Transkribering
Rockmusikern Erik Fernström avlider vid 75 års ålder, känd under artistnamnet Jerry Williams
Martin
Rockmusikern Erik Fernström avlider vid 75 års ålder, känd under artistnamnet Jerry Williams. Ja, Jerry Williams, rocklegendaren, har gått ur tiden. Jag har själv inte, det kanske är för att jag är ung, jag har inte så mycket relation till Jerry Williams. Han har alltid gjort intryck på mig, Boris, av att vara en påfallande korkad, irriterande person.
Det är svårt att säga med den här dialekten, eller socialekten, jag vet inte vad man ska kalla det för, sättet han pratar på. Han låter ju dum i huvudet för att han pratar på det sättet. Så det är svårt att skilja på om det bara är ett maner, eller om han faktiskt är svårt obegåvad. Det var ju svårt obegåvad. Det var just min känsla inför allting som han sa. Och det främsta exemplet var naturligtvis att han var en oförblommerad och oapoletisk kommunist som försvarade kommunismen och till och med Josef Stalin in i det sista. Har du någonting att tillägga till den här analysen, Boris?
Boris
Ja, nej, jag var ju lite för tjust i hans språk för det var ju ingen dialekt eller så selekt. Han hade ju faktiskt ett helt eget språkkarl och jag gillade honom som person. Vi glömmer politiken så länge, som jag brukar säga, han har uppenbarligen skapat sig en helt egen värld. Han var väldigt rolig att lyssna på för att han när det gällde vardagssnack och så vidare var självironisk och ödmjuk.
Sen är det ju så här att i den världen som är fylld av sager, drömmar och det bygger på att man inte har någon koll på världen därute. Därav hans kommunism, alltså för honom var ju Filipkastro och Stalin och sig var han gulligubbar. Och det där är ju lite sluttat att ha träffat en som har blivit så gammal att han inte har lyckats reda ut det där mentalt.
Men han var ju kulturskribenternas älskling, alltså därför att de kunde alltid köra det här med att han föddes i sin trädgård i Haga Lund. Han fick skor av socialen och riktig arbetarkille och så vidare. Det var han ju inte. Jag har ju hört honom berätta på en samtalskväll i Årland att Hans första riktiga jobb var på en båt.
Han gick från Stockholm och skulle till Tyskland med kol. Och han hoppade av redan när den lade till i Nyköping. Han tyckte det var så jobbigt att jobba. Sen blev det highlife och rock'n'roll för hela stanten. Så working class hero i meningen att jag sköter mitt jobb och är rätt för mig. Det var han väl kanske inte. Men den tycker jag faktiskt personligen att han är lite överskattad som.
som mildt utriksande rockmusiker. Det är för mig mer en sinne-generations- Magnus Uggla på något sätt, än någon slags allsångsmusik. Alla ska skråla med och det låter lite grann likadant hela tiden. Det fanns dock en period i hans tillvaro eller karriär där han tyckte att det var ganska pigg klassisk rock'n'roll.
Det var när han hade The Boppers som kompand. Och då var det fan mer svängigt och bröligt och bråkigt på rätt sätt. Alltså då var de lite mer som Sveriges var på The Blasters. Det fascinerande där som har hänt när de gick skilda vägar och hade olika karriärer, Boppers och Jerry Williams.
Jerry Williams fortsatte vara stor, Boppers var stora men började få helvetiska problem med bokningar. Det är för att deras frontman uttalas död för Sverigedemokraterna. Och det säger lite grann tycker jag om Sverige. Du kan säga att Filip Castro var en hyvens kille. Inga problem för karriären. Du kan säga att, jag tänkte rösta på Sverigedemokraterna.
Martin
Helvetes problem med karriären. Ja, men liksom du var inne på tidigare, såhär charmigt omedvetna. De är så inne i sin konst att de inte bryr sig om verkligheten. De behöver inte bry sig om verkligheten av dem, liksom. En del av det här charmiga, artistiska lättsinnet är att de har någon sån här abstrus politisk position.
Men visst är det ett märkligt sammanträffande Boris att de här människorna alltid är kommunister. De är alltid liksom hardcore, och det är så kul. Stalin och Mao och Fidel Castro, kommunister. Det är aldrig liksom att när man slutar tänka på verkligheten och blir sådär charmigt vimsig i politiska frågor. Det är aldrig att man blir till exempel spontan anarkist och säger såhär, nej vi behöver ingen politik och strunta i det där med politiker och staten och sådär. Utan det är alltid det här med att nej men jag är kommunist, vi ska ha en gigantisk stat som ska kontrollera allting och skicka folk till gulag om de inte lyder. Undertextning.nu Är inte det ett märkligt sammanträffande?
Boris
Jo, jag har inte tänkt så mycket på det. Det var... Det måste vara tyst att tänka två sekunder. Det där är jätteintressant. Jag har inte tänkt på det. Statistiskt sett så borde jag ha ett utfall liksom att hälften av de här konstnärliga bohemskällarna som då skulle kunna säga att jag är lite vimsig i huvudet. Men jag tycker liksom att Hitler är väl jättebra? De finns ju liksom inte. Utan som ni ser, de landar alltid tyvärr på min planhalvade ett helvete.
Martin
Och det är inte heller så att de blir slätslugna sossar eller något sånt där. Utan de blir just de hårdaste av de hårda kommunister. Jag vet, det här är ju totalt och njänt, men jag hade en filosofilärare på universitetet när jag pluggade filosofi. Han var känd på institutionen för att han höll en kurs i antikfilosofisk skepticism, alltså pyronim.
Han har en politisk uppfattning trots allt. Och han är, gissa vad, han är kommunist. Han försvarar Nordkorea. Han försvarar bokstavligt talat Nordkorea. Han har en politisk uppfattning trots allt. Och han är, gissa vad, han är kommunist. Han försvarar Nordkorea. Han försvarar bokstavligt talat Nordkorea. Han har en politisk uppfattning trots allt. Han har en politisk uppfattning trots allt. Han har en politisk uppfattning trots allt.
Och han är, gissa vad, han är kommunist. Han försvarar Nordkorea. Han försvarar bokstavligt talat Nordkorea. Han försvarar Nordkorea. Det är liksom om... Ja, och jag tycker det finns mångbottnade filosofiska problem där. Jag tycker att filosofiskt skepticism borde leda i en viss annan riktning politiskt. Men det blir så där... Vad rimligt. Det blir så där folk som ställer sig utanför systemet och liksom... och inte ska ta ställning för att de är artister eller för att de är filosofer eller någonting. Varför blir de alltid extrema kommunister? Alltså det här är en retorisk fråga, jag vet svaret. Men jag tycker det är intressant att slänga ut den frågan.
Boris
Ja, och lika intressant är ju var... Jag tycker man ska också diskutera den svenska borgerligheten och de grenar som är verksamma i kulturlivet. För de finner det här... Det är en sak att hyllas av. I det konkreta fallet talar om Herger Färs som hyllas av Åsa Lindeborg som också älskar Sven Wolter.
Men du har ju samma sak på den borgerliga sidan, på deras kultursidor. Jag menar, hur många pris har inte Sven Wolter till exempel fått? Han är jättevärre än Erik Färsson. Sven Wolter har på sitt sätt påläst det. George Williams hade noll koll på vad Stalin sa på sexande partigångrörelsen.
Men Sven Wolter vet faktiskt det. Han tycker att det är bra. Det är lite värre. Men borgerligheten har liksom inga problem med detta. Man kan jämföra det Ramaskri som är utbrött på kultursidor när det visar sig att författar pseudonymen Nikanor Teratologen som har skrivit några otroligt bra verk i min mening.
Som har väldigt tydligt på alla kultursidor förut. När det visar sig att han också har en flashback-signatur under vilken han skriver i princip nazistiska inlägg, anonymt. Då blir han totalfördömd alltså. Och det är just det här att det här gäller inte bara vänstersamnarmande av sina kulturella figur, de som är verksamma på det kulturella planet.
Det är ett samhälleligt fenomen. Står du till vänster så bedöms bara det man anser vara din konstnärliga gärning. Står du väldigt långt till höger, då spelar din konstnärliga gärning ingen roll.
Martin
Apropå så vill jag inte riktigt lämna det här ämnet. Jag har påtalat en annan sak som du sa Boris. Jag tycker att det är väldigt orättvist att jämföra Jerry Williams med Magnus Uggla. Magnus Uggla säger vad man vill om honom, men... Han är en kompetent musiker som har skrivit många bra låtar. Oavsett om man är ett fan eller inte, jag är lite grann fan får jag erkänna. Så har han skrivit väldigt många så kallade hits.
Och sådana här grejer som är svåra att få ur huvudet, går upp på topplistorna och så vidare. har uppenbarligen en sorts musikalisk kompetens. Jag uttrycker mig mer försiktigt nu, men jag känner att det egentligen behöver göras av Magnus Uggla. Jag håller mig bara till det som tog det bara okontroversiellt.
Boris
Du tycker att Magnus Uggla är ett geni alltså? Vartidsmålsakt?
Martin
Jerry Williams, har han ens skrivit några låtar? Han gör väl bara slätstrukna musikaliskt usla covers på Elvis Presley-låtar och sånt där. Eller har han någon egen produktion som inte jag känner till?
Boris
Nej, han har inte skrivit speciellt mycket, men om du tittar på det publika genomslaget så är det ett väldigt, väldigt stort. Han har gjort en del covers som väldigt många tycker är väldigt bra, alltså utanför rock'n'roll-genren. Så som jag allmänt prisar, inte riktigt min grej, men jag kan förstå att andra tycker att det är bra.
Så att, ja, han... Du tar faktiskt bäckar du isa. konstnärliga kvaliteter. Inte riktigt min kompott, men som sagt, jag kan förstå att andra gillar det. Sen, när jag jämför dom med Magnus Uggla så blir jag nästan bekymrad om jag gillar Magnus Uggla. För att du har ju samma, just det jag kallar för allsångseffekten. Samma sak där, alla låtar låter likadant och du förväntas på något sätt stå upp och showa Slå ihop händerna varför huvudet. Ett jäkla malande både på Jerry Williams och Magnus Uggla.
Martin
Sen är det ju också så att Magnus Uggla på många andra sätt är renare av man inversen av Jerry Williams. Han är en adelsman till exempel, inskriven på Riddarhuset. Jag vet inte om han är Greve Uggla eller något sånt där, kanske. Till och med en av de gamla familjerna i alla fall i Sverige. Och det har ju också alltid varit välkänt att Magnus Uggla är en högerman. I den utsträckning som man nu kan vara det, där man är en framgångsrik artist och så vidare. Du vet han röstar på Moderaterna?
Boris
Ja men det går ju någonstans gränserna och han är ju inte korkad, han kan ju läsa det politiska läget. Han undviker att vara så här riktigt politiskt. Det gör ju ingen i Sverige idag om man inte står till vänster så vill ju inte gärna flagga upp med att... Du röstar borgerligt vilket är tjejermässigt men jag tror du kan få problem med bokningar ut i landet om du skulle vara artist och säga att jag är supermoderat.
Martin
Man får sätta relation till hur stor Uggle är, vilken enormt stor publik han har, hur mycket plattor han säljer, hans turnéer och så vidare. Han har ju alltid gjort det som han har gjort. Subbersiva, politiskt inkorrekt musik.
Alla politiskt korrekta markeringar som man har hört från alla andra artister, som man inte har hört från Magnus Uggla, som bara kör på med det här glammiga, kommersiella, folkliga och sedan kryddar de det med lite politiskt inkorrekt.
Boris
Där har du en jätteviktig poäng. Det är ju ett politiskt utmänt i sig, att inte hoppa in i sådana välgörenhetsköer.
Martin
Bara det skulle jag säga räcker för att klassificera Magnus Uggla som en högerreaktionär artist.
Boris
En motsatsman, ja det är möjligt. Om det inte var så att han hoppade med på, han kanske var nere i Sydafrika sjön. Jag tror inte han var det. Men du har rätt, det där är faktiskt ett statement i sig och väldigt bra.
Martin
Boris
Vilken är din favoritlån för Magnus Huggla? Det måste du berätta.
Martin
Min favorit är en platta som heter 35-åringen. Det är bara för att det var den första Magnus Ugglar-plattan som jag fick lyssna på. Den fanns hemma när jag växte upp. Det fanns en LP-vinylskiva. Jag tror att den hette 35-åringen. Det måste ha kommit i slutet av 80-talet.
Eftersom jag var ganska ung och den var ny då. Jag kan fortfarande en del av de här låtarna innantill. Ibland så dyker de upp i huvudet, jag hör hela texten snurras upp framför huvudet. Det är egentligen inte Magnus Ugglas bästa låtar, men det är de jag går och nynnar på oftast. Jätteintressant. Tidiga Magnus Uggla är bättre, som är mer underfundig och mer eftertänksam. Hans tidigare plattor hade redan börjat bli lite... tröttare och mer slätstruken på slutet av 80-talet.
Boris
Men då förstår jag, då jag började justera mitt mellan raderna fördömande av din musiksmak. Alltså om det är så att du gillar den mycket tidigare, Magnus Uggla, när han faktiskt var lite mer riktig glam och lite rock, då då finner jag dig mycket mer begripligt. När jag sa att han gjorde allsångsmusik så... Det är de senaste åren just det här med att folk står och skrålar och sjunger med i hotellbaror och annat.
Martin
Det där är jag faktiskt inte ens särskilt bekant med, utan jag har mest lyssnat på de gamla plattorna. Jag tycker han har en väldigt intressant och uppfriskande take på... Alltså han förhöll ju sig väldigt aktivt till till exempel den svenska progg-musiken. På ett sätt där han... Vad kan jag säga, han gick i dialog med den på ett sätt som jag tycker är intressant. Delvis som ett sorts högerperspektiv, ett sorts långfinger till proggmusiken, samtidigt som han i viss utsträckning gjorde den till sin egen.
Och var en sorts liksom, Reagan-Thatcher-erans fortsättning på ett sätt på proggrörelsen i Sverige. Förstår du vad jag är ute efter?
Boris
Mm, ja men då... Jag trodde det var för ung, för jag har lyssnat på Arngesuglar vid den grundare åren så att säga. Det fanns något och sånt man tycker faktiskt gått förlorat. Men man måste ju leva också. Intressant.