Martin

Konstmuseum i Minnesota plockar ner utomhusinstallation som upplevdes förelämpande av medlemmar av Djosota-stammen, lämnar över virket till indianerna som ceremoniellt ska elda upp det. Skaffold Kan man säga så. Ställning. Ja,

Boris

alltså scaffold bär ju också betydelsen att det är... Där du hänger folk, vad heter det igen? Alltså gallgen med medicin under reda.

Martin

Ja, det är det som det är då, det här konstverket. Det är som en gigantisk plattform för avrättningar. Och det är alltså ett konstverk som uppmärksammar dödsstraffet. Och det här handlar om en utställning mitt i röda Minneapolis. Så det är ingen snack om saken om att det här är Konstverk som är kritiskt mot dödstraffet.

Typisk sån här liberal, politiskt korrekt konst. Kunde man ha trott, tills en lokal indianstam av Dakota-sorten började protestera, började sätta upp affischer, sätta sig i protest och kräva att konstverket skulle tas ner. Enligt deras sätt att se det så drar det här dödsstraff, uppmärksammade konstverket, tankarna till en massavrättning som ägde rum 1862.

Då var det krig mellan USA och Dajotastammen. Då avrättade man 38 Dajotamän. På grund av det plågsamma minnet får man inte göra ett konstverk som uppmärksammar och kritiserar Dajotastammen. Dakota-indianerna har varit kompromisslösa i det här. Och nu till slut så har de vunnit sin strid.

Och lösningen då är att man monterar ner hela konstverket. Och till och med nedmonteringen ska göras av... Ett Dakota-företag. Det är ett företag som ägs och drivs av Dakota-indianerna själva. Blekansikterna får inte ens röra vid era konstverk nu. Det är bara indianer som får medverka ens i den hastiga nedmonteringen av verket.

Men det är inte bara när indianerna har plockat ner konstverket så ska man resten av tiden elda upp alltihopa. Så alla träbitar, alla träd, alla träbitar. och elda upp dem i en ceremoniell brasa i närheten, alldeles bredvid då, det kvarvarande understrukturen av stål som finns där. Så det är en ganska fantastisk sak här egentligen.

Vita, vita liberala konstnärer vill uppmärksamma dödstraffets mörka historia i USA. Dakota-indianerna protesterar och ska nu ceremoniellt elda upp konstverket.

Boris

De ansvariga för denna skulpturpark, de konstaterar ju väldigt ursäktande att man borde ha konsulterat stammen innan man skapade ett sådant konstverk. Det där öppnar ju för det omöjliga konstskapandet. Att du ska inte som målare, skribent eller skulptör eller whatever.

Du kan göra något utan att prata med dem som på ett eller annat axel-avlägset sätt har att göra med det du vill skriva om. Det här svenska dagiskonsensus-tänkandet. Sätt dig ner i kuddrummet och prata. Och hade de gjort så så hade ju säkert Takota-stammen tyckt att det här var jättekul alltså.

Martin

Ja, man skulle kunna tänka att Takota-stammen skulle vara glada över att man uppmärksammade då det här massmordet som de beskymrade över. Men alternativet, om man inte får prata om dödsstraff och massavrättningar och sånt där, det garanterar ju närmast att det här fasansfulla övergreppet som gjordes mot Takota-stammen kommer bli bortglömt. Man får ju inte prata om den. Det är lite svårt att förstå hur de har resonerat.

Hur som helst så ska de ta ner det nu, de ska bränna konstverket, de har avkrävt. Konstnären löftar om att aldrig återskapa det här konstverket igen. Och konstnären dessutom tvingats lova att skriva över de intellektuella rättigheterna till det här konstverket till Dakota-stammen. Så att de kan eventuellt uppföra igen i framtiden, men han får inte göra det själv. Han äger inte sitt konstverk längre.

Boris

Alltså, det är egentligen bra att de tar ifrån honom de rättigheterna. Är man konstnär är man så förbannat med sig så att man låter sin frihet att skapa inskränkas på det här sättet. Istället för att bygga totalt vansinniga sätt, jag tänker se till att det här konstverket replikeras i varenda stad i USA.

Alltså, det är... Det var så tröttsamt sorgligt. Det börjar ringa en klocka här eftersom jag är så obegripligt fascinerad av USAs artmantalshistoria och kampen mellan nord och syd. Jag visste att det var något Weissing med den här nyheten. Det som är intressant med den tycker jag är att den påminner oss om den stora amerikanske vita landsfaderns, Abraham Lincolns, konstanta utmaningar.

förgriplighet mot allt som var rätt och frihetligt och lagstiftat. Det är nämligen så här att ursprungligen tänkte man bara hänga två av Dakota-indianerna. De hade haft en ganska omfattande rättsprocess. Och man kom fram till att nej, vi hänger bara två. De har gjort sig skyldiga till våldtäkt under striderna.

Upp i galgen med dem. Jag tyckte Abraham Lincoln var alldeles för få. Så han ingrep som president i domstolens direktiv och utvidgade vad de borde, vad som skulle anses vara som grund för att döma till döden. Och det var därför det slutade med 38 stycken. Det var en jättefin kille Abe.

Martin

Det är en intressant historia. En missförstådd man på många sätt kan man säga helt enkelt. Det kan man gott säga.