Martin

Jag är förvånad över att vi längst upp i världen av delningen inte har en länk om Donald Trump och Emmanuel Macron. Månadens bromance.

Boris

Jo men det är ju... Martin vi är ju ett familjeprogram, alltså du har ju sett filmerna. Ja. När Trump tar liksom Macron i handen och släpar iväg honom, man vet inte ens vet vad de ska göra. Oerhört obehagligt. Ja. Jag är lite pryd alltså, men när jag håller på att fingra på honom och liksom...

Martin

Det där är en aspekt av deras möte naturligtvis som har uppmärksammats mycket av medierna. Det var oerhört fysiskt. Väldigt många liksom, väldigt mycket kindpussar, hålla handen, släpa varandra fram och tillbaka. Min absoluta favoritögonblick där är när de står tillsammans i något rum, kanske i ovala rummet och de ska ta en massa bilder.

Och Trump lutar sig fram mot Macron och liksom... vifta lite med fingret på makrons kavajslag. Och det man uppfattar som att han borstar bort lite mjäll. Och sen säger han till Macron, du måste se perfekt ut. Ja. Helt lisande. Och de höll på med det här hela stadsbesöket, om man skulle tro medierna. Det var i alla fall det de hade klippt ihop i sin lilla grej där.

Boris

Men jag tror att det är en så uppklipp faktiskt det är kronologiskt korrekt. Och då ska man betrakta det här som en förförelseakt. Man ser i början hur man kan vara lite skrämd alltså inför den stora amerikanens uppenbara fysiska liksom tränger in i hans rum. Han mjuknar allt efter Shamos och i DNs kronologiska videoklipp där slutet, när de går ut från presskonferensen och lille Macron lägger armen om honom och smeker Trump på skulderbladet.

Martin

Det är svårt för Macron att ge igen på Trump på det här sättet eftersom han är så liten jämfört med Trump. Han är kort och han är också väldigt smal, liksom. Så han har ju inte alls den här... Den här... Den här pondusen. Den här närvarande rummet. För han är helt enkelt närvarande på väldigt liten volym jämfört med... Jämfört med Trump. Jag tycker ändå att han gjorde det ganska bra ifrån sig. Trump gjorde ju uppenbara försök att dominera Macron fysiskt.

Jag tycker inte att Macron såg helt bortkommen ut på det sättet. Dessutom så tog han det ganska bra, tycker jag, för i hans tal sen som han höll till kongressen så refererar han på ett ganska kul sätt till allt det här kladdandet i samband med att han pratar om om att USA och Frankrike alltid haft en oerhört nära vänskap.

Så gjorde han en lite, tycker jag, en smakfull syftning tillbaks på den här mediereporteringen om Kladdernätet. Och så sa han att, kanske påminner det er om någonting, något i den här stilen. Så det var ganska... Det var ganska kul faktiskt. När han gjorde bra ifrån så tycker jag i sitt tal också som han höll. Jag lyssnade på alltihopa för jag var nyfiken på hur Macron skulle låta när han pratade engelska och lägger ut texten för amerikanska lagstiftare.

Boris

Vad gladde det speciellt är? Frågar man nyfiken.

Martin

Ja, gladde mig och gladde mig... Talet var väl inte sådär fantastiskt innehållsrikt. Han pratade väldigt mycket om farorna med nationalism. Det förvånade mig lite grann. Återkom till det som är tema i talet, att vi måste slå vakt mot nationalism och istället satsa på en internationell samarbete och en multilateral ordning. Och han pratade redan om frihandel, värdet av frihandel i sådana saker.

Det var lite på tvären kanske med Trump. Det var ett retoriskt ganska skickligt tal. Jag kom verkligen in i en rytm. Han använde upprepning av en viss fras genom sista halvan av talet. Till slut så var det så här, det var så hypnotiskt att jag bara satt och väntade på nästa gång han skulle säga de magiska orden.

Det var väldigt effektfullt. Det jag tyckte mest om med Makrons tal var att han bara satt och väntade på nästa gång han skulle säga de magiska orden. Det var hans engelska uttal. Det var jätteintressant att höra honom prata engelska. Engelskan är förstås perfekt i den enda bemärkelse som betyder någonting. Det vill säga ordvalen, grammatiken och så vidare. För att han har ju ett professionellt översättare och sånt där som har skrivit manuset han läser inantill.

Men sättet han uttalar de engelska orden, väldigt, väldigt roligt. Jag uppfattar nästan som att han har utstuderat franskt uttal. Jag har svårt att tänka mig att en ung person... Jag kan inte säga att en välutbildad man som Macron kan uppåda ett bättre engelskt uttal än vad han gjorde. Jag skulle tro att det är ett privat sammanhang till exempel så pratar han bättre engelskan, uttalar engelska.

på ett bättre sätt. Men här så var han nästan demonstrativt fransk i sitt uttal av de olika språkljuden. Det låter väldigt roligt. Som en överdriven parodisk fransk accent. Det var ganska kul och en hel del roliga... Jag hoppas att de klipper ut delar av det här talet. Han har en del roliga uttryck.

Boris

Intressant. Men jag tycker... Fler borde oroa sig för, det känns som att det verkligen är en upptidning av relationerna faktiskt politiskt också, även om de markerar lite olika ståndpunkter. Och tittar man på det historiskt så har ju faktiskt väldigt få goda saker kommit av samarbete och intimitet mellan Frankrike och USA.

Man brukar ofta tala om de här starka banden mellan Storbritannien och USA. De är inte alls lika intressanta som de mellan De franska och de amerikanska sidorna har förstärkt varandra. Jag är inte riktigt bekväm med det här gullandet mellan de här två.

Martin

Samtidigt är det logiskt, som du är inne på, om jag förstår dig rätt. The special relationship är inte mellan USA och Storbritannien. Det är tvärtom. USA och Storbritannien är på många sätt motpoler. Som de också var naturligtvis i kriget för amerikansk självständighet och revolutionen. Medans däremot USA och Frankrike från början var som ler och långhalm.

Det vill säga revolutionärerna i USA... Du sa precis det här Boris. Fyll ut lite grann. förklarar vad det betyder konkret. Revolutionärerna i USA fick stöd från Frankrike. Och den franska revolutionen var så att säga inspirerad av den amerikanska revolutionen. Så det var ju liksom verkligen, precis som du säger, växelverkan och en ömsesidig stödmjuktkraft. Medan Storbritannien var ju på andra sidan av den här revolutionära yren.

Och även idag så kan man ju se att Frankrike och USA är... Det är ju den riktiga, man brukar säga... Man brukar prata om ondskansaxel, axes of evil. Det är den verkliga ondskanspolen i Amerika, USA och Europa. I Frankrike har de drivit den revolutionära, progressiva agendan.

De har varit på, man kan säga, på... På ena sidan och på andra sidan har vi haft till exempel Storbritannien. Men där Macron var väldigt realistisk i sitt tal. Han pratade väldigt, väldigt utförligt om den här särskilda relationen, värderingsgemenskapen som finns mellan USA och Frankrike och allt det har funnits. Och gång på gång så pratar han då om den här special relationship. Och han säger ju inte i uttryckning att det är vi som har den, inte Storbritannien.

Men det är väldigt tydligt mellan raderna att han gör den poängen. Han trummar verkligen in den. Om det finns någon britt som vill slå vakt om att Storbritannien ska ha det special relationship så blir de säkert rätt förbannade när de lyssnar på Macrons tal.

Boris

Jag skulle tro det, nog ganska medvetet också. Tittar man på historien så är det ju också så att varje gång Frankrike har de här revolutionära omstörtande ambitionerna för Europa Då kuggar det ju extremt bra in med USAs ambitioner att bygga en imperium med resten av världen. De har liksom alltid gått hand i hand. Och till och med Napoleon kom ju alldeles utmärkt överens med de amerikanska revolutionärerna. Så att det där är... Man ska vara lite nervös för det här. Att de dejtar varandra nu.