Martin

Håkan Anderberg på Länsstyrelsen i Blekinge svarar på kritiken mot att landbrukaren Per Brunberg nekats flytta spridda stenar. Förklarar att de finns inte till för att Per ska bedriva jordbruk och att han förstår Per men vi har gjort det som vi finns där för att göra. Ett förataland för djur och natur.

Och det här är alltså en uppföljning på en artikel som vi hade bara i......ja, den låg uppe på första sidan under föresändningen i förrgår. Och jag vill läsa även den rubriken för att ge lite kontext till vad det här handlar om. Lantbrukaren Per Brunberg utanför Rondeby överklagar avsklag på dispans att flytta stenmur och stenhög där mark- och miljödomstolen gått på länsstyrelsens linje att flyttarna inte innebär tillräcklig ökad lönsamhet.

förklarar sig se det som sin förbaskade skyldighet att ta ärendet vidare till mark och miljö över domstolen. Ja, en helt otroligt surrealistisk nyhet. Ibland är nyheterna från Sverige så smärtsamma att det nästan känns svårt att skoja om det, men det här är ändå liksom... Det är tragiskt för Per Brunberg, men det är ändå så att man måste faktiskt garva lite åt det.

Per Brunberg, bonden som inte får flytta på stenar. på sin egen tomt, vilket han vill göra för att effektivisera jordbruket. Jag kom osöker att tänka på Willem Mobergs utvandrarsvit. Tidigt i första boken introducerades ett sorts tema där bönderna sliter ut sina kroppar för att rensa bort sten från åkrarna.

Och det är liksom sten och sten och sten, år ut och år in, årtionde ut och in, tills de har bokstavlåt av sig och deras kroppar har gått sönder. Av att de bär sten och sten och sten, det finns oändligt mycket sten i åkrarna, eller det som ska bli åkrar i Småland. Men för att åkrarna kan anlägga effektiva odlingar som går att ploga så måste de bära en otrolig massa sten. Och Karl Oskar och de andra är så oändligt trötta på den här stenen va.

Det är ett tema som introducerats tidigt och återkommer. Som gjorde intryck på mig. Så det är kanske inte så konstigt att jag kommer tänka på det. När jag läser om Per Brunbergs kamp. Han har två ställen på sin tomt. Ett ställe där är något som liknar en gammal stenvall som stränger med stenar. Och på andra ställen är det bara utsprida stenar. Så det ser inte ut som en mur utan det bara ligger stenar på ett ställe.

Här har alltså myndigheterna sagt bak ut. För att bli med är en ordentlig person. Han har sökt tillstånd för att få myndigheten att flytta på stenarna. Men här säger de att här gäller biotopskydd. För att stenmurar, det var mer än vad jag visste, men stenmurar är en biotop. Jag vet inte om det är någon särskild sorts kackilacka eller någonting som bor särskilt i stenmurar.

Men hur som helst är det så att den välkända stenmursbiotopen måste skyddas mot klofingriga homosapiens i framfart. Och hela artikeln är bizarr och intressant. Jag tänkte försöka läsa ett citat från Per Brundberg här. Det är inte att han hatar stenmurar, han gillar stenrör i alla fall, och han vill gärna att olika arter ska kunna frådas.

Han vill bara flytta, han vill inte ta bort röset, säger han. För det är ju bra att ha, det är bra för den biologiska mångfalden. Du kan förstå att den är politiskt korrekt, den här killen här. En riktig hjälte. Jag vill bara flytta stenar och lägga dem i mitt röse, säger han. En fel prat-. Här har vi det. Vi kämpar mot import och billiga priser. Sen får vi signaler från samhället att vi ska finnas kvar, vara effektiva och konkurrenskraftiga.

Men om man säger att man vill ha ett fungerande svenskt landsbruk, då måste man kunna göra de här enkla åtgärderna. Det är oerhört små åtgärder som inte har någon negativ inverkan i praktiken. Men, naturligtvis är det så att Per Brundbergs motparter på Länsstyrelsen, de finns inte till. för att hjälpa honom att bedriva jordbruk.

De finns till för att föra talan för stenar som ligger på hans åker och på andra ställen. Det finns en fantastisk pratminnes i den andra artikeln, den som vi har en länk till idag. Håkan Anderberg, som vi redan har uttryckt vår beundran för på lässtyrelsen i Blekinge, han säger så här Vi finns inte till för att Per ska bedriva jordbruk. Det är inte därför vi har miljöbalken.

Jag förstår Per, men vi har gjort det som vi finns där för att göra. Att föra talan för djur och natur. Och i natur inkluderas dels stenmurar, även stenrösen, samt... Även i det här fallet stenar som ligger lite allmänt utspridda på en åker. Vilken tur att vi har stenviskaren Håkan Anderberg som kan före deras talan.

Boris

Ja, det är ju tacknämligt alltså. Han kommer ju snart röker till SLF antagligen eller något. Något av deras underorgan. Men det här är ju bara så absurt alltså. Han säger ju, men dessutom, att det här är det problematiska. Att du och jag antar att han kan prata med stenar. Men det faktiska problemet är ju att han inte har pratat med den här bonden senare.

För som han säger, han har ju inte en susning om vad den förra handläggarens grundval för bestutet egentligen är. Han säger också att oftast hinner vi inte åka ut och titta. Och det ställer ju allt är det blicksbelysning. Vi har alltså människor som brukar jorden. Står i nära kontakt med den, de får dockiv. De är ju lite mentalt begränsade så de pratar ju inte med stenarna och paddarna.

Det är väl de i fatet. Men de vet väl ganska väl för övrigt vad som är bäst för dem och deras marker. Och sen har vi folk som sitter och beslutar sådär 32 mil bort. Och som Håkan Andersberg paddviskar här och säger att nej vi hinner ju inte alltid åka ut och kolla och sådär men lagen är en bedömningsfråga. Så här sitter liksom trötta byråkrater och fattar beslut och någonting som de inte har en susning om.

De bara tror att det kan vara så eller för att lagen är en bedömningsfråga. Och sen säger han här, det här vedervärdegatter, Ja, man kan ju alltid överklaga. Det är ju jätteviktigt. Att landets bönder inte har rest igen är ju obegripligt de få som finns kvar. Mm.

Martin

Det är en sådan tanke som slår mig. En annan sån här parallell som jag gör i huvudet till historiska bonduppror. Vi har haft ett eller två sådana i Sverige där allmogen har ställt sig upp och sagt nu är det nog. I det här fallet, jag tänker, det är ofattbart för mig egentligen att det finns folk som Per Brunberg som fortsätter att kämpa och försöka skapa någonting i Sverige. Jag förstår, dels kan jag förstå att man är bunden till jorden på en specifik plats.

Och från ett perspektiv så är det såklart ädelt och heroiskt. Men, jag kan inte hjälpa till att tänka så här också, det finns också en gräns där en alltför enkelspårig gelte kan bli en nyttig idiot.

Boris

Ja, alltså det här är jätteviktigt. Därför att det skapar intrycket av att... Om du vandrar genom hela jaktapparaten och alla Håkan, alltså Håkan Anderberg är ju inte ensamma. Apparaten är fyllda av människor som tror att de kan prata med paddar och stenar och uttrycka deras vilja gentemot oss människor. Det där är farligt alltså. Man bör snarare gå tillbaka till de gamla bondeupproren som liksom vägar acceptera överhet och deras rättsordning och säga att Näne, nu kommer vi in och bränner ner era borgar.