Martin

Amerikansk mångkulturalism inkompatibel med europeiska realiteter, enligt tyske filosofen Peter Sloterdijk, idé om mänskligheten som familj bidrog till Roms undergång och återvänder när gränser och avstånd som tidigare möjliggjorde generositet nu upplöses.

Ja... New Yorker har gjort en sån här lång profil. på Peter Sloterdijk, samtida tysk filosof. Det är en sån här lång artikel som inte bara handlar om citatet som har lyfts ut till bubblarebriken, utan också mer generellt om den här mannen och hans status i Tyskland.

Jag får erkänna att jag, trots mitt slumrande intresse för filosofi, inte är sådär oerhört bekant. med Peter Sloterdijk. Jag har aldrig läst någon av hans böcker till exempel. Du förrättar mig om jag har fel nu Boris, men jag uppfattar honom som en... Han är en sån här väldigt modern, eller postmodern, eklektisk skribent. Väldigt kommersiell känns det som. Lite som en västeuropeisk slav-wojcicik, eller nån sånt.

Boris

En väldigt korrekt... Man kan se Slavoj Zizek som en slags Sloterdijk-lite på något sätt. Jag tror han är väldigt inspirerad i själva sitt sätt att angripa tidens frågor. Han är knappast svart möjlig, tror jag, utan Sloterdijk. Ursprungligen kan man säga att Sloterdijk var en slags slags slag.

Räknades in bland de postmoderna eklektrikerna. Men jag tycker nog att han befinner sig i en helt egen kategori. Det är för att du ser aldrig... Sloterdijk anförde i aktuella debatter egentligen. Folk har lite dålig kläm på tysk kultursvärd, fattat att han är stor där.

Men man ser ju honom aldrig anföras. Med hans första verk, kritik av det sydländska förnuftet, blev han en periodstor i USA också. Men där är han inte på långa vägar, speciellt stor idag trots den här artikeln i New Yorker. Men han har aldrig kunnat användas av någon politisk eller kulturell kraft i pågående debatten.

Det är för att han är ingen systembyggare. De postmoderna tänkare som Hans är stora, de försöker ändå bygga någon slags system och någon syn på tillvaron och så vidare. Men Sloterdijk är en helt annan typ av tänkare, dels extremt, fruktansvärt, obehagligt nästan beläst. En jävel som läst allting. Och detta kombinerar han med ett totalt monumentalt uppdrag.

Folkligt förnuft och extrem nyfikenhet. Han kan ligga på rygg motellrum i USA och störa sig av luftkonditioneringen. Då börjar han fundera på, men varför, vad är luftkonditioneringens historia? Och så skriver han en lång, lång, lång glimrande, så att säga, med otroliga utvikningar åt alla möjliga håll.

Alltså han är en ständigt tänkande, ständigt betraktande och ständigt nyfiken människa. Och det menar jag gör att han väldigt, väldigt ofta hamnar rätt därför att han har inte det här filtret som andra människor har. Att de måste liksom, åsikten när man kommer fram till ska vara praktiskt användbart.

Han befinner sig mitt i flödet och reflekterar över det. Så egentligen tror jag att han är en, skulle jag vilja, han befinner sig mitt i flödet. Kanske närmare Umberto Eco, fast en mycket mer folkligt nyfiken Umberto Eco. Jag tycker Sloterdijk är vanvettigt läsvärd om inte annat för att man ska lära sig tänka fritt och utan hämningar. Han är en slags vandrande tankemaskin helt enkelt. Väldigt fascinerande.

Martin

Så det här kan vara kul att läsa. Ibland kanske ännu, för skojskul. Ja, exakt.

Boris

Det kan man inte. För mig bygger filosofin ändå på att du ändå ska försöka skapa ordning och reda. även om det ställer upp väldigt antites teorier mot tillvaron av andra system. Hos Sloterdijk finns inte tillstimmelse till systembygge, men i detta gigantiska ordflöde så finns det, menar jag, befriande insikter. Och framförallt så lärde det sig själv att det är en stor problematik. och riva ner skranker i din egen hjärna, vilket ju är bra. Mm.

Martin

I Tyskland, i hans hemland, så har han en lite annorlunda... Det är alltid skillnad om man betraktar någonting utifrån en globalt perspektiv eller i vedbörandes lokala kontext. Och i Tyskland så slåter det rätt lite grann kanske som en... Jag jämförde med Zizek förut, men hur det var snabbare att uttalas.

Men i Tyskland kanske man ska jämföra honom med Jürgen Habermas. Det handlar lite som en... I vissa debatter har det blivit lite som en motpol på högerkanten till vänstertitanen Habermas. De har varit i luven på varandra i några kulturarvsländer. politiska kulturdebatter i Tyskland?

Boris

De har det, men jag tror att... Jag kan bara se den tyska kulturdebatten tyvärr allt för mycket utifrån. Jag har en känsla av att... Han har en helt annan folklig förankring. Han har ju varit tv-programledare i ganska betittade program och deltagit i alla möjliga debatter som du aldrig kan tänka dig att Habermas skulle kunna delta i.

Det räcker med att titta på en bild på Slottet. Du kan ju mycket vältänkare sitta honom kväll efter kväll vid sitt stamtids på någon slott. Ölstuga i Tyskland och liksom diskutera allt från bondesliga till Nordkoreas innehavar kärnvapen. Jag gissar att det är därför han har trots allt en stark ställning i Tyskland. Just det betonar det folkliga förnuftet som finns där hela tiden.

Martin

Ja, han ser orörd folklig ut måste jag säga. Han ser ut som den kvintessentiella tyska mannen. Han ser ut som en tysk mysig förebild. Ja. Träffar man i Tyskland. Jag försöker komma fram till det här lite grann med kopplingen till Habermas också. Det är att han har en historia av att inta politiska ståndpunkter som åtminstone ytligt sett ser kontroversiella ut.

Även om jag får känslan av att det är bara en postmodern tvångsmässig konträrinställning. Så att han liksom... Hans tänkande är så spretig, det är som när han ligger på sin hotellsäng och tittar på luftkonditioneringen som du pratar om. Och så måste han skriva en essä om luftkonditionering. Måste alltid göra nästan konstiga grejer.

Och till exempel så hade han en fas där han kom på att han skulle börja frågasätta staten. Han skulle börja fråga sig om inte skatt är stöld. Han skrev en artikel som heter Statens kleptokrati. Och det låter ju fantastiskt. Han har tagit en libertariansk vändning här. Men det här är lite skeptiskt och känner att det här är bara ytterligare ett steg i en sådan här postmodern dans.

Men han har i alla fall skrivit en ganska intressant kritik av välfärdsstaten. Och jag gillar lite grann hans infallsvinkel, även om jag också är kritisk till en del av hans resonemang. Han menar på att det är negativt på olika sätt att staten tar av folks pengar och har det här välfärdsstat-tänket.

Därför att det leder till resentimentskänslor för de som får ta emot välfärdstjänster. Han har en idé om att man ska ersätta välförstaten med frivilliga gåvor.

Alltså att man ska ersätta skatter med gåvor. Så att förmögna människor ska frivilligt dela med sig av sitt välstånd. till fördel för andra. Och det är liksom ett litet invecklat sätt att säga att vi helt enkelt ska gå tillbaka till sådant som det var innan vi hade väl förstått den. Vilket jag tror också att han tillstår visserligen. Det är bara det att han måste liksom klä det i ett sådant där märkligt innovativt, kreativt språkträkt.

Så det är helt intressant va? Däremot undrar jag om det verkligen är så som han är inne på. att alternativet skulle leda till mindre resentimentskänslor. Jag tror att det skulle vara fördelaktigt på många olika sätt. Men ibland så tänker jag att den främsta skillnaden mellan det gamla systemet med välgörenhet och det nya systemet med skatter är en sorts omfördelning av ekonomiska resurser i ena riktningen och en omfördelning av resentment i andra riktningen. Jag vet inte, jag tycker han verkar...

Boris

Alltså, hans syner tycker jag blir mer hanterliga om man betraktar hans nästan fundamentalistiskt urfolkliga kritik av utopiska projekt. Han har ju talat ganska varmt om det forna germanska stamsamhället, det slaviska samhällets.

Sätt att hantera konflikter och han utgår från att världen är alltid jävligt orättvist. Orättvist och att det där skapar ilska vred och även lust att döda. Och det där måste folk få reglera själva och varje försök att skapa någon slags överordnad statlig eller till och med numera skriva överstatlig reglering av det hela kommer bara leda till...

Mycket, mycket större krig. Så han har ju, alltså ur synen på våld, konflikter och rättvisa, orättvisa, där har han ju en, medans grundläggande synen att staten är alltid fel. Det är, han är väldigt tydligt anarkistisk och det, i den perspektiven tror jag man ska se hans diskussion om välfärdsstaten också.

Martin

Ja, vad bra du säger det Boris. Det låter... Låter ändå betrygande i viss utsträckning. Det kan låta som att vi kanske bara babblar runt lite i allmänhet här om Peter Stotterdijk, men det jag försöker komma fram till är hans aktuella ställningstagande angående mångkulturalism och hans jämförelse mellan vår tid och romerska rikets undergång.

Så jag försöker liksom... Lista ut här och du kanske helt enkelt kan svara på frågan, Borg. Det är på vilket allvar man ska ta det här? Är det en sådan här postmodern provokatör som bara intar den senaste positionen som han tror kan kittla sina läsare och sälja fler ex av hans nästa bok?

Boris

Nej, utan det är... Det är ju så här, du kan ju se hans syn på familj, alltså hans syn på familj är samma syn som på våld och motsättningar som finns mellan människor i stammen eller mellan stammar. Familjen tillhör det ursprungliga, försökerna att så att säga, Köra familjen 2.0 och få den omfattade romerska imperiet eller som idag hela jävla mänskligheten.

Vi är en enda stor familj och Justin Trudeau är vår fader. Leder bara åt helvete. Alltså han, i hans tänkande så finns det faktiskt, om jag ska spåna en linje i det så är jag hela tiden tillbaka till till ur samhället alltså och en motvilja mot att Det ska skapas ideologier, utopier eller för den delen filosofier som på något sätt ska få större och större delar av mänskligheten att samverka och mysa och käka tillsammans på fredagskvällarna.

För mig är Sloterdigsvärlden värdfylld av ständig motsättning, ständig kamp och det enda sättet att hantera detta är att möta den. Människor håller sig till de små. enheterna, till exempel familjen. Så att, där finns det en tydlig linje hos Slotterdicke. Alltså jag tror inte det är att försöka att provocera eller han har ju aldrig lagt sig vid in om att ligga rätt i tiden faktiskt.

Sen ska man komma ihåg att när man läser om honom så har man en känsla av att precis som man själv förlorar sig som läsare i ordmassorna så kan man nog vara ganska säker om att Sloterdijk själv förlorar sig i ordmassorna väldigt, väldigt, väldigt mycket. Och i sin roll givetvis, det är att vara offentlig intellektuell i Västerlandet medför fiskligt många faror.

Men hans resonemang om Bananrepubliken som mycket mer än en metafor för det dåliga, moderna samhället. Det är intressant och där har vi liksom bananen igen.

Martin

Ja, det var intressant i alla fall. Jag kanske får dyka ner i någon av Peter Lothederks böcker.

Boris

Nej, du kommer att älska dem, jag lovar.

Martin

Jag vet inte, jag är skeptisk. För mig handlar filosofi väldigt mycket om att koka ner saker till de grundläggande nödvändiga besåndsdelarna. Att hitta en fast punkt. från vilken man kan organisera saker omkring sig. Därför blir inte filosofin ett såhär enormt expansivt, vidlyftigt projekt. Jag såg en formulering här om slottet där, som jag tycker var rolig och fångande.

Han menar på att filosofer måste tänka farligt, precis som Nietzsche sa. Han säger att filosofer måste tänka farligt och låta sig själv bli kidnappade av samtida hyperkomplexiteter. På ett sätt känner jag att det är väldigt intressant att läsa sådana texter, när någon blir kidnappad av luftkonditioneringen. Men på ett sätt känner jag att det är motsatsen till vad filosofi ska handla om.

Vilket tyvärr gör filosofi till ett ganska avskalat och tråkigt ämne. Ingenting som man kan göra en flamboyant författarkarriär. Eller vara en sån här mediekomet. Men jag är lite skeptisk. Samtidigt så tycker jag det är roligt att höra att han... Att han... Han är tydligen en gammal orso sanyasin. Han har varit i Indien.

På en sån här orso ashram. Och även över åren då, hållit fast vid den inspirationskällan. Det tycker jag är ett försonande drag. Och jag gillar ju det han säger nu i alla fall om USA och Europa. Det är uppbyggligt, till exempel att han ifrågasätter den här idén om mänskligheten som en enda stor familj och så vidare. Och då håller jag ändå ett visst hopp utifrån din förklaring här, Boris, att det är inte bara hans senaste försök att... att provocera.

Boris

Du ska betrakta honom som du var inne på den väldigt bildade, mysiga, äldre mannen som sitter vid stambord i sin ölstuga i en mindre tysk stad och filosoferar med sina vänner bekanta på kvällarna och de låter sig kidnappas av samtidens komplexa frågor och vrider och vänder på dem och de är nöjda när de går hem för kvällen om de har haft ett bra samtal ungefär. Ha det bra!