Martin

Mark Dunbar, Wallace Stevens innovativt kompakta men innehållsrika poesi, präglas av hans avskildhet från en modern värld i förändring, bjuder simultant på lugn och extas, sydstatsromantik och gudslängtan. Här har vi något så ovanligt som en renodlad kulturessä, kan man säga, på bubbla.

Vi brukar ofta inte ha så mycket material av den här typen. Men det pekar alltid upp i nyhetsflödet. Och ibland kan avdelningen vad som helst hända, som bekant.

Boris

Ja, vi behåller ju poesinsfana högt genom våra två huspoeter.

Martin

Det verkar på något sätt ha blivit vår konstform i bubbla, det bubbla. Det är väl för att den är så radiomässig, antar jag.

Boris

Jag tror det, och för att du har en så bra... Dagens diktröst.

Martin

Det är ganska kul. Jag hade aldrig läst dikter högt innan vi började göra det i Radio Bubbla. Men det är ganska roligt tycker jag, särskilt när det är rimmad vers och mer fasta versmått och sånt där. Det är någonting som tilltalar mig personligen väldigt mycket. Jag ställer mig lite mer ifrågande inför den här typen av mer friformspoesi som till exempel Wallace Stevens sysslar med.

Boris

Ja, den är svårare att läsa högt faktiskt, utan att det blir så jäkla rätt teatraliskt. Alltså en bunden versform gör att man... Att uppläsaren anpassar sig till budskap och rytm och harmonidikten. Men den fria formen ger ju tyvärr en massa dåliga skådespelare möjligheten att kliva fram själva. Och fridik ska man nog läsa tyst för sig själv tror jag.

Martin

En sådan här poet som man inte träffar på så ofta i den moderna poesi-sverige eller världen i allmänhet var inte en del av den vänsterpolitiska hegemonin och kampanjmakandet utan var mer en sån som drog sig undanför världen och fokuserade på de konstnärliga och estetiska värdena i sig. Och undvek alltför mycket referenser till samtiden och moderna fenomen?

Boris

Ja, alltså jag ser en viss storhet hos Wallace Stevens, även om han alltid gör mig nervös. För mig är han ju inte en speciellt harmonisk poeta. Jag tycker att man märker när man läser honom hur han håller på att faktiskt gå sönder. Alltså det är en människa som. Han letar så frenetiskt efter lugn, ro, skönhet, stillhet i natur och bland människor.

Att man känner att det här är en själ som är trasig. Och egentligen kan man ställa in honom i linjen bland de allra riktigt stora amerikanska poeterna. Därför att de är alltid det. störda människor, inte så att de är rubbade av, men de är störda av samtiden, de känner sig inte hemma där.

Då väljer de ofta att dra sig undan i det privata, eller vad man ska uttrycka, eller i något annat än dikten. Steven gör det genom att bli direktör i ett försäkringsbolag och har en lång och framgångsrik karriär där. Och andra vänder, jag menar Wendelberg blir riktig bonde, inte låtsas bonde.

Och andra och andra sidan tar livet av sig. Men på det sättet tycker jag att han är riktigt intressant. Och det är roligt att du säger det här med att läsa högt. För det är flera som tycker att läser man Wallace Stevens högt, Då påminner han väldigt mycket om Allen Ginsberg och det är två ganska väsensskilda poeter med sin inriktning och livshörning och sådana saker.

Men jag tror det finns en stark poäng därför både Stevens och Ginsberg vantrivdes i samhället omkring sig. Men de har väldigt olika sätt att förhålla sig till politik och samhälle och att Ginsberg störtar huvudstupar ut i det. Men Stevens drar sig undan. Det är en sympatisk och på något sätt rädd människa tycker jag.

Man förstår vad man är rädd för också. Och det som gör att jag gillar honom, fast han inte riktigt är min poet, är ju också att hans huvudsakliga gärning är någonting annat. Det finns ju så många... Och det tycker jag är väldigt vackert helt enkelt. Han visar ju faktiskt med sitt liv och sitt verk att du kan göra andra saker och samtidigt vara en stor och framstående konstnär, i detta fall poet.

Martin

Det är något som jag tycker är väldigt sympatiskt. Men om man ska vara lite krass, de här poeterna, det säljs ju inte med poeter som bara trycker ur sig volym efter volym. Och om man funderar efter hur skulle det se ut? Hur skulle det se ut om en poet publicerade lika många ord som till exempel en romanförfattare? Det skulle ju gå inflation i de dikterna va?

Även om Emsen i Bälte kanske skulle ha fått möjligt för någon poet att publicera en bok i månaden. med lika många ord per år som romanförfattaren som släpper en deckare om året. Men det finns ju ingen chans att folk skulle vilja recensera de där, folk skulle tappa intresset. Man måste väl nästan som poet syssla med någonting annat om man inte ska vara tämligen passiv och verkligen tänka otroligt länge på varje ord.

Boris

Ja, och det är därför var Stevenson och en del andra amerikanska poeter som jag tänker på är viktiga. För många poeter så är ju poesin ett sätt att visa upp sig själva helt enkelt. Här är jag och jag är en fin och djup människa. Men för Stevenson och riktiga poeter så är ju poesin ett sätt att finna en fast punkt i tillvaron.

Och väldigt mycket är det där för Stevens. Och sökandet efter en fast punkt, det gör ju också att de faktiskt känner att poesin räcker inte alltid ända fram. Enkelt uttryckt. Och det försöker de sig med en slags självklarhet till ett arbete också. Det här är ett sän kring Stevens och biografin, men jag är lite oensam med den på en punkt.

Han återkommer skribenten till Stevens ointresse för politik och filosofi och vad som händer i samhället. Alltså att han ser igenom det hela. Det är inte så att han är passivt ointresserad. Han kan inte läsa en dagstidning. Utan han ser faktiskt att det båtar föga att ägna sig åt politik.

Eller att filosofera i största allmänhet om sakernas tillstånd. Det gäller att söka en fast punkt. Nu tror jag aldrig han nådde den men han... För en del människor tror att han skapade en fast punkt med hjälp av sin poesi.

Martin

Kul att vi har en liten poesipaus. Ska vi möjligen titta på någon av hans dikter också? När vi ändå pratade lite om honom.

Boris

Det tycker jag.

Martin

Har du någon favorit på det?

Boris

Nej, det finns andra poeter jag favoriter om, men det är inte... Jag har egentligen bara läst ett verk ordentligt av honom på svenska. Jag har faktiskt inte läst honom på engelska. Det är ju... Gammal, tror jag, kom på 50-talet. Folk i Isakssons... Det är en utmärkt bortglömd svenska pojätt i sin egen kraft. Översättning.

Martin

Jag har tittat lite här på svenska översättningar, vad som finns. Skulle kunna testa någon, jag har lite problem med den här typen av filosofi. Jag vet inte om det är att jag är... Jag känner att jag antingen... Jag blir väldigt förvirrad. Antingen så sitter jag här och tittar på kejsarens nya kläder. Eller så är jag bara en osofistikerad barbar. Ibland får jag känslan av att jag måste sätta mig en timme med varje dikt och kontemplera. Eller ha någon som förklarar det för mig. För att mellan raderna läsa ut vad som är djupsinnet.

Boris

Ja, men du ska bara flyta in i den för att precis som du flyttar in i en bunden... Där hjälper dig bundenheten just att gå in i dikten. Och i den fria dikten så har du inte den hjälpen utan där ska du bara låta dig absorberas av den. Tänk inte för mycket.

Martin

Det är alltid ett problem naturligtvis. Men på det temat? Så kan vi försöka ta oss an en vers som heter Om att bara finnas Palmen vid medvetandets slut Bortom sista tanken Reser sig i bronsdekoren En fågel med fjädrar av guld Sjunger i palmen utan mänsklig mening Utan mänsklig känsla En främmande sång Då inser du att inget förnuft Gör oss lyckliga eller olyckliga Fågeln sjunger, fjädrarna lyser Palmen står vid rymdens rand Vinden susar sakta i kronan Fågelns eldfängda fjädrar Hänger och dinglar Det

Boris

var ett utmärkt val och faktiskt en utmärkt läsning också

Martin

Jag får jobba lite på den här fria poesin. Se om jag kan lära mig lite mer.

Boris

Ja, men återigen, din läsning var rätt. Du underveck det teatraliska som lätt kommer med uppläsning av friforms.