Martin

Om vi börjar med att lyfta blicken och se vad händer på den allra högsta nivån av utvecklingar under januari månad inom geopolitik och de stora staternas förehavanden. Så kan vi blicka tillbaks på en intressant artikel som publicerades på lurockwell.com. Paul Craig Roberts. Sammanfattade på ett mycket bra sätt den geopolitiska situationen inte bara i år, utan hur den har utvecklats framförallt sedan muren föll för 25 år sedan ungefär.

visar på att sen Sovjetunionen kollapsade 1991 så trädde en ny världsordning i kraft. Från att ha varit en bipolär eller multipolär värld med flera stormakter som konkurrerade om inflytande i olika regioner så blev världen unipolär. Nu fanns det bara en stormakt kvar, USA.

Som Charles Krauthammer. brömde amerikanske kolumnisten summerade saken så var det här en världshistoriskt unik situation det hade aldrig hänt tidigare att en enda supermakt var så fullständigt dominerande och inte hade några rivaler som egentligen kunde utmana USA ingenting liknande hade skådat på den här planeten sedan romariket föll.

Men som Krauthammer påpekar, inte ens rom räcker som en jämförelse för att beskriva vad Amerikas förenade stater är idag. Och det som präglat amerikansk utrikespolitik sedan dess är det som kallas för Wolfowitz-doktrinen. De skrevs av Paul Wolfowitz, som då var viceminister på Pentagon 1992.

Så skrevs Wolfowitz-doktrinen ner. Vi har pratat ofta om det här i Radio Bubblan, men det är värt att påminna om det här, för det är drivkraften i väldigt många av de geopolitiska händelser som vi ska prata om under 2016 återblicken. Vår doktrin är att det första och högsta målet för amerikansk utrikespolitik och amerikansk militärstrategi är att förhindra att det återigen uppstår en konkurrens.

någon annan kraft på planeten som kan utmana USAs makt. Och med det menar man att en annan kraft skulle kunna förhindra att USA kan unilateralt göra det de vill på alla världens regioner. Så det handlar inte om att stoppa någon från att ta bort USA, utan det handlar om att stoppa USA från att vara enväldiga på hela jorden.

Och därför... så måste man framförallt instabilisera alla potentiella konkurrenter. Det finns inga riktiga konkurrenter idag, men det skulle kunna finnas eventuellt. Om det finns någon region i världen där det finns resurser som om de konsoliderades skulle kunna skapa en sådan global makt, då måste Washington gå in.

och se till att makt inte kan konsolideras i den regionen, utan istället se till att regionen är splittrad, att den slåss inbördes istället för att samla makt för att göra någonting utanför sin region. Man började se det här som tydligast under... president Bill Clinton med amerikanska interventioner i Jugoslavien som var otypiska på många sätt.

Sedan gjorde man en så kallad no-fly-zone i Irak och man började dra upp redan här planer för ett mycket ambitiöst omvärvningsarbete i Mellanöstern. En definierande händelse var naturligtvis 11 september 2001. I ett av de ledande dokumenten för den här nya doktrinen som kallas för Project for a New American Century, som var en skrift som ett antal neokonservativa tänkare och analytiker skrev 1997, så sa man att det skulle behövas ett nytt Pearl Harbor för att möjliggöra att man rullade ut den här agendan.

11 september kom och blev den här händelsen. Allting som har hänt efter det, som är kriget i Afghanistan, kriget i Irak, allt det här Det här som man ofta förknippar med 11 september var planerat i förväg. Det finns massor med källor på det här. Till exempel ett känt intervjuklipp med Wesley Clark. Där han säger att i samband med 11 september så fick han veta att planen är redan klar.

Vi har en lista på åtta länder, förlåt sju länder vars regeringar ska störtas på fem år. Och det sägs också att när George W. Bush hade sitt första möte med sin minister när han blev president så handlade det första mötet om att sätta igång en invasion av Irak.

Boris

Och det är inte sant att Wesley Clark dyker upp där. Man glömmer lätt bort honom och Clinton-administrationen för att det är en del av det här. Det som jag tycker är intressant med Wesley Clark är att han visar militärapparaten egen kraft och styrka. Clinton var periodvis tveksam till interventionen man gjorde i Forna i Oslo.

Men Wesley Clark var ju oerhört pådrivande där. Han deklarerade till och med att han behövde in ett mandat från USAs president för att skicka av en kraft. och bombflygång som behövdes till delar av det forna Jugoslavien. Vilket visar lite grann att det inte är enbart presidenten som styr, vilket är en värt att tänka på för framtiden. Och vilket skröstacksam att Wesley Clark inte kandiderade till president.

Martin

Ja, för det var ju på gång ett tag. Det var ju någonting som såg ut som att det kunde bli aktuellt faktiskt. Det som Paul Craig Roberts avrundar sin artikel med är en diskussion om NATO. NATO är ju en sorts förlängning av USAs makt i världen. Formellt är det en försvarsallians med ett antal oberoende länder. I praktiken så är NATO USAs verktyg och USA som styr NATOs policy.

Den här författaren och många andra ser NATO som kanske den farligaste faktorn i den geopolitiska situationen. Genom NATO-expansionen, som vi kommer att återkomma till, hela tiden pressar, inte minst Ryssland, men också så sätter man stress på Kina genom upprustning.

Så sätter man Ryssland och Kina i varsitt hörn, där de får ganska begränsade alternativ. Det som i analysen här, som tack och lov inte har infriats under det här året, men som fortfarande ser ut att vara en reell risk, är att eftersom Ryssland och Kina inte kan göra det som USA i praktiken krävde, att helt och hållet kapitulera och acceptera Washingtons total hegemoni över världen, så är alternativet, om man fortsätter att testa gränserna, att det blir en hel del mer risk.

ett krig. Och eftersom USA inte kan vinna ett konventionellt krig mot vare sig Ryssland eller Kina, definitivt inte mot Ryssland och Kina tillsammans, så måste ett sådant krig bli ett kärnvapenkrig. I den här analysen så är det enda sättet att på ett antal års sikt undvika ett globalt kärnvapenkrig är att en eller annan ledare för ett land i Europa, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, bestämmer sig för att ta sitt land i krig.

ut ur NATO och på det sättet sätter det igång en kedjeffekt som underminerar USAs makt och banar väg för en återgång till ett multipolärt system. Där en sorts maktbalans istället kan leda till en relativt sett större säkerhet än det här obalanserade systemet med en enda global hegemon.

Boris

Han pekar på möjligheten här av att vi i framtiden kommer att få se det. Det kan bli så att det dyker upp politiska ledare som för europeiska stormakter ut ur NATO. Och nästa år så kan vi ju, om man tänker sig att Le Pen blir faktiskt president i Frankrike, då kommer i Frankrike med största säkerhet inte bara att lämna EU, utan också NATO. Och då blir det oerhört intressant att se hur Tyskland kommer att orientera sig.

Martin

Det kan mycket väl bli så att flera av de här frågorna avgörs under nästa år. Och inte minst så är presidentvalet i Frankrike oerhört intressant och viktigt.