Martin

Sudan, den sista levande handeln av underarten nordlig trubnosehörning, avlider i Kenya vid 45 års ålder. Endast två honor vid liv och vetenskapsmän försöker nu säkerställa en avkomma genom provrörsbefruktning. Det var som vi sa här inledningsvis att det var oerhört sorglig nyhet.

På mer än ett sätt kan jag tycka. Men det är alltså så att den tredje sista individen... av en särskild art, nog sanning, är död nu. Sudan, den sista handen, allt som finns kvar nu är två individer av hon-kön. Och jag tyckte det var extra intressant faktiskt att höra att de här två honorna som är kvar, det här läste jag i en annan rapportering av samma nyhetshändelse, det är att de här två honorna som är kvar är inga mindre än Sudans egen dotter och Sudans dotterdotter.

Det här tycker jag kastar ett nytt ljus över hela historien. Det är därför att det är sagt i artikeln att de har räddat genmaterial från Sudan. Han hade en massa problem då, så han hade svårt att föröka sig, hälsoproblem. Men de har i alla fall på något sätt lyckats rädda genmaterial från honom. Och de ska använda det med provrörsbesvuktning för att säkerställa en avkomma som det står i bubblan.

Men! När man då till det lägger det faktum att de här honorna som man får anta de är de enda som kan insemineras som de är de enda som är kvar av arten Det är alltså hans egen dotter respektive dotter, dotter Så att en eventuell avkomma från den här provrökenfruktningen Det skulle alltså vara två individer som är Ja det är lite komplicerat, de skulle vara halvsyskon på fädernät och på mödernät så skulle de vara Kusiner, kusinbarn, mostrar och onklar och allting på samma gång.

Och jag vet inte, det känns bara som att... Är det verkligen värt ett försök? Är det verkligen värt att fortsätta kämpa? Det bara finns tre stycken kvar och de enda som kan leva vidare i nästa generation är extremt innavlade. De får släktträd som inte ens går att visualisera med bara tre dimensioner till sitt förfogande. Jag kan nästan känna så här lite grann, jag vet att det låter fruktansvärt, jag kan nästan känna lite grann att den här trubbnoshörningen, den nordliga trubbnoshörningen, De har liksom haft sin chans.

De... They had a good run, som de säger på engelska. De hade en chans, men de sumpade den. Det är kanske dags för dem att tacka för sig och lämna plats åt mer livskraftiga arter. Mer begripliga släktträd.