Transkribering
Sociala medier försvårar för terapeuter att vara blanka projektionsytor, patienter googlar dem
Martin
Sociala medier gör det svårare för terapeuter att vara blanka projektionsytor för patienter som allt oftare googlar dem. Det är ett intressant artikel tycker jag från The Guardian, som har tagit sin utgångspunkt i en klassisk devis för psykoterapeuter som formulerades av Sigmund Freud. En del av hans terapimetod var att terapeuten måste vara en Som det står i vår rubrika, en blank produktionsyta.
Jag är inte så säker på vad den tekniska termen var hos Freud, men tanken är att terapeuten ska inte reagera på det som teraphandeln, det som patienten, säger. Ska inte, vad jag säger, bejaka eller negera. Utan istället så ska man ha en öppning för att patienten ska kunna identifiera sig med terapeuten och fantisera om vad terapeuten har för uppfattningar.
På det sättet så väcklar patienten in sig, sina egna nevroser, med de föreställningar som uppkommer kring terapeuten. Den här typen av interferens och kontra-interferens, det vill säga när terapeuten i sin tur börjar reagera underbevetet och känslomässigt på terapanden blir de en del av verktyget som man använder för att avtäcka.
och så småningom avhjälpa patientens nevros. Och om det här låter lite galet för er som inte är bekanta med psykodynamisk terapi så beror det delvis på att det är ganska far out, de här idéerna, jämfört med hur vissa andra typer av vård eller liknande tjänster utförs. Hur som helst så blir det problem i den moderna tiden.
Förr gick du till din terapeut och det enda du visste om var att vd-börande hade en akademisk titel och adressen till kontoret. Du visste ingenting om den här personen var privat, hade den en familj, vad har den gjort tidigare, vad har den för politiska uppfattningar. Så var man än hade för sig i steg till sina egna nivåer så fanns det goda möjligheter att projicera på den här personen.
den här personen. Men så är det till nu i tiden, för att nu om man googlar någons namn, om man inte har någon sån här generisk namn, till exempel Martin Eriksson, då är det nästan omöjligt att hitta den informationen. Men om man heter någonting lite mer udda, till exempel om en psykoterapeut heter Boris Bendelish, till att börja med så ska man kanske springa för livet. Men för andra så kan man googla och se till exempel Jag har en del om politiska uppfattningar, även om de är svårbegripliga, så kan man få en och annan ledtråd i tusen olika riktningar.