Martin

Expressen-reporten Ulf Nilsson död vid 84 års ålder efter längre tids sjukdom. Arbetade på tidningen under sex årtionden och skrev även 13 böcker. I det förra inslaget pratade vi om en 79-årig man i Helsingborgs trakten. som blev dömd på ett hets på ett folkgrupp för att han klottrade misshagliga saker om islam på en toalett.

Vi pratade om hur äldre människor är bärare av en äldre tid, tiden innan den politiska korrektheten löpte amok i den extrema utsträckning som den gjorde nu och konstaterade att vår samtida värld måste te sig än mer främmande och bizarr. för en person som är så pass till åren kommen.

Nyligen av Lidne Ulf Nilsson är ju på sätt och vis ett intressant exempel på det här. För att du kan mer om det här än vad jag kan Boris. Men definitivt uppfattar jag Ulf Nilsson som en man av den gamla skolan. Min gammaldags reporter som var nästan likgiltig med våra mått mät likgiltig inför politisk korrekthet och trender vad man får säga och inte får säga.

Jag var alltid en slugger, orädd, kontroversiell, först som driven reporter, världsreporter, som det säger. Jag åkte runt mycket i världen och sånt där. Korrespondent i USA och så vidare. Sydostiasien och andra ställen. Och senare i sitt liv som kolumnist. Han skrev alltid massa kontroversiella saker. Men det verkar nästan som att han radikaliserades mot slutet av sitt liv också.

Innan han till slut eventuellt tvingades bort från kronikör från Expressen. Eller så var det bara tiden förändrades. Han skrev samma saker alltid, men över tiden så blev det mer och mer kontroversiellt. Han skrev till exempel en gång, det var väldigt förhatligt, att... Han skrev en krönika om att kolonialismen var någonting positivt och som borde återinföras. Han svarade i samma text att FN är ett ständigt pågående cocktailparty vid East River i New York som bara ska läggas ner.

Istället ska vi ha kolonialism istället. En oerhört sympatisk åsikt men inte den mest konventionella i det svenska medielandskapet. Han pratade mycket om invandringsfrågan. Han sa att invandringen är för många, för fort, för illa skött. Svenskarna håller på att avskaffa sig själva. De är födda för få barn och tar in en massa invandrare. Han sa sexistiska saker. Han varnade för islamisering.

Han var en av de som höjde rösten tydligt efter den första terrorattacken på Drottninggatan och sa att mer blod kommer flyta här. Och sen så försvann han från Expressen hösten 2015. Det var mycket som hände i Sverige hösten 2015. En av de sakerna som hände var att Ulf Nilsson gick i pension.

Han var i. Du får berätta Boris, är du minst det här? Men ja, det var ju en kampanj under hösten 2015. Det var på något sätt då som saker ställdes på sin spets på många sätt i medierna och det var ju en kampanj. Han gick i pension då, visst han var ju gammal men han var ju pigg, han verkade inte vara trött eller gaggig eller något sånt där och han sa att han skulle fortsätta skriva. Vi får rapporter nu om att han har varit pigg innan det sista.

Men han fick gå i pension då och under hösten efteråt så togs flera av hans gamla krönikor bort från Expressens hemsida. Jag minns att det var en liv någon krönikor hade skrivit. Där han bland annat hade refererat till eller recenserat en bok av Julius Caesar. Ja, i alla fall. Han hade ju stormig relation till Expressen, som var hans yrkesmässiga hem på något sätt.

Men han hade också en disput med dem på 90-talet. Och jag läste då att när han slutade skrivexpressen på mitten av 90-talet så minskade tidningens upplaga med 30 000 över en natt. För de var där för att läsa Ulf Nilsson. Jag vet inte hur mycket den minskade 2015.

Boris

Ulf Nilsson var inte ensam om att vara bärare av en krigsfamilj. av amerikansk tabloid-tradition. Expressens storhet väldigt länge var ju att de skapades faktiskt efter andra världsreglerna. Man ville få till en amerikansk tabloid.

Och det gjorde också att man släppte in tokiga murvlar som Ulf Nilsson, som liksom var Självständiga, därför uppfattade som arroganta, som struntade vid andra tyckte utan som utgick från vad de själva kände och upplevde och vad som var deras erfarenhet. Alltså totalt origeliga. Och Ulf Nilssons hela historia på Expressen är ju ett...

Väldigt många lugna stjälar på Expressen klagade på honom under hela hans anställningstid om att man... Ni måste tygla honom och så vidare. Men då fanns det ändå så kloka chefredaktör och redaktionschefer på Expressen väldigt, väldigt länge som insåg att tidningens styrka var att man hade otyglade själar som Ulf Nilsson. Som hade kontakt med verkligheten och folkgruppen och som var sunt förnuftiga.

Man hade till och med sånt folk på kultursidorna, höra och öppna på Expressen. Men sen kom ju Götterström och den stora städningen alltså. Och då sitter han och många andra på Expressen pyrt till. Och Expressen är det första tecknet på det vi ser idag, alltså sammansmältningen mellan kvällstidningar, morgontidningar och statsmedia.

Götterström rörde sig ju från och mellan statsmedia. Det är en statsmedia-Expressen. Sen fick man Joakim Berner som också rörde sig mellan. Dagspress och Statsmedia, alltså där började växa ihop. Och i en sådan värld fanns det liksom ingen plats för Ulf Nilsson. Han var en av de sista stora journalisterna faktiskt.

Martin

Ja, men förvisso har vi ingen Ulf Nilsson idag.

Boris

Nej, vi har ingen som är i närheten av hans kaliber alltså. Och just det här, att han, fannskapet kunde skriva om precis vad som helst alltså. Och göra det med närvaro och trovärdighet och stilistisk elegans faktiskt. och hade en jäkla känsla i sina texter för att fånga upp själva nerven och själen hos de människor han mötte.

Vad det så liksom var. såväl som sultna afrikaner eller toppolitiker. Hans texter utstrålade alltid såhär total jävla glädje, alltså att det är kul att skriva om saker. Och så var han ju känd, eller snarare ökänd, hos kollegorna, därför att många tyckte att det var så jobbigt att han var så produktiv. Och att han skrev så förbannat fort. Han kunde, de kunde ju ropa i redaktionsgolvet till honom att Fan vi har en lucka här Och skulle man gå i tryck om 12 minuter Då skriker han bara att Nämen jag skriver en kolumn Så gjorde han det 3,5 minuter av hans rekord Och sen är det tycker folk gillar om, själv tycker jag att extremt tilltalande skärm är det

Martin

Den här texten som vi har länkat till från Bubbla just nu, den är skriven av Tomat Mattsson. Men trots det så är den läsvärdning ganska kul. Det finns några sådana Ulf Nilsson-historier. En som jag tyckte var rolig var... Han var iväg någonstans kanske i USA. Nej, det var i Kinshasa. Kinshasa 1974. The Rumble in the Jungle. Mohammed Ali skulle boxas med George Foreman.

Kruxet här var bara att... Matchen avgjordes i samma ögonblick som Expressen hade deadline. Så enda sättet att få in den här texten var att läsa in texten i realtid över telefon medan han satt ringside på bokstavsmatchen. Och sen satt telekorret på redaktionen i Stockholm och skrev ner alltihopa. Och när gånggången ringde i sista ronden så var deadline på Expressen så då hade han skrivit klart artikeln över telefon.

Boris

Men det där var ganska vanligt förr. Och i USA gick ju tabloiderna... Var det en stor nyhet så gick ju tabloiderna i tryck när reporten hade läst in det hela. Så det fick bestämma ibland hur tabloiderna gavs ut och sen hur de såldes på gatorna. Så det var inte alltid man var långsam för.