Martin

Det stora, mest berömda temat i juni månad är naturligtvis Brexit. I Storbritannien så hade man under väldigt lång tid haft en diskussion om hur man skulle gå ur EU. Ända sedan Storbritannien gick med i EU kan man säga, så har det varit en levande diskussion. Det har aldrig varit okontroversiellt utan tvärtom impopulärt i Storbritannien.

Storbritannien är ju ett... Stort och starkt, rikt och självständigt land som passar sämre in i en sådan här union än många andra länder. Även jämfört med till exempel Frankrike eller Tyskland som har en sorts kontinental orientering, medan Storbritannien alltid har varit lite apart. De är på sin egen lilla ö, de har haft ett eget imperium, de har nära band med USA och så vidare.

Det är ledande Nato-land och de har en mer internationellt position. Det är ganska självklart egentligen.

Boris

Det har aldrig varit så där självklart att Storbritannien skulle gå med i EU heller. Det fanns ju ett starkt motstånd och det har ju lett kvar. Tidigare så fanns det ett starkt motstånd mot EU i båda partierna, alltså de stora partierna, konservativa och Labour, vilket är ganska bra. Det har gradvis minskat ganska drastiskt. Däremot har det folkliga motståndet mot EU inte på något sätt minskat, utan uppenbarligen som vi såg i Brexit växt till sig.

Martin

premiärminister fram till dagen efter folkomröstningen utlyste en folkomröstning. Det var ett vallöfte som han hade givit. Han hade kampanjat ganska hårt för att man skulle ha den här folkomröstningen. Och det var väl inte alla som förväntade sig att han skulle avgå om on the way with ja till Brexit. Men många hade väl trott det.

I praktiken så satte han sin karriär på spel Det fanns säkert flera skäl till det, men pressen var ju väldigt stor på Cameron. Bland annat för att UKIP, ett EU-frihetligt parti, hade växt sig starka och har en sån profil att de överlappar mycket med Tories, men de är mer populistiska, mer centraliseringskritiska, mer frihetliga.