Martin

Det finns en stor nyhet som har hamnat lite grann i bakgrunden för oss och för andra i skuggan av Katalonien. Kanske är det naturligt att Katalonien känns närmare för oss som det ligger i Europa, men det har ju också, så sent som igår, varit folkomröstning i Kurdistan. Irakiska Kurdistan har ett folkomröstning om självständighet. En omröstning som har tänkt hållas redan 2014, men som har ställt sig in av olika skäl.

Precis som i Katalonien så finns det naturligtvis ett starkt motstånd från centralmakten i Bagdad. Precis som katalanerna måste kämpa mot regimen i Madrid. Men igår hölls folkomröstningen och på grund av de lite annorlunda teknologiska förutsättningar som råder i Kurdistan så är det inte som i valet i Tyskland som hölls att man direkt samma kväll...

Jag kollar på några siffror som jag hittade på den senaste uppdateringen. Det var en ganska liten andel av rösterna som var räknade, 10 procent och sånt där. Men de rapporterade 72 procents valdeltagande i de distrikt som är räknade. Och lite drygt 93 procent av de som har deltagit har röstat ja till självständighet.

Det kan vara intressant att jämföra med situationen i Katalonien. Där verkar opinionen vara delad. Det har man kunnat se i tidigare opinionsundersökningar. Det har varit ungefär 50-50, enkelt uttryckt. Snudd på. Men i Kurdistan är det annorlunda. Det finns nästan ingen i Kurdistan som vill fortsätta tillhöra Irak om alternativet är självständighet.

Och man har ju ett långt gångigt regionala problem. autonomi naturligtvis än tidigare och för alla praktiska syften så är Kurdistan, såvitt jag kan förstå i norra Irak, redan en självständig stad. En stor skillnad mellan Kurdistan och Katalonien är att Kurdistan har en stor och väldigt kompetent armé vilket ju kan man säga är en praktisk förutsättning för långsiktig autonomi i långa loppet.

Man kan bli tillerkänd autonomi av någon annan makt och säga att ni har vårt tillstånd. att vara självständiga. Men det är bara om man själv har en militär kapacitet av rang som man kan backa upp sin egen suveränitet. Så förutsättningar är annorlunda i Kurdistan och man blir inte så förvånad när man ser att 93% har röstat ja. Eller vad säger du Boris?

Boris

Nej, det var ganska väntat. Jag tror inte ens att alla... Jag tror vi får en sån här situation där att även de kurder i den delen av Irak som egentligen inte vill... Rösta ja. Gör det ändå frivilligt därför att det kommer låta så väldigt romantiskt. Men de kommer tänka sig att nej, om jag inte röstar ja nu så får jag aldrig chansen igen helt enkelt. Hur är det kört?

Vilken tvekan man känner så, ja det är ett ja. Det är för att de kan ju också se, både de som är jättesäkra på ett ja och de som är vacklande bland kurderna, kan ju se problemen som ligger framför dem. Men just det tror jag också gör att bidra till att man röstar ja. För att hantera problemen i den oroliga delen av världen, det är ändå lättare om man har ett eget land. Och som du säger, vilket är väldigt viktigt, en egen armé, vilket de gör.

Martin

Med risk för att låta lite reliant så kan man ju konstatera att de här två nationerna har ganska olika utmaningar. I Katalonien så har man stora diskussioner och folklig upprätthet kring att det är för mycket turister till exempel. Turisterna kommer till Barcelona och förstör allting och sånt där. Vi måste förbjuda Airbnb, vi måste få bort alla äckliga tyskar som kommer och infestera staden och sånt där.

Det kan man ju känna att det är lite annorlunda då, den här invasionen av... av blekfeta tyskar jämfört med invasionen av bindgana IS-terrorister som man kämpar med i Kurdistan. Så det är väldigt olika situationer. Samtidigt är det intressant, tycker jag, för oss att de sker samtidigt. Och naturligtvis ju fler folkomröstningar om självständighet som i sen sätts desto bättre för vårt decentralistiska perspektiv.

Boris

Ja, för det skapar ju en sådan dynamik. Och jag tänker så här egentligen att Här har man ju hela sitt liv gått och suktat efter förändringar, omvärmningar och till och med revolutioner. Och du har ofta de senaste åren pratat om de små stadsstaternas Europa och värld. Och sen kommer det två smygare här bara. Katalonierna och kurdinerna. Vi ska rösta av självständighet.

Det är trots allt lite oväntat. Man blir väldigt lycklig för det kan skapa vilken dynamik som helst. Väldigt många tror jag kommer att tänka sig att kan de så kan vi. Det ligger något väldigt bra i att det är två så olika nationer som. De krigiska irak-kurderna och de ändå relativt stillsamma katalanerna.

Oavsett vilken typ av nation du är så får du något att identifiera dig med och tänka kan de så kan vi. Det är stort det här faktiskt. Jag är mest orolig för att vi kommer att se en massa... Jag tror inte man ska vara så orolig för väpnade attacker från omgivningen på den kurdiska... den fria kurdiska stat som kommer uppstå där. Det man ska oroa sig för är tjuv- och rackarspel och försök att spränga republiken inifrån.

Kurderna har ju förut visat sig tyvärr vara alldeles emottagliga när det gäller fraktionstrider, klankrig och så vidare av vem som ska ha makten. Jag är lite rädd för att den formen av motsättningar kan intensifieras i den här delen, i det här landet, med hjälp av att yttre krafter där och rycker och sliter och stöder. Så att de har en tuff framtid framför sinande, stabilt.