Martin

Vi ska börja med en vers från Klot Johan i Karlstad. För det var ju så att vi hade ingen sändning i söndags. Klotis, vi låg på latsidan men gjorde inte Klotis, han skickade sin vers men vi hade ingen möjlighet att läsa upp den. Och sen så blev det inte av i förra sändningen. Så nu har vi söndagens vers på en torsdag. Men den blir inte sämre för den saken.

Åh nej. Den heter Minnen av imorgon. Kom till oss, till era vänner, blinda såg de ingen fara. Undra just hur d'Anton känner, nu med halsen i en snara. Tyst står vi, de skrämdas skara. Tystade likt ateisterna, som greps mitt i sitt segertåg. Vi som kallades rasisterna, undkom våldets första våg.

Glömma vilja allt jag såg. Torget har de helt förvandlat I sitt froma raseri, Där vid en gång blommor handlat Blandas dömdas ångestskri Med en stank av slakteri. Andas gör vi under jorden, Lärt oss vem att lita på, Hur vi tecknar lösenorden Kan frädan ej förstå, Oron finnes där ändå.

Men vi samlas och vi sjunger, ännu lever åldrig skatt, Svalar törst och stillar hunger, mäktigt stiger stilla natt, I ett land av ont besatt.

Boris

Ja, ganska hoppfull.

Martin

Jag hade förevarnat dig Boris om att det var en ganska tung klotioan. Jag tycker själv att det här är en av mina favoriter från klotioan någonsin. Jag kände lite grann att den var som en smocka i magen första gången jag läste den. Men sen kände jag att den kanske var mer som, mer kanske en uppfriskande örfil.

Boris

Ja, nämen det där, i vårt förprat så fick jag liksom börja bli rädd för att det var domedagsgrej från. Det är klotiskt att han gett upp så här och att hans muntra värmdanska sinnelag inte var i spel längre. Men det är en glad motståndstikt tycker jag. Som nästan ser fram emot det här att man går ut i skogen och förbereder sig för återtagandet. Det var fin.

Martin

Det var riktigt fint, tycker jag.