Martin

God morgon, Herr Christersson! Syndaren han vaknar sen, Ursäkten är riktigt klen, Tror han att vi alla glömt Det han önskar hålla gömt. Ut ur käften samhetslen, Orden rinner vitt och strömt. Alltfart ifrån denna dag gäller svea rikeslag. Glöm den snö som föll igår, Trampa ej på ömma tår.

Nu så tar vi nya tag, Ordning vi i landet får. Syndan glömmer huvudtrång. Haren har sin egen gång. Följer inte den logik som man gör i politik. Harens väg är svår och lång. Far och fylld, men löftesrik. Är haren en intressant bild? Haren som har sin egen gång?

Boris

Ja, alltså haren är för oss alla lämpligt totemdjur.

Martin

Ja, jag gillar den bilden. Jag gillar den bilden väldigt mycket i alla fall. Jag vet inte exakt hur Euclotis har tänkt, men jag tyckte det var anslående faktiskt.

Boris

Ja, alltså det är... Ska man ha en filosofisk utveckling, eftersom det är söndag så tror jag att haren är mentalt viktig för människor att se i sin omgivning. Vi har en jättelik hare utanför vårt torp. Det ger alltid en sällsbord trygghet att se den där haren sitta där på morgonen och kommer ut på att tända cigaretten. Så tittar vi på varandra och skuttar han iväg åt sitt håll. Jag tror harar är frihetshjul helt enkelt.

Martin

Ja, det kanske på ett sätt är bekvämare att jämföra sig själv med någon annan typ av djur. Kanske säga att jag är som ett stort och mäktigt lejon som ska försvara mina rättigheter med mina vassa klor. Och det är nog en bra inställning att ha i vissa sammanhang. Men... Det är inte alltid som det är rimligt att vara kläjen.

Om man råkar finnas i omgiven av en gigantisk horde elefant eller så. Om du kan yxa till för liknelse, men haren. Haren kan tyckas liten och obetydlig och ömklig. Men den är smart, den är snabb, den gör sin egen grej med sin egen flock kan man ju säga.

Men den skuttar undan och håller sig om och undan elefanter och lejon. Och är på många sätt mer föredömlig än den stora predatoriska djuren som vi har. Kanske smeker ens ego lite mer än att jämföra sig med.

Boris

Ja, alltså det där är en viktig anmärkning. För att ofta när man stöter på folk och det händer att det är rödå som ägnar sig åt shamanism eller new age-grejer och ska liksom leta totemhjul Det landar ju alltid mattan med tigrar, lejon och kondorer. Och det där blir ju jävligt jobbigt i verkligheten. Det är på många sätt rationella att välja när haren utanför torpet. Och det är en tysk fälthar han av någon jävla anledning. Jag har kollat upp det där. Och så små är de ju inte heller. Så att... Kan vi ropa att de är tyska?

Martin

Jag var en gång i en... Förlåt, det är väldigt... Jag var en gång i en sorts New Age-kommun. Ett sorts samhälle i samhället där det lever väldigt speciella människor med alternativa livsstilar och idéer och sånt där. Och i deras samhälle... så tar man nya namn. Så att över tid lägger man bort sina gamla mainstream-namn och tar nya namn.

Och det första steget då är att man tar ett djurnamn. Man tar ett namn efter ett djur och ett namn efter en växt. Men man tar dem i olika ordning. Allt eftersom man växer in i... i gruppen. Så då kan man heta till exempel Hare Tomat kan vara hans namn.

Men då är det att det finns inga två personer som har samma djurnamn. Så att om något namn redan är taget då får man hitta på någonting annat. Och det finns en, jag såg en, jag tror det var en intervju som jag läste med en av ledarna i den här gruppen. De frågade så här, ja men är det inte lite problematiskt det här att djuren tar slut?

Men om jag ville komma in, jag antar att jag inte skulle kunna få namnet Tiger till exempel. Det lär vara taget för sådant. Så svarade han, no, all the big cats are taken.

Boris

Ja men det här... Egentligen har jag ingenting emot att folk söker sig mot rörsartiget hållet. Det kan vara en slags sinnere färd som man kan diskutera för- och nackdelar med. Men det finns en slags civilisatorisk överlagring och en önskedröm om att man ska vara någonting annat.

Jag är den stora katten liksom. Mår, mår, mår, nu kommer jag att dö upp i det. Jag tror inte man har nått så mycket självinsikt om......eller insikt om vad det är sig själv eller samhället om man landar där och tar......man bråkar om vem som ska vara tigen.

Martin

Det här hippiegänget som jag refererar till, de hade förut en ganska kul ceremoni kring det här. Jag hade förmånen att få närvara en gång vid en sån här namngivningsceremony. Och det gick till så att på ett av deras veckomöten som säktledaren, grundaren och ledaren för hela verksamheten, Vad ordförande som meddelar han att ja nu har den och den personen bott med oss ett tag och det är dags för vd-börande att ta ett namn, ett djurnamn.

Han har föreslagit att han ska heta... Jag minns inte exakt vad det var, men det var liknande så här... Örnen eller Tapiren, eller något någorlunda imponerande djur. Då går det till så att de kastar ut frågan till gruppen och frågar Vad tycker ni om det? Är den här personen faktiskt en örn? Ska vi godkänna det här namnet?

Och i det här fallet då så var reaktionen att folk gapskrattade och ropade nej, nej. Och så frågade säkerligen han, jaha jag förstår, ja vad tycker ni att vd-börn ska heta? Nej men vafan. Och så började folk ropa ut förslag. Och i det här fallet så slutade det med att någon ropade, jag tror den ropade kyckling. Och så alla skrattade och applåderade. Och så kläddaren deklarerade att ja, kyckling, kyckling har blivit ditt namn. Så nu heter personen kyckling.

Boris

Alltså det är en underbar story. Vi har alltid varit ett sociohippie-kollektiv. Där man liksom röstar om att det låter helt vansinnigt.

Martin

Det är som ett kollektivt process att man får gruppens vägledning. Man kommer dit med sitt uppblåsta ego och tycker att jag är stora tigernönen. Men människorna där som lärt känna dig, de vet bättre. De vet att du är en stolt liten tupp, eller vad det kan vara för någonting. Och det är tydligen ganska många som får ett namn på det sättet. Att de blir nedskjutna och gruppen ger dem ett annat namn. Men samtidigt så är det ju att ledarna i gruppen har ju ofta lite häftigare namn och säckledaren själv han var Falken.

Boris

Men självklart. Han kunde inte gärna heta den lilla trötta skalbaggen.

Martin

Nej, precis.