Martin

The Saker, sannolikt att USA under 2018 eskalerar krig i Afghanistan, backar från Iranavtalet och stödjer ukrainsk attack mot Novorossia. Trumps säkerhetsstrategi visar att imperiets företrädare är paranoida och att neokonservativa krafter har kontroll över Vita huset.

Mot slutet av året så bjuder The Saker. Unts review på en bästa. En blick framåt på året som kommer med förutsägelser om vad det amerikanska imperiet kommer att ta sig för i sina militära äventyr. Eller som The Seeker benämner imperiet, det anglo-sionistiska imperiet.

En benämning som orsakade viss kontrovers inom Bubblas redaktionsgrupp. Det finns flera intressanta benämningar i den här artikeln. Vi kan återkomma till det. Vi försöker sammanfatta till att börja med The Seikers Thesis. Inte för att jag tycker det är den mest intressanta analysen, men det är väl en utgångspunkt så god som någon för att prata lite om året som kommer. Till att börja med så har vi en nedbrytning här i sju olika länder eller regioner som de amerikanska neokonservativa eliterna har sina sikten inställda på.

Afghanistan, Syrien, Ryssland, Iran, Donbass, Nordkorea och Venezuela. Och det finns... Det finns... Jag vet inte exakt var man ska börja här. Men alla de här regionerna är ju sådana där just de nederkonstitutiva har länge haft olika typer av retoriska utspel. Och till synes en hel del politisk lobbying för att sätta igång militära operationer.

I Afghanistan har man haft ett fantastiskt krig som har pågått i 16 år. Länge i alla fall det senaste kriget. Det kallas till och med för the long war i USA. Syrien där har man också en hel del krigsverksamhet. Ryssland där har man... Det kalla kriget som officiellt tog slut, men sen fick folk inse att antingen så tog det kalla kriget aldrig slut eller så har det startat upp igen.

Vi har i alla fall ett nyttigt pågående kallt krig. Iran, där har man en illadåld hemlighet, kanske man kan säga. Det finns kraft i USA, de vill väldigt gärna ha krig mot Iran. Jag föreslår att vi återkommer till Iran särskilt i ett separat inslag. Den här sändningen. Och samma sak med Donbass, det är väldigt kontroversiellt.

Vi riskerar nu Ukro-nazisternas vrede över oss. Det är mycket som tyder på att USA hade mer än bara ett litet finger med i spelet i det som har hänt i Ukraina de senaste fem åren med regeringsskiften och sen militärutvecklingar i östra Ukraina, det som kallats för Norr-Ossia ibland, i Donbassregionen och så vidare.

Vår skribent menar på att kriget i Afghanistan kommer att eskalera. Man kommer att driva upp det nukleära avtalet med Iran som man ingick under Obama. Och USA kommer att ge sitt stöd till en uckronazistisk attack mot Donbass.

Det är också tänkbart att man inspirerade av Donbass. Turkiet kommer att skjuta ner ett ryskt flygplan över Syrien. Men det blir ingen vidare invasion av Syrien och det blir heller ingen invasion av Venezuela. Man får vara glad för det lilla, antar jag. Ja,

Boris

precis. Det är... Alltså, på något mycket märkligt sätt gillar jag den här texten. Den har som bara hällt ur sig alla sina farhågor och funderingar och så vidare. Och en del är ju lite osmält. Det är, som det här du nämnde nyss, att inspirerade av Turkiet kommer USA att... skjuta ner ett ryskt flygplan. Alltså, jag förstår inte liksom själva grundvalen för inspirationen.

Det är lite löst i köttet ibland, men det är en kul text att liksom jobba med och fundera över. Vad jag saknar dock är ju en massa andra zoner där uppladdning pågår. Alltså, de Asiatiska republikerna i Asien till exempel, där händer det väldigt mycket. Och konfrontationszonen, alltså gränslinjen mot Kina är väldigt frånvarande.

Vad som händer när de bygger ut sina nya sidvägar till exempel. Och Ryssland, Kina och USA möts i centrala Asien. Sydostasien är också märkligt frånvarande. Och om man tittar på Europa så är ju Baltikum och Balkan väldigt frånvarande. Balkan har det senaste året präglats av vad som egentligen är aborterade stadsgruppsförsök och en jäkla...

väldigt mycket märkliga saker. Och en väldigt vicklig region. Men den finns liksom inte här utan... Det är... han har på något sätt utgått från pågående krig och uttalanden om möjliga krig som man vill se som Iran och Nordkorea. Så den känns lite halvsmält.

Martin

Ja... Det jag tycker är kul med den här skribenten Det sägs ju att medarbetande har en bakgrund inom militär underrättelsetjänst, militär analys Och det är ju de här ganska systematiska uppställningarna Som till exempel tabellen med de olika konfliktområdena Och sen tänkbara konsekvenser i en kolumn sannolikhet för att konflikt inleds i nästa kolumn och sedan i tredje kolumn med hur stor risken är för USA eller de neokonservativa, så får man liksom en matris där man kan multiplicera och i slutändan få ut då hur sannolikt det är att de neokonservativa anfaller.

Det som jag tycker är kanske det största problemet med den här typen av analys Det är att det verkar finnas en premiss att de neokonservativa är en... är galna, att de är helt irrationella. Kanske inte 100% helt psykotiska, men att de inte fattar beslut på någorlunda normala rationella grunder. Och där har väl jag, jag vet inte, det är kanske bara svårt att svälja det pillret, fast det kanske är sant.

Men min magkänsla är att de är rationella aktörer, framförallt som grupp. så tror jag att de är mer av rationella aktörer.

Boris

Ja, och alltså, det är svårt tycker jag att se de neokonservativa krafterna som finns en väldigt spännvidd där. Och jag ser inte dem som en självständig verkande kraft, jag ser dem snarare som, mycket platt uttryckt, men Det må mig vara tillåtet årets sista dag. Alltså som lobbyister för olika delar av det militärindustriella komplexet och olika vapenstag som i sin tur är kopplade till olika delar av det militärindustriella komplexet.

Alltså vi står ju inte inför en monolitisk neokonservativ falang i USA som Ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö i psykos driver landet i en speciell riktning. Följer man amerikansk utvecklingspolitik och uttalanden så skiftar det där från dag till dag.

Och det beror på att ingenting är klart och fixt och givet. Det finns ett långt mer slumpartat moment i det här än vad skribenten utgår ifrån tycker jag.

Martin

Vad det gäller förutsägelser för året som kommer så har jag sagt gång på gång att under Donald Trump så kommer statets kvå att råda vad gäller utrikespolitik, amerikanska interventioner på andra sidan jorden och så vidare. Och det är väl ungefär det som The Seeker säger genomgående i den här artikeln.

Att de nya konservativa har redan tagit kontroll över Trump-administrationen som de gjort över andra administrationer. Det har varit min magisk känsla från början, men jag kände att jag har fått orsak att backa och säga att det inte har blivit så. Trump har varit rätt annorlunda i flera avseenden på den här utrikespolitiken och bättre än vad vi hade väntat oss.

Jag tror att en joker som jag skulle vilja slänga in vad gäller förutsägningar för nästa år är att Donald Trump kommer vara mer annorlunda än vad vi hade väntat oss. Vad vi är vana vid är att en president kan bara och att han kommer hitta innovativa lösningar, nya sätt att tackla internationella problem. Kanske inte nödvändigtvis bättre lösningar, men lösningar som är innovativa.

Det finns indikationer på att Trump har gått in ganska hårt och byggt en ny sorts allians med Saudi-Arabien och Mohammed bin Salman som de facto har tagit över ledningen av det landet. Det pågår något sådant här ränksmidrig där som...

Det har säkert massor av negativa konsekvenser, till exempel på situationen i Yemen. Vi får se vad som händer i Iran nu. Men vi har också situationen i Iran. Där kan jag tänka mig att det händer lite mer. Trump har profilerat sig redan under valrörelsen i Iran om att man ska driva upp det här dåliga avtalet och så vidare. Och nu när det börjar röra på sig i Iran med protester och så vidare.

Vi ska inte prata om det i ett separat avsnitt. Men där kan det hända att Trump kan ta en helt annan typ av roll än vad Obama kunde. Jag tror inte man ska underskatta, faktiskt. Jag tror jag har underskattat vilken annorlunda kraft Trump är på den internationella scenen. Det kanske jag för min del avslutningsvis vill flagga för i förutsägelserna för nästa år. Vi kan komma att få se en del okonventionella. drag från Trump som har stor effekt på situationerna i Iran och Nordkorea.

Boris

Ja, men tycker ändå inte att det blir sprattlande i nätet av... torskens sprattlande i nätet på något sätt. Det är därför att mot det amerikanska imperiet står ju det ryska och det kinesiska. Med en mycket mer långsiktig, lugn och metodisk strategi. Och det amerikanska imperiet har ingenting liknande.

Martin

Det är nog sant att de andra aspirerande imperierna har den stora fördelen att de tänker mer långsiktigt. Men å andra sidan så börjar de från en så... De börjar så långt efter. Alltså i termer av teknologi, kompetens, generell ekonomisk kapacitet. Det är en konstig jämförelse att jämföra det amerikanska imperiet med de ryska respektive kinesiska imperierna.

Det är för tidigt att säga. Kanske har de en chans på lång sikt, just för att de tänker långsiktigt. Men på kort sikt, om man tänker 2018, så kommer både Kina och Ryssland fortfarande vara små, obetydliga aktörer nästan, jämfört med allsmäktiga USA.

Boris

Min tystnad beror på att... Jag slänger in några... Vi har ju gamla ljuggedinare och bettar på att vi snarare kommer att se en... Det är en oväntad stärkning av ryska och kinesiska positioner det kommande året. Just därför att det finns ingen långsiktig strategi. Det amerikanska imperiet är splittrat och Trump har ingen vision. Han kör minut för minut ungefär och det är inte jättesmart.

Martin

Spännande, då får vi se. Om ett år. Om vi kan avgöra vem av oss som träffade mästret. Det ser vi fram emot.