Martin

Tjeckisk-amerikanske regissören Milos Forman avlider 86 år gammal, känd för filmerna Jökpoet och Amadeus. Milos Hormann är en av vår tids stora filmskapare. De mest kända filmerna är de som nämns i bubblerubriken. Jag tycker själv framförallt att Amadeus är en av mina favoritfilmer.

Jag har sett dem flera gånger. Jag gillar kostymfilm, musikfilm och tycker att den är otroligt bra. Och den fick väldigt många Oscars statjätter naturligtvis. Liksom Jökbåget. Jökbåget och Amadeus fick 13 Oscarpriser. Vad säger du Boris i hyllningarna till Milos Hårman? Välförtjänt dom.

Boris

Ja dom är jätte välförtjänta. Det är en man som i sitt skapande stod upp tycker jag. Liksom. Individualism och självständighet och att gå sin egen väg. Det är... Det gäller liksom både Mozart... Jag tycker Ragtime var en... Det bygger på El Doctor och spok, var en väldigt väldigt bra film alltså.

Och vi ska inte glömma bort den lite märkliga filmen om Larry Flint och porrfilmen......porr... Naketud-magasinsmogulen. Så att genomgående en väldigt, väldigt tilltalande inställning.

Men det finns också något i filmerna som Jag är väldigt tjeckisk skulle jag vilja säga. För tittar man på de två filmer jag gjorde under sin tid i Tjeckoslovaken. innan han försöker att skapa socialisme med hans skitansikte slogs ner 1968 och han drog från landet.

Så, Det brinner min sköna till exempel. Han gjorde tre filmer, du har sett Det brinner min sköna och En blondins någonting, Nu står det still i huvudet. Och de präglar sig av en slags svejkanda att... Man gör som systemet säger och det är ett sätt att få systemet att gå under det för att systemet går konstruerat.

Men man har sin egen vilja och det är ingen idé att göra aktivt motstånd. När jag kommer till USA och börjar göra filmer som Jökboet och Ragtime är mina två favoriter så finns det här. Känslan kvar av att man ska gå sin egen väg har dock skrivits upp till det aktiva motståndet som präglar både Jöko, Dragtime och Mozart.

Men den här känslan, alla de här går ju under. Så han har förflyttat sitt sätt att se på tillvaron att förflytta sig. Det är ingen idé och du kommer aldrig att vinna i budskapet tvärs igenom hans produktion. Men det är ett sällan sätt att göra motstånd. Det har ändrats från svajkartade till ett mer aktivt motstånd i de amerikanska filmerna. Det blir en slags heroisk tragisk. Jag vet att det kommer att gå åt helvete, men kolla på de här. Det är värt att låta det gå åt helvete. Det är väldigt vackert alltså.

Martin

Mm, och jag är väldigt glad för det. Det bidrar mycket till min behållning av filmerna. Alltså just den tragiska dimensionen som jag tycker det är. Alltså, Jökboet hade inte alls varit en lika bra film om inte Jack Nicholson blev lobotomerad i sista scenen där. Det var helt nödvändigt.

Ja. Ja men faktiskt, och det tycker jag är en otroligt stark scen i slutet av filmen när The Chief, eller vad han heter, den stora indianen, bryter sig loss ur psyksjukhuset äntligen. Han kastar någonting igenom väggen och rusar ut. Helt fantastisk slutscen och det går ju inte att tänka sig en sån film med ett lyckligt slut.

Det skulle ju inte bara bryta mot historien, det skulle ju bryta mot... mot 3000 år av västerländsk... Konsthistoria, arketyper och sensibiliteter. Vad gäller Amadeus, det skulle vara en oerhört ohistorisk film om det var ett lyckligt slut för Mozart eftersom han dog ung. Men det blir särskilt intensifierat i filmen eftersom han överlevs av sina fiender i den här, som jag tror påhittade konflikten med Antonio Salieri.

Jag tror inte de kände varann, han och Mozart egentligen. Men han är ju fokus för filmen, vilket då på väldigt förtjänstfullt sätt tycker jag berättar den här berättelsen om mänskliga samhällens outsinliga hat mot de bästa bland sig, mot de exceptionella individerna som kan skapa så mycket mer än de andra.

Och hur man går in, hur människorna går in för att plåga sina genier till döds. Jag tycker att det är helt fantastiskt att kunna berätta den berättelsen gång på gång. Så du, skicka några tankar av tacksamhet till den gode medelformen.