starka konservativa korrektiv. Tack för mig. Som jag applicerar efter omdöme och eget skön.

Martin

Men är inte det typiskt för den klassiska liberalismen att det finns just starka konservativa kollektiv?

Boris

Ja, och det är ju ingen slump. Det som den klassiska liberalismen springer ur är ju delvis också en god uppfattning om individen i relation till gemenskaper och kollektiv och samhälle. Men kanske lite fånig, ska man säga. Hemmavävd. Siltunnel filosofisk position grundad i mänsklig biologi i natur skulle vara den att vi är både individuella varelser och sociala varelser.

Vi är ursprungligen sociala varelser, men vår stora hjärna har gjort också att vi har en stark uppfattning av en jag uppfattning av individualitet. Det är så att säga både vår styrka och tragedi. Vi kan inte vara ensamma och vi vill samtidigt inte vara anslutna till kollektivet till till varje pris. Och där har ju den klassiska liberalismen en ganska bra svar som handlar om de frivilliga gemenskaperna, associationerna.

Problemet är bara att de frivilliga gemenskaperna och associationerna, en hel del av de gemenskaperna som är väldigt formativa för vår människoblivande uppväxt, föds vi in i. Går vi in i utan att ens ha någonsin valt dem. Vi väljer inte våra gener, vi väljer inte vår familj. Vi väljer sällan det land som vi kan födas i och den kultur vi... som växer upp i formar oss.

Vi kan välja bort den däremot. Det är inte heller så enkelt. Så i den så att säga kan man kalla för. balansgången eller snarare trade-offen mellan att vara individ och att ändå vara en social varelse så tycker jag att de klassiska liberalerna hade ändå ganska bra svar. Eller åtminstone så var de mera som Thomas Sowell som är en av mina favoriter i den här delen och han är väldigt svårplacerad också.

Finns de som anser att han är libertarian finns de som anser att han är konservativ. Thomas Sowell pratar ju väldigt mycket om trade-offs alltså försakelser skulle man kunna säga på svenska tycker jag. Bra. Det är du inte. Det är inte ens ett val av balans att du måste avväga. Ibland måste du faktiskt säga ja till vissa saker och därmed veta att du automatiskt säger nej till andra. Så att du gör ett drag i en trädgård för en ännu så du väljer bort för att kunna välja den.

Den försakelserna, den trädgården är kanske vår eviga. Öde och skickelse som individer. Å ena sidan behålla vår individualitet, vår jag, det som är vår rätt. De mänskliga fri- och rättigheterna som är individuella. Och samtidigt då att kunna ingå i gemenskaper i grupper.