Martin

Ikoniska franska skådespelerskan Emmanuelle Riva avlider i cancer 89 år gammal. Kändast för hyllade roller i Hiroshima, Min älskade och Amour. Boris, berätta för mig, som inte är lika bildad, vem är Emanuel Riva? Vad minns vi av henne?

Boris

Vad alla minns av henne är ju faktiskt det som nämns i rubriken Hiroshima, mon amour, som jag själv tycker är en väldigt farlig film. Den fick ju nästan direkt kultstatus och har fortfarande kultstatus anses vara en av de stora filmerna. ingång till den nya franska vågen och det beror inte bara på hur man redan driver skådespelareinsatser men jag har alltid tyckt att redan första gången jag såg den så tyckte jag att det var en obehaglig film och därför att den relativiserar så oerhört mycket kärlekshistorien mellan en fransk skådespelerska och en japansk arkitekt har jag för mig att han var som då bryter upp från varandra.

Och hela budskapet är att ingenting är fast och givet. Vi har alla olika erfarenheter men de är ändå samma erfarenheter och så vidare. Och, alltså, för mig är det här en av de stora, i negativ mening, postmodernistiska skapelserna. Det finns inget fast, säkert, givet. Det finns inga moraliska värden, utan vi flyter alla omkring i tillvaron.

Den ena erfarenheten är lika mycket värt som den andra. Och Emanuel Driv är oerhört intressant i den här rollen. Jag fattar inte, det tog ett tag innan jag fattade att det var samma skådespelerska hela tiden. För hon, ett av hennes kännetecken i filmen senare också är alltså en otrolig förmåga att skifta ut sig utan att hålla på och trixa med och klipsa och sådär.

En av de klassiska skådespelarbegårena sökte bara genom att skifta form på leendet och så ser det helt annorlunda ut och nästan byta. Men den filmen är... Man bör se den om man inte har gjort den. Men mig fyller den alltid med ett obehag. Alltså det är en väldigt uppgiven film. Däremot så vill jag dra en lans för en av hennes filmer som är extremt bortglömd tror jag.

Som har det lite märkliga namnet kanske. Leon Morin Präst. Den heter så på svenska också. Och det är en extremt fascinerande berättelse som av den fantastiska franska regissören Jean-Pierre Melville som tyvärr dog alldeles för tidigt. Han hade kunnat göra storfilm.