Transkribering
Sheldon Richman: Att vara en tapper och ensam martyr för sin sak är kontraproduktivt för att vinna människor för ett friare samhälle
Martin
Sheldon Richman Sheldon? Är det inte han från den här tv-serien? Nu ska vi se, nu råkar jag mista att stänga min bubbla. Jag också,
Boris
Martin
Tur att jag inte tryckte en gång till, då hade direktsändningen brudits. Men jag kan väl till och börja med att referera lite fritt ur minnet då, att Sheldon Richman tar sin utgångspunkt i den här artikeln från ett tal som Nathaniel Brandon höll på ett libertarianskt konvent 1979. Han har sagt att han var på det här konventet men han har inte hört talet. Han har nyligen återbesökt det. Frågeställningen är, vad händer med den libertarianska rörelsen när den har framgångar?
När det går bra för den? När vi inte längre bara är en bespottad minoritet utan vi börjar få lite inflytande. Folk börjar veta vad libertarianism är och vi börjar nå ut. Hur reagerar vi på det psykologiskt? Nathaniel Brandon var ju psykolog. Och han har ett intressant resonemang här som jag gärna lyfter fram för jag tyckte att det sätter fingret på någonting som man tänker på ibland när man har att göra med libertarianer och för all del andra grupper.
Därför att det finns ju helt klart folk, kanske i varje rörelse, som framförallt är där därför att de är rebeller. De vill vara konträra, de vill vara emot, de vill vara i minoritet. De vill vara bespottade av allmänheten och de tycker att det är lite charmigt och sexigt att andra människor inte förstår deras idéer till exempel. Om man har den inställningen då kan det förstås leda till en viss nervositet om man märker att en ståndpunkt börjar bli mainstream.
Och man märker att man inte är en rebeller, utan någon säger sig Jaha du är libertarian, ja whatever, det vet jag väl vad libertarianism är. Sådana träffar man ju hela tiden. Och en vettig människa, som Nathaniel Brannes är då, med en positiv stabil psykologi skulle tycka att det är väldigt positivt till att börja med. Att andra människor omfattar ens egna idéer. Och man skulle också sträva på ett uppriktigt sätt för att det ska bli så. Till exempel genom att...
ta till sig andra människors perspektiv, anpassa sitt sätt att kommunicera, faktiskt försöka övertyga dem. Men det finns en tendens hos vissa människor att istället börja provocera folk. Att istället börja alienera icke-libertarianer för att få behålla sin duellposition trots att man är på väg att vinna. Och de här personerna är förstås farliga. De är potentiellt kontraproduktiva.
Och vi som faktiskt vill förändra samhället, vi som faktiskt vill påverka människor, övertyga människor, Jag tror att vi måste vara vaksamma på de här människorna som framförallt är intresserade av att posera och bekräfta en sorts infantil psykologisk position som de försöker återskapa med sitt politiska engagemang.
Boris
Ja, och samtidigt är det en knepig gränsdragning där. Vill man förändra samhället så finns det alltid människor och krafter som vill locka dig till kompromisser. Så det kräver en ständig kamp att både våga vara konträr och inte vika ner sig. Och att inte vara konträr för sakens egen skull utan att det finns någon... Att den enda praktiska nyttan med att vara konträr är att visa att jag är konträr. Och det är just även folk som vill väl kan halka fel åt det ena eller andra hållet. Det är bara vi på Radio Bubbla som håller en riktig kurs.