Transkribering
Jordan Peterson kommenterar i intervju med Ivar Arpi Svenska kyrkans nya vokabulär
Martin
Jordan Peterson kommenterar i intervju med Ivar Arp i Svenska Kyrkans nya vokabulär. Personerna som styr kyrkan har ingen aning om vad någon av kristendomens doktriner innebär. Tanken att du lite nonchalant kan skriva om dessa gamla texter är intellektuell narcissism. Ja... Jordan Petersson, som vi har pratat om många gånger i Radio Bubbla, har nu blivit introducerad för en bredare svensk publik i Sverige av Svenska Dagbladets Ivar Arpi.
En av de få svenska ledarskribenter, offentliga skribenter, som faktiskt är lite pigga och inte helt insomnade. Han har gjort en intervjuserie med högprofilerade intervjuer. Han hade Richard Dawkins för inte så länge sedan. Och nu har han gjort en intervju med Jordan Peterson. Jag är väldigt... Tack, nämligen.
Jag kan känna klugenhet där. Å ena sidan kan jag tycka att det är lite beklämmande att en ledarskribent på en skattefinansierad vänsterblaska måste skriva om någonting för att det ska kunna nå ut till den svenska offentligheten. Samtidigt är det ju bara så det är. Det är ju bara så det är. Och man får vara glad för det man får. Om det finns någon som inte är fullständigt indoktrinerad på en stor ledarskida till exempel så får man bara ta det goda med det onda.
Men nu är det i alla fall gjort. Och nu är det förmodligen många gånger fler svenskar som har hört talas om Jordan Peterson än det var för några dagar sedan. Själva... Själva artikeln var ju som det alltid är i de här tidningarna, väldigt snuttigt. Ofta är de här texterna... Ivar Arpén, han är väl en duglig skribent, har relativt vettiga uppfattningar för att vara en brödskrivare i mainstreammedia.
Men texterna är ofta så korta att jag personligen tycker att det är meningslöst att ens börja läsa dem. Det är ungefär som att läsa på Twitter. Att gå in på Svenska Dagbladets ledarsida. Man vet på förväg att det finns inget sätt att utveckla en tanke på ett intressant sätt i ett så kort format. Så för min del så läser jag inte saker som Ivar Arpé och de andra skriver.
För mig är det bara sån här Twitter-aktig snuttifiering. Däremot så fick vi här faktiskt Jordan Peterssons videoinspelning av hela samtalet. Så det var intressant. Då får man se vad EWRB har vallat för bakgrundsmaterial till intervjun. Och det är väl någon timme i alla fall, ganska långt samtal. som de hade. Det var inte den bästa intervjun som gjorts med Bejona Petersson.
Men det är lite roligt ändå att Arpi lyckades locka ur Petersson några kommentarer om Sverige. Till exempel det här med att Gud i Sverige numera inte längre är Herren. utan Gud och Gottfrun var en han till en hen i Svenska kyrkan. Och det fick vi i alla fall kommentarer om från Jordan Petersson.
Sen så hände en intressant sak. Det finns en Facebookgrupp som handlar om Jordan Petersson, folk som uppskattar hans texter och föreläsningar och så vidare. Det har funnits en svensk Facebookgrupp ganska länge. Där jag är med som passiv deltagare. Jag ser saker flippa förbi i flödet. Jag brukar inte skriva någonting där själv. Och efter Ivar Arpis artikel så blev det såklart en fullständig anstormning av nya människor i den gruppen.
Och nu är gruppen hopplös. Jag har sett fler personer som har sagt på bbsen att jag har gått ur gruppen nu. Jag var tvungen att gå ur den direkt. Så fort Ivar Arpis missar... kom in och jag känner samma sak. Jag måste antingen avfölja den så att den inte dricker upp i flöd eller helt enkelt bara gå ur gruppen och sedan kanske gå med igen. Den drivs av väldigt bra personer, väldigt vettiga personer. När man dött folk.
Folk kommer in då som har läst i var Arps artikel, men kanske inte tagit del av någonting annat med Oran Peterson. Så att om de tycker det låter jättespännande med med någon aspekt av det. Kanske att han pratar om att man ska städa sitt rum eller att manligheten ska återupprättas eller sådär. Men så blir de fullständigt förfärade över att Jordan Peterson till exempel pratar om Bibeln och pratar om Gud.
Och då är de bara såhär, nämen det här måste vi väl ändå dra ett streck. Det låter jättebra det här med Jordan Peterson och städa sitt rum och det här men vi måste ju sopa under mattan det här med att han pratar om Bibeln. Ja, det är bra om vi tipsar folk om Jordan Peterson, men det är inte så bra om vi tipsar folk om hans föreläsningsserie om Bibeln. Till saken har ju det att Jordan Peterson har gjort just sina analyser av Bibeln till det absoluta huvudnumret i sin verksamhet.
Han har en enormt ambitiös genomgång som är tänkt att genomgå hela Bibeln. Han går igenom bok för bok från Gamla Testamentet. Han ska gå igenom alltihopa om han hinner. under sin livstid tror jag planen är. Och han går in bråddjupt alltså och det är ju glödande. Glödande rekommendationer, om man får säga så, av Bibeln, Bibelns berättelser, Bibelns visdom.
Det finns ingen som helst trivel om vad Jordan Peterson står för i den här frågan. Han vill ju definitivt föra västerländska människors uppmärksamhet tillbaks till Bibeln och kristendomen och faktiskt Gud.
Boris
Jag tycker Jordan Peterson har hamnat fel där. Alltså vad vi kan begära av honom tycker jag. Det är lite mer konsument och råd och rön-grejer här. Det centrala är att du städar ditt rum och då ska Jordan ägna sig åt att till exempel testa olika typer av dammsugare och dammvipor och vettigstranser. Det vore väl det korrekta antar jag. Ja. Måste man släppa in gud i det hela?
Martin
Den gode professor Petersson har inte fått memot om det här. Det kommer säkert. Ja, i alla fall är jag inte helt säker på vad jag vill säga om det här. Förutom att koketera med hur tolerant jag är gentemot kristna människor. Alltså kontrasten blir så extrem mot till exempel bubbla premium-kretsen. Vilken attityd man har.
Och det är fascinerande att få ett nytt grej. För att Björn Peterson och många andra sådana här tänkare-idéer kan ju cirkulera. och slår åt och blir väldigt inflytelserika i små grupper som till exempel sig frihetliga, konservativa eller kristna kretsarna och sånt där som är en väldigt liten del av samhället. Det är fascinerande att se när de här sakerna krockar med mainstream och till en början så kan man få en känsla av att det här är ganska intressant, nu kommer folk börja ta till sig de här idéerna det kommer vara en intressant dialog men det går liksom fullständigt i baklås.
Folk, folk, Folk sparkar helt bakut. För mig som undviker kontakt med mainstream på alla sätt så blir det lite som ett uppvaknande, lite som en kalldusch gång på gång när sånt här händer. Det går inte ens att försöka ha en dialog med människor för att de är så rabiata. Jag har ju också ett problem med Jördan Peterssons kristno. Jag har pratat om det flera gånger tidigare i Bubblan. Det är oklart för mig var han står.
Men jag har ju också ett problem med Men det måste inte bli så extremt infekterat nödvändigtvis när man pratar om det. Man måste inte vara så militant när man tar sig an en ändå väldigt orättbildad och sofistikerad tänkare som Jordan Peterson. Så jag följer med skräck bland annat förtjusning kan man säga, svenska folkets första trevande möte med Jordan Peterson.
Boris
Jag tycker det mest fascinerande är ju hela Arpi. För att han är ju så... Alltså, det du sa i början är rätt viktigt, liksom. Om man skriver i en stats... en statsfinansierad tidning. Då får man liksom jobba lite hårt med på den så kallade högerkanten, då får man jobba lite hårt med sin nischning. Och det ser man på många av svenska dagbladets skribenter.
Du får alltid en känsla när jag ser Arpi och andra att båten har sjunkit och nu håller de på att samla ihop drivved för att få ihop till en flotte. Man kan liksom inte bygga en ny båt eller simma i land utan... Man ska rädda vad som går att rädda av raket på något sätt. Och han har ju sin positionering och sin nisch lite farligt utåt.
Den lite extra högre kanten av skallen. Man kan aldrig löpa linan ut och diskutera sakernas tillstånd i grund och botten. Utan man måste hålla sig inom vissa givna ramar. Och då blir det liksom att plocka russerna, en del av russerna, ur andra tänkares kakor. Och då får man en sådan här svans som tydligen har dykt upp i Jordan Peterson-gruppen.
Det är lite sorgligt egentligen att de här människorna inte kan, de kan inte för sin försörjningsskull tänka helt och fritt. Nu är jag lite grinig och sådär, men det kan ju vara eftersom det är tisdag. Textning.nu
Martin
Jag tycker den här frågan är så svår och jag undviker lite grann att prata om den just för att jag inte vill låta grinig eller småaktig eller avundsjuk eller något sånt där. För ibland så känner jag att det är så det låter när jag pratar fritt i hjärtat om Ivar Arpig och sådana personer. Det finns två perspektiv liksom. Å ena sidan om man bara ser till... Vi har de tidningar vi har och det är ändå rätt många som läser de här tidningarna.
Framförallt så tillmäts det enormt stor betydelse vad som står i Svenska Dagbladet. Jag tror att Svenska Dagbladet då är en tidning som har tagit emot 3 miljarder i pressstöd. Inte oberoende press utan statligt kontrollerat, statligt finansierad media. Ungefär som Pravda i Sovjeten eller något sånt där. Det är en gradskillnad mellan svenskan och Pravda.
Och... Och sen att ha med sig, jag tror att Andres Locco fortfarande är krönikör i svenskans kulturdel. Alltså en av landets mest bindgalna kommunister. Så att å ena sidan om de svenska dagbladet höll av sig till mig och frågade Vill du bli krönikör eller vill du vicka som ledarskribent eller sånt där Så skulle jag ju säga aldrig i livet.
Över min döda kropp. Jag har åtminstone ett ondsamt moraliska principer. Jag avskyr er statsfinansierade kommunist-blaska. Och det skulle ju vara en skam för mig att skriva den tidningen. Men vi har de kommande höjder vi har och därför är det ju bra om någon sitter på Svenska Dagbladet och är något mindre orimlig än de andra. Och jag förstår ju att...
Att om man är liksom Ivar Arp eller Per Gudmundsson, jag tycker att de verkar vara utmodentliga människor och säkert vettiga vid det. De är säkert mycket vettigare också än vad som till och med framgår från deras texter i tidningen. Att de måste liksom hålla sig inom ramarna för att kunna ha kvar de jobben och de gör väldigt mycket nytta. Framförallt Per Gudmundsson tycker jag, men också Ivar Arp. De gör mycket nytta, de skriver bra saker. De står ju liksom, det känns löjligt att säga det, men de står ju liksom klart till höger och mainstream.
Även om de fortfarande faktiskt är vänster från, ja de är vänster från mitt perspektiv. Så att del och hålla de här två tankarna i huvudet samtidigt, skulle jag vilja säga. Så vi har liksom så här, Ivar Arp gör bra ifrån sig i den kontext han är. Men som jag frågade mig på BBSn igår, jag tycker det är en sån fråga som man kan ha som korrektiv i bakhuvudet. Anta att Ivar Arp inte var en sån här firad ledarskribent, att han inte hade den här otroligt prestigefulla plattformen.
Utan att han istället skrev texter på sin egen blogg. Som alla andra normala människor. som har lite principer och sådär, som inte skriver för pressdödsplaskor, utan de skriver på sin blogg eller på sin Facebookflöde och så vidare. Skulle vi läsa Ivar Arpi då? Skulle vi ens känna till honom? Och det är en öppen fråga. Per Gudmundsson, det vet vi lite grann hur det är. Vi skulle känna till Per Gudmundsson och läsa hans texter ändå, var han ens skrev.
Ivar Arpi, jag vet inte. Jag misstänker att vi inte skulle ha någon aning om vem han var om man inte hade råkat få den här. den här speciella positionen på Svenska Dagbladet. Så att och sen är det också en viktig fråga. Skulle han skulle han skriva samma saker? Jag tror att han skulle ha mycket mer intressant och mycket mer konservativ eller radikal och mycket mer. Har mycket mer intressanta politiska perspektiv om man inte hela tiden var tvungen att tänka på sin framtida försörjning som som ledarskribent och så vidare. Det finns en dubbelhet där två olika perspektiv som jag tror man ska ha ut samtidigt.
Boris
Ja det finns ju ett perspektiv till, alltså vad skulle hända om... Johan Ehrenberg ringde mig eftermiddag och sa att nej Boris förlåt att vi blev osam så det var mitt fel alltihopa men kan inte du börja skriva ledare etc. Och så skulle jag göra det och försvara mig när du hackade på mig jag skulle säga men för fan Martin det finns ju trots allt jättemånga schyssta människor som är förledda och lurade som vill rätt.
Jag når ut till dem, jag får ju frisera mina ståndpunkter lite jag kan inte säga vad jag tycker men... Och jag vet att min lön är statsfinansierad, men man måste arbeta inom de givna mediestrukturerna. Det är svårt att se någon principiell skillnad.
Martin
Det är så nu Boris, det var rätt. Så nu skäms jag verkligen. Jag sa smidig ord om svenskan och Arpi. På riktigt alltså. Men ja, jag får erkänna helt enkelt att jag är kluven. Jag är kluven i den här frågan. Och det är som det är. Jag är glad i alla fall att det är Ivar Arpi som har Ivar Arpis jobb. Att det inte är Andres Locco som sitter även på ledarsidan.
Boris
Och att det inte är Lena Mellin som skriver i Aftonbladet om Jordan Peterson. Så att allt kunde vara värre.
Martin
Jag är också glad att de allra bästa skribenterna, de klokaste och mest välformulerade och bildade skribenterna är väldigt tacksamma att de inte sitter på Svenska Dagbladet. De tackar nej, även om de lever i någon sån jobb, och istället kämpar på med sina egna bloggar. De kanske har en promille så många läsare som Ivar Arpi, men deras arbete är mycket viktigare.