Transkribering
Unionen kämpar för att återföra utdöende fikarast, menar rasten central mot arbetsrelaterad stress
Martin
Unionen kämpar för att återföra utönd fikarast, menar rasten central för arbetsrelaterad stress inte ska vara farlig. Sex av tio tjänstemän i privatsektor stressade av jobbet, enligt fackförbundet. Jag presenterar i den här så kampen för fikarasten är ju på ett sätt den kvintessentiella politiska stridsfrågan för den moderna Sverige.
Inte för Sverige, inte för det historiska Sverige. Det är nästan som inversen. Men kampen för rasten, pauser, raster, kvällar, helger och semester är jätteviktiga säger Siv Ahlfård. Det är en perfekt bild av vår tid. Men jag tänkte också när jag såg den här artikeln, då tänkte jag på din bok Boris, tänkte jag på Inte mitt krig.
Och då tänkte jag så här, undra om den här nyheten eventuellt kan vara designad, kan vara placerad av en PR-byrå för att reta upp dig Boris så maximalt som det bara går. Det här är kanske som en sorts attack för att försöka framkalla en hjärtattack i dig eller något sånt.
Boris
Jag har inget hjärta. Och det här funkar jättebra, jag blir helt vansinnig av de här sakerna. Och det knäppa är ju liksom att, alltså människor har ju alltid, arbetande människor har ju alltid tagit en kopp kaffe och pratat med varandra. Och det gör man ju på språng, alltså det finns en mytologi om att, ja, i de moderna IT-företagen tar man sin koppling. Det har alltid varit så.
Men jag har parallellt med detta sett det här institutionaliserade fikandet. Att nu samlas vi 10-15 och så idag har Britta med sig en hembakkrans och så sitter folk där. Och jag vet ingen människa som har hört något begåvat sagt under en institutionaliserad fikarast. Folk sitter och bara säger idiotier.
Och det är ungefär detta överheten av fackförbundets nu till dag. Coach är vid att vi ska göra sitt. och mumla och muttra och inte säga nånting vettigt. Möjligtvis att det där var en fin kransbritta. Det är liksom en del i...
Martin
Att ytterligare göra oss dumma i huvudet.
Men där var det institutionaliserad fikaröst två gånger om dagen. Någon gång under första veckan kände jag att jag vill jobba. Det var en ganska kul arbetsuppgift där jag skrev. Jag satte och skrev som jag tycker om att göra. Jag tänkte att jag hoppar över den här fikarösten och kör på istället. Då kom åldermannen, ålderkvinnan på avdelningen och knackade på på mitt arbetsrum och sa Martin det är fikaröst nu.
Jag tänkte att jag hoppar över den och bara, nej det är fikaröst nu. Klockan är tio och nu är det fika. Då var jag tvungen att gå till fikarummet och sitta och delta i den där ceremonin. Varje dag klockan tio och varje dag klockan femton antar jag att det var. Så var det obligatoriskt att man skulle sitta och slå dank i fikarummet.
Boris
Det där är scenen framför mig och den förekommer ju så ofta. Jag har hört om i sjukvården till exempel, det där med att man har en kärnkärl som man kan använda för att få en bättre livsförhållning. Nu går jag ut på extremt tunn is här. Men det talas ju ofta om hur stressad man är i sjukvården. Men är det någonstans det här institutionaliserat? Att det spelar liksom ingen roll om du har kommit in 42 skottskadade nästan.
Där är fikarasterna heliga alltså. Och gå in och bryt upp en fikarast och säga att Men för guds skull, kom nu till sal 17. Alltså det är väldigt arga blickar då. Och jag förstår liksom inte seriöst varför folk vill sitta där och bara sitta där. För det sägs som jag sa, ingenting vettigt alltså.
Jag har aldrig varit med om en instruktionaliserad fikarast där vettiga diskussioner kommer upp. Det är för att den är genomförd under tvång. Däremot under arbetstiden när man tar en paus för att rensa hjärnan och prata med det. någon i andra änden av kontoret om ett konkret problem, då kan det bli jättespännande diskussioner. Alltså, unionen går i spets för en institutionaliserad och cementerad fortsatt fördumning av svenska folket.
Martin
Ja, det finns mycket man skulle kunna säga om det här. Jag kan känna att du kanske är lite väl... Men vi kanske inte ska uppehålla oss vid den här fikafrågan.
Boris
Men du, borde vi inte lägga in en fikarast i bubbla? Jag menar vi sitter ju ändå och pratar minst 90 minuter, det är ju lite... Ska vi inte säga det? Efter 45 minuter tar du ju av en kopp kaffe och småpratar om vädret eller någonting sånt här. Eller så var vi på tv igår, jag vet inte.
Martin
Det vore bra. Jag trodde de här 90 minuterna var vår fikapaus.
Boris
Det här är ju för vissa också. Men det spelar ingen roll. Det är viktigt att sitta ner. Så kan jag ju turas om att baka du och jag. Skicka saker till varandra. Brömma varandras bullar.
Martin
Det är viktigt att man ska turas om att köpa fikabröd. Det är fantastiskt, alla de här ritualerna som finns kring fika rummen. Det blir helt nostalgiskt. Jag får massa minnesbilder just nu. Alltså konstiga saker som har hänt under fika raster och konstiga fika anekdoter jag har hört och sånt där. Det är nästan som om man skulle ha... Jag skulle behöva ett annat forum tror jag att artikulera alla de här sakerna. Jag känner att nu smutsar vi ner. Ja, det bubblar lite grann. Det här är ingen förbaskad fika-paus eller.