Transkribering
December – Läsarbrev efter Dan Korns krönika om svensk kultur
Martin
Jag hade också en intressant diskussion i december apropå jul om just jultraditioner. Vi utgick från en artikel som Dan Kohn hade skrivit om svensk kultur, att det är synd att man förnekar svensk kultur och att julen kan vara en dörr in till svensk kultur i allmänhet för folk som kommer utomlands ifrån.
Vi fick en kommentar från en flitig lyssnare på radion, en flitig feedback-givare. Kristian Anders som har skrivit loss ganska många gånger tidigare. Han skriver så här. Hej! Blev lite förvånad över att ni i inslaget om svensk kultur och tomten som turk inte noterade att man på samma sätt förnekar Jämtars, Gutars, Bohusares, Skåningars, med flera kultur och historia, när man talar om en svensk kultur, och Sverige som ett kulturellt enhetligt land, med ett folk, ett språk och en historisk bakgrund. Denna monokulturella myt blev förvisso en grundbult för Folkhälmstatens folkgemenskapsideologi,
Boris
men är det väl inte mer sann för det? Det svenska julbordet är också en viktig del. Samma sak gäller där. Det är inte så att det finns ett svenskt julbord, utan tittar man på dem så finns det en del. I de regionala julbordarna, landskapens julbord, så ser de ju ganska olika ut. Alltså till exempel fiskrätterna som kan se helt olika ut.
Laka och jädra förekommer på en del, förekommer definitivt inte på andra. Har aldrig gjort det heller. Typer av korvar och så vidare. Så det där är väldigt, väldigt olika. Men det har skapats en slags... Påhittat svensk hjulbord som får folk att tro att så här ser hjulbordet ut från Ystad till Haparanda. Så är det definitivt inte. Så det vore jätteintressant att se en återgång till att folk börjar inte bara lära sig hitte på traditionerna, utan gräver ner sig lite i sina landskaps och traditioner, eller traditionerna i det landskap de har flyttat till. Som du och Sofie har gjort som ni har börjat anamma de maltesiska jultraditionerna.