Transkribering
Johannes Nilsson: Vänsterradikalismen i media och kulturliv är del av borgerlig ideologi
Martin
Johannes Nilsson, vänsterradikalismen i media och kulturliv, är del av borgerlig ideologi, vänsterns maktbas i kulturen, helt impotent när den går emot globalism och stor kapital. Det är en märklig text från Johannes Nilsson som är publicerad i Access ursprungligen eller baserad på en text som han har publicerat i Access.
Boris
Martin
Det är en märklig text. Jag tror att du Boris hade några reflektioner. Men jag ska försöka sammanfatta så som jag uppfattar artikelns innebörd. Jag säger ju här nästan att kulturvänster, vänsterorienterade etablissemanget genom kultursvärden vid bemärkelse, det är inte så som folk tror ibland att de har en gigantisk megafon som en maktfaktor, utan han beskriver det som en liten skyddad verkstad.
Därför att de är få och de är helt beroende av staten, beroende av bidrag och pressstöd och så vidare. Och så har han, förlåt att jag hakar upp mig på det här, men han har ett väldigt märkligt argument i det här sammanhanget. Han säger att statens kulturbudget utgör bara 1% av statens totala budget. Alltså, säger han, så har kulturvänstern makt bara över en liten och krympande sfär.
Om det vore så väl att vänsterrättablissemanget bara utövade makten över sin egna bidrag. Jag kanske läser hans artikel lite grann som fanläsare, men just den delen av resonemanget är helt otroligt ohederligt. Poängen är naturligtvis att den där procenten av stadens budget används för att koppla ett ideologiskt grepp om de övriga 99 procenten.
Och du fattar ju till och med att det är en del av det. Det mest kognitivt utmanade observatören. Men, jag tror att det inte är egentligen huvudpoängen. Utan han säger såhär att vänstern kan utöva visst inflytande över vissa begränsade frågor, men så fort de försöker utmana på allvar så är det tvärstopp. Till exempel när de försöker stoppa krig genom att protestera och skriva på kultursidorna så går inte det.
Och de har misslyckats med att upprätthålla fri åsiktsbildning på internet. Nu har Mark Zuckerberg tagit över. De har också misslyckats med att kväsa Sverigedemokraternas tillväxt. Så att han ser sig liksom att så fort vänstern försöker göra något på riktigt och försöker gå emot den verkliga makten så... Så tar det stopp.
Och jag tycker det är ett jäkla märkligt resonemang. Han är till synes helt blind för att vänstern totalt dominerar hela samhället. På så många sätt att de frågor han tar upp är petitesser. Det är bara tramsigt. De kan inte stoppa krig genom att skriva på svenska kultursidor. No shit va? Men det råder en bred konsensus i Sverige om att staten ska ta tre fjärdedelar av folks pengar i skatt.
De tror visserligen att det är en tredjedel, men det är två tredjedelar, eller tre fjärdedelar, eller fyra femtedelar beroende på hur mycket pengar man tjänar. Det råder en bred konsensus om att staten ska reglera alla aspekter av samhället in i minsta detalj. Utgångspunkten är att alla sådana frågor, från övergripande samhällsfrågor till små detaljer i människors privatliv, är i grund och botten frågor för staten.
Individer har bara det svängrum som staten uttryckligen ger tillstånd till. Det finns ett bredt konsensus om att inte bara religion, utan alla sorts fundamentala institutioner som familjen, könsroller, alla sådana saker, är totalt förlegade och förkastliga. De ska bara kastas på historiens ophög. Folk som försvarar dem behöver man inte ens argumentera med.
De är fritt fram och avfärdar dem med hånskrött. Totalt konsensus om en extremt egalitär världsbild. En föreställning om människor som oskrivna blad, helt frikopplade från sin biologiska natur, fanatisk tilltro till demokrati, som alla politiska spelare står upp för, till och med förmenta högerextremister utanför politikens mainstream. Den här listan kan göras väldigt lång, men poängen är att det var väldigt länge sedan det fanns en meningsfull distinktion mellan vänster och höger i den allmänna debatten eller på gängs premisser.
ens en distinktion mellan den så kallade borgerligheten och det här packet av vänsterradikaler. För det är det som argumentet här, det är att... En del av hans argument är att de så kallade borgerliga partierna och företag och företagsintresseorganisationer går vänsterns ärenden.
Det är en väldigt paradoxal typ av argumentation. Han säger såhär att kapitalismen bryr sig inte om hur många kön det finns och hur många sexuella läggningar det finns. Men att borgerliga partier och företag och så vidare spelar med i den här agendan. Det är ju det bästa exemplet på vänsterns totala dominans, att de har gått fram som en ångvält över hela samhället, till den grad att även den så kallade borgerligheten och nominella högerpartier agerar lydiga knähundar till...
Det är en vänsterism som är så extrem att en Per Albin Hansson skulle framstå som sprittsprångandes högerextremist om han kom tillbaks och bevittnade det politiska landskapet annorlunda 2018.
Boris
Ja och Johannes Nilsson fattar absolut ingenting, precis som du säger. När han uttrycker det så säger han att i detaljfrågor kunde man nå enorma metapolitiska framgångar som att göra gay pride till en folkfest, feminist till en slags stadstilogi och en generös invandringspolitik till den svenska statens viktigaste uppgift.
Det innebär alltså att han säger att här har man nått enorma framgångar. Och är det någonting som har drabbat folk och den folkliga kulturen och naturliga försvarsmekanismer för folk i ett ständigt förändrat samhälle så är bland annat de här tre sakerna. De har ju vunnit slaget.
Dessutom så finns det en farlig glidning i hans resonemang. Det här med att kapitalismen bryr sig inte. De struntar i antal kön, hudfärg och religion. Och det där är en ganska gammal nyliberal grej som jag tror är väldigt farlig. Så den spelar ingen roll, liksom total frihet. Men det är ju inte så passiv tillbaka-lutat frihet typ vårat när vi bryr oss egentligen inte om.
Det används ju dagligdags som murbräckor att bryta sönder det naturliga civila samhället och de liv folk har byggt upp. Det är ju inte så att det här med de 67 olika könerna är någonting som man bara noterar. Det är ju liksom en plattform för en kamp mot kärnfamiljen, precis som statsfeminismen och så vidare.
Tack för mig, hej då! Så vänstern och staten tillsammans bedriver ju ett konstant krig mot vänster. Den naturliga och egentligen av folk önskade ordningen fast de ofta glömt bort att de önskade den ordningen. Det är en oerhört märklig, ogenomtänkt och därmed farlig artikel. Han har inte rätt på en enda punkt.
Martin
Det är en häpnadsväckande ytlig analys på många sätt. Idén att bara för att det finns företag som stödjer olika aspekter av statens expansion till exempel Den sanna vänstern som Janne Snilsson talar för mellan raderna, den kan Sverige se fri för en ansvar. För då är det plötsligt lika mycket ett högerprojekt som ett vänsterprojekt. Alltså, jag vet inte ens om det är...
Man kan analysera de här begreppen lite djupare. Man skulle kunna gå tillbaka och se... Man kan göra olika tolkningar av borgerlig ideologi till exempel. Men jag vet inte om det är värt det att göra det med utgångspunkterna i den här artikeln.
Boris
Nej, jag vet inte. Men man kan ju också tänka sig så här att den här lilla ofarliga kulturvänster som man försöker beskriva och få så att tro att den finns att de känner nu att de börjar få lite eld på sig och så sitter de och fikar, dricker dåligt rödvin och säger Fan alltså vi måste få någon som skriver liksom att vi är ofarliga så att folk slutar beskjuta oss Gud Johannes kan inte du skriva? Kanske kan du få in något i Access så att folk liksom... slutar uppmärksamma vår betydelse och så säger han, ja men det kan väl göra.
Martin
Ja. Det är naturligtvis det som är risken, det är det som är vinken, det är det som är riktningen i den här artikeln. Att säga att bry er inte om vänster, bry er inte om vänsterradikala kulturetablissemanget. De är små, de är obetydliga, de har ingen påverkan på någonting, de är bara ett bihang. till en borgerlig ideologi som är det som egentligen dominerar.
En borgerlig ideologi och ett kapitalistiskt samhälle och så vidare. Som liksom på nåder låter de här knäppskallarna hållas på kultursidorna och de får lite bidrag för att ge ut sina diktsamlingar och så vidare. Och det är ett infernaliskt sätt att beskriva Det som är själva verket är en sorts härskande klick som har ett diktatoriskt grepp om hela samhället och som har triumferat i sin omstörtande agenda.
Och sen är det ju klart så att enskilda kulturnissar som sitter och går viddrag är på ett sätt harmlösa var och en för sig, men själva... De som klick som etablissemange. är ett väldigt centralt problem. Och även om de bara äter upp deras löner och sånt där, bara äter upp en procent av statsbudgeten eller vad det nu är för någonting.
Om vi skulle testa att ta bort den biten av statsbudgeten så skulle det bli en enorm skillnad. Det skulle inte bli en procent skillnad på hur Sveriges samhälle skulle fungera. Om vi slutar det, ger en enda spänn av skattepengarna till tissna människor.
Boris
Och det är ju fornen till honom att diskutera kulturbudgeten för det ska diskuteras en massa andra budgetar som används aktivt för att befrämja kulturvänsterna och identitetspolitiska och genuspolitiska uppfattningar. Räkna in till exempel alla professor och löner i utbildningsvärlden så är det en rätt rejäl kaka som den här propagandaparaten har till sitt förfogande.