Martin

Sedan 2008 har kvinnor utgjort mellan 61 och 64 procent av de som ansöker till svenska högskolor. Glappet ökar i vad som enligt generaldirektör Ulf Melin vid UHR. Trotskande bero på att män under högkonjunktur söker sig till industrin. Totalt 160 000 antagna i vår. Det kom en uppdaterad statistik från Universitets- och högskolorådet, UHR, som bekräftar en utveckling som har hållit sig i sig i ungefär 10 års tid.

För ungefär 10-15 år sedan så kom jag ihåg en debatt som fanns i svensk offentlighet som gick i stil med att Flickor presterar bättre än pojkar i skolan. Det är fantastiskt bra. Men kvinnor ligger fortfarande efter män vad gäller antalet som söker till universitetet.

Trots att kvinnorna är bättre på skolåldern så halkar de efter när man kommer till universitetet. Och det är jättedåligt och det är ett tecken på att vi har fruktansvärda patriarkala strukturer som begränsar kvinnor och håller dem nedtryckta i skorna och fastkedjade i köken.

Sen ändrades det här, som det står också i artiklarna, ungefär tio års tid. Nu är det många fler kvinnor än män som söker till universitetet. Men märkligt nog så lyckades man hålla kvar samma diskurs. Visserligen är det fler kvinnor som söker universitetet, men det är fler män som avslutar sina studier och tar examen. Då blir det fler kvinnor som tog examen än män.

Då gick man istället över till att säga att visserligen är det fler kvinnor som pluggar på universitetet, men bland doktoranderna är det fortfarande fler män än kvinnor. Det är fortfarande fasansfulla patriarkatet som hindrar kvinnor. Det är extremt kvinnofientlig akademin som gör att de inte får komma fram, och så vidare. Nu kommer det för ett tag sen uppgifter om att det är i, inte i alla ämnen, men jag tror att det är över lagsnittet i universitetsvärlden så är det fler kvinnor än män som påbörjar doktorandutbildning.

Och sen fortsätter det sådär, så ja, men det är fortfarande färre kvinnor som faktiskt doktorerar och så vidare. Och naturligtvis så har man fortfarande... En diskurs där man säger att visst, det är fler kvinnor som får bra betyg i skolan, som börjar på universitetet, som påbörjar doktorandstudier, som faktiskt disipeterar. Men kvinnor är fortfarande i minoritet bland professorerna på vår universitet.

Så här fortsätter det. Och varför? Varför har man den här utvecklingen? En teori är att det fortfarande finns vardagslika patriarkala strukturer och hierarkier som förtrycker kvinnor. En annan teori, som bland annat fördes av Ulf Melin på universitets- och högskolorådet, är att det beror på att det är högkonjunktur.

Och när det är högkonjunktur så väljer män i högre utsträckning att arbeta inom industrin. Eftersom det är så lätt att få jobb i industrin så är det färre män som söker till att göra en högskoleutbildning. En ytterligare alternativ förklaring är att skolsystemet under ett antal årtionden har förändrats på ett ganska dramatiskt sätt som delvis gynnar skolans föräldrar.

Framförallt missgynnar unga män oerhört mycket. Man förändrar skolan på sådant sätt att unga män slåss ut, de misslyckas, de stämplas som blåkstakar. Ibland så stämplas de som psykiskt sjuka och ska pumpas fulla med neurologisk medicin för att de inte kan sitta stilla. Men flickor till exempel är bättre.

En pojkar på att sitta stilla, vara lidiga, inordna sig i godtyckliga hierarkier i skolan och så vidare. Vilket innebär att de får en viss fördel. Orsaken att det dröjer lite grann, det är att det tar en eller två generationer. att driva igenom det totala kulturmarxistiska programmet. Och därför så finns det fortfarande en och annan man kvar i utbildningsväsendet som det inte går ett helvete för.

Det finns en och annan man som söker till universitetet. Jag vet inte om det fortfarande är möjligt för män att göra bra akademiska karriärer och bli professorer och sånt där. Eller om det är något som vi har äntligen lyckats ta bort nu. i våra feministiska strävan. Kanske om en man har en avvikande sexuell läggning eller en gedigen invandrarbakgrund. Det kräver att man har en lite längre tidshorisont. Men det är i alla fall min teori som jag skulle vilja lägga fram jämställdhetsdomarande teorin.

Boris

Ja.

Martin

Nu letar du för blidt efter den här positiva vinkeln.

Boris

Ja, alltså...

Martin

Hur skulle du säga någonting optimistiskt?

Boris

Ja,

Martin

det är jävligt så. Jag kan ge en positiv uppåtvinklar här. Till att börja med, resultatet på en mer bredare samhällsnivå av att... universiteten förflackats på det här sättet. Det är att alla de här så kallade institutionerna för hög utbildning kommer att få mycket lägre status. När det kommer till kritan så måste man utvärdera de här sakerna, eller faktiskt utvärdera de här sakerna, i termer av deras gångbarhet på någon typ av marknadspremisser.

Inte naturligtvis om du pluggar genusvetenskap eller något sånt där, Men om du till exempel läser till något mer praktiskt yrke, något som är något som ska förbereda dig för en karriär. Om du ska bli ingenjör eller kanske ekonom eller jurist eller något sånt där. Och redan idag. så är det i vissa fall en nackdel att ha universitetsutbildning jämfört med att inte ha det.

Förutom att när man kommer och söker ett jobb och jag har en universitetsexamen på samma område som jag stolserar mig på mitt CV, dels visar det att jag har varit korkad nog att slösa tid på någonting som inte gynnar min karriär, utan snarare som riskerar att förstöra min karriär. När jag kunnat gå ut och jobba då har jag inte gjort det. och skaffat arbetslivsutmaning istället.

Men det finns ju också en risk ur arbetsgivarens perspektiv att min hjärna har blivit förstörd. Jag är inte längre kapabel att tänka på grund av den intensiva politiska indoktrineringen som jag har låtit mig utsättas för i flera år på universitetet. Och det här är det vi vet, arbetsgivare i hög justeräckning, i alla riktiga sfärer, där det är riktiga saker som står på spel i arbetet, till skillnad då man håller på med.

med någon typ av tramsyrke, men de håller på med något ekonomiskt produktivt. Så det här är ett tecken på att universiteten håller på att ta koll på sig själva och bli relevanta. Till exempel att vara akademiker börjar redan nu bli mer av ett lågstatusyrke. Jag tror att det definitivt kommer att vara ett lågstatusyrke.

Det här kommer att vara jättebra, för dels kommer universiteten att tappa ett av de här problemen. i sina grepp om resten av samhället och om kulturen. Man kommer inte längre se akademiker som auktoriteter, som intellektuella vägledare. Och i förlängningen så kommer det leda till fantastiskt marknadsmöjligheter att skapa nya universitet, privata, man kommer inte kalla det universitet, men privata utbildningserbjudanden som kommer vara långt, långt bättre. Det tycker jag är väldigt positivt.

Boris

Jag lovar att vara positiv i fortsättningen. Men jag ser kanske ett problem med den utveckling du beskriver. Och den är ju så här att, tyvärr tror jag inte att universitetsutbildningarna blir obsoleta. I det skede vi befinner oss i samhällsutvecklingen så blir det ett problem. än att ha genomgått universitetsutbildning, bilen, given möjlighet att få arbete.

För du har ju, du har liksom en liten välpositiv syn på hur näringslivet utvecklas nu. För de är ju också fångade i värdegrundstänkandet. Och tittar du på liksom tunga tekniska utbildningar som KTH så Det är bara några veckor sedan några tunga byråkrater på KTH gick ut med en stor debattartikel där de förklarade för oss att ska man hänga med i utvecklingen så måste alltså genustudier, integrationsfrågor, hela den där surren måste vi inlämnas i utbildningen av tekniker, annars går det att helvete.

Det där innebär att vi snarare får en utveckling där inte bara det sätt mot vad som behövs och vad som är objektivt och faktiskt bra, så kommer universiteten de facto att vara totalt fel ute. Men de kommer fortfarande att leda till jobb, vilket i sin tur kommer att skada svensk industri och svenskt näringsliv. Det är därför att man ska lägga en slags... integrations- och genusfilter överallt verksamhet och man bygger ju fan till och med upp avdelningar på området. Så att, ja...

Martin

Jag tror att du tänker lite kortsiktigt och odynamiskt faktiskt. Därför att det fiffiga med riktiga verksamheter som till exempel det som ingenjörer gör, det är att... I den sista analysen så kan man inte utvärdera dem baserat på deras genusfärgighet och sådana saker. Man kan låtsas ganska länge och till exempel svenska industriföretag kan spela med och bara anställa genuskompetenta ingenjörer och så vidare.

Men i slutändan så är det så att de ingenjörsföretag som överlever är inte de som är mest genuskompetenta utan det är de som kan bygga bäst genus. Maskiner de kan konstruera bäst. Examen ska bygga en bro eller bra exempel. Nästan alltid offentligt finansierat. Det är mycket möjligt att många brobyggande är så här.

Enda sättet att få jobbet är att visa att alla brobyggare ingenjörerna har sin genus examen i ordning. Men det har kommit i andra saker. Kom ska bygga en motor. Säg det företaget och bygga motorn som har en Det bästa varvtalet och den bästa energieffektiviteten kommer att konkurrera ut de företag som inte har det. Så länge man har, i den utsträckning som man har riktiga marknadsmekanismer, där man faktiskt slutändan säljer en riktig produkt till riktiga kunder som har möjligheter att fatta ekonomiska beslut, välja det bättre produkten över det sämre utan att ta hänsyn till genus, så kommer det att bli så här.

Genusdimensionen var oerhört olönsam. Då kan det antingen bli så att företag skärper sig och säger att de måste anställa kompetenta ingenjörer. Sen tar det stopp där. Eller så kan det bli så att företag som du verkar vara orolig för, Boris, anställer en massa genustomtar på platser som egentligen borde innehålla sånt här.

Folk som utvärderas på teknisk kompetens. Och i sådana fall så kommer de företagen att slås ut. Det enda som kan rädda sådana företag är att man inför en ren planekonomi. Men det kan man i alla fall inte göra på global nivå. Så att, antingen så blir de här människorna som kommer ut från genusindoxineringsfabrikerna misslyckade i näringslivet, eller så får de jobb. Men då kommer företagen som anställer dem misslyckas istället.

Oavsett så kommer i något led här. så kommer det bli många rättvisa bestraffningar. Konkurser, personliga eller på företags nivå. Därför att marknaden kommer inte att kodkänna det här genastramset.

Boris

Ja, men alltså... Nu är det verkligen positiva tankegångar från Malta. Ditt resonemang bygger mycket på att du faktiskt har en fungerande marknad. Och att företag, även privata eller... Företagen i den privata sektorn inte i sig utvecklar en byråkrati, precis ungefär som ni ser i offentlig sektor. Där byråkratin egen vilja till överlevnad blir styrande och olika mellanchefers vilja och lust att klättra uppåt kan mycket ofta vara beroende på att de har anpassade värdegrunder.

Tack för mig för den här videon! Det här kommer ju att straffa sig på lång sikt givetvis. Jag tror att det går inte så jäkla snabbt att få marknaden att straffa dem. Och det är inte särskilt säkert att det straffas på den nationella marknaden. Utan det kan straffas genom att företagen inte längre kan konkurrera på den internationella marknaden och därför slå sig ut.

Så att i ett mycket långt perspektiv så har du givetvis rätt. Men, eller inte? Man kan ju tänka sig en utveckling där marknaden blir mer och mer reglerad över hela världen, även om vi inte går mot planekonomi.

Martin

Ja, om vi får någon typ av global planekonomi och så vidare, då är det nästan som att genusvansinnet, det är inte... Inte särskilt långt upp på listan över våra problem. Jag tycker inte det verkar finnas någon sådan riktig... Nå... Det verkar inte vara en överhängande risk just nu. Jag känner att jag blir lite svettig när jag säger det. Pepper, pepper, tagg, trä. Men det kan absolut bli så att hela länders näringsliv begår kollektivt självmord.

Och teoretiskt sett så kan man ju tänka sig också, och som sagt, jag välkomnar den utvecklingen. Jag välkomnar att hela Sveriges näringsliv utplånas om det är så att de går i den här genusfällen, om de är så korkade. Det kan också vara så att konsumenter väljer att köpa produkter baserat på deras genuscertifiering. I så fall får folk vad de förtjänar.

Marknaden levererar genusbarnsinne till en otroligt genustörstande konsumentskala. Det är det allra minst sannolika. Självklart kommer det att ta tid. Man kan säga att det är ett långsiktigt perspektiv. Det är, man måste vara lite, lite... Vi har optimistiska perspektiv i det allra kortaste perspektivet och i det långa perspektivet. Så det är ibland i vår uppgift att inte stirra oss blinda på det mellanlånga perspektivet. Där är det väldigt lätt att hitta de negativa vinklarna.

Boris

Men jag tänkte säga det där, alltså jag har en liten, liten, liten, enfaldig, ljugginvändning mot det där du sa om att det har... Du får då låta som det högsta otroligt att vi går mot en global planekonomi. Och ja, alltså det där är ju om vi tänker oss att det kommer att sitta fem stycken, tre män och två kvinnor och planera hela jordens produktion och konsumtion.

Det där är ju inte inträffa. Men det innebär inte att vi inte kan blunda över de monumentala mått av planekonomi som finns i världen idag. Det är oerhört svårt att beteckna Kina och Indien till exempel som annat än stater där staten just har en extrem och politiken har en extrem roll över produktionen.

Och där marknadens villkor sätts politiskt. Du har handelsutbytet mellan och handelsavtalen mellan. stora regioner i världen. Alltså det är också, det är inte fråga om frihandelsavtal, det är fråga om en stenhård reglering, kvotering, tariffsättning som är mycket långt från att fritt handelsutbyte. Och du har mängder av maskerade statliga subventioner över hela världen.

Och du har sådana institutioner som Europeiska centralbanken som definitivt är snubbt på sovjetisk. Så att i praktiken så visst de där fem stycken i globala planeringsrådet finns inte. Men jag tycker det är väldigt svårt att upptäcka fria, äkta, fungerande marknader i världen idag.

Martin

Härligt att höra Boris att du bjuder till här för vår optimistiska sändning.

Boris

Jag sa det med ett munter tongfall att observera.

Martin

Ja, det tackar vi för. En annan väldigt positiv sak med den här utvecklingen som skrivs i den här artikeln är att vad gör männen istället? Ja, jag har gjort min intervju att de jobbar i industrin i hög utsträckning, vilket säkert är sant i någon mån. Och det också. Det är också bra på kort, medellång och lång sikt att män som i praktiken kastas ut från utbildningsväsendet istället direkt börjar göra vettigare saker.

Till exempel jobbar i industrin, men också till exempel ägnar sig till olika typer av entreprenörskap. De blir självständiga företagare eftersom det är en av de vägar som finns kvar för den som inte vill spela med i vansinnet som pågår på universiteten. Det är ironiskt, men ironiskt nog så kommer universitetens förfall i viss utsträckning leda till en uppsving för entreprenörskap och riktig ekonomisk utveckling.

Boris

Under de här siffrorna så kan det förhoppningsvis också vara så att mängder av mängder, men att unga män kan stanna kvar på sina hemorter och arbeta där och inte behöver masas i väg till någon regional stor orts hittepå högskola för att gå en poänglös utbildning. Och det är också alldeles utmärkt.

Martin

Det är en jättebra poäng. Alltså universiteten har ju varit motorer naturligtvis av Folka landsbygden. Det är den klassiska historien. Man måste flytta från orten man föds på till en universitetsstad för att man måste utbilda sig. Om man ändå har gett upp på den här illusionen om att man kan utbilda sig på ett universitet, kan man lika gärna stanna där man är. Det är ju jättebra.